Jag himlade med ögonen när hon vände sig om. Ibland var hon bara för mycket.

- Kom Aiden, vi drar hem till mig istället! sa hon sedan och killen som tydligen hette Aiden log och sa sedan hejdå till mig.

Jag höjde ena ögonbrynet och smällde sedan igen dörren efter dem.

Vad var det med mig idag?

--------------------------------------------

Nu hade det gått ungefär en vecka sen jag senast pratade med Mollie.

Jag var fortfarande sur på henne, och hon borde ju egentligen säga förlåt för att hon inte kickade ut killen, och jag lovar, HAN LJÖG!

Men Mollie hade börjat hänga med honom, de var tydligen tillsammans nu.

Hur vet jag?

Facebook.

Jag hade ingenting att göra, och jag tänkte inte ringa Mollie.

Jag vet att jag betedde mig störtlöjlig. Men...jag vet inte...

Jag kanske har växt ifrån Mollie, för jag längtar inte ens efter henne.

För ett år sedan kanske hon var sjuk i två dagar, jag blev skitglad när hon kom tillbaka till skolan, men så var det inte nu.

Det var i början av sommarlovet, ja och min bästakompis bråkade av världens löjligaste sak.

Jag ville inte ens bli kompis med henne igen.

Jag skrattade lite för mig själv.

Sen bestämde jag mig för att gå till tonårsplatsen.

Den kallades ju bara det förstås, egentligen var det bara en park där alla ungdomar hängde.

Jag satte på mig ett par jeans och en tight t-shirt, hoppades på det bästa och gick ut genom dörren med ett glatt humör.

Jag gick dit, hade tänkt ta cykeln med den hade punka så jag sket i det.

När jag såg parken spred sig leendet på mina läppar, här var den perfekta platsen att hitta någon ny att hänga med!

Jag satte mig på en bänk med min mobil i handen.

Jag tittade på lite bilder, visste inte riktigt vad jag skulle göra.

Jag var precis på att radera en bild på mig där jag log vädligt stort.

- NEJ! utbrast någon bakom mig.

Jag ryckte till och stirrade på personen bakom mig.

- Åh...hej! sa han lite generat.

- Hej! sa jag glatt.

Äntligen någon som hade kommit fram för att prata med mig! 

Eller smygkolla på mina bilder?!

Jag skrattade till.

- Jag heter Tiffant, vad heter du? log jag och sträckte fram min hand.

-  Oscar, sa han och log tillbaka. 

Han satte sig sedan bredvid mig och vi snackade ett tag.

- Kan jag få ditt nummer? sa han flörtigt och tog fram sin mobil.

Jag log och sa det till honom.

- I´ll text you hottie! ;) sa han och gick därifrån.

Tanken slog mig snabbt.

Jag hade precis gett ut mitt nummer till en total främling.

-------------------------------------------

LEDSEN FÖR INGEN UPPDATERING IGÅR!

kommer gottgöra er sweeties<3 

Vi gick upp på övervånigen och satte på musik.

Helt plötsligt hörde vi ett kras.

Mollie stängde snabbt av musiken.

- Hörde du det där? frågade hon oroligt.

Jag nickade långsamt.

Någon var inne i huset...

--------------------------------------------

Jag smög ut från rummet med ett baseball trä i handen. Jag gick långsamt ner för trappan. Som tur var knarrade den inte alls.

När jag stod på näst sista trappsteget såg jag en skugga bakom badrumsdörren.

Jag tittade snabbt in i spegeln och såg vem det var. Jag kunde inte tro mina ögon.

Molli´s perspektiv

Jag hörde knappt något av vad som hände där nere, varken slag, eller skrik.

Ingenting.

Det var helt tyst. Jag ville verkligen följa efter henne, men vad händer om hon råkar illa ut ifall jag går efter? eller ännu värre, vad händer med henne om jag inte går efter?

Jag tog ett djupt andetag och gick ut genom dörren.

Jag hörde henne röra sig långsamt där nere, och sen vart det helt tyst.

Tiffany skrek till och jag störtade ner för trappan.

Tiffany´s pespektiv

- HUR KOM DU IN HIT?! skrek jag.

- Jag...jag, dörren var upplåst! försvarade han sig.

- MEN VAD GÖR DU HÄR? skrek jag ännu en gång.

- Jag blev jagad, jag är mobbad i skolan och jag skulle gå hem men sen blev jag jagad av mobbarna och då sprang jag bara in på din tomt, men de följde efter så då ryckte jag i handtaget och det var öppet...sa killen.

Jag stirrade på honom, jag såg att han talade sanning, men det kändes verkligen som om han ljög.

Killen såg hur jag misstrodde honom och tårarna började rulla ner för de runda kinderna.

Jag hade inte märkt att Mollie stod bakom mig, men nu steg hon fram till killen och kramade honom.

- Det gör inget! viskade hon i hans öra medans hon strök honom över ryggen.

Jag blev plötsligt väldigt arg på henne, vad menar hon med att det inte gör något? Det är ju mitt hem? Jag om någon bestämer väll ändå om det gör något?

Men Mollie bara stod där med killen och kramade honom.

Plötsligt öppnade killen sina ögon och log ledsamt mot mig.

Jag gav honom min bitchigaste blick och gick in i köket.

Jag hörde hur de pratade där ute i hallen.

- Varför är hon så sur? frågade killen.

" Vad tror du din tönt? " tänkte jag.

- Äsch! bry ´dig inte om henne, hon blev nog bara rädd tror jag! svarade Mollie.

" psh! rädd? jag?! nu skojar hon!! "

Jag tittade snabbt igenom kylskåpet efter något gott att äta men hittade inget.

- Mollie, det är nog bäst att ni går nu, jag mår inte så bra...ljög jag och fejk smilade åt henne.

Jag förstod inte själv varför jag var så arg, men jag bara var det.

- Okej...sa hon och log lika stelt tillbaka.

Jag himlade med ögonen när hon vände sig om. Ibland var hon bara för mycket.

- Kom Aiden, vi drar hem till mig istället! sa hon sedan och killen som tydligen hette Aiden log och sa sedan hejdå till mig.

Jag höjde ena ögonbrynet och smällde sedan igen dörren efter dem.

Vad var det med mig idag?

-------------------------------------------

- Vad ville du prata om? frågade han och log försiktigt mot mig.

- Okej, det här är verkligen inte lätt för mig eftersom du är min bästa kompis pojkvän och du känner troligen inte såhär heller men...

Spencer tittade frågande på mig.

Hela tiden jag hade pratat hade jag bara tittat ner i golvet.

Men nu tittade jag honom rakt i ögonen.

- Jag älskar dig.

--------------------------------------------

Spencer tittade först chockat på mig, men sen log han mjukt.

- Jag älskar dig också...sa han och rodnade lite.

Jag drog in ett djupt andetag.

- Hur ska vi göra med Mollie då? sa jag sorgset.

- Jag antar att jag måste dumpa henne...sa Spenc fråvarande.

Som om han inte ens brydde sig om henne.

Jag tittade forskandes på honom.

- Vill du veta en sak? frågade han mig och jag nickade.

Han log lite retsamt mot mig.

- Jag blev bara tillsammans med Mollie för att jag ville komma närmare dig!

Jag stirrade chockat på honom.

Var han verkligen seriös?

Hur kunde han, jag menar, man kan ju inte bara bli tillsammans med någon för att man vill bli tillsammans med dens bästa vän?

Eller kan man?

- Du gjorde vad? sa jag och gapade.

- Jag...jag älskar dig? försökte han.

Spencer visste att han hade rört om i grytan nu.

- Jag är ledsen Spencer, men du verkar lite för..."player" aktig för min del.

- Men du sa att du älskade mig? sa Spencer förvirrat.

- Jag trodde jag gjorde det, men jag kan inte vara tillsammans med någon som sårar min bästa vän så djupt.

Spencer bara satt där och gapade.

- Om du inte gör slut med henne inom 24 timmar, kommer jag berätta allt det här för henne...Fortsatte jag att säga

Spencer reste sig upp, satte näsan i vädret och marcherade ut från mitt hus.

Exakt när dörren stängdes slog jag in Mollie´s nummer och bad henne komma hit.

Medans jag väntade på att Mollie skulle komma gjorde jag mig själv en macka.

Precis när den var uppäten ringde det på dörren.

- Hej! du lät fett orolig, vad har hänt.

Jag svarade inte utan stängde bara dörren efter henne.

Mollie följde mig till köksbordet och satte sig framför mig.

- Vad är det? frågade hon med orolig röst.

Jag tog ett djupt andetag.

Hon skulle hata mig för det här...

Jag tittade på henne med plågad blick.

Mollie såg nu ännu oroligre ut. Jag visste att om jag inte berättade nu skulle hon kanske tro att jag hade cancer eller nått.

- Jag...kommer du ihåg den där utflykten till stranden som du,jag och Spenc gjorde? frågade jag.

- Jaa...jag var tvungen att gå lite tidigare eftersom min mamma och pappa skulle åka i väg på nån middag typ...svarade Mollie förvirrat.

- Du lämnade mig och Spencer ensama, vilket jag verkligen ångrar att du gjorde...sa jag ångerfullt.

Nu såg Mollie verkligen förvirrad ut.

- Vi...kysstes, sa jag och blundade.

Mollie sa inget.

Jag fortsatte att blunda tills jag kände Mollie´s hand på min.

Jag öppnade mina ögonlock och såg att hon log.

- Det gör inget, jag önskar bara att du hade berättat det lite tidigare...

Jag log glatt mot henne.

Hon var inte arg alls, Mollie, bästavän<3

- Men...nu ska jag göra slut med idioten! sa Mollie och log skadeglatt mot mig.

- NEJ! vänta...jag lovade att jag inte skulle berätta innan de närmaste 24 timmarna, så om han kommer till dig och typ säger att ni ska träffas kommer han vilja göra slut, så du gör bara slut med honom nu och sen typ om han säger : BERÄTTADE HON?

säger du : VAD BERÄTTADE HON?

och typ så :D sa jag och Mollie började gapskratta.

- Vi kör på det då! sa hon och jag fnissade lite.

Mollie ringde och vi genomgick våran plan.

Spencer hade inte ens blivigt ledsen, han hade bara sagt ok och klickat henne.

Jag störde mig på honom.

- Tänk att jag trodde att jag faktiskt gillade honom...mumlade jag för mig själv.

Som tur var höre Mollie mig inte.

Vi gick upp på övervånigen och satte på musik.

Helt plötsligt hörde vi ett kras.

Mollie stängde snabbt av musiken.

- Hörde du det där? frågade hon oroligt.

Jag nickade långsamt.

Någon var inne i huset...

-------------------------------------------

Vem var inne i huset? :o

Tiffany, kallas Tiff

 (huvudroll)

Mollie (bästa vän)

Spencer, kallas Spenc.

(Mollie´s pojkvän)

Låt historien börja....

'

------------------------------------------------------------

- TIFF!!! skrek Mollie i mitt öra.

Jag reste mig upp och vände mig om så snabbt att jag ramlade ur sängen.

Mollie började gapskratta.

- Ha-ha jätte kul! sa jag och muttrade några ohörbara ord.

Mollie fortsatte att skratta, tillslut kipade hon nästan för luft.

Jag kastade min kudde på henne och hennes ögon glittrade till.

Jag tog upp min andra kudde och kuddkriget var igång.

Som vanligt slutade det med att båda bara la sig på sängen och samtidigt sa:

" JAG GER MIG! "

Mollie sneglade på mig.

Jag sneglade på henne.

Vi började fnissa lite men inget stort skrattanfall bröt ut.

- Hur går det med Spenc då? frågade jag och log retsamt mot henne.

- Bara bra! vi hade ju vårat ett årsjubelum i går :D svarade hon glatt.

- Oj då! skrattade jag.

Mollie skrattade med mig.

- Men det känns bara så bra! För liksom, han har aldrig varit otrogen mot mig och det känns verkligen som om han aldrig kommer vara det!

Jag stelnade till i en sekund.

- Va bra att du känner så! sa jag med ett stelt leende.

Mollie log mot mig.

- Ska bara gå på toa! sa jag och gick snabbt in på toaletten.

Herregud...Jag hade ju förträngt det minnet.

Varför kom det tillbaka nu? Nu när de precis har haft sitt ett års jubeleum?

- Oj, jag måste gå nu, men vi ses okej? sa Mollie medans hon reste sig upp.

Både jag och Spencer nickade.

Vi såg hur hon körde iväg med sin bil och sen tittade jag ut på havet igen.

- Det är vackert här...mumlade jag.

Spencer log.

- Mycket, sa han och tittade på mig.

Jag tittade på honom.

Vi satt nära varandra, lite för nära.

Spencer började luta sig framåt och jag gjorde desamma.

Vi kysstes.

Jag skulle bara vilja "turn back time" liksom. Hur kunde jag?

Det värsta var ju att jag gillade det, jag gillade att ha Spencer´s läppar mot mina.

Jag tryckte på spolknappen och tvättade mina händer, även fast jag inte ens hade varit på toa.

När jag kom ut igen satt Mollie på sängen och övade lite på sin gitarr.

- Du, jag måste typ gå snart...sa jag och log ett snett leende.

- Awwee! aja, vi får hänga nån annan dag okej? svarade hon och jag log som svar.

Jag tog mina grejer och vi gick ner till nedervånigen.

- Hejdå!! sa Mollie och kramade mig.

- Hejdå! sa jag och kramade tillbaka.

Jag gick ut genom dörren och satte mig i min bil, körde hem och väl hemma började jag nästan gråta.

Jag trodde att alla mina skuldkänslor var borta, men jag trodde väl antagligen fel...

Jag tog snabbt fram min mobil och ringde Spencer.

*samtal*
- Heeyy Tiff!

- Hej Spencer, kan du komma över?

- OJ,har det hänt något? kommer om 5.

*samtal över*

Jag suckade och slängde mig på soffan.

Hur skulle jag förklara det här för Spenc?

Det ringde på dörren och jag gick fram för att öppna.

- Heyy Tiff! sa Spencer och kramade mig.

Jag log och besvarade kramen.

Han gick in och jag stängde dörren efter honom. Sen gick jag ut i vardagsrummet och han följde efter.

- Vad ville du prata om? frågade han och log försiktigt mot mig.

- Okej, det här är verkligen inte lätt för mig eftersom du är min bästa kompis pojkvän och du känner troligen inte såhär heller men...

Spencer tittade frågande på mig.

Hela tiden jag hade pratat hade jag bara tittat ner i golvet.

Men nu tittade jag honom rakt i ögonen.

- Jag älskar dig.

-------------------------------------------

Whopsi daysi!

Kapitel ett ute (:

Kommentera vad ni tycker!

Hejsan hoppsan i lingon skogen :D

Den nya berättelsen (eller novellen om man vill kalla den så?!) handlar om en tjej, har inte bestämt hennes namn än, som är 16 år.

Hon kommer från Los Angeles, USA. Hon bor tillsammans med sin pappa, hon är ensam barn och hennes mamma dog i cancer.

Här är några förslag på namn:

Mollie

Andrea

Tiffany (Tiff)

Rachel (Rach)

Klara

Jessica (Jess)

Om ni kan några fler namn äre bara att kommentera (:

Kommentera också på vilket namn ni vill ha med i berättelsen (: