Justin älskade mig. Han gjorde verkligen det.

Nu var bara frågan, älskade jag honom så mycket att jag skulle kunna förlåta honom?

Ja, ja det gjorde jag

----------------------------------

Justin var klar med sin turné.

Han skulle vara hemma hela hösten och sen hela mitt jullov.

Vi hade redan bestämt att jag skulle fira jul med Justin´s familj i Canada.

Jag var redan spänd.

Så fort jag och Justin verkligen hade löst alla våra problem messade jag Joey och sa att allt var okej.

Allt var helt perfekt.

Jag hade Justin.

Justin´s perspektiv

Jag ville så gärna kyssa henne.

Men nu kändes det verkligen som den där dagen i limousinen. När jag samlade mod till att öppna bildörren för att säga alla komplimanger som dök upp i mitt huvud.

Alla möjliga saker dök upp då, precis som nu, men ännu en gång kändes de allt för "cheesy".

Men jag hade henne.

Hon var min.

Jag och Sam satt och tittade på en komedi när min telefon fick ett sms.

Jag tog fram den och skärmen visade: Selena G

Jag tittade ängsligt på Sam för att se om hon hade någon reaktion än.

Hon blev alldeles hård i ansiktet men log sedan.

- Öppna, sa hon lugnt.

Jag svalde hårt och tryckte sedan på öppna.

"måtte det inte stå något konstigt!" tänkte jag.

" Heyy Bieber, jag tänkte bara på den där grejen som hände i lördags. Och ja, jag tycker nog att det är bäst om vi inte gör en så stor grej av det hela, det är bäst om vi bara glömmer det. Jag menar, du är ju ändå tillsammans med min bästakompis så det skulle bara kännas wierd... hoppas du förstår

Love S"

Jag tittade på Sam och såg att hon återigen hade ögonen på tv:en.

Men jag såg.

Hon hade ett litet leende på läpparna.

Sam´s perspektiv

Jag och Justin gick till stranden. Hand i hand.

Massa pappz kom dit och fotade oss.

- Jag ser redan löpsedeln, JustinBieber och SamanthaEvens fortfarande tillsammans? sa Justin och jag började asgarva.

Jag reste mig sedan upp och gick ner til vattnet. Det var fortfarande varmt.

Jag hörde inte när Justin kom springandes bakom mig, men plötsligt var jag i hans famn.

Jag skrek och skrattade och Justin skrattade han också.

" Det är såhär jag vill ha det, lyckliga tillsammans " tänkte jag innan Justin plötsligt släppte mig så jag var under havsytan.

När jag kom upp igen drog jag ner Justin.

Han skrattade när vi båda kom upp över ytan.

Vi sprang runt där i havet och jagade varandra, alla papparazzisarna var kvar. De fottade som galningar.

Men det var det värt.

Jag hade världens bästa pojkvän.

Och hey, Livet är inte perfekt, men man kan iallfall göra det underbart!

----------------------------------

Och med de orden avslutar jag denna lilla berättelse!

Kommentera vad ni tyckte om den (:

Den här berättelsen,

Raise your voice, kommer

antagligen att vara slut snart.

Så jag undrar bara,

29 delar och sen sista på trettionde.

Eller 39 delar och sen sista på fytrionde?

Kommentera vad du tycker, jag vill att alla

kommenterar (:

Puss hej<3

- Du fattar inte hur bra vän du är! sa jag och han log.

- Du fattar inte hur bra vän du är! svarade han och pussade mig på kinden.

- Vi ses i morgon, älskar dig bästa vän!

- Älskar dig också bästa vän! log jag och låste upp dörren.

- Samie...viskade en röst jag mycket väl kände igen...

----------------------------------- JUSTIN? utbrast jag.

Jag fumlade efter ljusknappen och hittade den.

Där stod han.

Pojken jag älskar...

Pojken som hade svikit mig...

Krossat mitt hjärta...

Och ändå var det som om jag kände att jag var komplett nu.

Men det kunde inte vara så.

Jag och Justin kan inte var ämnade för varandra.

Om Justin verkligen hade älskat mig, hade det här aldrig hänt. Men det gjorde det.

Livet är inte perfekt.

Förhållanden är det inte heller.

Men otrohet sätter sina spår för alltid.

- Vad gör du här? sa jag surt och satte armarna i kors.

- Jag kan inte leva med det här Samie, jag älskar dig. Varför jag och Selena kysste varandra förstår jag inte. Antagligen för att jag saknade dig så mycket och hon är din bästa kompis...

- VAR, avbröt jag.

Justin tittade sorgset på mig, han var på vippen att säga något men ändrade sig i sista sekund.

Jag suckade lite och tog av mig mina skor.

- Kom, sa jag kort och gick in i vardagsrummet.

Justin följde lydigt efter mig.

Han såg lite för glad ut.

- För det första, hur kom du in i mitt hus? För det andra, om du verkligen älskade mig hade du aldrig kysst henne, för det tredje, varför är vi fortfarande tillsammans? sa jag och tittade på honom med genomträngande ögon.

- För det första,Du gav mig en nyckel dagen jag åkte tillbaka till turnén, för det andra, förhållanden har sina upp och ner gångar. Om det inte hade hänt...hade både du och jag varit mycket gladare, men att det hände och jag är här just nu...bevisar bara hur mycket jag älskar dig, för om jag inte hade kommit hit, hade jag inte älskat dig så mycket som jag gör, sa Justin och satte sig lite närmare mig.

- Och för det tredje? sa jag lite vänligare.

- För att vi båda vet hur mycket vi älskar varandra. Känner du det inte? Känner du inte hur komplett det känns, som om bara för att vi är tillsammans känns det som om vad som helst kan hända, som om man kan göra vad som helst tillsammans?

Jag nickade långsamt och orden gick in i mitt tröga huvud.

Justin älskade mig. Han gjorde verkligen det.

Nu var bara frågan, älskade jag honom så mycket att jag skulle kunna förlåta honom?

Ja, ja det gjorde jag<3

----------------------------------

hihi<3

Min telefon ringde.

"Samie

Jag svalde så att det hördes och svarade.

- H-hallå? sa jag osäkert.

- HUR KUNDE DU? skrek hon och jag hörde hur hon började gråta.

----------------------------------

- Samie, jag...jag kan förklara...började jag.

- Jaså kan du? Då vill jag höra en riktigt jäkla bra förklaring! sa hon argt.

- Vi skulle bara hänga, och...jag är ledsen Sam, det är dig jag älskar! utbrast jag.

- Du visar det inte särkilt bra! grät hon och tryckte av mig.

Sam´s perspektiv

- Du visar det inte särkilt bra! grät jag och tryckte av honom.

Jag fattade det bara inte.

I efterhand kom jag på att jag inte hade gjort slut med honom.

Skulle jag det?

Ja, ja det skulle jag. Justin förtjänade inte mina tårar. Varken han eller min xbästis.

Hur kunde dem?

Nästa dag gick jag till skolan och Joey vart så glad över att se mig.

- Varför svarade du inte på mina sms? frågade han lite surt.

- Jag...jag har haft det lite jobbigt i helgen.

- Är det Justin? frågade Joey.

Jag hade berättat jättemycket om Justin´s och mitt förhållande.

Jag nickade och kände hur tårarna vällde upp i ögonen.

- Men lilla gumman! sa Joey och kramade mig hårt.

- J-jag K-kan b-bara inte f-fatta hur han k-kan göra n-något sånt h-här mot m-mig, snörvlade jag.

- Tänk inte på honom! Följ med mig hem efter skolan istället, vi kan spela tv spel och har rooligt :D sa Joey.

Jag nickade och log genom tårarna.

Dagen fortsatte i löjligt långsam takt. Jag suckade mig (seriöst) genom hela matte lektionen.

Mr Refty tittadfe surt på mig varje gång.

Tillslut var skoldagen äntligen slut.

- SAM! tja, ska vi dra eller? sa Joey och kramade mig snabbt.

Jag kände Loren´s blick bränna i ryggen.

Tydligen hade hon en super stor "crush" på Joey.

Fattade hon inte att vi bara var vänner?

Jag log mot Joey och stängde mitt skåp.

- let´s go dude! sa jag och Joey skrattade lite.

Vi vände oss om och gick, ännu en gång kände jag Loren´s blick i ryggen, den tjejen var verkligen svartsjuk.

-Ska vi spela typ cod eller nått? sa Joey och jag började asgarva.

Joey tittade undrande på mig och log lite.

- vadå? undrade han.

- tror du jag någonsin har spelat cod? skrattade jag och Joey himlade med ögonen.

- Nån gång måste ju vara den första! sa Joey och blinkade med ena ögat.

- Kör till då! sa jag och vi satte oss ner i hans soffa och spelade COD.

Joey följde mig hem eftersom han inte ville att jag skulle gå hem själv i mörkret.

Jag skrattade lite åt honom men tackade för att han tänkte på mig.

När vi hade kommit fram till mitt hus kramade jag honom länge.

- Du fattar inte hur bra vän du är! sa jag och han log.

- Du fattar inte hur bra vän du är! svarade han och pussade mig på kinden.

- Vi ses i morgon, älskar dig bästa vän!

- Älskar dig också bästa vän! log jag och låste upp dörren.

- Samie...viskade en röst jag mycket väl kände igen...

----------------------------------

Whoopsi daysi!

Jag stängde mina ögon och flashbacken startades.

"Ska vi kolla på en film?" hade hon sagt.

Jag hade nickat och satt mig lite närmare, hon hade inte haft något emot det.

Vi hade suttit riktigt nära varandra och båda två hade lutat sig närmare varandra...

Jag satte handen framför ansiktet.

Vad hände om Samantha fick reda på det?

Skulle vi vara över då?

----------------------------------

Nästa dag satt jag bara i turné bussen och tänkte. Jag mådde verkligen skitdåligt av vad jag hade gjort.

Det som gjorde det ännu värre var att mamma anade något och kom in till mitt rum.

- Gubben...Vad är det? du verkar så  nere? sa hon.

- Det är komplicerat...började jag.

- Tror du det känns bättre om du berättar för någon? frågade mamma.

- Om det är någon som förtjänar att veta så är det Samantha, suckade jag.

- Oj då, Justin...vad har hänt?

Jag berättade för henne. Jag var tvungen. Och visst, det känns lite bättre nu när jag har berättat för henne.

Men det kändes fortfarande som om jag hade svikit Sam hundra gånger om.

Och det hade jag, ja hade gjort det värsta man kan göra i ett förhållande.

Jag hade vart otrogen.

Sam´s perspektiv

I två hela dagar hade jag suttit och bara stirrat in i väggen. Men idag hade jag gått ner och ätit frukost. Jag hade ingen matlust, men hungrig var jag.

Sen hade jag suttit mig vid tv:n och zappat mellan kanalerna.

Jag stanade och bara gapade när jag såg bilden jag inte hade velat se.

Justin och Selena.

Kysste varandra.

Jag vart helt paff, stirrade på bilden tills den var borta.

Nu kokade jag av ilska, ingen skulle leka med mig.

Jag tog upp min mobil och ringde Justin.

Justin´s perspektiv

Min telefon ringde.

"Samie<33" stod det på skärmen.

Jag svalde så att det hördes och svarade.

- H-hallå? sa jag osäkert.

- HUR KUNDE DU? skrek hon och jag hörde hur hon började gråta.

----------------------------------

whoopsi... 

Mitt onda jag kom på en plan, att jag skulle bli tillsammans med Luke istället, men mitt goda jag sa nej.

Jag lyssnade som oftast på mitt goda jag, så idag gjorde jag det också. Jag orakde verkligen inte utnyttja snälla Luke.

Men skulle jag ringa honom? Nu? Vad skulle han säga?

Jag suckade för mig själv.

Jag och Justin kanske inte var menade för varandra trots allt...

----------------------------------

Jag satt instängd på mitt rum hela helgen och bara stirrade i väggen.

Jag åt ingenting, drack ingenting. Det ända jag gjorde var att gå på toa och gråta.

Joey hade försökt ringa och smsa hela dagen men jag hade inte svarat, jag hade inte svarat igår heller.

Jag visste att det var fel av mig att ta ut min sorg över en av mina få vänner, men vad skulle jag göra. Mitt hjärta var, och förblir krossat.

Justin´s perspektiv

Jag och Selena hade haft en jätterolig dag igår. Vi hade gått ute på gatorna, hållt varandra i handen, som kompisar förstås. Jag hade haft jätteroligt med henne. Men på kvällen hände någor jag verkligen inte hade planerat.

Jag och Selena kysste varandra.

Jag kände direkt hur fel det var, men kunde ändå inte flytta läpparna.

Jag stängde mina ögon och flashbacken startades.

"Ska vi kolla på en film?" hade hon sagt.

Jag hade nickat och satt mig lite närmare, hon hade inte haft något emot det.

Vi hade suttit riktigt nära varandra och båda två hade lutat sig närmare varandra...

Jag satte handen framför ansiktet.

Vad hände om Samantha fick reda på det?

Skulle vi vara över då?

----------------------------------

Kommentera (:

- Och Samantha, välkommen! sa Mr. Craftwood ännu en gång.

Jag log mot honom.

Linda satt där ute och väntade fortfarande.

- Är han snäll? mimade hon med läpparna.

Jag nickade glatt och gav henne ett vänligt leende.

----------------------------------

Jag gick på upptäcktsjakt genom hela skolan- för att hitta mitt skåp...

Tillslut hittade jag det och jag sprang glatt fram till det.

Precis när jag hade öppnat skåpet ringde det ut till rast.

Tyvärr visade det sig att jag hade fått mitt skåp bredvid de hetaste killarna i skolan och alla cheerleaders.

- Heeey girl! Vad heter du? sa den som tydligen var kapten. Hon såg ganska bitchig ut tyckte jag.

- Samantha, durå? svarade jag och tittade in i hennes gröna ögon.

- Loren, Loren Hersk.

- Kul att träffas. sa jag ointreserat och återvände till mitt skåp.

Loren stod fortfarande kvar vid mitt skåp och såg helt förlamad ut.

Antar att jag var den enda som någonsin hade dizzat henne totalt.

- Hey Sam! ropade Joey från andra sidan korridoren.

- Hej Joey! sa jag och log varmt.

- Hur går det? Jag ser att du har hittat ditt skåp iallfall! sa han och skrattade lite.

- Haha ja, men nu ska jag bara hitta till SO lektionen.

Joey kom lite närmare.

- Varför står Loren där helt förlamad typ? viskade Joey i mitt öra.

- Jag typ sa hej och sen fortsatte jag att fixa med mitt skåp..? viskade jag tillbaka.

Joey började asgarva.

Loren stirrade på honom, stack upp näsan i vädret och gick därifrån.

Joey följde med mig till SO´n och alla andra lektioner som var idag.

Det var härligt att han någon som hjälpte mig runt.

Jag stötte på Linda ibland men orkade verkligen inte prata med henne egentligen.

Eftersom jag hängde mycket med Joey lärde jag känna alla hans hockey kompisar.

- Well Hello there! sa en kille och damp ner bredvid mig.

- Tjenare tjenare! sa jag och log mot honom.

- Lucas, men kalla mig Luke!

- Samantha, men kalla mig Sam! svarade jag och blinkade med ena ögat.

Luke la sin ena arm runt mina axlar.

- Jag tror jag såg dig på någon fest, med Selena Gomez typ...sa han undrande.

- Det var nog jag...sa jag lågt och tog bort hans arm.

Lucas tittade lite ledset på mig.

- Jag har en pojkvän...sa jag.

- Jaha, vem då? sa Luke lite små surt.

- Haha äru avis eller! skrattade jag.

- Kanske...

- Han heter Justin Bieber, sa jag och mina ögon glittrade till när jag sa Justin Bieber.

- ÄR DU TILLSAMMANS MED BÄVERN?!

- Nej, sa jag lugnt.

- Men du sa ju det? sa Luke oförstående.

- Nej det gjorde jag verkligen inte, jag sa att jag var tillsammans med Justin BIEBER.

Joey började asgarva.

- Där fick hon dig! skrek han asgarvandes.

Jag började skratta lite åt hans sjuka garv och Luke tittade bara surt på honom.

Dagen gick förbi och när själva skoldagen var över fick jag en kram av Joey och en av Luke, som tyldigen hade kommit över sin snabba förälskelse.

Jag sprang ut på parkeringen och såg Selenas bil där. Hon skulle skjutsa mig hem och typ hänga lite innan hon skulle åka iväg på sin turné.

Jag kunde verkligen inte fatta att både Justin och Selena skulle vara på turné medans jag var här i Atlanta, helt ensam med skolan.

Yippe!

två veckor senare

Jag satt hemma ensam och tittade på TV:n.

Då kom något skräp-nyheter program upp, jag brukar alltid igga dem men idag gjorde jag inte det.

Och tro mig, hade jag gjort det, skulle jag ha vart mycket lyckligare den dagen.

"Justin Bieber and Selena Gomez are dating? Did Justin dump he´s girlfriend Samantha Evens in Atlanta for Selena? Ho also is Samantha´s bestfriend? Wooohhho Justin, better calm down! ;)"

Jag stirrade på bilden som kom upp.

Hur kunde han?

Hur kunde hon?

Jag förstod bara inte. De höll hand och skrattade, de gick väldigt nära varandra. Så nära som jag och Justin brukade göra.

Och han som skulle komma hem om två veckor.

Skulle jag vänta med att låta han förklara? eller ringa honom nu?

Jag orkade verkligen inte med det här. Mitt onda jag kom på en plan, att jag skulle bli tillsammans med Luke istället, men mitt goda jag sa nej.

Jag lyssnade som oftast på mitt goda jag, så idag gjorde jag det också. Jag orakde verkligen inte utnyttja snälla Luke.

Men skulle jag ringa honom? Nu? Vad skulle han säga?

Jag suckade för mig själv.

Jag och Justin kanske inte var menade för varandra trots allt...

----------------------------------

DA-DA-DA!!! :D

- Tack för att du visade mig, sa jag och log.

- Ingen orsak! sa han medans han gick därifrån.

Jag tog ett djupt andetag när jagb öppnade dörren till expeditionen.

Redan när jag hade gått in önskade jag att jag inte hade gjort det...

----------------------------------

Jag stirrade på henne.

Linda.

Linda som jag hade vart nästan bästa kompis med, som jag skulle ha hängt med hela sommaren.

Men jag avbokade varenda sak vi hade bestämt.

Varför?

För jag hade hittat killen i mitt liv.

Jag vände mig om och stängde dörren försiktigt. Men vad hjälpte det.

Linda vände snabbt om och såg mig.

- Sam?! utbrast hon.

- Hej Linda...sa jag försiktigt.

- Gud vad jag har saknat dig! sa hon och sprang fram för att krama mig.

Jag kramade tillbaka.

- Jag har saknat dig också! sa jag och skrattade lite.

En tant kom ut från dörren.

- Samantha Evans...? sa hon och stirrade på både mig och Linda.

Jag gick fram till tanten och hon log ett såkallat "vänligt" (eller iallafall ett försök till vänlig, hon såg allt annat än vänlig ut...)leende mot mig.

Jag log tillbaka och gick sedan efter henne in genom dörren.

- Rektorn kan ta emot dig nu, sa hon hårt.

- Okej, sa jag och gick in genom ytterligare en dörr.

- Samantha! Välkommen till Moose High School! jag hoppas att du ska trivas här! sa rektorn.

- Tack! sa jag och log mot honom.

- Jag heter Mr. Craftwood, här är din nyckel, ditt schema och så kommer du att få alla dina böcker av dina lärare.

- Okej! sa jag och började gå mot utgången.

- Och Samantha, välkommen! sa Mr. Craftwood ännu en gång.

Jag log mot honom.

Linda satt där ute och väntade fortfarande.

- Är han snäll? mimade hon med läpparna.

Jag nickade glatt och gav henne ett vänligt leende.

----------------------------------

KORT DEL JAG VET!

förlåt!

Kommer kanske någon mer ikväll...