Justin däremot var hur sprallig som helst, det ända han gjorde var att snacka om det. Man blev väl lite trött på killen ibland, men jag kan förstå att han är upphetsad. Vem skulle inte bli om man var på väg att bli känd liksom?

När vi satt där och bara snackade kunde jag inte undgå att blicka in i hans ögon, hans underbart hasselbruna ögon.

Justin fortsatte att snacka om hans drömmar, men jag hörde inte längre, det var bara jag och hans ögon.

I can swim, but in your eyes…boy, I drown.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Dagarna gick och det hade gått en hel månad. En hel månad! Det var helt sjukt!

Inte nog med att dagarna hade gått i rasande fart, Justin’s fans hade blivit mera. Med mera menar jag, just det, MERA.

Det var helt sinnesjukt, vi kunde knappt gå ut på gatan, och sur blev jag såklart eftersom jag alltså inte skulle kunna shoppa utan livvakt. För jag var ju den berömda tjejen som hängde med Justin Bieber.

Jag kan bara inte fatta att allt har gått så himla fort! Justin njuter såklart, men vem skulle inte göra det liksom!

Visst, det är jobbigt ibland, eller ah… ganska ofta, men det är roligt att se när Justin blir glad. Och han blir glad, väldigt glad. Det är nästan omöjligt att förstå hans känsla egentligen, man måste uppleva den själv.

Jag kommer ihåg för ungefär två veckor sedan, Justin hade sin första konsert. Det var verkligen en succé! Vi hade räknat med omkring 100 personer, det kom ungefär 1000. Justin blev jätteglad, alla blev såklart glada, men Justin’s ansiktsuttryck när han såg alla fansen var obetalbart. Verkligen, det var härligt att se han så glad.

Mina känslor för honom hade dock inte förändrats ett dugg, jag gillade honom fortfarande, men han bjöd med mig eftersom han ville bygga upp vår vänskap. Att vi skulle vara vänner.

Så borde det inte vara, det ska vara han och jag.

Fel.

Vi är kompisar nu och det är så han vill att det ska vara, acceptera och gå vidare.

-         Hey Justin, what’s up next? frågade jag honom när han kom ut från sin garderob med nya jeans och en t-shirt tillsammans med ett par lila sneakers och en blå keps.

-         I don’t know actually, maybe we should ask Scooter, svarade han mig och fattade min han för att dra med mig till vardagsrummet.

Känslan som kom när han rörde vid mig var underbar, men så fel. Inte okej, han och jag är inte okej. Det är inte han och jag.

-         Scooter, what are we doing today? Frågade han.

Scooter vände sitt huvud mot oss.

-         You got an interview with some radio people and then it’s just chill, svarade han och gav oss ett bländande leende.

Jag log tillbaka innan jag gick mot dörren, om han nu skulle på intervju så skulle det kanske finnas fint folk där, då borde man nog inte gå runt i mjukisbyxor och linne. Kanske något lite mer… fint?

-         Are you ready yet? frågade Justin ifrån sovrummet.

-         Not yet! muttrade jag.

Han hade frågat samma fråga i fem minuter nu. Sure, jag gillar honom, men ibland kan ha varit riktigt irriterande. Fattar inte hur han kan ha det ängla ansiktet sedan när jag kommer ut och är skitsur på honom. Han får mig att skratta direkt och jag glömmer att jag är sur.

Det är härligt, underbart, fantastiskt… vad mer finns det att säga?

Jag är kär.

Riktigt jäkla kär.

I en kille som inte ens bryr sig om mina känslor.

I en kille som inte känner samma sak som jag.

I en kille som snart kommer vara världskänd över hela världen.

Even though you aren’t famous, you’re my superstar <3

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hihi fina kommentarer! :D

älskare er små pussgurkor :*