Jag sögs nästan in i min egen lilla värld. Där det bara var han och mig tillsammans.

Inget kunde stoppa oss.

-      You and me Justin, you and me…, viskade jag i hans öra.

-      Forever and always…,viskade han tillbaka innan han omfamnade mig och gav mig den underbaraste kyssen av dem alla.

Take my hand, either you let go now, or hold on forever…

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Justin hjälpte mig att packa, såklart gick han in i min garderob och rotade runt där.

Pinsamt nog kom han ut med en av mina ”sexigaste” spetstrosor.

-      I like it! utbrast han.

Snabbt vände jag mig om och såg vad han höll i.

Skrattet som kom var ostoppbart.

Justin fortsatte att titta på trosorna och sedan helt plötsligt började han skratta också.

Antagligen mitt sjuka garv som fick honom att skratta.

-      Oh my god, you’re so weird Justin! You’re so lucky I love you! Skrattade jag och Justin tittade på mig med kärlek i blicken.

-      Well, I guess I have good luck then! Svarade han och sedan satte han mina trosor på huvudet och sprang runt i rummet.

Vilket resulterade att jag fick ännu en skratt attack.

Efter många minuters skrattande fortsatte vi min packning, precis när jag var klar och skulle lägga tillbaka trosorna märkte jag att de inte låg på platsen Justin hade lämnat dem på.

-      Where are them Justin? Fnissade jag.

-      What? Svarade han snabbt och försökte se oskyldig ut.

Jag kom närmare och tillslut var jag bara några centimeter ifrån honom.

-      Where are them? Viskade jag sedan.

Jag såg hur han rös till och sedan stoppade han handen i fickan.

Jag log och tog mina trosor ur hans hand som han hade dragit upp.

-      Thank you! Sa jag sedan och gick in i min garderob.

-      Are you serious? Utbrast han och slog ut med armarna när jag kom ut igen.

-      What do you mean? Frågade jag och slängde upp väskan på axeln.

-      Like, you came this close and I don’t even get a little kiss…,mumlade han surt.

-      Aww! Are Justin grumpy now? Sa jag med tillgjord baby röst.

-      Yes I am! Svarade han och skrattade sedan.

Jag gick fram till honom och gav honom en snabb puss på munnen.

-      Still grumpy…, mumlade han och drog mig mot honom igen.

-      Well, I guess it just have to be like that then! Skrattade jag och gick ut från rummet.

-      Now you’re just mean! Ropade Justin efter mig när han joggade ifatt mig.

-      And still, you love me! Skrattade jag och tog på mig mina ytterkläder.

Justin bara log och gjorde detsamma.

Ännu en gång tog vi taxin hem till Justin.

Pattie var verkligen glad över att se mig.

-      Oh, Amira! I’m so glad you’re here! Sa hon när hon såg mig komma in I köket med packningen på ryggen.

-      Me to! Svarade jag och log vänligt mot henne.

-      Justin, would you mind taking her things upstairs? Fortsatte hon sedan och gick fram till mig medans hon sa det.

Justin nickade snabbt och tog sedan min packning. Snabbt var han borta och Pattie vände sig mot mig.

-      You have no idea how it have been sense you left. Justin barley ate at all, he just sat around in his room with his cellphone, and nothing really happened. He just sat there. But today he just went downstairs and said that he was going out. And he came back with you! Sa hon och kramade mig hårt.

Jag kramade tillbaka, lite förvirrad faktiskt.

-      Thank you! Viskade hon och innan jag hann svara kom Justin in i rummet.

Han log stort och kramade om sin mamma som precis hade släppt mig.

-      We’re going upstairs! See you later.

Vi gick upp för trappan och sedan vidare in i Justin’s fina rum.

Han stängde dörren och jag satte mig på hans säng.

Justin satte sig bredvid mig och vände överkroppen mot mig.

Jag riktade huvudet mot han och hans leende överväldigade mig.

Han var verkligen lycklig nu.

Och det var jag också.

För att klara det här behövde vi båda två, och som det ser ut just nu, ja, vi kommer klara det.

Jag lutade mig sakta fram och kysste honom.

Redan efter några sekunder drog jag mig tillbaka med ett retsamt leende.

-      HEY?! I wasn’t finished? Utbrast han och jag skrattade åt hans snopna min.

I want you to know, you’re far from the usual…

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

2 kommentarer för mer!   

Jag stirrade på honom.

Sedan reste jag mig upp.

-      Oh no, come on Amira! I love you! Utbrast Justin och reste sig snabbt efter mig.

Plötsligt exploderade något inom mig.

Jag slängde mig i Justin’s famn och kysste honom sedan.

Justin log mot mig och torkade mina tårar som hade vällt fram under det hela.

-      I love you to…, viskade jag i hans öra och sedan kysste han mig.

If you were about to jump off a bridge, I wouldn’t jump with you.

I would be waiting at the bottom to catch you…

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi satt kvar i parken ett tag. Det var skönt att veta att det var vi.

Igen?

Det kändes…underbart.

Han och jag…

Tillsammans.

Igen?

-      The few days I was away from you…I barley ate at all…, sa Justin plötsligt

-      Are you serious? Utbrast jag.

-      Well yeah…,mumlade han.

-      Let’s go to Macdonalds! Sa jag och hoppade upp från bänken.

Justin fattade min utsträckta hand och skrattade.

-      Sound good! Sa han sedan och vi började gå.

När vi kom tillräckligt nära Macdonalds att vi kunde se det började Justin springa.

Han var verkligen hungrig!

Vi beställde våran mat och sedan satte vi oss lite avskilt från alla andra.

-      I so love you for dragging me here! Sa Justin med hamburgare i hela munnen.

-      Oh yeah, I can see that…,skrattade jag och log sedan fånigt.

Det var absolut inget jag kunde kontrollera. Jag skulle ha gjort det, om jag kunnat.

Men något med Justin fick mig bara att…le.

Det kändes verkligen som om inget kunde få oss att lämna varandra.

Så hade du ju känts förra gången också…

Justin hade frågat mig redan på Macdonalds om jag ville sova över hos honom.

Såklart hade jag svarat ja, jag hade ju förlåtit honom.

Men jag hoppades verkligen att han hade slängt iväg brevet.

Att se det igen skulle inte precis göra det lättare.

Men Pattie längtade jag faktiskt efter, hon var så vänligt och förstående.

Och jag som bara hade stormat ut ur huset, måste be om ursäkt för det.

Vi tog hissen upp till min våning och sedan sprang jag in i min suit eftersom Justin jagade mig.

-      No please Jusitin stop!! Skrek jag när han fångade mig och började kittla mig.

-      Why would I! sa han retsamt tillbaka.

-      ’Cause you’re getting a kiss if you do? Svarade jag mellan skratt attackerna.

-      Let go for this time then ! sa han och skrattade lite innan han böjde sig fram  för att kyssa mig.

Kyssen var bättre än någonsin, kanske eftersom det kändes som första gången. När han hade kittlat mig och sedan kysst mig.

Men den här var nästan bättre.

Jag sögs nästan in i min egen lilla värld. Där det bara var han och mig tillsammans.

Inget kunde stoppa oss.

-      You and me Justin, you and me…, viskade jag i hans öra.

-      Forever and always…,viskade han tillbaka innan han omfamnade mig och gav mig den underbaraste kyssen av dem alla.

Take my hand, either you let go now, or hold on forever…

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera!!   

”The park at three?I will have a good explanation.”

Jag fick beslut ångest. Skulle jag våga träffa honom?

Men jag ville veta vad jag hade fel i.

Hur han inte kunde bedra mig med någon annan.

Jag såg lappen, det tänker jag påpeka.

”I’ll meet you there.”

Jag tryckte snabbt på skicka och sedan sneglade jag upp mot klockan.

Två.

Bara att börja göra i ordning sig lite.

If you really love me, then show it. I don’t have the time to wait for the perfect moment.

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Efter att jag hade satt på mig mina kläder sneglade jag snabbt på klockan.

Kvart i tre, dags att börja gå.

Fjärilarna i magen ville absolut flyga runt där så fort jag tänkte på att jag skulle träffa honom.

Honom.

Var vi ens tillsammans längre?

Jag hade inte precis gjort slut med honom.

Jag sa bara att jag inte ville se honom igen.

Helt enkelt.

Eller?

Alla möjliga tankar snurrade runt i mitt huvud medans jag gick vägen till parken.

När jag sedan tillslut kom dit stod han där.

Visserligen stod han med ryggen emot mig men jag såg honom.

Jag skulle kunna känna igen han om det så var på miltals avstånd.

Han stod där med sin mobil.

Jag kände hur min vibrerade helt plötsligt. Snabbt tog jag upp den.

”Where are you? I thought you wanted to talk?”

Jag svarade inte, bara stod där och stirrade på honom. Efter ett tag vände han sig om, såg mig.

Ett leende spreds sig över hans läppar.

Ett leende jag inte besvarade, men innerstinne ville jag. Så gärna.

Men jag kunde inte, jag var arg. Man ler inte om man är arg.

-      Amira! Viskade han när han omfamnade mig.

Visst, krama mig du, men tro inte att allt blir som förr för det.

Justin släppte mig när han kände att det blev obehagligt.

-      Hey, please say something? Sa han och lyfte upp min haka med fingret.

-      I don’t need to say anything, it’s you who should talk here, svarade jag syrligt.

-      Oh, well then, let’s just sit down.

Jag nickade kort och gick till bänken som stod tio meter ifrån oss.

Justin satte sig bredvid mig.

Jag såg hur han tänkte.

Han ville att jag skulle förstå, men hur kunde jag? Han hade vart otrogen mot mig.

Tillslut öppnade han munnen. Hans underbara ögon träffade mina.

-      I really want you to understand. Ashley is…, började han men avbröt sedan sig själv.

Jag höjde på ena ögonbrynet och suckade.

-      From the first time I saw you I knew. She’s the one. And I was so happy when we kissed for the first time. You were perfect. We were perfect.
But when you found the letter something changed, you thought I cheated on you. And I’ll tell you now, I would never, ever cheat on you.

Hans ord sjönk in i min hjärna.

Något varmt växte i mitt bröst. Förlåtelse?

Han hade fortfarande inte förklarat ordentligt.

Vem var då egentligen Ashley.

-      You haven’t told me who Ashley is, påpekade jag och la armarna i kors.

-      Ashley…She…,började han men blundade sedan för några sekunder, Ashley is my best girl friend. And well…we had something going on before you and I. But I’ve told her that there is nothing between her and me. So there is nothing.

Jag plutade med läpparna.

Allt behövde sjunka in.

Det fanns ingen chans att han hade hittat på allt det här.

Men ändå kändes det som om jag var bedragen.

Som om någon hade lämnat mig ännu en gång.

Justin tittade försiktigt på mig. Han ville veta om jag köpte hans ursäkt eller inte.

Jag stirrade på honom.

Sedan reste jag mig upp.

-      Oh no, come on Amira! I love you! Utbrast Justin och reste sig snabbt efter mig.

Plötsligt exploderade något inom mig.

Jag slängde mig i Justin’s famn och kysste honom sedan.

Justin log mot mig och torkade mina tårar som hade vällt fram under det hela.

-      I love you to…, viskade jag i hans öra och sedan kysste han mig.

If you were about to jump off a bridge, I wouldn’t jump with you.

I would be waiting at the bottom to catch you…

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Känner att det är lite snålt med kommentarer..

menmen !

Kommentera så äru as gullig! :')

Puss älsklingar!

När jag stannade för att hämta andan såg jag någon stå uppe på stranden. Det fanns inget tvivel om saken.

En känsla inom mig tog över.

Jag ville bara springa fram och krama honom, säga förlåt, be om ursäkt för att det inte var han som var här ute med mig. Berätta att jag hade ljugit, det fanns bara ett vi, och det var han och mig.

Men det gjorde jag inte, jag sprang inte upp på stranden. Jag fortsatte bara att busa med Chaz och när jag tittade upp igen, var han borta.

Sometimes, I cry at night ’cause you aren’t beside me…

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Chaz tillbringade natten hemma hos mig.

Vi satt uppe och tittade på film hela kvällen och vi hade det riktigt mysigt.

Jag var glad att jag hade någon som Chaz i mitt liv. Han var verkligen super.

På allt. Verkligen.

Underbar, min bästa vän.

På morgonen satte jag på min mobil. Jag hade haft den avstäng i två dagar nu. Så att jag inte skulle plågas ifall Justin hade skickat något sms.

Men nu satte jag på den.

Nästan direkt plingade det till.

”I know you didn’t mean does words, there is just us, not someone else. And I wasn’t cheating on you. I swear. Please talk to me Amira.”

Ett av de tio sms:en han hade skickat.

Jag suckade och raderade dem alla.

Efter det gick jag in i köket och började göra pannkakor. Jag var verkligen bäst på att göra pannkakor!

#justsaying ;)

Precis när jag vart klar med den sista pannkakan plingade min mobil till.

”I know we broke up Amira, but I just can’t stop thinking of you…You should know I love you. I’ve done that for a while now. And I wanted the perfect moment to say it. But I guess I waited for to long. I’m sorry. If you let me talk to you I can explain everything. Just answere this message and I’ll know you’re actually reading this.

Remember I love you hunny-bunny…<3”

Min underläpp darrade.

Jag saknade honom.

Det gjorde jag.

Men jag vill inte sakna honom. Inte efter det han hade gjort mot mig.

Och jag visste det själv, det skulle bli svårt att släppa in honom i mitt liv igen.

Jag ryckte till när jag hörde Chaz’s röst från sovrummet.

-      I’m in the kitchen! Svarade jag snabbt och efter bara några sekunder hörde jag Chaz’s små dunstningar komma närmre.

-      Good morning! Utbrast han imponerat när han såg mina pannkakor.

-      Haha,yes, good morning! Svarade jag och såg när han slukade pannkaka efter pannkaka.

Jag tog upp min mobil igen.

Snabbt skrev jag in ett svar.

”Sure I’ll talk to you, but you better have a good dame explanation.

If not, I’ll not give you another chance.”

Sedan satte jag mig ner vid Chaz och hjälpte honom äta upp de sista pannkakorna.

-      I’m sorry Amira but I have to go. Will you be alright? Sa Chaz när han sneglade på klockan.

-      Of course I will. I’ll see you later! Svarade jag och kramade han adjö.

Chaz gick ut genom dörren och precis när han stängde den plingade det till i mobilen.

”The park at three?I will have a good explanation.”

Jag fick beslut ångest. Skulle jag våga träffa honom?

Men jag ville veta vad jag hade fel i.

Hur han inte kunde bedra mig med någon annan.

Jag såg lappen, det tänker jag påpeka.

”I’ll meet you there.”

Jag tryckte snabbt på skicka och sedan sneglade jag upp mot klockan.

Två.

Bara att börja göra i ordning sig lite.

If you really love me, then show it. I don’t have the time to wait for the perfect moment.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera? :)

När jag var klar var det tårar i ögonen och han kramade mig.

Hårt och länge.

Jag behövde det.

-      Don’t you worry about it! He might just be a little strange just today, or maybe…, försökte Chaz men jag avbröt honom..

-      …Or maybe he just has someone else.

Chaz skakade på huvudet och kramade mig igen.

-      I’ll be here for you all the way okey?

Jag nickade och torkade mina tårar.

-      I love you Chaz! Viskade jag och kramade honom igen.

Han ryckte till och en liten del av mig förstod att han hade tolkat meningen fel.

-      I love you to Amira…, viskade han.

Good friends is always there for you…

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Chaz och jag satt och tittade på en film när det knackade på dörren.

Jag tittade på Chaz som höjde på ögonbrynen.

-      Amira, I know you are in there, just open the freaking door..! hörde jag Justin’s röst säga utifrån.

-      Hide! Viskade jag ljudlöst mot Chaz som genast slank in i sovrummet.

Jag tog ett djupt andetag och sedan öppnade jag dörren.

-      What do you want? Frågade jag och höjde på ena ögonbrynet.

-      You were wrong, there’s nothing between me and Ashley, we just talk and all that…

-      Yeah right, what was my favorite part again…Oh let’s see, “You and me together forever right? That was what you said”. Doesn’t it sound great?!

Justin stirrade på mig, jag såg att han ville säga något men inte vågade.

-      You know, I don’t think you and me are the perfect match Justin, we don’t belong together. Maybe you should talk with Ashley, I’m sure she finds you more interesting than I do. Good bye Justin. And don’t you ever talk to me again.

Med de orden slängde jag igen dörren och satte mig ner med en suck på soffan.

Chaz kom ut genom sovrums dörren.

Han såg lite bekymrad ut.

-      Are you sure you did the right thing? Frågade han mig försiktigt.

-      Yes, I don’t want to speak to him anymore, leave me now or never kind of.

-      I see, but…maybe there is a logic explanation of all this, I’m sorry Amira but I don’t think Justin would ever cheat on you.

-      Yeah, but you didn’t see the note did you?

Chaz skakade på huvudet och suckade.

-      Well I did, there is no mistakes here, Justin and I is not meant to be. It’s FACT.

Chaz såg ut att le lite innan han satte sig ner bredvid mig.

-      Did I ever tell you that you look kind of cute when your grumpy? Frågade han mig.

Jag skrattade och satte på tv:n igen.

Dagen kunde nog räddas i alla fall!

Chaz och jag gick på bio, en komedi blev det. Riktigt rolig, tror jag skratta så jag grät några gånger!

Det pinsamma var att ibland var det bara jag som garvade, tillexempel när den yngsta dottern kommer ut i hårdrockskläder och alla är typ tysta så kommer jag där och asgarvar.

Chaz verkade i all fall ha ganska kul! Det hade jag också.

Vi tog en promenad och gick ner till stranden.

Plötsligt fick jag en idé.

-      Hey, want to do something crazy? Utbrast jag och mina ögon lyste i sommar dunklet.

-      Of course! Just tell me first! Svarade han och hans ögon lyste nästan lika mycket som mina.

-      LET’S SWIM!! Skrek jag och kastade av mig mina shorts och mitt linnet.

Chaz var inte sent i efter mig.

Vi skrattade och jagade varandra i vattnet.

När jag stannade för att hämta andan såg jag någon stå uppe på stranden. Det fanns inget tvivel om saken.

En känsla inom mig tog över.

Jag ville bara springa fram och krama honom, säga förlåt, be om ursäkt för att det inte var han som var här ute med mig. Berätta att jag hade ljugit, det fanns bara ett vi, och det var han och mig.

Men det gjorde jag inte, jag sprang inte upp på stranden. Jag fortsatte bara att busa med Chaz och när jag tittade upp igen, var han borta.

Sometimes, I cry at night ’cause you aren’t beside me…

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Räkna med sena upplägg, hinner bara med det   
Men det är så kul o skriva så jag tar mig tiden   

Puss på er!   

Jag kunde ju inte veta om det var några år sedan eller om han nyss hade fått det.

Men om Ashley var en gammal flickvän, varför då låta lappen ligga fritt och öppet på bokhyllan.

Jag skakade på huvudet.

Det här kunde bara inte hända, inte nu.

Allt var ju så perfekt.

Skulle det förstöras för att jag var svartsjuk?

Skulle jag kunna snacka med Justin om det här utan att låta tjurig och grinig?

Eller skulle det sluta i katastrof?

Det värsta var känslan…

Someone else want’s my boyfriend…

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Justin kom leendes in genom dörren, men det leendet slocknade så fort han såg mitt ansiktsuttryck.

-      What’s up? Frågade han och gick fram till mig.

-      Yeah, would you please tell me? Svarade jag och la armarna i kors.

-      I-I don’t understand Amira, what have happened?

Jag visade honom lappen och Justin kliade sig i bakhuvudet.

-      That’s…uhm…That’s from an old girlfriend, nothing to worry about! Började han och log ett prövande leende.

-      Then why was it laying on your bookshelf?

Justin tystnade.

Jag såg att han tänkte djupt, lite för djupt.

Han ljög för mig.

Hur kunde han?

Jag skakade på huvudet och gick därifrån.

När jag kom ner för trappan mötte jag Patties vänliga ansikte.

-      Already leaving? So excited eh? Frågade hon och skrattade lite för sig själv.

-      Thank you for your kindness but right now I don’t think I’ll never be excited again, and you can tell Justin to not contact me.

Pattie gapade och jag tog min jacka.

-      Bye, thank you for everything! Sa jag innan jag gick ut genom dörren.

I rask takt gick jag till busshållplatsen.

Jag kunde ha tagit taxi men jag ville ta bussen, jag ville att han skulle springa efter mig och säga att jag hade fel, att han inte hade vart otrogen.

Att det var han och jag för alltid…

Men det var inte så, det fanns inget vi längre.

Åtminstone kändes det som om det inte fanns.

Bussresan hem tog ett tag, men efter fyrtiofem minuter var jag äntligen hemma.

Jag tog hissen upp, gick in genom dörren och sedan gick jag raka vägen in till mitt rum.

Jag behövde prata med någon.

Men med vem? Jag hade ingen tjej kompisar här, åtminstone inte såna som jag skulle vela berätta något sånt HÄR för..

Suckandes la jag huvudet i kudden och skrek.

En tanke for igenom mitt huvud.

Skulle jag våga berätta för honom?

Ja, jag det skulle jag.

Mobilen fiskade jag snabbt upp ur fickan och slog numret.

-      Hello?

-      Hi, it’s me, I kinda need to talk, do you want to come over?

-      Sure, I’ll be right there, ten minutes.

-      Thank you!

Jag gick in i badrummet och tvättade bort mitt smink. Helt galen ville jag inte se ut när han kom.

Mjukis kläder stod också på listan, snabbt hoppade jag in i dem och nu fick han komma.

Jag satte mig i soffan och slog på tv:n.

Helt plötsligt knackade det på dörren.

Jag sprang fram till den och öppnade.

-      I’m sorry I took so long! Utbrast Chaz innan jag omfamnade honom.

-      It’s ok Chaz, it just means so much that you are here that it doesn’t matter!

Chaz skrattade lite och sedan satte han sig ner på soffan.

-      Now tell me, what’s going on? Sa han och jag satte mig bredvid honom.

Jag suckade och började berätta.

När jag var klar var det tårar i ögonen och han kramade mig.

Hårt och länge.

Jag behövde det.

-      Don’t you worry about it! He might just be a little strange just today, or maybe…, försökte Chaz men jag avbröt honom..

-      …Or maybe he just has someone else.

Chaz skakade på huvudet och kramade mig igen.

-      I’ll be here for you all the way okey?

Jag nickade och torkade mina tårar.

-      I love you Chaz! Viskade jag och kramade honom igen.

Han ryckte till och en liten del av mig förstod att han hade tolkat meningen fel.

-      I love you to Amira…, viskade han.

Good friends is always there for you…

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Here you go!! :)
Fortsätt kommentera!
Gör mig så glad!! :D :D

Justin log och sedan satte han sig ner på sängen. Han klappade på platsen bredvid sig och jag satte mig där.

Justin la armen om mig och jag log mot honom.

Ingen i hela världen hade någonsin fått mig att känna såhär.

Och bara av små beröringar vaknade fjärilarna till liv i min mage.

Det roliga var att jag aldrig hade trott på det där med fjärilar, men när det väl händer, då vet man att det är på riktigt.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Precis när Justin hade börjat kyssa mig kom Pattie in i rummet.

-      Oh! I’m so sorry, but can I talk with you for a second Justin?

-      Ofcourse! Svarade han och pussade mig snabbt på hjässan innan han lämnade rummet med sin mamma.

Jag såg mig omkring i rummet igen.

På skrivbordet fanns det en dator och en webbcam bredvid, bredvid skrivbordet stod det en bokhylla med en massa bilder på Justin och hans mamma.

Jag log för mig själv och gick fram för att titta på dem. Det var då jag såg en lapp.

Utan att tänka mig för tog jag upp den och läste.

Dear Justin,

I love you now, tomorrow and always.

You and me together forever right? That was what you said, and I don’t think it was simple words, ‘cause for me, there wasn’t just simple words, they meant something. Something important. And when I heard you say them…

I can’t describe the feeling thought.

Well,

There is only

1 thing

2 do,

3 words,

I love you…<3

Ashley

Jag la ifrån mig lappen.

Något stack till i mig.

Svartsjuka.

Jag kunde ju inte veta om det var några år sedan eller om han nyss hade fått det.

Men om Ashley var en gammal flickvän, varför då låta lappen ligga fritt och öppet på bokhyllan.

Jag skakade på huvudet.

Det här kunde bara inte hända, inte nu.

Allt var ju så perfekt.

Skulle det förstöras för att jag var svartsjuk?

Skulle jag kunna snacka med Justin om det här utan att låta tjurig och grinig?

Eller skulle det sluta i katastrof?

Det värsta var känslan…

Someone else want’s my boyfriend…

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

VET ATT DEN ÄR KORT!!
men hinner inte mer :(
Gottgör er i morgon? ;)

KOMMENTERA!!   

När vi äntligen kom fram betalade Justin turen, även fast jag insisterade på att göra det, och sedan gick vi fram till dörren.

Jag skakade lite och andades snabbt.

-      Don’t worry, she’s really nice! Sa Justin och log mot mig.

Innan vi ens hade gjort en ansats att öppna dörren öppnades den innifrån.

Där stod en kvinna.

Hon log mot mig, påminde mig om mamman jag inte hade.

Why?

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Pattie verkade verkligen snäll och hon var riktigt rolig ibland också.

Men hon påminde mig om mamman jag inte hade. Det gjorde mig ledsen, men jag visade det inte. Jag log och låtsades vara glad.

Till och med Justin gick på det, tack och lov för det!

Pattie bjöd på mat, köttbullar och makaroner, jag blev lite förvånad, det är en ganska svensk maträtt egentligen.

Maten var god och vi pratade glatt vid bordet. Helt plötsligt kom frågan om mina föräldrar upp igen.

-      So what’s your parent names? Frågade hon.

Justin vände ilsnabbt sin blick mot mig.

Jag slutade äta och tittade ner i bordet.

-      Mum, she…, började Justin men jag avbröt honom.

-      No, Justin, it’s ok, really, I can handle it.

Pattie såg mycket förvirrad ut men när jag förklarade allt om mina föräldrar såg hon plötsligt mycket ledsen ut.

-      Your poor child…And now you are living all by yourself in a hotel? Utbrast hon efter min historia.

-      Yes I do, it’s paid for two years, after that I’ll have to pay for the room myself.

Pattie såg ut att tänka länge, sedan tittade hon från mig till Justin.

Helt plötsligt log hon, man såg att hon hade fått en idé, men hon sa inget om den.

Jag skakade lite på huvudet för mig själv och log sedan.

Justin tittade på sin mamma med ett liten gnutta hopp i blicken, hade han någon aning om vad hans mamma hade i tankarna?

Han måste ha märkt att jag tittade på honom eftersom efter några sekunder tittade han på mig och log.

Jag blev alltid lika glad av hans leende, och den här gången rodnade jag också, berodde delvis på att jag hade stirrat på honom.

Justin log bara ännu större och fick något i sin blick som jag inte kunde tolka.

Justin’s perspektiv

I felt that someone stared at me, so I turned my hed to Amira’s way, and yes, she was staring at me.

I smiled at her and she smiled back.

When I looked really close I saw a small blush to, how cute isn’t that!?

I made her blush, she’s lovely.

But I don’t have a crush on her though…

I love her.

Really, I do. I just need the courage to say three simple little words…

I’ll tell her, I will.

Just not today.

Amira’s perspektiv

Justin tittade fortfarande på mig. Konstigt nog var det inte obehagligt, mer mysigt på något konstigt sätt.

Pattie satt där alldeles tyst och åt sin mat, Justin och jag tappade aldrig våran ögonkontakt, fast vi åt mat.

Jag kunde inte släppa blicken från hans underbart hassel bruna ögon.

De var verkligen vackra.

Om man jämförde de med mina hade mina verkligen ingen chans.

När alla var klara lämnade vi våra tallrikar vid diskhon. Justin fattade min hand och drog med mig upp till hans rum.

Jag tittade mig omkring och det var verkligen ett mysigt rum.

-      So…what do you think about it? Frågade han och log tveksamt.

-      Think about what? Frågade jag dumt och log sedan.

Justin började skratta.

-      My room silly! Sa han sedan.

-      Oh..haha it’s really nice, I like it!

Justin log och sedan satte han sig ner på sängen. Han klappade på platsen bredvid sig och jag satte mig där.

Justin la armen om mig och jag log mot honom.

Ingen i hela världen hade någonsin fått mig att känna såhär.

Och bara av små beröringar vaknade fjärilarna till liv i min mage.

Det roliga var att jag aldrig hade trott på det där med fjärilar, men när det väl händer, då vet man att det är på riktigt.

We are 4-real<3

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Varför kommenterar ingen   

#KOMMENTERA!!!