Tanken på Eifel tornet gjorde mig riktigt bubblig i magen, sådär kärleks bubblig liksom!

Sedan kom jag på att jag skulle köpa klänning också. Den tanken gjorde mig dock väldigt stressad, klockan var redan ett på dagen.

-         Uhm, Justin, I need to go out and shop for tomorrow, I got NOTHING to wear! Sa jag och log tveksamt mot honom.

-         If you came with sweatpants and a t-shirt you would still look beautiful! Sa han bara och sen gick han.

Han gick efter att han sa något så underbart.

You’re beautiful.

-------------------------------------------------------------------------------------------

På stan hittade jag en perfekt klänning, den slutade precis vid knäna, hade inga axelband och var ljus rosa. Det bästa var att jag såg underbar ut i den  också, det var iallafall vad expediten sade, och han var en kille.

För att vara riktigt säker på mitt val smög jag in på toan och testade den ännu en gång.

Jag vände och vred på mig framför spegeln. Inte för att vara självupptagen men jag kunde seriöst inte hitta ett enda fel på mig själv när jag hade den här klänningen! Den var verkligen fantastisk!

Jag tog av mig klänningen och gick sedan in till mitt rum, klockan var åtta på kvällen och jag skulle redan sova, allt för att inte ha påsar under ögonen.

När jag vaknade klockan tio nästa morgon var jag exalterad, visst, det var lite creepy att Justin hade stått och luktat på min favorittröja, men hallå, det är ändå världens underbarste kille!

Om en dag skulle vi åka vidare, vidare ut i den vida världen, nästa stopp är Spanien, gud vad jag ska sola.
Jag drog mig ur sängen och satte på mig en av hotellets morgonrockar, dags att äta frukost!

När jag hade tagit fram allt jag skulle äta stod rostat bröd, marmelad och en kopp te på bordet, mums filibabba!

De tre mackorna försvann snabbt in i min mun, teet likaså!

Sen började jag göra mig iordning, in i badrummet försvann jag, och där stannade jag i ungefär två-tre timmar.

När jag äntligen kom ut hade jag mjuka, lena ben, mina armhålor var lika mjuka och lena som mina ben, håret luktade gott och jag hade den perfekta frisyren till min klänning.

Klockan fyra skulle Justin knacka på min dörr, prick klockan fyra, det hade han lovat.

Eftersom jag hade lite tid över satte jag mig ner och målade mina naglar, både tånaglarna och fingernaglarna.

Min klänning var gräddvit så jag körde på ett par mjukt ljusblåa naglar, det matchade perfekt.

Jag satt inte ner och vilade en enda sekund, jag var ju tvungen att se perfekt ut, sminket tog evigheter, inget blev perfekt.

Jag provade en massa olika sminkningar innan jag hittade den bästa. Snabbt tittade jag mig ännu en gång i spegelen innan jag såg att klockan var halv fyra. Panikslaget sprang jag in i mitt sovrum och satte försiktigt på mig klänningen, jag vred och vände på mig framför spegeln i minst tio minuter innan jag verkligen var nöjd.

Nu fick han komma, och det skulle han också.

Snart.

En minut i fyra stod jag innanför dörren, med handen på handtaget, beredd på att han skulle ringa på, eller knacka för den delen.

Fast jag kunde ju inte öppna direkt. Då skulle jag ju verka desperat, vilket jag egentligen var, och då hände det.

Jag hörde en mjuk, men ändå ljudlig knackning. Snabbt öppnade jag dörren, jag hade såklart glömt bort de där tankarna om att inte verka desperat.

Justin log stort mot mig och jag log nog ännu större.

Han sträckte ut sin hand och jag fattade den. Han ledde mig ner till limousinen som väntade. Ingen av oss sade något under hela resan till Eifeltornet. Vi bara satt där och tittade på varandra medans hans hand sakta men säkert sökte min och fattade den sedan. Jag log och rodnade.

Att han fortfarande kunde få mig att känna såhär, som en vanlig människa men ändå den enda i hans värld.

Limousinen stannade och jag såg Eifeltornet, häpet tittade jag upp mot den gigantiska byggnaden.

-         Oh Justin, it’s beautiful! Utbrast jag och såg mig omkring ytterligare.

-         I know, I love it, svarade han mig och satte ena armen runt midjan på mig och förde mig in till Eifeltornet.

Väl i resturangen som fanns där såg jag säkert ut som en fåntratt, jag log så mycket, jag var så lycklig.

Justin beställde åt mig, romantiskt.

Han gav mig en massa komplimanger, romantiskt.

Han kysste mig och sa att jag var den enda för honom, ROMANTISKT!!

-         I want to be with you Amber, sa han och sneglade på mig genom ögonfransarna.

-         I want to be with you to Justin! Svarade jag honom lite förvirrat.

Vad var det han menade egentligen?

-         What I mean is, I love you, and I know we are young, but I want to spend my life with you, han tog fram något ur kavaj fickan, Amber, will you marry me?

Jag stirrade chokat på honom, sedan log jag stort.

-         Yes! Yes! I’d love to! Nickade jag och böjde mig över bordet för att kyssa honom.

Efter kyssen öppnade han munnen ännu en gång.

-         This, is the First Step 2 Forever.

THE END!

-------------------------------------------------------------------------------------------

Nu är det slut, tyvärr!

Som sagt hinner jag knappt med att skriva längre, och tro mig, ingen är mer ledsen än jag.
Nu är det slut, på riktigt.

För mig också, bloggen kommer såklart finnas kvar, bara ingen mer uppdatering.

Ingen behöver egentligen titta in här längre, det kommer bara göra mig ledsen om någon besöker min blogg när jag inte ens uppdaterar (:

Tack för allt, puss :*