Jag har ett liv också, och på alla loven vill jag helst leva mitt liv, vara med kompisar o ha kul!

Alltså, ingen uppdatering under loven :)

Kanske slänger in nått litet när jag känner för det, men men, tänkte bara så ni vet :)

Pusshej leverpastej<3

 Jag kokade av ilska.

Ashley skulle få genomlida det hemskaste man kan.

Socialt övergivande.

Allt jag behövde göra är att skicka några sms till mina följeslagare så skulle hela skiten vara igång.

Ashley hade just utmanat mästaren.

It’s so on girl.

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag tänkte igenom en massa idéer som skulle kunna förstöra hennes sociala liv.

Ingen skulle vilja umgås med henne efter det här. Det gällde bara att komma på exakt vad.

Efter nån minuts tänkande kom jag på den bästa idén någonsin.

Ett elakt flin spreds sig över mina läppar.

”Hey, you know Ashley Brees? She slept with ten guys on one night, and she wasn’t even drunk!? What a whore!”

Jag skickade iväg det till hela min kontaktlista, förutom Ashley och Justin eftersom de hade blivit BFF’s helt plötsligt!

Efter bara några sekunder fick jag en massa svar.

Svaren som kom var allt annat än vänliga mot Ashley.

Mitt flin blev bredare, Ash är så körd.

Jag sprang glatt upp på mitt rum och vidare in i min walk in closet.

Snabbt valde jag ut ett svart linne, en gul tröja över och ett par beige shorts.

Idag hade jag bestämt mig för att träffa en av mina cheerleader kompisar, vi skulle komma på en ny dans till höstterminen. Apropå höstterminen… då skulle ju jag vara senior! Chill!!

Det ringde på dörren och jag grabbade snabbt tag i min Ipod, man kan ju inte träna utan musik, och sprang sedan ner för att öppna dörren.

Jag log stort mot Brenda som log stort tillbaks.

Brenda var mörkhyad, hade en snygg kropp och var nästan lika populär som mig, hon var den som tog över om jag skulle lyckas bli sjuk eller nått…

Vi hjälptes åt att bära ut förstärkaren till trädgården och sedan kopplade jag in min Ipod och musiken var igång.

Såklart skulle Chris, min irriterande granne stå och titta på. Jag hade faktiskt inget emot det idag, jag var på bra humör, riktigt bra humör.

Vi började dansa och ibland började vi asgarva några gånger och efter en halvtimme tog Chris mod till sig att klättra över staketet och sätta sig i en solstol för att få en närmare titt.

Jag och Brenda gjorde några cheerleader moves och sen skulle jag skämta lite med Brenda och ge henne en liten knuff i sidan.

Hon skrek till innan hon ramlade ner i poolen.

Både jag och Chris höll på att dö av garv, tror aldrig jag hade haft såhär kul på minst tre år!

Efter några sekunder kom Brenda upp till ytan igen, hon skrattade också.

Jag hoppade i efter henne och Chris efter mig.

Det slutade med att vi alla simmade runt i poolen och jagade varandra.

Chris var riktigt schyst, jag hade bara inte tänkt på det innan…

När Brenda hade gått hem bjöd jag in Chris i mitt hus, han hade såklart vart där innan. Våra föräldrar är goda vänner.

Vi satte oss vid köksbordet och började snacka om saker, tillexempel vad som hade hänt egentligen mellan oss. Vi hade varit så bra kompisar när vi var små, sen började jag umgås med alla tjejerna och jag blev såhär. En osäker tjej som spelar så jäkla säker.

Min mobil vibrerade och jag tog snabbt upp den ur fickan.

”I want to talk to you. /Biebzz”

Jag svarade direct

“Start talking. / A”

Den vibrerade nästan snabbare än vad jag hade väntat mig.

”Face to face, my place, seven o’clook.”

Jag svarade med ett enkelt “K”, sedan återvände jag till samtalet med Chris, vi hade väldigt mycket att hinna med att snacka om!

När klockan var sex reste sig Chris.

-         I have to go, see ya later sexy? Sa han och blinkade med ena ögat.

-         Sure, tomorrow? Skrattade jag.

Chris nickade och jag följde honom till dörren.

Vi kramades och sedan gick han.

Jag sneglade på klockan, lika bra att äta något innan jag kommer dit.

Så det gjorde jag, några mackor och ett glas juice. Sedan gick jag hem till Justin, hade en känsla av att detta inte skulle sluta bra ändå.

Att vi bara skulle bråka igen.

Han gillade ju ändå inte mig, och jag skulle släppa honom, snart.

Med lätta steg gick jag mot hans hus, han skulle inte få förstöra mitt humör idag, ingen skulle få.

Jag satte pekfingret på ringklockan och tryckte till, nästan direkt öppnade han, log och släppte in mig.

Jag tog snabbt av mig mina skor och gick vidare in i vardagsrummet.

Justin gick efter mig, han verkade se att jag var på bra humör idag så han log stort innan han började snacka.

-         I’m going on a tour! Sa han och log med hela ansiktet.

-         Wow! That’s amazing Justin! But… why did you bring me here? Frågade jag och skrattade till lite.

-         No..haha, but, I know we aren’t so good friends as I wish we were but, I want you to come with me, I want you to follow me around the world!

Jag stirrade på honom.

-         Is this a joke or something? Utbrast jag och skrattade nervöst.

-         No it isn’t, please, come with me! Sa han och log leendet jag bara inte kunde motstå.

Jag nickade en gång och sedan flera gånger.

-         Yes, svarade jag honom och reste mig sedan upp, when are we leaving?

-         Tomorrow, We’ll pick you up at 9am!

Jag nickade igen och sedan kramades vi en lång kram och sedan stack jag därifrån.

Något gnagde inom mig, hur skulle vi klara det här om vi inte ens hade förlåtit varandra ordentligt?

Never let a girl fall if you aren’t prepared to catch her.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Inget chapter i morgon, det är ju trotsallt julafton! :D

God jul på er alla<3

Jag log mot min spegelbild och sedan gick jag ut till mitt rum.

Party kläderna låg på sängen, snabbt drog jag på mig dem.

Sedan gick jag in i badrummet igen, sminkade mig starkt och jag var nu klar.

Jag var redo.

Ringklockans ljud hördes över hela huset.

It’s party time bitches!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag sprang ner till vardagsrummet och höjde musiken som jag bara hade haft på lite lågt, sedan gick jag snabbt till dörren och öppnade. En hel skock människor stod där.

Jag log och släppte in dem alla.

Ringklockan ringde flera gånger under en timme. Tillslut var huset fullt av ungdomar som var lite lätt påverkade av alkoholen.

Justin hade jag inte sett till, jag var såklart inte säker på att han skulle komma, så varför inte bara ha lite kul?

Jag ställde mig på vardagsrums bordet och började dansa till musiken. Många killar ställde sig nära och försökte dra ner mig till dem.

Jag skrattade högt och sedan drog jag upp en kille som jag verkligen inte hade någon aning om vem det var.

Han såg överlycklig att få blivit vald att komma upp och dansa med mig.

Jag dansade tätt, tätt intill honom. Gned min kropp mot hans, hans händer var lite fumliga. Typisk nybörjare!

Tillslut hoppade jag ner från bordet och började dansa på golvet istället.

Någon kom fram bakom mig och la händerna på mina höfter, jag brydde mig inte om vem det var, bara jag fick dansa.

Tillslut vände jag mig om och såg vem det var.

Jag backade några steg och slog handen framför munnen.

Varför började han dansa med mig?

-         What? Just because we broke up I can’t dance with you? Frågade han högt för att överrösta musiken.

Jag slog handen i pannan.

-         I don’t have any fiscal contact with my x:s, svarade jag honom.

Justin höjde på ögonbryna och sedan snörpte han på munnen innan han gick därifrån.

På något sätt var det skönt att bli av med honom, jag var inte redo för att snacka med honom. Inte än.

Nu skulle jag bara ha kul, ha kul med en massa random killar!

Jag gick mot köket och tog mig en dricka, svepte den direkt och jag märkte hur en kille checkade in mig.

Min kropp vände jag mot honom och log flirtigt.

Killen reste sig upp och jag tittade på hans armar. T-shirten fyllde han ut med sina underbara muskler. Slår vad om att han har magrutor.

Jag rös av välbehag.

Han kom närmare och jag ställde ner mitt glas på bordet, sen drog jag med honom ut på dansgolvet.

Killen, som tydligen hette Troy, dansade verkligen nära. Jag hade inget emot det!

Efter ett tag puttade jag ner honom på en stol och gav honom en lapdance, det formades en ring runt oss och och alla tjoade och klappade.

Troy följde varenda rörelse jag gjorde.

Det första jag märkte när jag tittade ut i ringen som hade bildas var Justin’s ansikte, han såg helt förstörd ut, som om han önskade att det var han som satt där istället.

Jag avslutade den lilla dansen med att sätta mig i hans knä och kyssa honom.

Troy satte händerna på mina lår och jag fnittrade när han började viska en massa saker i mitt öra.

Tillslut reste jag mig upp och drog med honom in i ett rum.

Där la vi oss i sängen och Troy var tydligen väldigt ivrig för så fort jag hade lagt mig ner så slet han av mig min tröja.

Han log stort när jag sedan tog av honom hans tröja.

Dagen efter vaknade jag med en stor huvudvärk.

Men Justin’s min när han upptäckte mig och Troy i rummet igår var obetalbar.

Jag skrattade lite åt minnet.

Troy var såklart inte kvar, det var ingen annan heller. För när klockan var fyra tvingade jag ut de sista personerna och sedan låste jag dörren.

Jag orkade knappt gå upp för trapporna men det klarade jag eftersom jag ligger i min säng nu, hehe.

Troy’s nummer hade jag fått innan han stack igår, det hade tydligen varit ”helt underbart”.

Jag skrattade lite, såklart det hade varit underbart, det var ju mig han hade haft det med.

Jag log stort, mitt självförtroende var tillbaka, och Justin skulle inte få förstöra det igen.

Jag tittade till min mobil och jag bombades av sms nu också.

Såklart svarade jag på alla, de tackade mig ju faktiskt för en helt fantastisk natt och party!

Efter ett tag plingade det till i mobilen igen.

Den här gången var det för Justin.

”Did you want me to come just so you could ignore me? When I saw you with this guy I got jealous. Why wouldn’t I be? You’re hot and you were mine. But now you aren’t. I just wanted to tell you that I had a good night anyways with your friend Ashley, she told me some stuff about you. Apparently you still like me? Wanna talk about it? ;) /Biebzz”

Jag skakade av ilska. Hur kunde hon? Även ifall hon var full skulle jag aldrig kunna lita på henne igen.

Jag hade ju inte skvallrat om hennes hemligheter?

Vem tror hon att hon är?

Glöm och dröm att jag berättar något mer för henne.

”Thought I could trust you Ash, I was wrong.” Skrev jag till henne innan jag öppnade Justin’s och min convo.

”No, I didn’t want you to come just to ignore you, I said I don’t do fiscal contact with my x:s. Troy and I had a great time, Deal with it Justin. Why would I tell Ashley something? I don’t trust anyone, so why would I trust her?”

Jag kokade av ilska.

Ashley skulle få genomlida det hemskaste man kan.

Socialt övergivande.

Allt jag behövde göra är att skicka några sms till mina följeslagare så skulle hela skiten vara igång.

Ashley hade just utmanat mästaren.

It’s so on girl.

Skulle jag kunna glömma honom?

Eller skulle jag tänka på honom varenda dag?

Skulle jag kunna hitta någon lika bra?

Eller skulle jag aldrig ens träffa en sådan underbar person igen?

Frågorna snurrade runt, runt i mitt stackars huvud.

Jag somnade på soffan.

Drömde om honom.

I wonder if someone thinks of me when they can’t fall asleep at night.

-----------------------------------------------------------------------------------------------

När jag vaknade hade jag den där hemska känslan i magen. Den ville inte försvinna, inte ens när jag åt frukost, drack vatten eller befallde den att försvinna.

Varför fick han mig att känna såhär? Han var inte ens värd mig. Ingen var egentligen värd mig.

Alla ville ha mig, men inte han.

Det var inte rättvist, varför ska jag gilla den som inte gillar mig?

Jag suckade tungt.

Tårarna rann inte idag i alla fall, tack gode gud för det.

Men ögonen var svullna, riktigt svullna. Och rödsprängda också, efter alla tårar.

Mitt hjärta var krossat, mina ögon alldeles uttorkade och jag hade förstört den enda chansen som fanns kvar för mig och Justin.

Nu var det över.

En tanke slog mig, jag skulle lätt kunna fixa fest och vara med vem som helst, skulle jag bjuda Justin? Bara för att göra honom avundsjuk alltså…

Ja… ja, fest ska det bli.

Nästan direkt började jag fixa och dona, festen skulle vara redan i morgon. Ju förr desto bättre.

Jag klädde på mig något bekvämt, linne och shorts, och gick sedan ner till det stora köpcentret. Där köpte jag några riktiga party kläder och sedan gick jag till Walmart för att köpa chips och sådant.

Allt som allt kostade det ungefär 1000 kronor.

Jag hade såklart inte glömt drickan, den måste ju också finnas där. Så jag ringde min kompis Brian, lovade honom att han fick komma på festen om han köpte ut åt mig. Såklart gick han med på det, Brian går med på nästan vad som helst, bara han får något i gengäld.

Jag satte mig ned på en bänk för att vänta på Brian, han kom fram till mig med ett stort grin i ansiktet.

-         What about the money? I’m not paying for this! Sa han och la armarna i kors, dock fortfarande med det där hemska grinet i ansiktet.

-         Don’t worry, I’ve got the money, sa jag syrligt, I want you to buy something you can have on party’s. Don’t make me disappointed, if you do, you’re not welcome.

Jag gav honom ett hundra dollar, han tittade vördnadsfullt på sedeln.

-         Oh I won’t your highness, I won’t! sa han utan att slita blicken från sedeln.

Jag skrattade lite, han var så gullig.

-         Drive it to my house before six, ok? Sa jag innan jag gick till min bil.

Jag behövde inte undra ifall han uppfattade det jag sa eller inte, alla uppfattade ändå vad jag sa.

Det var härligt att vara mig igen.

Och imorgon ska Justin få se på annat.

Jag dubbelkollade så allt var här.

10 chipspåsar, 5 Dipper, 5 Coca cola och 5 Sprite, min outfit var klar.

Det ända som saknades nu var det viktigaste för en lyckad fest, drickan.

Vid fem kom Brian förbi, såklart skulle han hålla på lite. Jag lät honom hållas, men han gick lite förlångt när han tryckte upp mig mot väggen.

-         Brian, leave, sa jag högt och tydligt.

Han hängde med huvudet innan han gick ut genom dörren.

Jag småskrattade lite.

”The bitch is back!” tänkte jag för mig själv.

När jag hade trippelkollat så att allt var där, jag är ganska ordentlig när det gäller, så gick jag för att titta på tv:n.

Efter en timme kom jag på att jag inte hade skickat ut inbjudningarna, så jag skickade ett sms till typ hela min kontaktlista.

Justin fick också ett, bara för att.

Jag små skrattade lite åt min plan, den var kanske lite patetisk egentligen.

När klockan var åtta gick jag faktiskt och la mig.

Jag ville vara på det bästa humöret jag kunde imorgon. Allt kan ju hända.

Det sista jag tänkte på innan jag somnade var faktiskt mina föräldrar, de hade inte varit hemma på typ tre veckor nu.

Helt sjukt.

Jag skakade på huvudet och la mig sedan tillrätta i sängen.

När jag vaknade var klockan 10. Jag hade sovit i fjorton timmar. Det var verkligen underbart.

Jag reste på mig, gick ner för att äta frukost och sedan satte jag på mig ett par mjukis.

Klockan var tolv när jag verkligen hade tråkigt.

Funderade på en förfest men skakade av mig tanken direkt, då skulle typ alla bli fulla direkt. Tro mig, jag har varit med om det.

Jag tittade mig omkring i rummet, det var inte precis strålande rent, så jag satte igång hög musik och sedan började jag städa.

Inte precis det roligaste man kunde göra men det fick tiden att gå i alla fall.

När jag hade städat precis hela huset, varenda liten vrå, så var klockan sju.

Jag fick lite panik och sprang upp till badrummet för att göra mig i ordning.

Tog en lång dusch, rakade mig under armarna och bena och sedan sprutade jag på mig parfym och deodorant.

Jag log mot min spegelbild och sedan gick jag ut till mitt rum.

Party kläderna låg på sängen, snabbt drog jag på mig dem.

Sedan gick jag in i badrummet igen, sminkade mig starkt och jag var nu klar.

Jag var redo.

Ringklockans ljud hördes över hela huset.

It’s party time bitches!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera ?:)

Vi satte oss i vardagsrummet, tydligen var inte hans mamma hemma.

Tydligen så var han äntligen ledig från jobbet, om han nu ens hade något jobb. Det kanske också bara var en stor fet lögn.

Precis som han var.

En stor fet lögn, kul att ens känna någon sådan.

Om han skulle be om ursäkt skulle det vara en riktigt en. Ingen liten som han bönade och bad för att jag skulle förlåta honom.

Då kunde han hälsa hem.

Pay back time bitch.

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Justin tittade på mig. Han visste tydligen inte vart han skulle börja.

Jag bara satt där, stirrade tillbaka. Tillslut blev det väll obekvämt för honom, så han harklade sig och började snacka.

-         First of all, I’m truly sorry Amber. But as you know, I’ve got a girlfriend, Caitlin. Though we broke up yesterday, I don’t really know about you and me. Sure, you are a truly amazing person, but we are so different, we are from different worlds. I know you like me, and yes, I like you to. Just not that much that I think we could work, babblade han på lungt.

Orden sårade såklart. Vad menade han egentligen med att han inte trodde vi kunde funka för att han inte gillade mig så mycket?

Jag satt bara där och stirrade på honom. Aldrig att jag visar exakt vad jag kände. Aldrig.

-         Thank god! I tried to get rid of you the first day we met, like seriously, leave me alone? Did you really think I liked you? Please, get a life dude, fräste jag.

Justin såg chockad ut. Han hade nog inte väntat sig det.

-         D-did you really just play around? Frågade han sårat.

-         Well duh, why would I want you? Like, no fens but you’re not the guy I want to be seen with, sa jag överlägset.

Justin litade på mina ord, såklart. Vem skulle inte när jag lät så överlägsen, jag hade gjort det här förut. För många gånger kanske.

Vad gjorde det nu? Han sårade mig, jag ger mig inte förens jag har sårat honom.

Justin tittade uttrycklöst på mig.

Men jag såg rakt igenom honom. Jag hade träffat punkten jag ville träffa. Han var sårad.

Jag log elakt, men på insidan var jag alldeles tom. Vad hade jag gjort egentligen?

-         Well, I got to go, Talk to you never, sa jag högt och vickade lite extra på rumpan när jag gick därifrån.

När jag kom ut genom dörren skyndade jag mig hem. Jag var glad att jag hade gått hit. Nu behövdes det verkligen.

Frisk luft, ensamhet och mina tankar.

Vad hade jag gjort?

Jag hade förstört oss.

Om det ens hade funnits ett oss.

Väl hemma gled jag ner vid dörren så fort jag hade stängt den. Tårarna rullade långsamt ner för kinderna.

Ingen skulle förstå om jag berättade, inte ens Ashley.

Jag hade gjort fel, så fel.

Men han ville inte ha mig heller, så ändå kändes det ganska bra på något konstigt vis.

Det fanns inget oss längre. Det fanns bara han, jag och alla andra.

Men det var inte så jag ville att det skulle vara.

Oftast så fick jag precis som jag ville.

Men nu… Nu skulle det aldrig funka igen. Inte ens om 1000 år.

Jag hade förstört allt.

Precis allt.

Justin var sårad.

Jag var sårad.

Ingen förstod mig.

Mitt liv suger.

Dagen efter vart en total katastrof. Jag vaknade klockan åtta när jag hade planerat att sova till typ tolv.

Det fanns ingen god frukost hemma eftersom mamma hade bestämt sig för att ”bra mat är bra för magen”.

Inget bra program visades på tv.

Jag fick nästan inga sms, och jag kan ju inte börja smsa med någon liksom…

När jag kollade mig i spegeln såg jag ett troll som såg riktigt ruggig ut.

Sen fick jag ett sms som jag inte ens ville svara på.

Från honom.

”were you serious at my place? Did you actually just played around? If you did, I will never, ever see you again. If not, come and talk again?”

Nu fanns det ett val, ett mycket påverkande val också.

Om jag sa att jag inte hade vart seriös skulle jag ju ändå ha ljugit för honom, och det är inte bra. Dessutom skulle jag behöva förklara varför och bla, bla, bla.

Men om jag sa att jag var seriös, ville han inte se mig.

Skulle jag kunna glömma honom?

Eller skulle jag tänka på honom varenda dag?

Skulle jag kunna hitta någon lika bra?

Eller skulle jag aldrig ens träffa en sådan underbar person igen?

Frågorna snurrade runt, runt i mitt stackars huvud.

Jag somnade på soffan.

Drömde om honom.

I wonder if someone thinks of me when they can’t fall asleep at night.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

2 kommentarer för mer!

Vad tycker ni om vad hon sa till Justin?

Gjorde hon rätt/fel?

Förklara :)

PUSSHEJ<3

-         Send it, mumlade jag.

Jag såg att Ashley tryckte på skicka knappen. Snart skulle den vara framme i hans mobil.

Det gick en minut, det gick två minuter, fem, tio, en kvart.

Ashley tittade sorgset på mig.

Jag satt där i mitt hörn, stackars Ash visste inte riktigt vad hon skulle göra.

Helt plötsligt hörde jag min mycket bekanta sms signal.

To forgive someone is like letting someone hurt you again…

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ashley tittade snabbt upp på mig och log lite, jag log försiktigt tillbaka. Känslan som kom var obeskrivlig, både rädd för vad det skulle stå den här gången, och för vad jag skulle känna när jag läste det.

-         Do you want to read it yourself first? Frågade Ash mig.

Jag skakade på huvudet.

-         Read it out loud, even if he wrote something terrible, sa jag bestämt.

Ashley nickade och började läsa med en klar stämma.

”I know I hurt you, and I’m so, so, so sorry for that. But I think like you think, we need to talk about this, alone. I’m glad that I am that boy Amber, and maybe I can’t get myself in that position you are in. Come to my place at three?:)”

Jag blundade för några sekunder.

Klockan tre?

Skulle jag våga? Orka?

Skulle jag ens vilja?

Ashley tittade forskande på mig, hon vågade säkert inte säga något eftersom hon såg att jag tänkte.

Men tillslut kunde hon inte hålla sig. Tålamodet var inte det bästa på den bruden…

-         So…what will you answer? Frågade hon mig lågt.

Jag tittade upp på henne.

Min blick var tom.

-         I don’t know, mumlade jag.

Inombords var det en duell. En sida ville verkligen träffa honom, känna honom, se honom. Den andra ville be honom dra åt skogen.

Ashley reste sig upp och la min mobil bredvid mig.

-         I’ll go get ready, mum wanted me to sleep home today, will you be ok?

Jag nickade och log ett fejk leende mot henne.

Såklart såg hon rakt igenom mig.

-         I could just ask her to let me stay one more night? Sa hon och gick fram till mig.

-         No, I’ll be fine, sa jag bestämt men ändå mjukt på något konstigt sätt.

Ashley log innan hon packade ihop alla sina saker och gick ut från rummet.

Efter ett tag hörde jag ytterdörren slå igen.

Nu var jag ensam.

Ensam med ett beslut jag verkligen inte ville ha på mina axlar just nu.

Efter en halvtimme svarade jag honom.

”See you then, but you won’t see the happy me..”

Jag fick inget svar, så jag hoppade in i duschen och gjorde mig iordning.

När klockan var halv tre började jag gå.

Mest för att rensa huvudet innan jag kom dit.

När jag väl stod utanför huset ångrade jag mig direkt. Flera tankar på att bara springa därifrån slog mig.

Jag var så nära på att göra det, men då öppnar han dörren och går fram till mig.

Han försökte ge mig en kram men jag vek undan.

Justin backade ifrån mig med ett litet sårat uttryck i ansiktet.

Rätt åt honom.

-         Uhm, Wanna come inside? Sa Justin besvärat av det pinsamma som just hade hänt.

-         Sure, fräste jag.

Jag visste inte varför jag betedde mig så här, visst, jag var as arg på honom, men det hade jag ingen anledning till att vara så otrevlig mot honom för det.

Jag tyckte faktiskt lite synd om honom.

Och hatade mig själv för de känslorna som kom fram.

Vi satte oss i vardagsrummet, tydligen var inte hans mamma hemma.

Tydligen så var han äntligen ledig från jobbet, om han nu ens hade något jobb. Det kanske också bara var en stor fet lögn.

Precis som han var.

En stor fet lögn, kul att ens känna någon sådan.

Om han skulle be om ursäkt skulle det vara en riktigt en. Ingen liten som han bönade och bad för att jag skulle förlåta honom.

Då kunde han hälsa hem.

Pay back time bitch.

Hon lyssnade på hela historien, på alla detaljer.

Efter Justin historian berättade jag om mitt liv. Hur värdelöst allt var, hur mina föräldrar åkte på affärsresor 24/7, hur alla förväntade sig en massa bitchiga saker av mig, fastän jag bara var sådan på utsidan.

Ashley förstod.

För en gångs skull förstod någon mig.

Jag log mot henne genom tårarna.

-         Thank you for being here, it really means the world Ash, sa jag svagt och Ashley log mot mig.

-         That’s what friends are for Amber.

Better one true friend then a million false.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ashley sov over hos mig, nästan i en hel vecka. Jag blev aldrig trött på henne. Det blev jag alltid på exakt alla andra.

Jag log genom mörkret.

Justin var som luft för mig nu. Varför skulle jag bry mig om honom liksom? Han hade ändå inte ens bett om ursäkt eller ens sms:at mig. Hur lågt får man gå? Först är man otrogen mot henne, sen hör man inte ens av sig.

IDIOT.

Ashley sov redan, ganska förståeligt egentligen. Klockan var ungefär fyra men jag kunde inte sova.

Jag satt uppe och väntade på att han skulle smsa. Men innerst inne visste jag att han inte skulle det.

Tillslut somnade jag, men mobilen i handen och tårarna rinnandes ner för kinderna.

När jag vaknade fem timmar senare låg Ash fortfarande och sov. Jag sneglade på klockan, nio.

Helt plötsligt darrade min mobil till.

Jag låste upp mobilen och såg sedan namnet på displayen.

Med hackiga andningar började jag läsa.

För rädd för att egentligen läsa, men ilskan drev mig till det.

”Amber, I know you are upset, and I know I did the wrong decisions. Catlin and I have known each other for a long time now, and well. When I met you, I thought you were super pretty, but you were acting so dumb and mean. Then I got to know you, and I actually felt in love with you.
Please, talk to me.”

Min underläpp darrade.

Vad skulle jag göra nu?

Skulle jag svara honom… Jag fick ju som jag ville nu, jag ville att han skulle snacka med mig. Men när han väl gjorde det ville jag att han bara skulle ha skitit i att smsa mig. Vad skulle hända nu?

Jag bestämde mig för att väcka Ashley, hon hade alltid ganska bra råd i såna här tillfällen.

Hon vred på sig några gånger innan hon tillslut vaknade.

Sömndrucket tittade hon på mig. Efter ett tag spärrade hon upp ögonen.

-         Oh my god, what’s up? You look terrible…, utbrast hon.

-         Uhm, Justin just texted me, svarade jag darrigt.

Hon satte sig käpprakt upp i sängen.

-         Really? Let me see! Skrek hon nästan.

Jag gav henne mobilen medans jag kröp ihop i min säng.

Ash läste sms:et och sedan tittade hon upp på mig.

-         May I answere it? frågade hon mig mjukt.

-         Just let me know what you have written before you send it, svarade jag henne och la huvudet i händerna.

Ashley nickade och skrev sedan snabbt med lätta fingrar.

Jag satt i mitt hörn och skakade.

Ville jag ge honom en andra chans? Var han ens värd en?

En massa frågor snurrade runt i mitt huvud.

Hur kunde allt det här hända?

Mina känslor blandade sig med tankarna och allt blev ett virrvarr.

Tillslut tittade Ashley upp på mig.

-         OK, I wrote: ”Justin, you really hurted me. I don’t know if you know this, but you were the first guy I actually really liked. How fun is it to find out that guy is cheeting on you? Not so funny. I don’t know if you’re worth a second chance, I rather just let you leave me alone. I would, seriously. But I couldn’t, ‘cause we need to end this, for real.”
What do you think about that?

-         Send it, mumlade jag.

Jag såg att Ashley tryckte på skicka knappen. Snart skulle den vara framme i hans mobil.

Det gick en minut, det gick två minuter, fem, tio, en kvart.

Ashley tittade sorgset på mig.

Jag satt där i mitt hörn, stackars Ash visste inte riktigt vad hon skulle göra.

Helt plötsligt hörde jag min mycket bekanta sms signal.

To forgive someone is like letting someone hurt you again…

Ashley ville ju såklart bevisa att hon litade på mig så hon började berätta saker om sitt liv, det visade sig att hon hade det lika svårt hemma som mig, i hennes skola var hon också ”bitchen #1”.

-         It’s so annoying. Like, sometimes I just feel like slap them all, sa hon och himlade I ögonen.

-         Oh my god, my life is just like yours, how come? Like, it feels like you are my sister or something how weird is that? Utbrast jag.

-         Really weird…, mumlade Ash.

Real friends are them who’s supporting you from the very beginning…

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Vi satt där ett tag, hade det verkligen trevligt.

Jag ville öppna mig för Ashley, men det var inte rätt tillfälle. Och jag ville verkligen inte berätta något på ett allmänt ställe, alltför många kan lyssna.

Det sa jag till Ashley också, hon verkade lysa upp mer på något sätt.

Jag blev glad av henne, hon gav mig glädje, samma glädje Justin hade gett mig.

Nu hade jag inte träffat honom på tre veckor, saknaden gnagde i mig.

Han kan ju träffa vem som helst där ute egentligen.

Jag skakade av mig känslan. Varför skulle saknaden slå till nu? Jag mådde ju bra, umgicks med Ashley, hade allmänt roligt och bara var mig själv?

Vi bestämde oss för att fortsätta shopping rundan, massa fler kassar plockade vi på oss, såklart hade vi mer pengar över när vi var klara.

-         So…I’ll go home and dump my things and then I’ll come over? Sa jag frågandes.

-         Yeah sure, I’ll see you later! Ropade Ashley medans hon gick baklänges.

Jag vinkade glatt och vände mig sedan om.

Synen jag mötte gav mig känslor jag aldrig hade känt förut.

Varför?

Jag kom hem och dumpade alla mina saker på sängen.

Alla saker vi sa, alla saker vi gjorde, allt… allt är förstört nu.

Hur kunde han?

Tårarna rann.

Ilsket torkade jag bort dem.

Han var inte värd mina tårar.

Jag plockade fram mobilen och letade upp våran convo.

”Do you have something you want to say to me?” skrev jag.

Snabb plingade det till.

“ No…not that I know, why? What’s up baby?<3”

Jag kunde knappt kontrollera mig själv.

Orden vräkte ut ur min mun, om någon såg mig just nu skulle den nog bli rädd.

Såhär arg hade jag verkligen aldrig vart.

Hur vågar han ens skriva baby?

Jag är så inte hans baby.

Han var ju tydligen tillsammans med någon annan.

Idiot.

” Oh I see, so you don’t want to tell me that you’re cheating on me? Ok, then I guess I’ll just have to accept it. JERK! “

Jag darrade av ilskan.

Mamma kom in i mitt rum.

-         Hey Hunny, dad and I are going on a business trip! Sa hon och log moderligt mot mig

-         Like I care, you’re always doing that! Fräste jag mot henne.

Mamma stängde munnen och sedan stängde hon dörren försiktigt.

Jag satte mig på sängen. Tårarna rann som aldrig förr, hulkande försökte jag skriva ett sms till Ash.

Jag behövde henne verkligen, det gjorde jag.

Jag slängde mobilen i väggen när jag fick i väg sms:et.

Helt värdelöst liv jag hade.

Ashley kom inom tio minuter.

Helt underbar person det var.

Hon lyssnade på hela historien, på alla detaljer.

Efter Justin historian berättade jag om mitt liv. Hur värdelöst allt var, hur mina föräldrar åkte på affärsresor 24/7, hur alla förväntade sig en massa bitchiga saker av mig, fastän jag bara var sådan på utsidan.

Ashley förstod.

För en gångs skull förstod någon mig.

Jag log mot henne genom tårarna.

-         Thank you for being here, it really means the world Ash, sa jag svagt och Ashley log mot mig.

-         That’s what friends are for Amber.

Better one true friend then a million false.

------------------------------------------------------------------------------------------------------