minaberattelser

Alla inlägg under januari 2012

Av minaberattelser - 22 januari 2012 18:00

Tanken på Eifel tornet gjorde mig riktigt bubblig i magen, sådär kärleks bubblig liksom!

Sedan kom jag på att jag skulle köpa klänning också. Den tanken gjorde mig dock väldigt stressad, klockan var redan ett på dagen.

-         Uhm, Justin, I need to go out and shop for tomorrow, I got NOTHING to wear! Sa jag och log tveksamt mot honom.

-         If you came with sweatpants and a t-shirt you would still look beautiful! Sa han bara och sen gick han.

Han gick efter att han sa något så underbart.

 

You’re beautiful.

-------------------------------------------------------------------------------------------

På stan hittade jag en perfekt klänning, den slutade precis vid knäna, hade inga axelband och var ljus rosa. Det bästa var att jag såg underbar ut i den  också, det var iallafall vad expediten sade, och han var en kille.

För att vara riktigt säker på mitt val smög jag in på toan och testade den ännu en gång.

Jag vände och vred på mig framför spegeln. Inte för att vara självupptagen men jag kunde seriöst inte hitta ett enda fel på mig själv när jag hade den här klänningen! Den var verkligen fantastisk!

Jag tog av mig klänningen och gick sedan in till mitt rum, klockan var åtta på kvällen och jag skulle redan sova, allt för att inte ha påsar under ögonen.

 

När jag vaknade klockan tio nästa morgon var jag exalterad, visst, det var lite creepy att Justin hade stått och luktat på min favorittröja, men hallå, det är ändå världens underbarste kille!

 

Om en dag skulle vi åka vidare, vidare ut i den vida världen, nästa stopp är Spanien, gud vad jag ska sola.
Jag drog mig ur sängen och satte på mig en av hotellets morgonrockar, dags att äta frukost!

När jag hade tagit fram allt jag skulle äta stod rostat bröd, marmelad och en kopp te på bordet, mums filibabba!

De tre mackorna försvann snabbt in i min mun, teet likaså!

Sen började jag göra mig iordning, in i badrummet försvann jag, och där stannade jag i ungefär två-tre timmar.

När jag äntligen kom ut hade jag mjuka, lena ben, mina armhålor var lika mjuka och lena som mina ben, håret luktade gott och jag hade den perfekta frisyren till min klänning.

Klockan fyra skulle Justin knacka på min dörr, prick klockan fyra, det hade han lovat.

Eftersom jag hade lite tid över satte jag mig ner och målade mina naglar, både tånaglarna och fingernaglarna.

Min klänning var gräddvit så jag körde på ett par mjukt ljusblåa naglar, det matchade perfekt.

Jag satt inte ner och vilade en enda sekund, jag var ju tvungen att se perfekt ut, sminket tog evigheter, inget blev perfekt.

Jag provade en massa olika sminkningar innan jag hittade den bästa. Snabbt tittade jag mig ännu en gång i spegelen innan jag såg att klockan var halv fyra. Panikslaget sprang jag in i mitt sovrum och satte försiktigt på mig klänningen, jag vred och vände på mig framför spegeln i minst tio minuter innan jag verkligen var nöjd.

Nu fick han komma, och det skulle han också.

Snart.

 

En minut i fyra stod jag innanför dörren, med handen på handtaget, beredd på att han skulle ringa på, eller knacka för den delen.

Fast jag kunde ju inte öppna direkt. Då skulle jag ju verka desperat, vilket jag egentligen var, och då hände det.

Jag hörde en mjuk, men ändå ljudlig knackning. Snabbt öppnade jag dörren, jag hade såklart glömt bort de där tankarna om att inte verka desperat.

Justin log stort mot mig och jag log nog ännu större.

Han sträckte ut sin hand och jag fattade den. Han ledde mig ner till limousinen som väntade. Ingen av oss sade något under hela resan till Eifeltornet. Vi bara satt där och tittade på varandra medans hans hand sakta men säkert sökte min och fattade den sedan. Jag log och rodnade.

Att han fortfarande kunde få mig att känna såhär, som en vanlig människa men ändå den enda i hans värld.

 

Limousinen stannade och jag såg Eifeltornet, häpet tittade jag upp mot den gigantiska byggnaden.

-         Oh Justin, it’s beautiful! Utbrast jag och såg mig omkring ytterligare.

-         I know, I love it, svarade han mig och satte ena armen runt midjan på mig och förde mig in till Eifeltornet.

 

Väl i resturangen som fanns där såg jag säkert ut som en fåntratt, jag log så mycket, jag var så lycklig.

Justin beställde åt mig, romantiskt.

Han gav mig en massa komplimanger, romantiskt.

Han kysste mig och sa att jag var den enda för honom, ROMANTISKT!!

 

-         I want to be with you Amber, sa han och sneglade på mig genom ögonfransarna.

-         I want to be with you to Justin! Svarade jag honom lite förvirrat.

Vad var det han menade egentligen?

-         What I mean is, I love you, and I know we are young, but I want to spend my life with you, han tog fram något ur kavaj fickan, Amber, will you marry me?

Jag stirrade chokat på honom, sedan log jag stort.

-         Yes! Yes! I’d love to! Nickade jag och böjde mig över bordet för att kyssa honom.

Efter kyssen öppnade han munnen ännu en gång.

-         This, is the First Step 2 Forever.

 

THE END!

-------------------------------------------------------------------------------------------

Nu är det slut, tyvärr!

Som sagt hinner jag knappt med att skriva längre, och tro mig, ingen är mer ledsen än jag.
Nu är det slut, på riktigt.

För mig också, bloggen kommer såklart finnas kvar, bara ingen mer uppdatering.

Ingen behöver egentligen titta in här längre, det kommer bara göra mig ledsen om någon besöker min blogg när jag inte ens uppdaterar (:

Tack för allt, puss :*

:/

Av minaberattelser - 17 januari 2012 18:57

Känner att jag inte har något skrivflyt, ingen insperation osv.

Jag har då bestämt mig för att avsluta den här berättelsen så snabbt som möjligt och lägga ner.

Jag, som spelar en sport och har skolarbeten, hinner inte med att skriva kapitel.

Så är det bara.

Bloggen kommer dock finnas kvar, kanske inte uppdateras på ett år eller så, om jag inte verkligen känner för att börja igen.

Detta betyder alltså att du som läsare inte behöver titta in här mer efter att ni ser ett litet medelande som säger:

Nu slutar jag!

Eller nått liknande, hoppas ni accepterar mitt beslut (:


/Mimmi


Av minaberattelser - 15 januari 2012 13:10

Men tänk om han menade att vi bara skulle gå som vänner? Liksom, här sitter jag och planerar allt i detalj i huvudet och sedan så vill han bara vara vänner. Då skulle mitt liv vara förstört. Seriöst.

I och för sig var det ju jag som inte hade dumpat honom,men han hade sårat mig. Nu när jag hade förlåtit honom kunde jag ge honom en chans igen, fast det beror på om han ens vill. Tänk om jag redan hade förstört allt när jag gjorde slut med honom första gången…

 

I got to many “what if” to realize the real thing.

------------------------------------------------------------------------------------------

På torsdagen var jag exalterad. Det värsta var att det var en hel dag kvar tills vi skulle åka. Mitt enda jobb för dagen var shopping.

Shopping, shopping, shopping!

Jag måste hitta en bra klänning tills i morgon, MÅSTE!

Det är verkligen prio ett just nu!

Jag gick in i badrummet utan att tänka mig för.

Justin stod i bara handduk, och nej, jag kunde inte hjälpa mig själv, jag stirrade på hans 6-pack.

Han måste ju ha märkt att jag stirrade men ändå sade han inget. Han var verkligen helt knäpptyst.

Efter något som bara kändes som sekunder, som egentligen var minuter, öppnade han munnen.

-         Uhm, do you want to take a shower? Frågade han mig.

Jag nickade stumt och lyckades slita blicken från hans mage.

Justin gick ut ur badrummet, det där var mer en pinsamt.

Jag slog handen i pannan. Varför kunde jag inte sluta stirra på hans mage?

Han och hans jäkla 6-pack. Var han tvungen att vara så himla sexig?

Tydligen.

 

Efter min dusch gick jag till mitt rum i bara handduk. Jag öppnade dörren och gick in i min walk in closet. När jag tände lampan skrek jag till.

Justin stod  i min garderob, med en av mina favorit tröjor som jag nästan alltid hade på mig i handen.

-         What are you doing in my closet?! Skrek jag och tog ett hårdare tag om min handduk.

Justin stirrade på mig och började sedan stamma något som lät lite som en blandning mellan en förklaring och ett förlåt.

Jag var verkligen chokad. Vad gjorde han i min garderob? Och varför stod han och luktade på min favorit tröja?!

-         Just…go Justin, sa jag och hade nog en konstig min i ansiktet.

Justin nickade och vandrade ut genom min garderobs dörr.

-         Didn’t see that one comming…, mumlade jag för mig själv.

Fortfarande lite skärad efter mötet med Justin i garderoben satt jag nu i soffan och tittade på TV, Justin hade jag dock inte sett till efter det.

Mina tankar började gå in på ”Justin ämnet” som så många gånger förut.

Varför hade han stått där med min tröja i handen och luktat på den? Är det helt normalt? Han måste ju vara störd på något sätt.

Med mina tankar satt jag där, tills det blev alldeles svart för mina ögon. Någon, som tydligen tyckte den var riktig rolig, hade täckt för mina ögon med sina händer.

Jag hoppade till när det plötsligt blev svart såklart, sedan suckade jag inombords. Jag hatade när folk gjorde sånt här.

-         Who is it? frågade jag och la armarna i kors.

-         Guess! Sa Justin med en dålig imitation av en tjej röst.

-         Justin?

-         Damn, how did you know?! Sa han tjurigt och satte sig bredvid mig i soffan.

-         Well duh, you know you have a terrible girl imitation voice…

Justin kliade sig i nacke och började sedan skratta.

-         Yeah…I guess I have!

Jag log och riktade sedan huvudet mot tv:n igen.

Justin satt och stirrade på mig, kolosalt irriterande.

-         Uhm, we are still going on that trip to the Eifel tower right? Frågade han mig osäkert.

-         Well yes, of course! Why wouldn’t we?

-         I just thought of that little thing that happened this morning…

-         Oh, haha, well, that was awkward! Skrattade jag.

-         So we are still going? Frågade han mig.

-         Of course!

Tanken på Eifel tornet gjorde mig riktigt bubblig i magen, sådär kärleks bubblig liksom!

Sedan kom jag på att jag skulle köpa klänning också. Den tanken gjorde mig dock väldigt stressad, klockan var redan ett på dagen.

-         Uhm, Justin, I need to go out and shop for tomorrow, I got NOTHING to wear! Sa jag och log tveksamt mot honom.

-         If you came with sweatpants and a t-shirt you would still look beautiful! Sa han bara och sen gick han.

Han gick efter att han sa något så underbart.

 

You’re beautiful.

-----------------------------------------------------------------------------------------------

LEDSEN FÖR SÅ DÅLIG UPPDATERING, HAR INTE HUNNIT!

här har ni <3

Av minaberattelser - 11 januari 2012 19:53

Han hade frågat samma fråga i fem minuter nu. Sure, jag gillar honom, men ibland kan ha varit riktigt irriterande. Fattar inte hur han kan ha det ängla ansiktet sedan när jag kommer ut och är skitsur på honom. Han får mig att skratta direkt och jag glömmer att jag är sur.

Det är härligt, underbart, fantastiskt… vad mer finns det att säga?

Jag är kär.

Riktigt jäkla kär.

I en kille som inte ens bryr sig om mina känslor.

I en kille som inte känner samma sak som jag.

I en kille som snart kommer vara världskänd över hela världen.

 

Even though you aren’t famous, you’re my superstar <3

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi satt i bilen tillsammans med Scooter och Justin’s nya livvakt som hette Kenny. Justin’s fans hade blivit allt för många, de var på honom hela tiden.

Jag hade också fått några fans faktiskt! Minst tio personer hade kommit fram till mig och frågat om jag ville skriva en autograf åt dem. Det gjorde jag så klart också.

 

Justin’s perspektiv

 

It was incredible! I got fans! And lot of them to, it’s amazing!

My feelings for Amber hasn’t changed though, I am planning on a trip to the Eifel tower with her. That would be so romantic. Maybe I should kiss her there…

But first, I need to ask her out of course. Otherwise it would be a shame of planning this and then she just didn’t want to come.

What if she doesn’t? What if she doesn’t want to come with me, which would make me sad, really.

My cap was on and then I walked in to our little living room, and there she sat with her tight jeans and a nice tight t-shirt.

Gash, she’s just so hot. My knees almost start shaking.

I just stood there, watching her. Like an idiot.

And I was, I did let her go once. Maybe it is too late now?

Did she just follow ‘cause she thought I wanted her to be my friend? I don’t want her to be my friend?! Well, I want her to be my friend of course, girlfriend to be exact.

 

All sudden she noticed me, she smiled her beautiful smile to me.

-         Come here! She said.

I commanded my legs to walk forward, lucky for me they listened. I sat down beside her, close.

But she didn’t think it was that close I think, she just smiled and took my hand in she’s.

That feeling, just when she took my hand in she’s, I get it. She’s wonderful, really.

-         Hey Amber, we are free on Friday, let’s go to…uhm…I mean, do you want to go to the Eifel tower with me? I asked her.

Amber looked at me.

-         Really? I mean, yes, I’d love to! She said and smiled with all her face.

-         Great! So Friday?

Amber nodded.

 

YES! She said yes! Even better, she said “I’d love to!”, my life is wonderful “ I thought and my smile grew bigger.

 

Amber’s perspektiv

 

Jag kan fortfarande inte fatta det! Justin frågade precis om jag ville gå ut med honom!

Han hade stått i dörröppningen i ett tag så jag tittade på honom och sa att han borde sätta sig ner, så gjorde han det, nära.

Det var mysigt, riktigt mysigt. Så jag klagade såklart inte. Efter ett tag började han snacka, om Eifeltornet. Han frågade mig, MIG, om jag ville följa med och typ äta middag eller något där på fredag! Och fredag är om två dagar! Snacka underbart!

Bara han och jag…

Men tänk om han menade att vi bara skulle gå som vänner? Liksom, här sitter jag och planerar allt i detalj i huvudet och sedan så vill han bara vara vänner. Då skulle mitt liv vara förstört. Seriöst.

I och för sig var det ju jag som inte hade dumpat honom,men han hade sårat mig. Nu när jag hade förlåtit honom kunde jag ge honom en chans igen, fast det beror på om han ens vill. Tänk om jag redan hade förstört allt när jag gjorde slut med honom första gången…

 

I got to many “what if” to realize the real thing.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Justin & Amber är ju ganska lika egentligen, båda är jätterädda att den andre inte ska gilla dem tillbaka. Synd om dem asså ;)

Av minaberattelser - 10 januari 2012 22:11

Justin däremot var hur sprallig som helst, det ända han gjorde var att snacka om det. Man blev väl lite trött på killen ibland, men jag kan förstå att han är upphetsad. Vem skulle inte bli om man var på väg att bli känd liksom?

 

När vi satt där och bara snackade kunde jag inte undgå att blicka in i hans ögon, hans underbart hasselbruna ögon.

Justin fortsatte att snacka om hans drömmar, men jag hörde inte längre, det var bara jag och hans ögon.

 

I can swim, but in your eyes…boy, I drown.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Dagarna gick och det hade gått en hel månad. En hel månad! Det var helt sjukt!

Inte nog med att dagarna hade gått i rasande fart, Justin’s fans hade blivit mera. Med mera menar jag, just det, MERA.

Det var helt sinnesjukt, vi kunde knappt gå ut på gatan, och sur blev jag såklart eftersom jag alltså inte skulle kunna shoppa utan livvakt. För jag var ju den berömda tjejen som hängde med Justin Bieber.

Jag kan bara inte fatta att allt har gått så himla fort! Justin njuter såklart, men vem skulle inte göra det liksom!

Visst, det är jobbigt ibland, eller ah… ganska ofta, men det är roligt att se när Justin blir glad. Och han blir glad, väldigt glad. Det är nästan omöjligt att förstå hans känsla egentligen, man måste uppleva den själv.

Jag kommer ihåg för ungefär två veckor sedan, Justin hade sin första konsert. Det var verkligen en succé! Vi hade räknat med omkring 100 personer, det kom ungefär 1000. Justin blev jätteglad, alla blev såklart glada, men Justin’s ansiktsuttryck när han såg alla fansen var obetalbart. Verkligen, det var härligt att se han så glad.

 

Mina känslor för honom hade dock inte förändrats ett dugg, jag gillade honom fortfarande, men han bjöd med mig eftersom han ville bygga upp vår vänskap. Att vi skulle vara vänner.

Så borde det inte vara, det ska vara han och jag.

Fel.

Vi är kompisar nu och det är så han vill att det ska vara, acceptera och gå vidare.

 

-         Hey Justin, what’s up next? frågade jag honom när han kom ut från sin garderob med nya jeans och en t-shirt tillsammans med ett par lila sneakers och en blå keps.

-         I don’t know actually, maybe we should ask Scooter, svarade han mig och fattade min han för att dra med mig till vardagsrummet.

Känslan som kom när han rörde vid mig var underbar, men så fel. Inte okej, han och jag är inte okej. Det är inte han och jag.

-         Scooter, what are we doing today? Frågade han.

Scooter vände sitt huvud mot oss.

-         You got an interview with some radio people and then it’s just chill, svarade han och gav oss ett bländande leende.

Jag log tillbaka innan jag gick mot dörren, om han nu skulle på intervju så skulle det kanske finnas fint folk där, då borde man nog inte gå runt i mjukisbyxor och linne. Kanske något lite mer… fint?

 

-         Are you ready yet? frågade Justin ifrån sovrummet.

-         Not yet! muttrade jag.

Han hade frågat samma fråga i fem minuter nu. Sure, jag gillar honom, men ibland kan ha varit riktigt irriterande. Fattar inte hur han kan ha det ängla ansiktet sedan när jag kommer ut och är skitsur på honom. Han får mig att skratta direkt och jag glömmer att jag är sur.

Det är härligt, underbart, fantastiskt… vad mer finns det att säga?

Jag är kär.

Riktigt jäkla kär.

I en kille som inte ens bryr sig om mina känslor.

I en kille som inte känner samma sak som jag.

I en kille som snart kommer vara världskänd över hela världen.

 

Even though you aren’t famous, you’re my superstar <3

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hihi fina kommentarer! :D

älskare er små pussgurkor :*

Av minaberattelser - 9 januari 2012 21:31

Jag fnissade lite tyst för mig själv och tog sedan upp vispgrädden och fjädern. Han satt/låg i den perfekta ställningen i sin stol. Handen utåt och ansiktet emot mig.

Jag sprutade ganska mycket grädde i hans hand. Scooter som hade filmat hur jag hade ritat på honom från första början kom närmare nu och flinade stort.

Försiktigt började jag kittla honom under näsan.

SPLASH.

Jag och Scooter började asgarva och Justin satte sig nyvaket upp i stolen.

 

Payback is a bitch.

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Justin var såklart lite små sur över det där med grädden. Det påminde mig rätt så mycket om mig och Chris, han hade också blivit väldigt sur.

Och rätt som det var började jag skratta när Justin’s min spelades upp framför mina ögon igen.

Justin själv tittade på mig och skakade sedan på huvudet och återgick till att läsa en av mina fem skvallertidningar jag hade köpt med mig.

Jag sneglade över axeln på honom och såg att han läste en artikel om sig själv, snacka om självupptagen killen var.

Min Ipod tog jag fram och började lyssna på Rihanna, S&M. Som vanligt sjöng jag med, jag bara gör det, en reflex liksom. Jag märkte såklart inte att Justin satt och både tittade och lyssnade på när jag sjöng, Scooter också för den delen.

När jag väl märkte det ryckte jag till och min röst dämpades så pass att man inte ens hörde den längre. Rodnade gjorde jag också.

Det är lustigt egentligen, jag har aldrig kunnat rodna, men sen så kom Justin in i mitt liv och han har fått mig att rodna. En nackdel i och för sig. Men det kändes ändå så bra utav att jag hade hittat någon som kunde få mig att rodna. Fråga mig inte logiken i det, jag är skruvad.

Du vet, har inte alla hästar i stallet?

 

När vi äntligen landade i Paris fick vi såklart vänta på att alla sega människor framför oss skulle ta sina grejer och sedan börja gå utåt.

Jag räknade, det tog tio minuter. Kan du fatta? TIO MINUTER?!

Det kan man liksom äta frukost på…

Sen när i kom ut stod det en massa fans där, helt random liksom.

Inte ens Justin var beredd på att de skulle komma. Men glad och social som han är gick han fram till alla och gav dem autografer. Det var typ trettio pers och han gav dem både bild och autograf. Snacka ont i handen och smile banden!

Justin blev trots det klar ganska snabbt, och tur det eftersom taxin redan var sur över att fått vänta på oss.

Men tjuriga taxigubbar fanns det gott om, så varför hänga upp sig på det när man kan skratta och ha kul och göra taxigubben ännu surare?

Ja, mitt liv var underbart.

Efter en timmes körning, med en sur taxigubbe som muttrade saker som ”störda tonåringar” och ”idioter”, kom vi fram till hotellet, det var stort, kanske inte världsklass men det var ändå ganska dyrt kan jag tro.

När vi kom in i suiten blev jag förvånad, det hade inte sätt såhär lyxigt ut.

Justin och jag hade fått det lyxigaste rummet, ja vi skulle dela rum.

Och tro mig, jag visste inte hur det skulle sluta…

Men första dagen gick ganska bra i alla fall, inga små bråk, vi hade mest kul. Tittade på film och umgicks.

De andra i Justin’s lilla crew hade tydligen annat för sig, som att boka någon spelning eller någon intervju. Jag skulle befinna mig bakom scenen när Justin hade en konsert eller en intervju. Det kändes skönt på ett sätt, visst, man vill väll komma ut i media och bli känd, men bara… inte just nu.

Justin däremot var hur sprallig som helst, det ända han gjorde var att snacka om det. Man blev väl lite trött på killen ibland, men jag kan förstå att han är upphetsad. Vem skulle inte bli om man var på väg att bli känd liksom?

 

När vi satt där och bara snackade kunde jag inte undgå att blicka in i hans ögon, hans underbart hasselbruna ögon.

Justin fortsatte att snacka om hans drömmar, men jag hörde inte längre, det var bara jag och hans ögon.

 

I can swim, but in your eyes…boy, I drown.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Nu vill jag ha såna där fina kommentarer som gör mig


så glaaad! :D

Av minaberattelser - 9 januari 2012 15:00

Wow, she must have been very irritated. I laughed a little when I thought about it, Amber hadn’t been used to how I treated her and then all sudden it came a guy who just totally ignored her.

I smiled at her and she smiled back.

She’s with me, she’s with me on the tour. I didn’t ask her to get better friends with her, I didn’t ask her so we could be BFF’s. I asked her ‘cause I want her. She’s mine.

Maybe I should take a big, black pencil and write BIEBER’S on her forehead? Maybe…

 

I want you.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Amber’s perspektiv


Att somna i en bil tillsammans med Bieber och hans crew ska man aldrig göra. Tro mig, jag vet.

Tänk er själva, Justin med en penna, en sovande person, hur ska det sluta?

Jo, det slutar med att det står ”Bieber own” i ens panna.

Sen på armarna står det massa saker som: ”I love Justin Bieber” eller ”I suck”.

Trevligt att vakna med det och höra alla skratta åt en. Fast lite kul var det nog!

Skrattade själv ett tag, kanske för att dölja mina planer till hämd, oja, du hörde mig, hämd.

Alla vet att man inte ska gå på mig om man inte vill ha payback. Och tro mig, jag älskar att ge igen.

Det var något som jag hade växt upp med. Chris hade tillexempel älskat att driva med mig när vi var mindre, men han blev alltid så tjurig när jag gav igen.

Justin ska få se, jag är ingen vanlig brud. Jag finner mig inte i att bli skriven på.

Sådär satt jag i typ en halvtimme till, sen skulle vi stiga på planet.

Kul att alla skulle typ stirra på en då!

Jag har visserligen alltid gillat uppmärksamhet, men det här skulle vara fel sorts uppmärksamhet.

 

När bilen stannade framför flygplatsen blev jag plötsligt nervös.

Hade jag gjort rätt val genom att följa med Justin? Eller skulle det bli fel nu?

Jag intalade mig själv att det skulle gå bra, gjorde man det tillräckligt många gånger skulle det gå bra.

Positiv, var positiv.

Jag gick bredvid Justin med min ryggsäck på ryggen och min resväska i handen så gick vi in i själva flygplatsen, en massa kontroller om vad man hade med sig och sådär, det tog visserligen tid men inte så lång tid att det blev dödstråkigt att stå där medans mannen frågade frågor vart jag skulle o.s.v

Sjukt tråkigt.

Men tillslut var vi där vid gaten, jag satte mig på en stol och väntade på att vi skulle bli insläppta.

Godis och sånt hade jag redan köpt. Men när jag väl hade satt mig ner så kom jag på att jag inte hade något att läsa under flygturen, snabbt reste jag mig upp igen och gick iväg till nån affär där man kunde köpa tidningar och sånt.

Fem tidningar och en bok, vi skulle trots allt till Frankrike, det tar ju sin tid om man säger så.

Jag hörde Justin ropa mitt namn och jag gick dit såklart.

 

-         Are you excited Amber? Frågade han och log stort.

-         Yeah! I’m super excited! Sa jag och log svagt.

Justin’s leende byttes ut mot ett ledsamt uttryck i ansiktet.

-         Aren’t you happy? Frågade han och tittade sorgset på mig.

-         Well, yes I am, I just…need some time to realise we are going to France! Ljög jag. Som tur var market han inte ens att jag gjorde det.

Han kanske inte känner mig så bra som han tror!

 

Väl på planet satt jag bredvid Justin, jag var fast besluten att inte somna eftersom jag inte ville råka ut för mer pranks.

Efter tre timmar somnade Justin. Finurlig som jag var hade jag vart och köpt saker till mitt lilla bus.

Vispgrädde och en fjäder.

Jag fnittrade till när jag tog fram det, men sen kom jag på att han kanske inte skulle somna efter det här, så kanske bäst att rita lite på honom före mitt egentliga bus.

I hans ansikte skrev jag: ”DORK #1” och på hans kinder ritade jag hjärtan och skrev ”Beyonce”.

Jag visste att han älskade henne och det skulle säkert genera honom.

Sen på hans armar skrev jag: ”Amber rules!” och ”I’m Amber’s slave”.

Jag fnissade lite tyst för mig själv och tog sedan upp vispgrädden och fjädern. Han satt/låg i den perfekta ställningen i sin stol. Handen utåt och ansiktet emot mig.

Jag sprutade ganska mycket grädde i hans hand. Scooter som hade filmat hur jag hade ritat på honom från första början kom närmare nu och flinade stort.

Försiktigt började jag kittla honom under näsan.

SPLASH.

Jag och Scooter började asgarva och Justin satte sig nyvaket upp i stolen.

 

Payback is a bitch.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

BACK ON TRACK U KNOW! :D

Av minaberattelser - 6 januari 2012 14:42

På måndag kör jag igång igen, vanlig uppdatering !

En gång om dagen jaow! :D

Skriver faktiskt på en nu bara för att jag inte har skrivit på ett ag hehe :D

men den blir tidsinställd och kommer på måndag,




ANYONE EXCITED?

Presentation

Tjenis Penis!

Här skriver jag fin-fina berättelser.

Om du har lust att skriva med mig, eller har idéer till berättelsen/erna så är det bara att skriva din idée, eller om du nu vill skriva med mig, i kommentars rutan!

Ha så roligt, puss hej leverp

Fråga mig

5 besvarade frågor

Omröstning

Vilken berättelse tyckte du var bäst?
 I'm the king of whatever I want to be
 First step 2 forever
 Paradise
 Raise your voice
 Soulmates?

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3
4
5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards