Men tänk om han menade att vi bara skulle gå som vänner? Liksom, här sitter jag och planerar allt i detalj i huvudet och sedan så vill han bara vara vänner. Då skulle mitt liv vara förstört. Seriöst.

I och för sig var det ju jag som inte hade dumpat honom,men han hade sårat mig. Nu när jag hade förlåtit honom kunde jag ge honom en chans igen, fast det beror på om han ens vill. Tänk om jag redan hade förstört allt när jag gjorde slut med honom första gången…

I got to many “what if” to realize the real thing.

------------------------------------------------------------------------------------------

På torsdagen var jag exalterad. Det värsta var att det var en hel dag kvar tills vi skulle åka. Mitt enda jobb för dagen var shopping.

Shopping, shopping, shopping!

Jag måste hitta en bra klänning tills i morgon, MÅSTE!

Det är verkligen prio ett just nu!

Jag gick in i badrummet utan att tänka mig för.

Justin stod i bara handduk, och nej, jag kunde inte hjälpa mig själv, jag stirrade på hans 6-pack.

Han måste ju ha märkt att jag stirrade men ändå sade han inget. Han var verkligen helt knäpptyst.

Efter något som bara kändes som sekunder, som egentligen var minuter, öppnade han munnen.

-         Uhm, do you want to take a shower? Frågade han mig.

Jag nickade stumt och lyckades slita blicken från hans mage.

Justin gick ut ur badrummet, det där var mer en pinsamt.

Jag slog handen i pannan. Varför kunde jag inte sluta stirra på hans mage?

Han och hans jäkla 6-pack. Var han tvungen att vara så himla sexig?

Tydligen.

Efter min dusch gick jag till mitt rum i bara handduk. Jag öppnade dörren och gick in i min walk in closet. När jag tände lampan skrek jag till.

Justin stod  i min garderob, med en av mina favorit tröjor som jag nästan alltid hade på mig i handen.

-         What are you doing in my closet?! Skrek jag och tog ett hårdare tag om min handduk.

Justin stirrade på mig och började sedan stamma något som lät lite som en blandning mellan en förklaring och ett förlåt.

Jag var verkligen chokad. Vad gjorde han i min garderob? Och varför stod han och luktade på min favorit tröja?!

-         Just…go Justin, sa jag och hade nog en konstig min i ansiktet.

Justin nickade och vandrade ut genom min garderobs dörr.

-         Didn’t see that one comming…, mumlade jag för mig själv.

Fortfarande lite skärad efter mötet med Justin i garderoben satt jag nu i soffan och tittade på TV, Justin hade jag dock inte sett till efter det.

Mina tankar började gå in på ”Justin ämnet” som så många gånger förut.

Varför hade han stått där med min tröja i handen och luktat på den? Är det helt normalt? Han måste ju vara störd på något sätt.

Med mina tankar satt jag där, tills det blev alldeles svart för mina ögon. Någon, som tydligen tyckte den var riktig rolig, hade täckt för mina ögon med sina händer.

Jag hoppade till när det plötsligt blev svart såklart, sedan suckade jag inombords. Jag hatade när folk gjorde sånt här.

-         Who is it? frågade jag och la armarna i kors.

-         Guess! Sa Justin med en dålig imitation av en tjej röst.

-         Justin?

-         Damn, how did you know?! Sa han tjurigt och satte sig bredvid mig i soffan.

-         Well duh, you know you have a terrible girl imitation voice…

Justin kliade sig i nacke och började sedan skratta.

-         Yeah…I guess I have!

Jag log och riktade sedan huvudet mot tv:n igen.

Justin satt och stirrade på mig, kolosalt irriterande.

-         Uhm, we are still going on that trip to the Eifel tower right? Frågade han mig osäkert.

-         Well yes, of course! Why wouldn’t we?

-         I just thought of that little thing that happened this morning…

-         Oh, haha, well, that was awkward! Skrattade jag.

-         So we are still going? Frågade han mig.

-         Of course!

Tanken på Eifel tornet gjorde mig riktigt bubblig i magen, sådär kärleks bubblig liksom!

Sedan kom jag på att jag skulle köpa klänning också. Den tanken gjorde mig dock väldigt stressad, klockan var redan ett på dagen.

-         Uhm, Justin, I need to go out and shop for tomorrow, I got NOTHING to wear! Sa jag och log tveksamt mot honom.

-         If you came with sweatpants and a t-shirt you would still look beautiful! Sa han bara och sen gick han.

Han gick efter att han sa något så underbart.

You’re beautiful.

-----------------------------------------------------------------------------------------------

LEDSEN FÖR SÅ DÅLIG UPPDATERING, HAR INTE HUNNIT!

här har ni <3

Han hade frågat samma fråga i fem minuter nu. Sure, jag gillar honom, men ibland kan ha varit riktigt irriterande. Fattar inte hur han kan ha det ängla ansiktet sedan när jag kommer ut och är skitsur på honom. Han får mig att skratta direkt och jag glömmer att jag är sur.

Det är härligt, underbart, fantastiskt… vad mer finns det att säga?

Jag är kär.

Riktigt jäkla kär.

I en kille som inte ens bryr sig om mina känslor.

I en kille som inte känner samma sak som jag.

I en kille som snart kommer vara världskänd över hela världen.

Even though you aren’t famous, you’re my superstar <3

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi satt i bilen tillsammans med Scooter och Justin’s nya livvakt som hette Kenny. Justin’s fans hade blivit allt för många, de var på honom hela tiden.

Jag hade också fått några fans faktiskt! Minst tio personer hade kommit fram till mig och frågat om jag ville skriva en autograf åt dem. Det gjorde jag så klart också.

Justin’s perspektiv

It was incredible! I got fans! And lot of them to, it’s amazing!

My feelings for Amber hasn’t changed though, I am planning on a trip to the Eifel tower with her. That would be so romantic. Maybe I should kiss her there…

But first, I need to ask her out of course. Otherwise it would be a shame of planning this and then she just didn’t want to come.

What if she doesn’t? What if she doesn’t want to come with me, which would make me sad, really.

My cap was on and then I walked in to our little living room, and there she sat with her tight jeans and a nice tight t-shirt.

Gash, she’s just so hot. My knees almost start shaking.

I just stood there, watching her. Like an idiot.

And I was, I did let her go once. Maybe it is too late now?

Did she just follow ‘cause she thought I wanted her to be my friend? I don’t want her to be my friend?! Well, I want her to be my friend of course, girlfriend to be exact.

All sudden she noticed me, she smiled her beautiful smile to me.

-         Come here! She said.

I commanded my legs to walk forward, lucky for me they listened. I sat down beside her, close.

But she didn’t think it was that close I think, she just smiled and took my hand in she’s.

That feeling, just when she took my hand in she’s, I get it. She’s wonderful, really.

-         Hey Amber, we are free on Friday, let’s go to…uhm…I mean, do you want to go to the Eifel tower with me? I asked her.

Amber looked at me.

-         Really? I mean, yes, I’d love to! She said and smiled with all her face.

-         Great! So Friday?

Amber nodded.

“YES! She said yes! Even better, she said “I’d love to!”, my life is wonderful “ I thought and my smile grew bigger.

Amber’s perspektiv

Jag kan fortfarande inte fatta det! Justin frågade precis om jag ville gå ut med honom!

Han hade stått i dörröppningen i ett tag så jag tittade på honom och sa att han borde sätta sig ner, så gjorde han det, nära.

Det var mysigt, riktigt mysigt. Så jag klagade såklart inte. Efter ett tag började han snacka, om Eifeltornet. Han frågade mig, MIG, om jag ville följa med och typ äta middag eller något där på fredag! Och fredag är om två dagar! Snacka underbart!

Bara han och jag…

Men tänk om han menade att vi bara skulle gå som vänner? Liksom, här sitter jag och planerar allt i detalj i huvudet och sedan så vill han bara vara vänner. Då skulle mitt liv vara förstört. Seriöst.

I och för sig var det ju jag som inte hade dumpat honom,men han hade sårat mig. Nu när jag hade förlåtit honom kunde jag ge honom en chans igen, fast det beror på om han ens vill. Tänk om jag redan hade förstört allt när jag gjorde slut med honom första gången…

I got to many “what if” to realize the real thing.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Justin & Amber är ju ganska lika egentligen, båda är jätterädda att den andre inte ska gilla dem tillbaka. Synd om dem asså ;)

Justin däremot var hur sprallig som helst, det ända han gjorde var att snacka om det. Man blev väl lite trött på killen ibland, men jag kan förstå att han är upphetsad. Vem skulle inte bli om man var på väg att bli känd liksom?

När vi satt där och bara snackade kunde jag inte undgå att blicka in i hans ögon, hans underbart hasselbruna ögon.

Justin fortsatte att snacka om hans drömmar, men jag hörde inte längre, det var bara jag och hans ögon.

I can swim, but in your eyes…boy, I drown.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Dagarna gick och det hade gått en hel månad. En hel månad! Det var helt sjukt!

Inte nog med att dagarna hade gått i rasande fart, Justin’s fans hade blivit mera. Med mera menar jag, just det, MERA.

Det var helt sinnesjukt, vi kunde knappt gå ut på gatan, och sur blev jag såklart eftersom jag alltså inte skulle kunna shoppa utan livvakt. För jag var ju den berömda tjejen som hängde med Justin Bieber.

Jag kan bara inte fatta att allt har gått så himla fort! Justin njuter såklart, men vem skulle inte göra det liksom!

Visst, det är jobbigt ibland, eller ah… ganska ofta, men det är roligt att se när Justin blir glad. Och han blir glad, väldigt glad. Det är nästan omöjligt att förstå hans känsla egentligen, man måste uppleva den själv.

Jag kommer ihåg för ungefär två veckor sedan, Justin hade sin första konsert. Det var verkligen en succé! Vi hade räknat med omkring 100 personer, det kom ungefär 1000. Justin blev jätteglad, alla blev såklart glada, men Justin’s ansiktsuttryck när han såg alla fansen var obetalbart. Verkligen, det var härligt att se han så glad.

Mina känslor för honom hade dock inte förändrats ett dugg, jag gillade honom fortfarande, men han bjöd med mig eftersom han ville bygga upp vår vänskap. Att vi skulle vara vänner.

Så borde det inte vara, det ska vara han och jag.

Fel.

Vi är kompisar nu och det är så han vill att det ska vara, acceptera och gå vidare.

-         Hey Justin, what’s up next? frågade jag honom när han kom ut från sin garderob med nya jeans och en t-shirt tillsammans med ett par lila sneakers och en blå keps.

-         I don’t know actually, maybe we should ask Scooter, svarade han mig och fattade min han för att dra med mig till vardagsrummet.

Känslan som kom när han rörde vid mig var underbar, men så fel. Inte okej, han och jag är inte okej. Det är inte han och jag.

-         Scooter, what are we doing today? Frågade han.

Scooter vände sitt huvud mot oss.

-         You got an interview with some radio people and then it’s just chill, svarade han och gav oss ett bländande leende.

Jag log tillbaka innan jag gick mot dörren, om han nu skulle på intervju så skulle det kanske finnas fint folk där, då borde man nog inte gå runt i mjukisbyxor och linne. Kanske något lite mer… fint?

-         Are you ready yet? frågade Justin ifrån sovrummet.

-         Not yet! muttrade jag.

Han hade frågat samma fråga i fem minuter nu. Sure, jag gillar honom, men ibland kan ha varit riktigt irriterande. Fattar inte hur han kan ha det ängla ansiktet sedan när jag kommer ut och är skitsur på honom. Han får mig att skratta direkt och jag glömmer att jag är sur.

Det är härligt, underbart, fantastiskt… vad mer finns det att säga?

Jag är kär.

Riktigt jäkla kär.

I en kille som inte ens bryr sig om mina känslor.

I en kille som inte känner samma sak som jag.

I en kille som snart kommer vara världskänd över hela världen.

Even though you aren’t famous, you’re my superstar <3

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hihi fina kommentarer! :D

älskare er små pussgurkor :*

Jag fnissade lite tyst för mig själv och tog sedan upp vispgrädden och fjädern. Han satt/låg i den perfekta ställningen i sin stol. Handen utåt och ansiktet emot mig.

Jag sprutade ganska mycket grädde i hans hand. Scooter som hade filmat hur jag hade ritat på honom från första början kom närmare nu och flinade stort.

Försiktigt började jag kittla honom under näsan.

SPLASH.

Jag och Scooter började asgarva och Justin satte sig nyvaket upp i stolen.

Payback is a bitch.

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Justin var såklart lite små sur över det där med grädden. Det påminde mig rätt så mycket om mig och Chris, han hade också blivit väldigt sur.

Och rätt som det var började jag skratta när Justin’s min spelades upp framför mina ögon igen.

Justin själv tittade på mig och skakade sedan på huvudet och återgick till att läsa en av mina fem skvallertidningar jag hade köpt med mig.

Jag sneglade över axeln på honom och såg att han läste en artikel om sig själv, snacka om självupptagen killen var.

Min Ipod tog jag fram och började lyssna på Rihanna, S&M. Som vanligt sjöng jag med, jag bara gör det, en reflex liksom. Jag märkte såklart inte att Justin satt och både tittade och lyssnade på när jag sjöng, Scooter också för den delen.

När jag väl märkte det ryckte jag till och min röst dämpades så pass att man inte ens hörde den längre. Rodnade gjorde jag också.

Det är lustigt egentligen, jag har aldrig kunnat rodna, men sen så kom Justin in i mitt liv och han har fått mig att rodna. En nackdel i och för sig. Men det kändes ändå så bra utav att jag hade hittat någon som kunde få mig att rodna. Fråga mig inte logiken i det, jag är skruvad.

Du vet, har inte alla hästar i stallet?

När vi äntligen landade i Paris fick vi såklart vänta på att alla sega människor framför oss skulle ta sina grejer och sedan börja gå utåt.

Jag räknade, det tog tio minuter. Kan du fatta? TIO MINUTER?!

Det kan man liksom äta frukost på…

Sen när i kom ut stod det en massa fans där, helt random liksom.

Inte ens Justin var beredd på att de skulle komma. Men glad och social som han är gick han fram till alla och gav dem autografer. Det var typ trettio pers och han gav dem både bild och autograf. Snacka ont i handen och smile banden!

Justin blev trots det klar ganska snabbt, och tur det eftersom taxin redan var sur över att fått vänta på oss.

Men tjuriga taxigubbar fanns det gott om, så varför hänga upp sig på det när man kan skratta och ha kul och göra taxigubben ännu surare?

Ja, mitt liv var underbart.

Efter en timmes körning, med en sur taxigubbe som muttrade saker som ”störda tonåringar” och ”idioter”, kom vi fram till hotellet, det var stort, kanske inte världsklass men det var ändå ganska dyrt kan jag tro.

När vi kom in i suiten blev jag förvånad, det hade inte sätt såhär lyxigt ut.

Justin och jag hade fått det lyxigaste rummet, ja vi skulle dela rum.

Och tro mig, jag visste inte hur det skulle sluta…

Men första dagen gick ganska bra i alla fall, inga små bråk, vi hade mest kul. Tittade på film och umgicks.

De andra i Justin’s lilla crew hade tydligen annat för sig, som att boka någon spelning eller någon intervju. Jag skulle befinna mig bakom scenen när Justin hade en konsert eller en intervju. Det kändes skönt på ett sätt, visst, man vill väll komma ut i media och bli känd, men bara… inte just nu.

Justin däremot var hur sprallig som helst, det ända han gjorde var att snacka om det. Man blev väl lite trött på killen ibland, men jag kan förstå att han är upphetsad. Vem skulle inte bli om man var på väg att bli känd liksom?

När vi satt där och bara snackade kunde jag inte undgå att blicka in i hans ögon, hans underbart hasselbruna ögon.

Justin fortsatte att snacka om hans drömmar, men jag hörde inte längre, det var bara jag och hans ögon.

I can swim, but in your eyes…boy, I drown.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu vill jag ha såna där fina kommentarer som gör mig

så glaaad! :D

Wow, she must have been very irritated. I laughed a little when I thought about it, Amber hadn’t been used to how I treated her and then all sudden it came a guy who just totally ignored her.

I smiled at her and she smiled back.

She’s with me, she’s with me on the tour. I didn’t ask her to get better friends with her, I didn’t ask her so we could be BFF’s. I asked her ‘cause I want her. She’s mine.

Maybe I should take a big, black pencil and write BIEBER’S on her forehead? Maybe…

I want you.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Amber’s perspektiv

Att somna i en bil tillsammans med Bieber och hans crew ska man aldrig göra. Tro mig, jag vet.

Tänk er själva, Justin med en penna, en sovande person, hur ska det sluta?

Jo, det slutar med att det står ”Bieber own” i ens panna.

Sen på armarna står det massa saker som: ”I love Justin Bieber” eller ”I suck”.

Trevligt att vakna med det och höra alla skratta åt en. Fast lite kul var det nog!

Skrattade själv ett tag, kanske för att dölja mina planer till hämd, oja, du hörde mig, hämd.

Alla vet att man inte ska gå på mig om man inte vill ha payback. Och tro mig, jag älskar att ge igen.

Det var något som jag hade växt upp med. Chris hade tillexempel älskat att driva med mig när vi var mindre, men han blev alltid så tjurig när jag gav igen.

Justin ska få se, jag är ingen vanlig brud. Jag finner mig inte i att bli skriven på.

Sådär satt jag i typ en halvtimme till, sen skulle vi stiga på planet.

Kul att alla skulle typ stirra på en då!

Jag har visserligen alltid gillat uppmärksamhet, men det här skulle vara fel sorts uppmärksamhet.

När bilen stannade framför flygplatsen blev jag plötsligt nervös.

Hade jag gjort rätt val genom att följa med Justin? Eller skulle det bli fel nu?

Jag intalade mig själv att det skulle gå bra, gjorde man det tillräckligt många gånger skulle det gå bra.

Positiv, var positiv.

Jag gick bredvid Justin med min ryggsäck på ryggen och min resväska i handen så gick vi in i själva flygplatsen, en massa kontroller om vad man hade med sig och sådär, det tog visserligen tid men inte så lång tid att det blev dödstråkigt att stå där medans mannen frågade frågor vart jag skulle o.s.v

Sjukt tråkigt.

Men tillslut var vi där vid gaten, jag satte mig på en stol och väntade på att vi skulle bli insläppta.

Godis och sånt hade jag redan köpt. Men när jag väl hade satt mig ner så kom jag på att jag inte hade något att läsa under flygturen, snabbt reste jag mig upp igen och gick iväg till nån affär där man kunde köpa tidningar och sånt.

Fem tidningar och en bok, vi skulle trots allt till Frankrike, det tar ju sin tid om man säger så.

Jag hörde Justin ropa mitt namn och jag gick dit såklart.

-         Are you excited Amber? Frågade han och log stort.

-         Yeah! I’m super excited! Sa jag och log svagt.

Justin’s leende byttes ut mot ett ledsamt uttryck i ansiktet.

-         Aren’t you happy? Frågade han och tittade sorgset på mig.

-         Well, yes I am, I just…need some time to realise we are going to France! Ljög jag. Som tur var market han inte ens att jag gjorde det.

Han kanske inte känner mig så bra som han tror!

Väl på planet satt jag bredvid Justin, jag var fast besluten att inte somna eftersom jag inte ville råka ut för mer pranks.

Efter tre timmar somnade Justin. Finurlig som jag var hade jag vart och köpt saker till mitt lilla bus.

Vispgrädde och en fjäder.

Jag fnittrade till när jag tog fram det, men sen kom jag på att han kanske inte skulle somna efter det här, så kanske bäst att rita lite på honom före mitt egentliga bus.

I hans ansikte skrev jag: ”DORK #1” och på hans kinder ritade jag hjärtan och skrev ”Beyonce”.

Jag visste att han älskade henne och det skulle säkert genera honom.

Sen på hans armar skrev jag: ”Amber rules!” och ”I’m Amber’s slave”.

Jag fnissade lite tyst för mig själv och tog sedan upp vispgrädden och fjädern. Han satt/låg i den perfekta ställningen i sin stol. Handen utåt och ansiktet emot mig.

Jag sprutade ganska mycket grädde i hans hand. Scooter som hade filmat hur jag hade ritat på honom från första början kom närmare nu och flinade stort.

Försiktigt började jag kittla honom under näsan.

SPLASH.

Jag och Scooter började asgarva och Justin satte sig nyvaket upp i stolen.

Payback is a bitch.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

BACK ON TRACK U KNOW! :D

På måndag kör jag igång igen, vanlig uppdatering !

En gång om dagen jaow! :D

Skriver faktiskt på en nu bara för att jag inte har skrivit på ett ag hehe :D

men den blir tidsinställd och kommer på måndag,

ANYONE EXCITED?

Det var då tanken slog mig, han gillade fortfarande mig. Kanske borde förklara för honom att Chris bara var en kompis? Eller så kunde jag ju se hur avundsjuk lilla Bieber egentligen kunde bli…

Snabbt viftade jag bort tanken, detta kunde bara sluta i bråk om jag inte sa något till honom.

Men att säga det rent ut i bilen skulle bara bli pinsamt…

Jag svarade Chris med ett enkelt ”I will! ;)” och öppnade sedan min konversation med Justin.

”He’s my friend, it’s nothing, I swear.”

Jag tryckte snabbt på skicka och Justin svarade mig snabbt med ett leende på läpparna.

Och jag som trodde det var tjejer som hade humörsvängningar…

When guys are jealous it’s just cute, when girls are jealous the 3^th world war begins.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Bilresan var seg, som alla andra bilresor är.

Men jag suckade inte som jag brukar göra när mamma och pappa är med. Hade jag suckat nu hade alla undrat var det var. Jag hade lärt mig att de här människorna var riktiga lovers. De brydde sig.

Det var ganska coolt hur de kunde bry sig så mycket. Justin hade jag ju ingen aning om att han kunde bry sig första gången jag såg honom, han ignorerade ju mig totalt. Ändå fick han mig på fall, eftersom han var den första som någonsin hade struntat i att snacka med mig, eller iallafall söka efter en konversation. Det var jag som fick försöka, och det var jag inte van med. Jag flinade lite när jag kom ihåg hur arg jag hade vart på honom.

-         James! Svarade jag och såg honom sedan gå vid dungen, han vinkade glatt.

Jag vinkade tillbaka och såg sedan att han hade någon med sig.

Han var verkligen sjukt snygg. Verkligen.

James kramade om mig och Miranda och ”the new guy” sa hej och tog i hand.

Tydligen hette han Justin.

Jag gav han inte så mycket uppmärksamhet, det var ju ändå han som skulle ge mig det.

Om han ville vara i mitt liv är det han som ska komma till mig.

Jag log lite mot honom, för att ge honom tecken. Liksom, det är fritt fram att snacka med mig.

Han log lite tillbaka innan han började spela med sin mobil igen.

Jag suckade och drog med Miranda ut i vattnet.

-         K so, I don’t really understand that dude, like ten people texted me today, he should be happy to just hang out with me once?

-         Yeah, like what’s wrong with him? Svarade hon och vi tittade upp mot stranden.

-         But he is kind of cute though. He just have to know something’s before he ask me out. Apparently he doesn’t now. I can’t believe James didn’t tell him. Like seriously…, mumlade jag och himlade med ögonen.

Miranda nickade och vi gick upp mot stranden igen.

James checkade in oss, mer mig än Miranda såklart.

Om inte hade han såklart inte fått hänga med oss.

Justin tittade snabbt upp och sedan ner igen.

Vad var felet med den här killen?

Han borde inte behandla mig som vem som helst?

Vet han ens vem jag är?

-         Remember me to never ever let him hang out with me…, mumlade jag i Mirandas öra och hon fnittrade till.

-         My pleasure.

Jag solade en stund, sen gick Miranda och James ner till vattnet. De lekte och hade kul.

Inget jag la fokus vid.

Jag försökte dra igång en konversation med Justin.

Jag började skratta lite för mig själv, shit vad sur jag hade blivit när Justin bara hade suttit där med sin mobil och gett mig korta svar.

Justin tittade på mig, han satt ju trotsallt bredvid mig. Alltså hade han hört mitt lilla skratt.

-         What’s so funny? Frågade han och log stort.

-         I just thought of the first time we met? Haha, do you remember? Skrattade hon.

-         Yeah, yeah I do! Sa jag och nickade långsamt.

Justin’s perspektiv

All sudden Amber started laughing, it wasn’t a big laugh though, just a small, cute one.

I turned the little focus that wasn’t on her to her.

-         What’s so funny? I asked and gave her a big smile.

-         I just thought of the first time we met? Haha, do you remember? She laughed.

-         Yeah, yeah I do! I said and slowly nodded.

I remember it to well…

I woke up at ten ‘cause my cellphone was ringing. Quickly I picked it up and saw on the screen it was James, I answered.

-         Hi dude! Guess what? We are going to the beach with to awesome girls, I mean, one of them is just THAT hot!

-         Uhm, I’ll come…I guess.

-         Great! Meet my down your house in a half an hour.

-         Yeah, bye James.

-         Bye Bieber!

I sat up in my bed, wasn’t really in the mood for a swim, but hey, what are friends for?

I ate breakfast, I dressed myself (bathing shorts and a t-shirt), and then I was outside my house exactly a half an hour later.

James wasn’t there, am I surprised? Not really.

After a while he came, and we started walk to the beach.

He kept on talking about the girls and how hot they were. I just nodded and wasn’t as interested as he thought I was.

When we came there, I saw her. She was beautiful.

I said hello to them both and then I sat down at my towel. My cellphone had great games on it so I started play one. The girl who didn’t had gone swimming, who also was named Amber, wanted to talk with me I guess. I don’t really know, but I guess I didn’t gave her so much to go for. After a while she just stopped and lay down for some tanning.

I looked at her body for a second, she was hot. James was right.

But she don’t want anything to do with me I guess. So I just kept on playing.

Wow, she must have been very irritated. I laughed a little when I thought about it, Amber hadn’t been used to how I treated her and then all sudden it came a guy who just totally ignored her.

I smiled at her and she smiled back.

She’s with me, she’s with me on the tour. I didn’t ask her to get better friends with her, I didn’t ask her so we could be BFF’s. I asked her ‘cause I want her. She’s mine.

Maybe I should take a big, black pencil and write BIEBER’S on her forehead? Maybe…

I want you.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera ? :D

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-         I’m going on a tour! Sa han och log med hela ansiktet.

-         Wow! That’s amazing Justin! But… why did you bring me here? Frågade jag och skrattade till lite.

-         No..haha, but, I know we aren’t so good friends as I wish we were but, I want you to come with me, I want you to follow me around the world!

Jag stirrade på honom.

-         Is this a joke or something? Utbrast jag och skrattade nervöst.

-         No it isn’t, please, come with me! Sa han och log leendet jag bara inte kunde motstå.

Jag nickade en gång och sedan flera gånger.

-         Yes, svarade jag honom och reste mig sedan upp, when are we leaving?

-         Tomorrow, We’ll pick you up at 9am!

Jag nickade igen och sedan kramades vi en lång kram och sedan stack jag därifrån.

Något gnagde inom mig, hur skulle vi klara det här om vi inte ens hade förlåtit varandra ordentligt?

Never let a girl fall if you aren’t prepared to catch her.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

När jag hade gått den långa vägen hem insåg jag att detta bara kunde leda till ännu mer fights från bådas sidor.

Jag kände det inom mig, det skulle sluta i en stor jäkla katastrof.

Känslan var där hela tiden. När jag packade, åt mat, drack ett glas vatten, såg på tv… hela tiden.

Ändå ville jag åka med. För jag hade inte släppt honom. Inte än.

Men jag ville samtidigt som jag inte ville.

Fråga mig inte logiken i det där.

Morgonen därpå var känslan försvunnen, ända tills jag tänkte på att den var försvunnen. Då kom dem tillbaka. Typiskt va?

Jag reste mig upp från sängen, suckandes, och klädde på mig kläder, muttrandes, sedan gick jag ner för att äta frukost, suckandes och muttrandes.

Jag behövde vara på bra humör när de hämtade mig. Justin kände mig bättre än någon annan gjorde, han skulle se att jag inte var glad egentligen.

Men hur ska man vara glad när man egentligen inte är så värst glad?

Jag är inte ledsen, bara… förvirrad.

Medans jag åt frukosten funderade jag på allt. Skulle jag dra mig ur i sista stund? Turnén var faktiskt i ett halvår, visserligen skulle jag få hemundervisning av nån privat lärare.

Det lät bra, inga irriterande ungdomar med avundsjuka, inga tjejbråk, ingenting.

Fel.

Det lät okej, en irriterande ungdom med avundsjuka, ett bråk (visserligen inget tjejbråk, men ändå, bråk).

När jag var klar med min frukost gick jag upp till mitt rum för att kolla att jag hade med mig allting.

Jag bestämde mig också.

Jag ska med på turnén, för Justin’s skull. Bråkar vi för mycket är det ju bara att åka hem igen. How hard can it be?

Ett leende spreds över mina läppar, ett äkta dessutom.

Ringklockan ringde som en signal över mitt beslut. Det är dags.

Jag sprang ner för trappan, fortfarande med ett leende på läpparna, och öppnade dörren.

Justin, med en helt främmande man, stod utanför mitt hus.

-         Hi Amber! Sa Justin och kramade mig.

-         Hi Justin! Sa jag och kramade tillbaka.

-         Scooter Braun, Justin’s manager! Presenterade sig mannen.

Jag fattade hans utsträckta hand och skakade den.

-         Amber, Justin’s ex-girlfriend! Svarade jag honom med ett tillgjort leende, han verkade köpa det.

Men Justin däremot, han såg. Tyvärr.

Scooter vände sig om och började gå mot bilen medans jag låste dörren.

När jag vände mig om ryckte jag till, Justin stod mycket närmare än vad han hade gjort när jag först vände mig om.

-         Promise me I’ll never see that smile again, I want you real Amber, I want you’re smile to be real. Nothing hurt me more then to see you fake smile, believe me! Väste han i mitt öra innan han grabbade tag i ena min väska och drog med sig den till bilen.

Jag stod kvar på trappan, liksom förstenad.

Efter ett tag ruskade jag på huvudet och gick med tveksamma steg mot bilen, öppnade bildörren och satte mig ner.

Justin log mot mig.

Jag log tillbaka, ett tveksamt leende, men ändå äkta.

Ingen utskällning den här gången i alla fall.

Bilen började rulla och vi åkte förbi Chris hus.

Jag kom på att vi skulle ha hängt idag. Snabbt fiskade jag upp mobilen från fickan och messade honom.

Såklart fick jag ett svar tillbaka direkt.

”It’s ok Amber, just let me know when you are back! I’ll miss you and your sexy body..;)”

Jag hade inte märkt att Justin hade last ovanför min axel förens han suckade irriterat.

Min blick riktades mot honom och han såg minst sagt glad ut.

Det var då tanken slog mig, han gillade fortfarande mig. Kanske borde förklara för honom att Chris bara var en kompis? Eller så kunde jag ju se hur avundsjuk lilla Bieber egentligen kunde bli…

Snabbt viftade jag bort tanken, detta kunde bara sluta i bråk om jag inte sa något till honom.

Men att säga det rent ut i bilen skulle bara bli pinsamt…

Jag svarade Chris med ett enkelt ”I will! ;)” och öppnade sedan min konversation med Justin.

”He’s my friend, it’s nothing, I swear.”

Jag tryckte snabbt på skicka och Justin svarade mig snabbt med ett leende på läpparna.

Och jag som trodde det var tjejer som hade humörsvängningar…

When guys are jealous it’s just cute, when girls are jealous the 3^th world war begins.

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kände för att slänga in ett inlägg! :D