Han hade frågat samma fråga i fem minuter nu. Sure, jag gillar honom, men ibland kan ha varit riktigt irriterande. Fattar inte hur han kan ha det ängla ansiktet sedan när jag kommer ut och är skitsur på honom. Han får mig att skratta direkt och jag glömmer att jag är sur.

Det är härligt, underbart, fantastiskt… vad mer finns det att säga?

Jag är kär.

Riktigt jäkla kär.

I en kille som inte ens bryr sig om mina känslor.

I en kille som inte känner samma sak som jag.

I en kille som snart kommer vara världskänd över hela världen.

Even though you aren’t famous, you’re my superstar <3

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi satt i bilen tillsammans med Scooter och Justin’s nya livvakt som hette Kenny. Justin’s fans hade blivit allt för många, de var på honom hela tiden.

Jag hade också fått några fans faktiskt! Minst tio personer hade kommit fram till mig och frågat om jag ville skriva en autograf åt dem. Det gjorde jag så klart också.

Justin’s perspektiv

It was incredible! I got fans! And lot of them to, it’s amazing!

My feelings for Amber hasn’t changed though, I am planning on a trip to the Eifel tower with her. That would be so romantic. Maybe I should kiss her there…

But first, I need to ask her out of course. Otherwise it would be a shame of planning this and then she just didn’t want to come.

What if she doesn’t? What if she doesn’t want to come with me, which would make me sad, really.

My cap was on and then I walked in to our little living room, and there she sat with her tight jeans and a nice tight t-shirt.

Gash, she’s just so hot. My knees almost start shaking.

I just stood there, watching her. Like an idiot.

And I was, I did let her go once. Maybe it is too late now?

Did she just follow ‘cause she thought I wanted her to be my friend? I don’t want her to be my friend?! Well, I want her to be my friend of course, girlfriend to be exact.

All sudden she noticed me, she smiled her beautiful smile to me.

-         Come here! She said.

I commanded my legs to walk forward, lucky for me they listened. I sat down beside her, close.

But she didn’t think it was that close I think, she just smiled and took my hand in she’s.

That feeling, just when she took my hand in she’s, I get it. She’s wonderful, really.

-         Hey Amber, we are free on Friday, let’s go to…uhm…I mean, do you want to go to the Eifel tower with me? I asked her.

Amber looked at me.

-         Really? I mean, yes, I’d love to! She said and smiled with all her face.

-         Great! So Friday?

Amber nodded.

“YES! She said yes! Even better, she said “I’d love to!”, my life is wonderful “ I thought and my smile grew bigger.

Amber’s perspektiv

Jag kan fortfarande inte fatta det! Justin frågade precis om jag ville gå ut med honom!

Han hade stått i dörröppningen i ett tag så jag tittade på honom och sa att han borde sätta sig ner, så gjorde han det, nära.

Det var mysigt, riktigt mysigt. Så jag klagade såklart inte. Efter ett tag började han snacka, om Eifeltornet. Han frågade mig, MIG, om jag ville följa med och typ äta middag eller något där på fredag! Och fredag är om två dagar! Snacka underbart!

Bara han och jag…

Men tänk om han menade att vi bara skulle gå som vänner? Liksom, här sitter jag och planerar allt i detalj i huvudet och sedan så vill han bara vara vänner. Då skulle mitt liv vara förstört. Seriöst.

I och för sig var det ju jag som inte hade dumpat honom,men han hade sårat mig. Nu när jag hade förlåtit honom kunde jag ge honom en chans igen, fast det beror på om han ens vill. Tänk om jag redan hade förstört allt när jag gjorde slut med honom första gången…

I got to many “what if” to realize the real thing.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Justin & Amber är ju ganska lika egentligen, båda är jätterädda att den andre inte ska gilla dem tillbaka. Synd om dem asså ;)