Jag tryckte snabbt på hans bild och såg att det var vi två. Han hade tre hundra vänner, tre hundra vänner som trodde att han och jag var tillsammans. Snabbt tryckte jag på profilbilden. Jag kräktes nästan, där var jag blond, yngre och så mycket dummare.

Jag ville anmäla bilden, men jag sket i det, det var han som levde i en lögn, inte jag.

Jag skakade på huvudet och tryckte på inte nu. Jag ville inte ha honom på facebook. Åtminstone inte just nu..

You live in a lie..

--------------------------------------------------------

Dagen efter kom Brad till mitt skåp när jag stod där.
Han ställde sig nära mig och försökte titta mig i ögonen, jag vek undan blicken samtidigt som jag låtsades att han inte tittade på mig.  

-Älskling, du vet inte vad du går miste om. Du kan inte fortsätta att låtsas gilla Eric bara för att göra mig avundsjuk. Jag älskar dig mer än allt annat, och jag vet att du känner detsamma. Vad är du rädd för? 

Hans röst lät sametslen. 

Jag tittade upp mot honom och suckade.

-Brad... Slu..

Han avbröt mig.

-Nej jag ska inte sluta, du ska sluta. Jag vill ha dig! sa han ilsket och han skrämde mig. 

Jag backade ett steg.

-Lägg av Brad, jag älskar Eric. Inte dig, sa jag och tittade allvarligt in i hans ögon. 

Han gick närmare mig igen och hans läppar var bara några centimeter från mina.

-Det är exakt det här jag menar, du ljuger bara. Jag vet hur mycket jag betyder för dig.

Jag blängde på honom och blev väldigt arg. Jag tog ett djupt andetag. 

-Brandon, gå här ifrån. NU! 

Han tittade på mig som om jag var en idiot men backade ett steg. 

-Idiot... Vänta bara..., sa han innan han vände sig om och gick faktiskt iväg. 

Brads ryggtavla försvann allt längre bort och jag tog mina saker och gick in i klassrummet. 

Jag såg att Brad gick och satte sig brevid Tiffany och jag blev chockad men försökte att inte se ut som att jag bryr mig. Jag hade lust att sätta mig brevid Eric men han var inte någonstans i klassrummet. Jag kom på att jag inte såg han på bussen heller och gick och satte mig längst bak i klassrummet, vid en ensam bänk.

Lektionen började och jag jobbade på som vanligt. En kvart efter knackade det på dörren och Eric kom in. Han bad om ursäkt för att han var sen och log sedan stort mot mig. Han gick mot bänken framför mig och drog bak hela bänken så den stod brevid min.

-Hej baby! sa han och gav mig en snabb kyss.

-Hej, varför är du sen? frågade jag.

-Missa bussen, svarade han.

-Men älskling, vill du titta på film ikväll? Jag har köpt en ny film, den verkar jättebra, sa han och log.

-Ja visst, sa jag och log tillbaka.

-Eriic! Va tyst nu! och vad säger man när man kommer för sent?! sa våran mentor ilsket.

Eric tittade undrande på henne.

- Jag sa ju förlåt?

-Precis, och sen smyger man in och är tyst!

Eric tittade på mig och skakade på huvudet. Jag fnissade lite men sen började vi jobba.

Han petade mig försiktigt på benet med sitt eget ben och jag tittade mot honom. 

-Det är ingen annan hemma, sa han och gav mig en lite annorlunda blick samtidigt som han log.

Mina tankar virvlade runt, mysigt att bara umgås han och jag. Jag har saknat honom! 
Snabbt nickade jag och Eric log stort.

Skoldagen rullade på och efter allt jobbigt var över gick jag och Eric till busshållsplatsen tillsammans. Jag kände någons blick i nacken, hade mina aningar om vem det var. Men när jag vände mig om blev jag förvånad. 
Brittney Lee, skolans mest populära tjej, stod och tittade på mig. När hon såg att hon hade fångat min uppmärksamhet log hon stort och vinkade, jag vinkade och log tillbaka innan jag sakta men säkert fattade att det säkert inte ens var mig hon hade vinkat till. Jag skakade på huvudet.

Eric fattade min hand medans vi gick, han kramade den hårt.
Vi satte oss på bussen, längst bak som vanligt, allt var som vanligt.

Jag ville att allt skulle vara som vanligt, men så var det inte. För jag var inte normal. Jag har skador, psykiskt. Och det är Brad's fel. Jag vågar inte ens gå ut i mörker längre, för jag tror han ska komma. Jag vågar inte gå till en strand, för jag tror han ska komma. Jag vågar inte vara ensam, för jag tror han ska komma.
Han har skrämt mig, så mycket. Jag vill bara bort. Verkligen. Men jag vill inte lämna Eric. Tiffany är en jävla svikare, han kan satsa på henne istället. Hon vill iallfall ha honom.

Best friends should stay bestfriends. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att de inte fattade? Kunde de inte bara lämna henne ensam. Nu stod de framför henne igen. Bad henne göra saker. Saker hon aldrig skulle göra i vanliga fall. Men när de stod där med laddade knytnävar, hade hon ens ett val? Ansikterna kom närmare o...

Både jag å Maria går som sagt i 8an nu. Blir en hel del plugg, sen har jag min sport, och Maria har sin. alltså kan vi inte lova att ni får kapitel osv. Vi kan heller inte lova att ni kommer få en massa uppdateringar, Om vart vi är, varför ...

Hej hörrni! :)Vi kommer ha en bloggpaus nu under sommaren, varför sitta inne och skriva liksom?Det kanske kommer upp ett kapitel någon gång ibland men inte ofta...Ha det så bra allihopa!   ...

Mina ögon fortsatte att leta efter den perfekta tjejen att dejta den första vecken, i år tänkte jag slå på stort. Och då såg jag henne. Den perfekta tjejen. Hon gick som vilken annan tjej som helst. Men det blonda håret som studsade upp och ner på ...

    Derek och jag var riktigt lika, bara det att han var svart hyad, och jag vit hyad. Men båda gick mer efter utseendet än insidan. Båda var de två populäraste killarna på skolan. Och båda hade en hel drös med tjejer efter sig varje dag. Det va...