När jag gick mot klassrummet stoppade någon upp mig, jag trodde det var Eric så jag log stort när jag vände mig om. Istället stod Brad där.

-Älskling, varför har du berättat om oss för Tiffany? frågade han med ett irriterat tonfall.
Han blängde lite på mig medans han sa det och min hjärna började långsamt förstå vad det var han menade. Jag stod bara och tittade på honom med öppen mun. 

-V-Vad menar du? stammade jag och svalde.

- Tiffany har sagt att du berättade om vad som hände mellan oss innan du flyttade. Är det sant?

 Jag flackade med blicken och öppnade sedan munnen.

---------------------------------------------------------

Jag stod där en lång stund, kunde inte tänka och allt var svart. Min vän... Min bästa vän.. Eller min föredetta bästa vän.

Brad blängde lite på mig när han tittade in i mina ögon.
Jag kände mig tvungen att säga något.

-V-Va? fick jag fram.

Han höjde ena ögonbrynet.

-Ja, varför gjorde du det?! upprepade han med en irriterad blick.

-Jag litade på henne, sa jag dumt.

Att jag aldrig kommer på något bra att säga ...

-Jag har ju sagt att jag ångrade det jag gjorde, fattar du inte hur det känns när du berättar allt för någon annan då? sa han med allvarlig röst.

-Förl...,började jag men kom på något bättre att säga, så jag får aldrig göra fel eller? Det äre bara du som får va?

Jag vände mig om och gick in i klassrummet.

När jag kom in såg jag Eric sitta där vid en bänk, så snabbt gick jag fram och satte mig bredvid honom.

-Baby! han log stort när jag satte mig. 

Allt är så bra mellan mig och Eric, jag blir överlycklig varje gång jag ser honom och alldeles varm inombords. Men är det för bra? Kan det fortsätta såhär? 
Det är jag ganska osäker på, men kanske, bara kanske, så kommer det hålla länge.

-Äre bra? frågade han och kysste mig.

-Jadå, det är lugnt, svarade jag och log.

Vi satt tysta en stund och lektionen började.

-Juste, det är fest på fredag på stan. Hörde att många skulle dit, ska vi gå? viskade Eric.

-Ja! Gärna, viskade jag tillbaka. 

Dagen segade på som vanligt, för en gångs skull höll sig Brad borta från mig. Dessvärre klängde han som en apa på Tiff. Jag var arg på dem båda, men jag kunde inte låta bli att inte bry mig om henne. Hon förtjänade någon bättre. Verkligen inte Brad. Han skulle bara göra henne illa. Och det skulle jag verkligen hata honom för.

Jag sköt bort de hemska tankarna mitt lilla huvud envisades med att tänka och såg fram emot fredagen. Det var ju bara en dag kvar trots allt. Jag skulle dricka, inte bli full. Men dricka. Bara få känna på lite. Jag har trots allt inte gjort det sen jag var tillsammans med Brad. Det var en av alla de sakerna jag måste ändra på. Bara för han bor i samma stad som mig betyder inte det att den gamla Steph ska komma tillbaka. Jag är en ny verison. Limitid edition. Ta mig som jag är eller dra åt helvete. 

När dagen var slut kom Tiffany fram till mig när jag stod vid mitt skåp. Hon tittade på mig på ett konstigt sätt och jag försökte att strunta i henne.

-Hej bästis, ska vi göra något? Kan vi inte dra till stan? Jag behöver verkligen verkligen ett par nya jeans!

Hon putade med läpparna och gjorde ögonen så stora som möjligt. Vad tänker hon med?!

Jag vände mig om igen mot skåpet och la in mina böcker och tog ut min väska.

-Stephanie! Ärligt talat, sluta tjura förfan! Vad är det med dig?

Hon blängde på mig rejält när jag såg på henne igen. 

Vilken idiot! Vadå vad är det med mig, jag skulle kunna slå henne. Hårt! Så arg och besviken på henne är jag. Men jag gjorde inte det, det är inte värt det. Jag vill inte ens röra henne. 

Jag gjorde det enklaste, låste skåpet och gick därifrån. 
Med snabba steg gick jag mot busshållsplatsen. När det bara var några meter fram till busshållsplatsen hörde jag att någon ropade på mig.

-Stephanie!

Erics röst hördes bakom mig. 

-Vad gör du? frågade han andfått och stannade framför mig.

-Vadå?! utbrast jag ilsket.

Detvar inte meningen men jag var så arg. Inte på honom utan på Tiffany.

Han såg besviken ut och tittade ner i marken. 

-Ja vi brukar ju vänta på varandra... Men vad är det?

Hans röst lät ledsen och jag ångrade att jag skrek mot honom.

-Fö-förlåt...

Jag kände att några tårar kämpade med att ta sig ut ur mina ögon och Eric såg nog det.

-Men älskling, sa han mjukt innan han tog tag om min arm och drog med mig till bänken i busshållsplatsen

Sedan drog han ner mig i sin famn. Han kramade om mig och vi var tysta.

-Det är Tiffany... viskade jag och avbröt tystnaden. 

-Vad har hon gjort då? viskade han tillbaka.

-Hon.. är med Brad, fastän hon vet vad han har gjort med mig.

Jag snyftade till och en tår rann längs min kind. 

Han strök mig längs ryggen och pussade mig på kinden.

-Du har ju mig, viskade han. 

Han har rätt, jag har han. Vi två, vi två mot världen. 

I'm limited edition.
------------------------------------------------------------

Av både Maria o Mimmi :)

 

Ida

2 maj 2012 21:29

hejsan, nu har jag skickat ett mejl till dig om hur du ska skicka till mig, vilka bilder osv.. :)
Just nu har jag tid och idéer för den så svara så snabbt som möjligt så jag kan börja! ;)

http://justindbstoriees.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att de inte fattade? Kunde de inte bara lämna henne ensam. Nu stod de framför henne igen. Bad henne göra saker. Saker hon aldrig skulle göra i vanliga fall. Men när de stod där med laddade knytnävar, hade hon ens ett val? Ansikterna kom närmare o...

Både jag å Maria går som sagt i 8an nu. Blir en hel del plugg, sen har jag min sport, och Maria har sin. alltså kan vi inte lova att ni får kapitel osv. Vi kan heller inte lova att ni kommer få en massa uppdateringar, Om vart vi är, varför ...

Hej hörrni! :)Vi kommer ha en bloggpaus nu under sommaren, varför sitta inne och skriva liksom?Det kanske kommer upp ett kapitel någon gång ibland men inte ofta...Ha det så bra allihopa!   ...

Mina ögon fortsatte att leta efter den perfekta tjejen att dejta den första vecken, i år tänkte jag slå på stort. Och då såg jag henne. Den perfekta tjejen. Hon gick som vilken annan tjej som helst. Men det blonda håret som studsade upp och ner på ...

    Derek och jag var riktigt lika, bara det att han var svart hyad, och jag vit hyad. Men båda gick mer efter utseendet än insidan. Båda var de två populäraste killarna på skolan. Och båda hade en hel drös med tjejer efter sig varje dag. Det va...