Att de inte fattade?

Kunde de inte bara lämna henne ensam. Nu stod de framför henne igen. Bad henne göra saker.

Saker hon aldrig skulle göra i vanliga fall. Men när de stod där med laddade knytnävar, hade hon ens ett val? Ansikterna kom närmare och närmare. Hon var tvungen. Kanske skulle hon få en plats i gänget den här gången. Kanske, bara kanske skulle de vara nöjda med hennes insats den här gången. Kanske skulle hon slippa bli slagen. Kanske skulle hon gå hem någorlunda okej.

-------------------------------------------

 Första dagen i sjuan.

Det kändes ganska okej, förra året hade varit lite kaos, men detta året skulle bli bra. Hon kände på sig det. Tindra klädde på sig sina kläder, sminkade sig lite lätt och satte sedan upp sitt hår i en blond hästsvans.

En sista blick i spegeln, ja, det kändes faktiskt ganska okej.

Hon sprang ner för trappan och tog sig ett äpple. Tindra åt aldrig mycket på morgonen, en macka och ett glas juice, annars bara ett äpple, som idag.

Hon kysste sin mamma på kinden och skrek hejdå innan hon slog igen dörren.

Tindra gick i en rask takt till skolan, hon hade så nära till den så hon kunde gå, men ibland cyklade hon. Men det hände inte så ofta.

Efter ungefär fem minuter såg Tindra en grupp killar gå lite bakom henne, hon la inte så stor tid vid det, såg knappt vilka det var. Men hon skyndade på stegen iallafall. Tindra hatade att ha folk bakom sig när hon var ute och gick, särkilt vid skogar, eller när det var mörkt ute.

Gruppen kom närmare och närmare, tillslut kunde hon inte motstå att titta bakåt, se vilka hennes förföljare var. Då såg hon, det var ju bara Micke, John och några andra killar från skolan. Hon log lite smått mot dem innan hon vände blicken framåt igen.

Plötsligt kände hon hur en hand kramade åt hennes rumpa. Hon hoppade till och vände sig snabbt om. Där stod John och hånlog åt henne.

- Den såg ju så inbjudande ut! sa han och de andra skrattade.

Tindras ansikte hettade innan hon vände på klacken och gick snabbare för att komma bort från killarna.

Det här hade hon aldrig varit med om förrut. Första dagen på 7an och detta händer? Tindra ökade på sin takt ännu mer, och snart var hon framme vid sitt skåp.

Eftersom Tindra hade börjat 6an hade hon knappt några vänner kvar, alla hade bytt skolor och Tindra var den enda tjejen som hade börjat på Tryffelsskolan. De killar hon nu kände hade tydligen förändrats en massa under sommaren. John skulle aldrig tagit på hennes rumpa i 6an. I 6an var han riktigt gullig mot henne. Nästan så hon börjat gilla han mer och mer.

Men nu? Tindra var arg, riktigt arg. Första dagen i skolan. Första dagen på hela två månader som de ses, och han tar henne på rumpan?!

Hon storsade iväg i sin ensamhet till det nya hemklassrummet. Kände ingen, förutom två killar, som tog på hennes rumpa. Fast det kanske man borde bli van vid? Tindra hade en äldre kompis, enligt henne var det vanligt när man började på högstadiet. Och att man inte skulle bry sig. Var det så det gick till? Att man bara skulle låta dem? Tindra vägrade tänka tanken, men ändå gnagde den där. Hon kom fram till att strunta i dem, låta dem hålla på, de kanske tröttnade tillslut? Och förresten, hade det ju bara hänt en gång, varför skulle det hända igen?

Det lilla de hade i skolan första dagen flöt på snabbt. Tindra fick åtminstone en ny vän, Sandra hette hon. Dock var båda ganska blyga. 

Såfort deras nya handledare sa åt dem att dagen var över och att de skulle ses i morgon reste sig Tindra upp, lite snabbare än alla andra. Hon visste inte varför, bara att hon ville därifrån fort. Den där irriterande känslan från i morse var kvar. 

Snabbt gick hon till sitt skåp, låste upp, tog sin skinnjacka och stängde sedan skåpet. När hon vände sig om såg hon att Micke hade skåpet mittimot, han stod och flinade lite smått mot henne och sneglade ner mot hennes rumpa. Tindra tittade tvekande på den, men inget såg fel ut. Varför var hennes rumpa ett sånt stor grej? Det var ju bara en rumpa, precis som alla andras.

Hon skakade på huvudet och gick sedan därifrån, med snabba steg. Tindra passerade Sandra, de sa hejdå och båda två log blygt mot varandra. 

När Tindra precis hade passerat skolområdet kom Alex springandes. Han var en av de killar som hade varit med i gruppen i morse. Hon hade inget speciellt intryck av den här killen, visste ju knappt vem han var. Men söt var han, det kunde hon inte förneka.

- Hej Tindra! sa han och log sött mot henne.

- Tjena, svarade hon honom och log lite blygt tillbaka.

Alex verkade inte finna sina ord, han öppnade munnen flera gånger utan att få fram något.

Tindra rodnade lite innan de kom fram till en korsning där Tindra skulle svänga av.

- Jag ska, ehum, hitåt, mumlade hon generat och sneglade på honom genom ögonfransarna.

- Åh, jaha, eh, jag ville bara säga att, eh, jag var inte med på det där...i morse duvet..

Tindra log, det betydde mycket att han sa det. Alla var tydligen inte som John eller Micke.

- Vad gulligt av dig att säga det, sa hon och pussade han på kinden innan hon gick iväg mot sitt hus. 

---------------------------------------------------------------------------------------

Skrivet helt o fullt av Mimmi!

Kommentera ? :')