1 november börjar jag blogga igen,

så alla vet det (:

Känner för en liten bloggpaus så då blire det (:

Ni märker när ja är tbxx...

Vi satte oss i en soffa och killarna började spela nått xbox spel.

Det var en massa smällar och pangar.

 Helt plötsligt vände sig Justin om.

-      Do you wanna have a try? ;) frågade han mig.

-      Oh..uhm, well I don’t know how to play this game though…, svarade jag snabbt och gav honom ett nervöst leende.

-      That’s ok! I can teach you shawty! Log han och blinkade med ena ögat.

Vad hade han precis kallat mig?

Shawty… borde jag veta vad det betyder?

--------------------------------------------------------------------------------

Jag nickade bara och Justin la sina armar runt om mig.

-      Okey, you just do like this, and like this, and then like this…and after that you just do like this…get it? mumlade Justin.

-      Uhm…no…, fnissade jag fram.

Justin skrattade lite och förklarade grunderna ännu en gång.

Plötsligt märkte jag att Chaz satt och stirrade på oss.

Jag mötte hans blick och log vänligt.

Han mjuknade genast upp och log tillbaka.

-      Wanna play against me? ;) frågade Ryan.

-      Sure, but you are gunna lose, I´m the best here…, skröt jag.

-      Yeah, let´s say so then! Sa han och jag skrattade.

Omgången slutade 5-6 till honom.

Ändå satt han där och bara gapade.

-      What´s wrong Ryan, was I to close to beat ya hu? ;) sa jag högt medans Chaz och Justin asgarvade.

-      Are you kidding me? How…I mean…I´m not that bad at this? Am I? svarade Ryan helt borta.

-      Well, it certainly looks like that dude…, sa Justin och log retsamt.

-      I know you love me! ;) skrek jag när jag sprang runt i huset som en dåre eftersom Ryan jagade mig.

-      Oh yes, I really do, that´s why you sooner or later get beaten up by me! Skrek han tillbaka och sprang runt som en dåre för att försöka få tag på mig.

Det slutade med att jag låste in mig på toaletten.

Jag hörde att Ryan stod utanför hela tiden.

Men tillslut orkade jag inte stanna kvar i badrummet så jag slog upp dörren och kutade till soffan.

Där satt Chaz och Justin och spelade det där spelet igen.

-      Hi Amira! You´ve been away for a long time, got stuck at the bathroom hu? ;) sa Chaz retsamt.

-      Yes, I did actually, you´ve got an beautiful soap, I just got to look at it in ten minutes! Svarade jag och Justin fnissade lite.

-      Gush Amira, it´s just soap? Muttrade han tillbaka.

Jag skakade på huvudet och log.

Helt plötsligt kände jag ett par händer som kittlade mig.

Jag började skrika och skratta på samma gång så det lät ganska roligt.

-      LET´S GET HER!!! Skrek Ryan och alla tre började kittla mig.

Efter tio minuters skratt, bönande, och ännu mer skratt satt vi äntligen i soffan och bara satt där.

Chaz små fnittrade fortfarande lite.

Jag tittade upp mot klockan som satt på väggen och såg att den var strax efter nio.

-      Sorry guys but I got to go…catch you later? Sa jag och de tre killarna log mot mig.

-      Yeah sure! Sa de i kör.

-      I´ll drive you home! Sa Justin och jag log mot honom.

-      Thank you! Svarade jag glatt och jag tog på mig min jacka och skor.

Justin gjorde detsamma.

-      Bye guys! Sa vi och gick sedan ut genom dörren.

Tillsammans.

-      Thank you for driving me home Justin! Sa jag och tog av mig bilbältet.

-      Witch floor do you live on? Frågade Justin plötsligt.

-      Last one, why? Svarade jag och log.

-      Number? ;) fortsatte han att fråga ut mig.

-      1998…, mumlade jag och tog mig sedan ur bilen.

-      Bye Shawty! Ropade han innan jag stängde dörren.

-      Bye what-ever-you-call-your-self! Ropade jag tillbaka när jag gick in genom dörren.

--------------------------------------------------------------------------------

Jag låste upp dörren och gick sedan ut.

Precis när jag hittade mitt skåp ringde det ut till rast.

En massa personer strömmade ut genom dörrarna, alla såg exakt lika dana ut.

Jag sökte med blicken genom folkmassan och hittade direkt vem jag sökte efter.

--------------------------------------------------------------------------------

Justin log mot mig när jag fångade hans blick.

Han sa något till sin kompis och joggade sedan fram till mig.

-      Hi! Sa han så fort han hade kommit fram.

-      Hi! Sa jag och log vänligt mot honom.

-      So…is this your locker? Frågade han lite nervöst.

En galen tanke slog mig.

” Var det jag som gjorde han nervös?”

Jag skakade snabbt av mig tanken och nickade sedan mot Justin.

-      Yes! Number 17! Svarade jag och Justin log ännu större.

-      Great! Then I get to see you alot! My locker is just next to yours!

-      Well that´s just great! Skrattade jag och Justin skrattade han med.

Han verkade så gullig! Och ja, han var verkligen het…

-      So, uhm…this might sound so crazy but, uh…do you wanna hang out with me, Chaz  and Ryan after school?

-      Sure! That would be fun!

-      Great! See you then if not sooner! BYE!  Ropade Justin medans han joggade baklänges.

Jag vinkade hejdå och smällde sedan igen mitt skåp.

Efter skolan satt jag på en bänk utan för ingången.

Justin, Chaz och Ryan hade inte slutat än.

Jag hade fått reda på att jag gick i A och de tre gick i B, alltså hade vi idrott tillsammans.

Idrott hade vi två gånger på en vecka, musik och dans hade vi också två gånger på en vecka.

Jag gillade att sjunga men älskade verkligen att dansa.

Antar att mamma tänkte till lite innan hon valde den här skolan.

Helt plötsligt kände jag ett par händer över mina ögon och allt blev svart.

Jag skrattade till.

-      Justin? Sa jag och tog sedan bort händerna.

De tre killarna började skratta och jag hörde Justin´s skratt tydligare än de andras.

Det klingade liksom…

-      Wanna hang out at my place? Frågade en av killarna och de andra nickade.

Jag reste mig bara upp och de tog det som ett ja.

Chaz och Ryan presenterade sig innan de började gå lite framför mig och Justin.

-      How was first day of school then? Frågade Justin mig.

-      Oh it was okey! I had fun with my new classmates, svarade jag och log mot honom.

Justin´s perspektiv

-      Oh it was okey! I had fun with my new classmates, she said and smiled at me.

Wow, that girl really knows how to smile, every time I see her she has a smile at her lips.

It´s quite impressive though.

We walked a little faster and then we were just beside Chaz and Ryan.

-      Hi guys! Remember us? I said with an teasing smile on my lips.

-      Chaz…do you know this people? I don’t…and that guy is really creepy…, Ryan answered and Chaz started laughing.

-      That´s so funny! You guys act like you don’t know each other and then you do! HAHAHA!

Both Ryan and I just shook our heads.

What I didn’t expect was one other laugh beside Chaz´s.

Amira laugh with Chaz.

She had an beautiful laugh.

I shook the thought away and started laugh me to.

Ryan lookt at me and I shrugged.

He shook he´s head and then we started walk to Chaz house ones again.

Amira´s perspektiv

Justin och jag hade pratat hela vägen hem till Chaz, men sen när vi hann ifatt de andra killarna började killarna bete sig som om det inte ens kände varandra! Chaz tyckte det var skit kul så han började asgarva, och herregud vilket garv killen hade?!

Jag skrattade verkligen inte över att Justin och Ryan´s convo, nej nej! Jag asgarvade åt Chaz´s garv!

Helt seriöst!

Chaz, Ryan och Justin stannade framför ett stort vitt hus.

-      Welcome, to my home! Sa Chaz innan vi alla fyra gick in.

-      Wooow…it´s so beautiful! Sa jag.

De tre killarna började skratta.

-      What? What is it? Frågade jag leendes.

-      Nah nothing, just that we guys don’t care if it´s beautiful or not…, svarade Ryan snabbt.

-      Oh..But I do, and I think it´s an beautiful home anyways!

Killarna skrattade lite igen.

Vi satte oss i en soffa och killarna började spela nått xbox spel.

Det var en massa smällar och pangar.

 Helt plötsligt vände sig Justin om.

-      Do you wanna have a try? ;) frågade han mig.

-      Oh..uhm, well I don’t know how to play this game though…, svarade jag snabbt och gav honom ett nervöst leende.

-      That’s ok! I can teach you shawty! Log han och blinkade med ena ögat.

Vad hade han precis kallat mig?

Shawty… borde jag veta vad det betyder?

-------------------------------------------------------------------------------

Var snäll och la upp ett iallafall...

-      I think you´ll do great Amira, sa Justin och pekade sedan på dörren bredvid oss, That´s the door, se you later!

Jag nickade bara och sedan försvann han bort i korridoren.

Jag tog ett djupt andetag och en av de värst tankarna kom upp i mitt medvetande.

”Tänk om rektorn är ett rent helvete?”

-------------------------------------------------------------------------------

Jag öppnade dörren och jag möttes av ett vänligt leende.

-      Hello, you must be Amira O´donaghue? Sa kvinnan som satt vid skrivbordet.

-      Yes, that´s me! Svarade jag snabbt och satte mig sedan ner på stolen framför skrivbordet.

-      I´m Mrs Frensy, I hope you´ll enjoy going to this school! Började hon.

Jag nickade bara och såg glad ut.

-      You´ll get you´re uniform at the expedition.

-      Do I have to wear that uniform every single day in school? Frågade jag innan jag hann tänka.

Det måste verkligen ha låtit oartigt för hon såg väldigt förnärmad ut.

-      I´m sorry, I did not ment to sound so rude, I just wondered if there was a rule that said that you have to wear the uniform every single day?

Mrs Frensy log vänligt igen.

-      Yes ofcourse, that´s why it is a SCHOOL uniform, förklarade hon.

Jag nickade bara.

Nu hade jag verkligen skämt ut mig, inför rektorn dessutom.

-      Well then, off you go! Sa Mrs Frensy efter att jag hade fått alla mina saker.

Jag gick ut genom dörren och pustade ut.

Det kändes verkligen som om jag hade klarat världens test.

När jag sneglade ner på kartan som jag hade fått över skolan knackade någon mig på ryggen.

Jag vände mig om med ett stort leende och min blick föll på en tjej.

-      Hello, my name is Victoria, I´m gunna show you around here at the school! Sa tjejen och jag log mot henne.

-      Well thank you! Svarade jag och Victoria log ett snett leende.

Min lilla rundtur startade och vi gick runt hela skolan. Jag visste nu vart NO salarna låg, dansstudion och musiken.

När vi hade gått förbi matsalen visade hon mig expeditionen.

-      You can get your school uniform here! Sa hon och stannade plötsligt.

-      Okey, thank you for showing me around! 

Jag gick in genom dörren och en tant stirrade surt på mig.

-      What do you want? Frågade hon vresigt.

”Hur ska jag överleva den här skolan?!” tänkte jag och suckade.

-      I´m here to get my school uniform, sa jag och log tveksamt mot den vresiga tanten.

-      That way..., sa tanten och pekade med en knubbigt finger på dörren bredvid henne.

Jag nickade bara lite som ett tack och gick sedan in genom dörren.

När jag väl kom in genom dörren var det väldigt ljust, jag blinkade några gånger och såg sedan en väldigt ung kvinna.

-      Hello, I´m mrs Leis, are you here to get your school uniform? Frågade hon.

-      Yepp! Svarade jag och tittade tveksamt mot uniformen. Inte den fulaste i alla fall!

Mrs Leis verkade förstå min tanke och log vänligt mot mig.

-      They aren´t so bad when you get use to them! Sa hon och min blick fångade hennes.

-      Oh! I diden´t…how did you…? Utbrast jag och rodnade starkt.

-      Many girls and boys had that look on their faces when they got this, now they kinda like them! Svarade hon snabbt och jag tog sedan min skoluniform.

Jag gick sedan snabbt förbi surtanten och snabbt in på en toalett.

Mina kläder slängde jag av mig och satte sedan på mig min skoluniform.

Jag tittade in i spegeln och mötte min egen spegelbild.

-      Jag ser ju inte direkt hemsk ut…, mumladejag för mig själv.

Min telefon lirkade jag fram och tog sedan ett foto på mig själv.

Jag la upp bilden på facebook.

” I´m in Atlanta, USA?! School uniform…”

Jag låste upp dörren och gick sedan ut.

Precis när jag hittade mitt skåp ringde det ut till rast.

En massa personer strömmade ut genom dörrarna, alla såg exakt lika dana ut.

Jag sökte med blicken genom folkmassan och hittade direkt vem jag sökte efter.

--------------------------------------------------------------------------------

5 kommentarer från olika för mer (:

Jag log lite åt bollen eftersom det såg ut som en hundvalp.

Intervjun fortsatte och jag svarade på många frågor, när den var slut sa han bara: jag kontaktar dig inom några dagar!

Jag gick hemåt och suckade lite för mig själv.

I morgon började skolan.

Ny skola, nya kompisar, nytt hus, nytt liv.

--------------------------------------------------------------------------------

Jag vaknade av mitt alarm.

Dagen var solig och ganska varm. Det var i mitten av augusti och nu är det dags för den första skoldagen i min nya skola.

Jag suckade lite men reste mig sedan ur sängen för att börja klä på mig.

Det blev ett par svarta jeans och en t-tröja med tryck på.

Sen gick jag ner för att äta min frukost i lugn och ro, efter det borstade jag tänderna och sedan satte jag på mig mina svarta converse.

Innan jag började gå till skolan tog jag en sista blick i spegeln.

Såg jag okej ut för en första skoldag?

Jag log mot min spegelbild.

Den log tillbaka.

Som om jag hade förväntat mig nått annat?

Jag suckade lite åt min dumhet och gick sedan ut genom dörren, låste den och fortsatte till hissen.

När jag kom ut från hotellet hade jag verkligen ingen aning om vart jag skulle gå, så det blev GPS igen.

Lyckat! :DD

Det tog ungefär tio minuter att gå till skolan, när jag väl kom ditt stannade jag och bara gapade.

Mamma hade fixat in mig på värsta privat skolan.

Jag stirrade mig omkring och såg bara en massa ungdomar med skoluniformer.

Skulle JAG verkligen behöva bära en skoluniform?

-      You gotta be kidding me..., mumlade jag för mig själv och gick sedan långsamt in i skolan.

Alla elever stirrade på mig.

Ja, jag var ny.

Ja, jag kom inte från Atlanta.

Nej, jag bär inte en skoluniform.

Deal with it.

Jag tittade mig omkring efter någon skylt som visade vägen till rektorn.

Såklart hittade jag ingen skylt och tillslut virrade jag runt i skolan som värsta nervvraket.

Det var då någon knackade mig på axeln.

Jag vände mig snabbt om och stirrade in i ett par hasselnöts bruna ögon.

Jag drog efter andan när jag sedan såg resten av ansiktet.

-      Hello! My name is Justin, are you new? Frågade han och jag log mot honom.

-      Yes, I am…And i can’t find the principal…, svarade jag och log sedan mot honom.

-      I´ll help you there! Sa han och jag log ännu större.

Justin var verkligen vrål het.

Jag kunde knappt slita blicken från hans underbara ögon.

Justin fortsatte att snacka om skolan och hur kul jag skulle tycka det var här.

Det var tydligen en massa sånglektioner och danslektioner.

Allt lät ju i och för sig väldigt bra.

-      I think you´ll do great Amira, sa Justin och pekade sedan på dörren bredvid oss, That´s the door, se you later!

Jag nickade bara och sedan försvann han bort i korridoren.

Jag tog ett djupt andetag och en av de värst tankarna kom upp i mitt medvetande.

”Tänk om rektorn är ett rent helvete?”

-------------------------------------------------------------------------------

KOMMENTERA!!

ingen kommenterar typ...:(

Jag vaknade på ett hotell rum med en dålig huvudvärk.

Var är jag, och vad gör jag här?

Jag sneglade runt i rummet och såg sedan en lapp.

”Kära dotter, jag är ledsen att jag behöver göra det här, men jag måste tyvärr lämna dig. Jag har betalat det här hotellrummet för två års framtid, men efter två år måste du börja betala själv. Du befinner dig i Atlanta, USA. Jag vet att du är rädd just nu, men du måste acceptera detta och gå vidare.  Jag älskar dig, mamma”

Jag kokade nästan av ilska. Hon hade sövt mig typ och sedan dumpat mig på ett hotell hund tusen tals kilometer hemifrån.

Tack mamma, jag bara älskar dig just nu.

Jag suckade för mig själv.

Det var väll bara att vänja sig vid att klara sig själv.

Och varför behövde hon lämna mig?

Så många frågor, så lite svar.

Jag såg mig omkring i hotell rummet. Allt var vitt eller lila. Jag kunde nog trivas här, men alldeles ensam?

Det skulle vara ensamt, men jag antog att jag skulle klara av det.

Jag hoppades att jag skulle klara av det.

Dagen tillbringade jag med att bekanta mig med mitt hotellrum.

Jag visste redan nu att det skulle vara svårt att ha kvar hotellrummet om två år.

Det första jag gjorde var att leta rätt på någon restaurang som letade servitriser eller något liknande.

Jag hittade nästan direkt ett jobb och ringde in om en intervju, tur hade jag nog, eftersom de hade en tid nu som jag kunde intervjuas på.

Jag satte snabbt på mig ett par jeans och en tröja med tryck på.

Som tur var hade jag direkt funnit mina kläder i garderoben, tack och lov.

Jag tog en av mina handväskor, som låg precis vid dörren, och fyllde den med det nödvändiga.

Sen gick jag ut genom dörren, var noga med att låsa, och in i hissen som stod och väntade på mig turligt nog!

Jag åkte ner till Lobbyn och gick sedan ut i solskenet utanför.

Det kändes att det här var en bra dag, en riktigt bra dag.

Jag började gå med mobilen i handen, GPS du vet!

Efter en halvtimme kom jag äntligen fram till restaurangen, det såg lite väl ”fancy” ut. Jag antog att detta skulle bli en svår intervju.

Jag klev in genom dörren och en kypare kom direkt fram till mig.

-      Hello, welcome to resturant Silverstedth, table for one or more? Sa kyparen och log vänligt mot mig.

-      Ehum, I´m here for an jobintervju…sa jag och log lite.

-      oh! sorry! this way! Sa han och visade mig vägen till ett kontor.

Jag knackade på dörren och den öppnades nästan direkt.

I dörröppningen stod en man i trettioårsåldern som log vänligt så fort han såg mig.

-      Amira? Sa han frågande.

Jag nickade och log.

-      Welcome! Sa mannen och släppte in mig.

Jag nickade bara igen.

-      How old are you? Frågade han medans vi båda satte oss på varsina stolar, han bakom skrivbordet och jag framför.

-      I´m 16 years old, sa jag och log.

-      So you are still going to school?

-      Yes…

-      Then you can´t work at day…mumlade mannen och började leka med någon boll han hade på skrivbordet.

Jag log lite åt bollen eftersom det såg ut som en hundvalp.

Intervjun fortsatte och jag svarade på många frågor, när den var slut sa han bara: I´ll contact you in a few days!

Jag gick hemåt och suckade lite för mig själv.

I morgon började skolan.

Ny skola, nya kompisar, nytt hus, nytt liv.

--------------------------------------------------------------------------------

Nå...vad tycker ni? (:

Justin log mot mig genom de få glädjetårarna som hade rullat ner för hans söta kinder. Var det här verkligen på väg att hända?

Skulle jag, lilla Amira O´donaghue, gifta mig med Justin Drew Bieber?

Ändå stod vi ju här, i kyrkan, omgiven av släkt och vänner.

Jag log tillbaka.

-      Ja, sa jag högt och tydligt.

-      Här med förklarar jag er man och hustru! Sa prästen och slog igen boken.

Justin kysste mig och kramade mig sedan.

-      Jag älskar dig Amira Bieber, viskade han i mitt öra.