-Snälla Steph, jag kan ändra mig. Allt kan bli som förut igen! Jag vet att jag har varit dum men jag vet att jag kan ändra på det! sa han och hans ögon var faktiskt lite röda.

Jag tyckte inte ett dugg synd om honom, han får skylla sig själv den jävla idioten. Men en del av mitt hjärta älskar honom mer en något annat och vill ha honom tillbaka.

-Glöm det Brandon, inget kan bli som förut, du har förstört precis allt! Jag kommer aldrig kunna lita på dig igen.

-------------------------------------------------------------

(lyssna medans ni läser)
http://www.youtube.com/watch?v=AmXdQXop_6U

Han stod tyst ett tag och jag vände mig om igen.

-Hejdå, sa jag över axeln.

-Nej vänta, om vi båda vill kan allt bli som förut. Jag vet att du älskade tiden i Atlanta, hans röst lät som att han var säker på att han hade övertalat mig. 

-Men nej! Jag vill inte ha dig tillbaka, jag kommer aldrig vilja det igen. Jag hatar dig mer än någon annan, stick härifrån nu.

Helt plötsligt satte han sig ner i gräset med händerna för ansiktet, som en liten barnunge. Jag blängde på honom och såg situationen som en chans att fly.
Jag fick mina ben att röra på sig, lite då och då tittade jag bakom mig, varje gång överöste det mig med skuldkänslor.

Jag borde inte ens ha dem, det är hans eget fel att han sabbade allt, vi kunde vart lyckliga, men nej. Han skulle sabba allt, bara så där. Och inte har han vuxit sen dess, fortfarande samma omogna, okänsliga person som är här.
Ändå gjorde det ont att se honom ledsen.

Mina knän darrade, men jag klarade mig hela vägen hem. Inners inne visste jag det, jag hade inte glömt honom ännu. Men jag ville verkligen inte ha något med honom att göra. Alla minnerna skrämmde mig. Jag drömmde mardrömmar om honom. Det är något man inte kan komma ifrån, han skrämmer mig.

På kvällen satt jag framför datan, som vanligt var två flikar uppe. Facebook och Youtube.
Jag hade en ny vänförfrågan, två medelanden och fem händelser. Ungefär som vanligt.  Youtube spelade Timbuktu - Resten av ditt liv. 
Först kollade jag mina händelser, det var några som hade kommenterat min profilbild, jag svarade dem och sedan kollde jag mina medelanden, ena var från Eric.

" hey baby, ville bara säga att vi kan "arbeta" på projektet i morgon? ;)"

Jag svarade honom snabbt med ett leende på läpparna.

"Såklart ;), när och var bebe?<3"

Snabbt tryckte jag mig vidare till det andra medelandet, det var från Tiffany, hon bad om förlåtelse och sa att det bara hade hänt.
In my ass att det var sant. Jag tryckte bort medelandet och tittade till vänförfrågan. Bara namnet gav mig rysningar.

"Brandon Stark vill vara din vän, acceptera, inte nu."

Jag tryckte snabbt på hans bild och såg att det var vi två. Han hade tre hundra vänner, tre hundra vänner som trodde att han och jag var tillsammans. Snabbt tryckte jag på profilbilden. Jag kräktes nästan, där var jag blond, yngre och så mycket dummare.

Jag ville anmäla bilden, men jag sket i det, det var han som levde i en lögn, inte jag.

Jag skakade på huvudet och tryckte på inte nu. Jag ville inte ha honom på facebook. Åtminstone inte just nu..

You live in a lie..

----------------------------------------------------------

shenis shenis!

Nu äre såhär att jag, mimmi, ska på cup och kommer hem söndag eller måndag, och lilla Maria är i sin stuga, så räkna med att det inte kommer något inlägg under helgen, jag ber om ursäkt, men det är så det är :)