Tiffany, kallas Tiff

 (huvudroll)

Mollie (bästa vän)

Spencer, kallas Spenc.

(Mollie´s pojkvän)

Låt historien börja....

'

------------------------------------------------------------

- TIFF!!! skrek Mollie i mitt öra.

Jag reste mig upp och vände mig om så snabbt att jag ramlade ur sängen.

Mollie började gapskratta.

- Ha-ha jätte kul! sa jag och muttrade några ohörbara ord.

Mollie fortsatte att skratta, tillslut kipade hon nästan för luft.

Jag kastade min kudde på henne och hennes ögon glittrade till.

Jag tog upp min andra kudde och kuddkriget var igång.

Som vanligt slutade det med att båda bara la sig på sängen och samtidigt sa:

" JAG GER MIG! "

Mollie sneglade på mig.

Jag sneglade på henne.

Vi började fnissa lite men inget stort skrattanfall bröt ut.

- Hur går det med Spenc då? frågade jag och log retsamt mot henne.

- Bara bra! vi hade ju vårat ett årsjubelum i går :D svarade hon glatt.

- Oj då! skrattade jag.

Mollie skrattade med mig.

- Men det känns bara så bra! För liksom, han har aldrig varit otrogen mot mig och det känns verkligen som om han aldrig kommer vara det!

Jag stelnade till i en sekund.

- Va bra att du känner så! sa jag med ett stelt leende.

Mollie log mot mig.

- Ska bara gå på toa! sa jag och gick snabbt in på toaletten.

Herregud...Jag hade ju förträngt det minnet.

Varför kom det tillbaka nu? Nu när de precis har haft sitt ett års jubeleum?

- Oj, jag måste gå nu, men vi ses okej? sa Mollie medans hon reste sig upp.

Både jag och Spencer nickade.

Vi såg hur hon körde iväg med sin bil och sen tittade jag ut på havet igen.

- Det är vackert här...mumlade jag.

Spencer log.

- Mycket, sa han och tittade på mig.

Jag tittade på honom.

Vi satt nära varandra, lite för nära.

Spencer började luta sig framåt och jag gjorde desamma.

Vi kysstes.

Jag skulle bara vilja "turn back time" liksom. Hur kunde jag?

Det värsta var ju att jag gillade det, jag gillade att ha Spencer´s läppar mot mina.

Jag tryckte på spolknappen och tvättade mina händer, även fast jag inte ens hade varit på toa.

När jag kom ut igen satt Mollie på sängen och övade lite på sin gitarr.

- Du, jag måste typ gå snart...sa jag och log ett snett leende.

- Awwee! aja, vi får hänga nån annan dag okej? svarade hon och jag log som svar.

Jag tog mina grejer och vi gick ner till nedervånigen.

- Hejdå!! sa Mollie och kramade mig.

- Hejdå! sa jag och kramade tillbaka.

Jag gick ut genom dörren och satte mig i min bil, körde hem och väl hemma började jag nästan gråta.

Jag trodde att alla mina skuldkänslor var borta, men jag trodde väl antagligen fel...

Jag tog snabbt fram min mobil och ringde Spencer.

*samtal*
- Heeyy Tiff!

- Hej Spencer, kan du komma över?

- OJ,har det hänt något? kommer om 5.

*samtal över*

Jag suckade och slängde mig på soffan.

Hur skulle jag förklara det här för Spenc?

Det ringde på dörren och jag gick fram för att öppna.

- Heyy Tiff! sa Spencer och kramade mig.

Jag log och besvarade kramen.

Han gick in och jag stängde dörren efter honom. Sen gick jag ut i vardagsrummet och han följde efter.

- Vad ville du prata om? frågade han och log försiktigt mot mig.

- Okej, det här är verkligen inte lätt för mig eftersom du är min bästa kompis pojkvän och du känner troligen inte såhär heller men...

Spencer tittade frågande på mig.

Hela tiden jag hade pratat hade jag bara tittat ner i golvet.

Men nu tittade jag honom rakt i ögonen.

- Jag älskar dig.

-------------------------------------------

Whopsi daysi!

Kapitel ett ute (:

Kommentera vad ni tycker!

Hejsan hoppsan i lingon skogen :D

Den nya berättelsen (eller novellen om man vill kalla den så?!) handlar om en tjej, har inte bestämt hennes namn än, som är 16 år.

Hon kommer från Los Angeles, USA. Hon bor tillsammans med sin pappa, hon är ensam barn och hennes mamma dog i cancer.

Här är några förslag på namn:

Mollie

Andrea

Tiffany (Tiff)

Rachel (Rach)

Klara

Jessica (Jess)

Om ni kan några fler namn äre bara att kommentera (:

Kommentera också på vilket namn ni vill ha med i berättelsen (:

Justin älskade mig. Han gjorde verkligen det.

Nu var bara frågan, älskade jag honom så mycket att jag skulle kunna förlåta honom?

Ja, ja det gjorde jag

----------------------------------

Justin var klar med sin turné.

Han skulle vara hemma hela hösten och sen hela mitt jullov.

Vi hade redan bestämt att jag skulle fira jul med Justin´s familj i Canada.

Jag var redan spänd.

Så fort jag och Justin verkligen hade löst alla våra problem messade jag Joey och sa att allt var okej.

Allt var helt perfekt.

Jag hade Justin.

Justin´s perspektiv

Jag ville så gärna kyssa henne.

Men nu kändes det verkligen som den där dagen i limousinen. När jag samlade mod till att öppna bildörren för att säga alla komplimanger som dök upp i mitt huvud.

Alla möjliga saker dök upp då, precis som nu, men ännu en gång kändes de allt för "cheesy".

Men jag hade henne.

Hon var min.

Jag och Sam satt och tittade på en komedi när min telefon fick ett sms.

Jag tog fram den och skärmen visade: Selena G

Jag tittade ängsligt på Sam för att se om hon hade någon reaktion än.

Hon blev alldeles hård i ansiktet men log sedan.

- Öppna, sa hon lugnt.

Jag svalde hårt och tryckte sedan på öppna.

"måtte det inte stå något konstigt!" tänkte jag.

" Heyy Bieber, jag tänkte bara på den där grejen som hände i lördags. Och ja, jag tycker nog att det är bäst om vi inte gör en så stor grej av det hela, det är bäst om vi bara glömmer det. Jag menar, du är ju ändå tillsammans med min bästakompis så det skulle bara kännas wierd... hoppas du förstår

Love S"

Jag tittade på Sam och såg att hon återigen hade ögonen på tv:en.

Men jag såg.

Hon hade ett litet leende på läpparna.

Sam´s perspektiv

Jag och Justin gick till stranden. Hand i hand.

Massa pappz kom dit och fotade oss.

- Jag ser redan löpsedeln, JustinBieber och SamanthaEvens fortfarande tillsammans? sa Justin och jag började asgarva.

Jag reste mig sedan upp och gick ner til vattnet. Det var fortfarande varmt.

Jag hörde inte när Justin kom springandes bakom mig, men plötsligt var jag i hans famn.

Jag skrek och skrattade och Justin skrattade han också.

" Det är såhär jag vill ha det, lyckliga tillsammans " tänkte jag innan Justin plötsligt släppte mig så jag var under havsytan.

När jag kom upp igen drog jag ner Justin.

Han skrattade när vi båda kom upp över ytan.

Vi sprang runt där i havet och jagade varandra, alla papparazzisarna var kvar. De fottade som galningar.

Men det var det värt.

Jag hade världens bästa pojkvän.

Och hey, Livet är inte perfekt, men man kan iallfall göra det underbart!

----------------------------------

Och med de orden avslutar jag denna lilla berättelse!

Kommentera vad ni tyckte om den (:

Den här berättelsen,

Raise your voice, kommer

antagligen att vara slut snart.

Så jag undrar bara,

29 delar och sen sista på trettionde.

Eller 39 delar och sen sista på fytrionde?

Kommentera vad du tycker, jag vill att alla

kommenterar (:

Puss hej<3

- Du fattar inte hur bra vän du är! sa jag och han log.

- Du fattar inte hur bra vän du är! svarade han och pussade mig på kinden.

- Vi ses i morgon, älskar dig bästa vän!

- Älskar dig också bästa vän! log jag och låste upp dörren.

- Samie...viskade en röst jag mycket väl kände igen...

----------------------------------- JUSTIN? utbrast jag.

Jag fumlade efter ljusknappen och hittade den.

Där stod han.

Pojken jag älskar...

Pojken som hade svikit mig...

Krossat mitt hjärta...

Och ändå var det som om jag kände att jag var komplett nu.

Men det kunde inte vara så.

Jag och Justin kan inte var ämnade för varandra.

Om Justin verkligen hade älskat mig, hade det här aldrig hänt. Men det gjorde det.

Livet är inte perfekt.

Förhållanden är det inte heller.

Men otrohet sätter sina spår för alltid.

- Vad gör du här? sa jag surt och satte armarna i kors.

- Jag kan inte leva med det här Samie, jag älskar dig. Varför jag och Selena kysste varandra förstår jag inte. Antagligen för att jag saknade dig så mycket och hon är din bästa kompis...

- VAR, avbröt jag.

Justin tittade sorgset på mig, han var på vippen att säga något men ändrade sig i sista sekund.

Jag suckade lite och tog av mig mina skor.

- Kom, sa jag kort och gick in i vardagsrummet.

Justin följde lydigt efter mig.

Han såg lite för glad ut.

- För det första, hur kom du in i mitt hus? För det andra, om du verkligen älskade mig hade du aldrig kysst henne, för det tredje, varför är vi fortfarande tillsammans? sa jag och tittade på honom med genomträngande ögon.

- För det första,Du gav mig en nyckel dagen jag åkte tillbaka till turnén, för det andra, förhållanden har sina upp och ner gångar. Om det inte hade hänt...hade både du och jag varit mycket gladare, men att det hände och jag är här just nu...bevisar bara hur mycket jag älskar dig, för om jag inte hade kommit hit, hade jag inte älskat dig så mycket som jag gör, sa Justin och satte sig lite närmare mig.

- Och för det tredje? sa jag lite vänligare.

- För att vi båda vet hur mycket vi älskar varandra. Känner du det inte? Känner du inte hur komplett det känns, som om bara för att vi är tillsammans känns det som om vad som helst kan hända, som om man kan göra vad som helst tillsammans?

Jag nickade långsamt och orden gick in i mitt tröga huvud.

Justin älskade mig. Han gjorde verkligen det.

Nu var bara frågan, älskade jag honom så mycket att jag skulle kunna förlåta honom?

Ja, ja det gjorde jag<3

----------------------------------

hihi<3

Min telefon ringde.

"Samie

Jag svalde så att det hördes och svarade.

- H-hallå? sa jag osäkert.

- HUR KUNDE DU? skrek hon och jag hörde hur hon började gråta.

----------------------------------

- Samie, jag...jag kan förklara...började jag.

- Jaså kan du? Då vill jag höra en riktigt jäkla bra förklaring! sa hon argt.

- Vi skulle bara hänga, och...jag är ledsen Sam, det är dig jag älskar! utbrast jag.

- Du visar det inte särkilt bra! grät hon och tryckte av mig.

Sam´s perspektiv

- Du visar det inte särkilt bra! grät jag och tryckte av honom.

Jag fattade det bara inte.

I efterhand kom jag på att jag inte hade gjort slut med honom.

Skulle jag det?

Ja, ja det skulle jag. Justin förtjänade inte mina tårar. Varken han eller min xbästis.

Hur kunde dem?

Nästa dag gick jag till skolan och Joey vart så glad över att se mig.

- Varför svarade du inte på mina sms? frågade han lite surt.

- Jag...jag har haft det lite jobbigt i helgen.

- Är det Justin? frågade Joey.

Jag hade berättat jättemycket om Justin´s och mitt förhållande.

Jag nickade och kände hur tårarna vällde upp i ögonen.

- Men lilla gumman! sa Joey och kramade mig hårt.

- J-jag K-kan b-bara inte f-fatta hur han k-kan göra n-något sånt h-här mot m-mig, snörvlade jag.

- Tänk inte på honom! Följ med mig hem efter skolan istället, vi kan spela tv spel och har rooligt :D sa Joey.

Jag nickade och log genom tårarna.

Dagen fortsatte i löjligt långsam takt. Jag suckade mig (seriöst) genom hela matte lektionen.

Mr Refty tittadfe surt på mig varje gång.

Tillslut var skoldagen äntligen slut.

- SAM! tja, ska vi dra eller? sa Joey och kramade mig snabbt.

Jag kände Loren´s blick bränna i ryggen.

Tydligen hade hon en super stor "crush" på Joey.

Fattade hon inte att vi bara var vänner?

Jag log mot Joey och stängde mitt skåp.

- let´s go dude! sa jag och Joey skrattade lite.

Vi vände oss om och gick, ännu en gång kände jag Loren´s blick i ryggen, den tjejen var verkligen svartsjuk.

-Ska vi spela typ cod eller nått? sa Joey och jag började asgarva.

Joey tittade undrande på mig och log lite.

- vadå? undrade han.

- tror du jag någonsin har spelat cod? skrattade jag och Joey himlade med ögonen.

- Nån gång måste ju vara den första! sa Joey och blinkade med ena ögat.

- Kör till då! sa jag och vi satte oss ner i hans soffa och spelade COD.

Joey följde mig hem eftersom han inte ville att jag skulle gå hem själv i mörkret.

Jag skrattade lite åt honom men tackade för att han tänkte på mig.

När vi hade kommit fram till mitt hus kramade jag honom länge.

- Du fattar inte hur bra vän du är! sa jag och han log.

- Du fattar inte hur bra vän du är! svarade han och pussade mig på kinden.

- Vi ses i morgon, älskar dig bästa vän!

- Älskar dig också bästa vän! log jag och låste upp dörren.

- Samie...viskade en röst jag mycket väl kände igen...

----------------------------------

Whoopsi daysi!

Jag stängde mina ögon och flashbacken startades.

"Ska vi kolla på en film?" hade hon sagt.

Jag hade nickat och satt mig lite närmare, hon hade inte haft något emot det.

Vi hade suttit riktigt nära varandra och båda två hade lutat sig närmare varandra...

Jag satte handen framför ansiktet.

Vad hände om Samantha fick reda på det?

Skulle vi vara över då?

----------------------------------

Nästa dag satt jag bara i turné bussen och tänkte. Jag mådde verkligen skitdåligt av vad jag hade gjort.

Det som gjorde det ännu värre var att mamma anade något och kom in till mitt rum.

- Gubben...Vad är det? du verkar så  nere? sa hon.

- Det är komplicerat...började jag.

- Tror du det känns bättre om du berättar för någon? frågade mamma.

- Om det är någon som förtjänar att veta så är det Samantha, suckade jag.

- Oj då, Justin...vad har hänt?

Jag berättade för henne. Jag var tvungen. Och visst, det känns lite bättre nu när jag har berättat för henne.

Men det kändes fortfarande som om jag hade svikit Sam hundra gånger om.

Och det hade jag, ja hade gjort det värsta man kan göra i ett förhållande.

Jag hade vart otrogen.

Sam´s perspektiv

I två hela dagar hade jag suttit och bara stirrat in i väggen. Men idag hade jag gått ner och ätit frukost. Jag hade ingen matlust, men hungrig var jag.

Sen hade jag suttit mig vid tv:n och zappat mellan kanalerna.

Jag stanade och bara gapade när jag såg bilden jag inte hade velat se.

Justin och Selena.

Kysste varandra.

Jag vart helt paff, stirrade på bilden tills den var borta.

Nu kokade jag av ilska, ingen skulle leka med mig.

Jag tog upp min mobil och ringde Justin.

Justin´s perspektiv

Min telefon ringde.

"Samie<33" stod det på skärmen.

Jag svalde så att det hördes och svarade.

- H-hallå? sa jag osäkert.

- HUR KUNDE DU? skrek hon och jag hörde hur hon började gråta.

----------------------------------

whoopsi... 

Mitt onda jag kom på en plan, att jag skulle bli tillsammans med Luke istället, men mitt goda jag sa nej.

Jag lyssnade som oftast på mitt goda jag, så idag gjorde jag det också. Jag orakde verkligen inte utnyttja snälla Luke.

Men skulle jag ringa honom? Nu? Vad skulle han säga?

Jag suckade för mig själv.

Jag och Justin kanske inte var menade för varandra trots allt...

----------------------------------

Jag satt instängd på mitt rum hela helgen och bara stirrade i väggen.

Jag åt ingenting, drack ingenting. Det ända jag gjorde var att gå på toa och gråta.

Joey hade försökt ringa och smsa hela dagen men jag hade inte svarat, jag hade inte svarat igår heller.

Jag visste att det var fel av mig att ta ut min sorg över en av mina få vänner, men vad skulle jag göra. Mitt hjärta var, och förblir krossat.

Justin´s perspektiv

Jag och Selena hade haft en jätterolig dag igår. Vi hade gått ute på gatorna, hållt varandra i handen, som kompisar förstås. Jag hade haft jätteroligt med henne. Men på kvällen hände någor jag verkligen inte hade planerat.

Jag och Selena kysste varandra.

Jag kände direkt hur fel det var, men kunde ändå inte flytta läpparna.

Jag stängde mina ögon och flashbacken startades.

"Ska vi kolla på en film?" hade hon sagt.

Jag hade nickat och satt mig lite närmare, hon hade inte haft något emot det.

Vi hade suttit riktigt nära varandra och båda två hade lutat sig närmare varandra...

Jag satte handen framför ansiktet.

Vad hände om Samantha fick reda på det?

Skulle vi vara över då?

----------------------------------

Kommentera (: