Det var då tanken slog mig, han gillade fortfarande mig. Kanske borde förklara för honom att Chris bara var en kompis? Eller så kunde jag ju se hur avundsjuk lilla Bieber egentligen kunde bli…

Snabbt viftade jag bort tanken, detta kunde bara sluta i bråk om jag inte sa något till honom.

Men att säga det rent ut i bilen skulle bara bli pinsamt…

Jag svarade Chris med ett enkelt ”I will! ;)” och öppnade sedan min konversation med Justin.

”He’s my friend, it’s nothing, I swear.”

Jag tryckte snabbt på skicka och Justin svarade mig snabbt med ett leende på läpparna.

Och jag som trodde det var tjejer som hade humörsvängningar…

When guys are jealous it’s just cute, when girls are jealous the 3^th world war begins.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Bilresan var seg, som alla andra bilresor är.

Men jag suckade inte som jag brukar göra när mamma och pappa är med. Hade jag suckat nu hade alla undrat var det var. Jag hade lärt mig att de här människorna var riktiga lovers. De brydde sig.

Det var ganska coolt hur de kunde bry sig så mycket. Justin hade jag ju ingen aning om att han kunde bry sig första gången jag såg honom, han ignorerade ju mig totalt. Ändå fick han mig på fall, eftersom han var den första som någonsin hade struntat i att snacka med mig, eller iallafall söka efter en konversation. Det var jag som fick försöka, och det var jag inte van med. Jag flinade lite när jag kom ihåg hur arg jag hade vart på honom.

-         James! Svarade jag och såg honom sedan gå vid dungen, han vinkade glatt.

Jag vinkade tillbaka och såg sedan att han hade någon med sig.

Han var verkligen sjukt snygg. Verkligen.

James kramade om mig och Miranda och ”the new guy” sa hej och tog i hand.

Tydligen hette han Justin.

Jag gav han inte så mycket uppmärksamhet, det var ju ändå han som skulle ge mig det.

Om han ville vara i mitt liv är det han som ska komma till mig.

Jag log lite mot honom, för att ge honom tecken. Liksom, det är fritt fram att snacka med mig.

Han log lite tillbaka innan han började spela med sin mobil igen.

Jag suckade och drog med Miranda ut i vattnet.

-         K so, I don’t really understand that dude, like ten people texted me today, he should be happy to just hang out with me once?

-         Yeah, like what’s wrong with him? Svarade hon och vi tittade upp mot stranden.

-         But he is kind of cute though. He just have to know something’s before he ask me out. Apparently he doesn’t now. I can’t believe James didn’t tell him. Like seriously…, mumlade jag och himlade med ögonen.

Miranda nickade och vi gick upp mot stranden igen.

James checkade in oss, mer mig än Miranda såklart.

Om inte hade han såklart inte fått hänga med oss.

Justin tittade snabbt upp och sedan ner igen.

Vad var felet med den här killen?

Han borde inte behandla mig som vem som helst?

Vet han ens vem jag är?

-         Remember me to never ever let him hang out with me…, mumlade jag i Mirandas öra och hon fnittrade till.

-         My pleasure.

Jag solade en stund, sen gick Miranda och James ner till vattnet. De lekte och hade kul.

Inget jag la fokus vid.

Jag försökte dra igång en konversation med Justin.

Jag började skratta lite för mig själv, shit vad sur jag hade blivit när Justin bara hade suttit där med sin mobil och gett mig korta svar.

Justin tittade på mig, han satt ju trotsallt bredvid mig. Alltså hade han hört mitt lilla skratt.

-         What’s so funny? Frågade han och log stort.

-         I just thought of the first time we met? Haha, do you remember? Skrattade hon.

-         Yeah, yeah I do! Sa jag och nickade långsamt.

Justin’s perspektiv

All sudden Amber started laughing, it wasn’t a big laugh though, just a small, cute one.

I turned the little focus that wasn’t on her to her.

-         What’s so funny? I asked and gave her a big smile.

-         I just thought of the first time we met? Haha, do you remember? She laughed.

-         Yeah, yeah I do! I said and slowly nodded.

I remember it to well…

I woke up at ten ‘cause my cellphone was ringing. Quickly I picked it up and saw on the screen it was James, I answered.

-         Hi dude! Guess what? We are going to the beach with to awesome girls, I mean, one of them is just THAT hot!

-         Uhm, I’ll come…I guess.

-         Great! Meet my down your house in a half an hour.

-         Yeah, bye James.

-         Bye Bieber!

I sat up in my bed, wasn’t really in the mood for a swim, but hey, what are friends for?

I ate breakfast, I dressed myself (bathing shorts and a t-shirt), and then I was outside my house exactly a half an hour later.

James wasn’t there, am I surprised? Not really.

After a while he came, and we started walk to the beach.

He kept on talking about the girls and how hot they were. I just nodded and wasn’t as interested as he thought I was.

When we came there, I saw her. She was beautiful.

I said hello to them both and then I sat down at my towel. My cellphone had great games on it so I started play one. The girl who didn’t had gone swimming, who also was named Amber, wanted to talk with me I guess. I don’t really know, but I guess I didn’t gave her so much to go for. After a while she just stopped and lay down for some tanning.

I looked at her body for a second, she was hot. James was right.

But she don’t want anything to do with me I guess. So I just kept on playing.

Wow, she must have been very irritated. I laughed a little when I thought about it, Amber hadn’t been used to how I treated her and then all sudden it came a guy who just totally ignored her.

I smiled at her and she smiled back.

She’s with me, she’s with me on the tour. I didn’t ask her to get better friends with her, I didn’t ask her so we could be BFF’s. I asked her ‘cause I want her. She’s mine.

Maybe I should take a big, black pencil and write BIEBER’S on her forehead? Maybe…

I want you.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera ? :D

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-         I’m going on a tour! Sa han och log med hela ansiktet.

-         Wow! That’s amazing Justin! But… why did you bring me here? Frågade jag och skrattade till lite.

-         No..haha, but, I know we aren’t so good friends as I wish we were but, I want you to come with me, I want you to follow me around the world!

Jag stirrade på honom.

-         Is this a joke or something? Utbrast jag och skrattade nervöst.

-         No it isn’t, please, come with me! Sa han och log leendet jag bara inte kunde motstå.

Jag nickade en gång och sedan flera gånger.

-         Yes, svarade jag honom och reste mig sedan upp, when are we leaving?

-         Tomorrow, We’ll pick you up at 9am!

Jag nickade igen och sedan kramades vi en lång kram och sedan stack jag därifrån.

Något gnagde inom mig, hur skulle vi klara det här om vi inte ens hade förlåtit varandra ordentligt?

Never let a girl fall if you aren’t prepared to catch her.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

När jag hade gått den långa vägen hem insåg jag att detta bara kunde leda till ännu mer fights från bådas sidor.

Jag kände det inom mig, det skulle sluta i en stor jäkla katastrof.

Känslan var där hela tiden. När jag packade, åt mat, drack ett glas vatten, såg på tv… hela tiden.

Ändå ville jag åka med. För jag hade inte släppt honom. Inte än.

Men jag ville samtidigt som jag inte ville.

Fråga mig inte logiken i det där.

Morgonen därpå var känslan försvunnen, ända tills jag tänkte på att den var försvunnen. Då kom dem tillbaka. Typiskt va?

Jag reste mig upp från sängen, suckandes, och klädde på mig kläder, muttrandes, sedan gick jag ner för att äta frukost, suckandes och muttrandes.

Jag behövde vara på bra humör när de hämtade mig. Justin kände mig bättre än någon annan gjorde, han skulle se att jag inte var glad egentligen.

Men hur ska man vara glad när man egentligen inte är så värst glad?

Jag är inte ledsen, bara… förvirrad.

Medans jag åt frukosten funderade jag på allt. Skulle jag dra mig ur i sista stund? Turnén var faktiskt i ett halvår, visserligen skulle jag få hemundervisning av nån privat lärare.

Det lät bra, inga irriterande ungdomar med avundsjuka, inga tjejbråk, ingenting.

Fel.

Det lät okej, en irriterande ungdom med avundsjuka, ett bråk (visserligen inget tjejbråk, men ändå, bråk).

När jag var klar med min frukost gick jag upp till mitt rum för att kolla att jag hade med mig allting.

Jag bestämde mig också.

Jag ska med på turnén, för Justin’s skull. Bråkar vi för mycket är det ju bara att åka hem igen. How hard can it be?

Ett leende spreds över mina läppar, ett äkta dessutom.

Ringklockan ringde som en signal över mitt beslut. Det är dags.

Jag sprang ner för trappan, fortfarande med ett leende på läpparna, och öppnade dörren.

Justin, med en helt främmande man, stod utanför mitt hus.

-         Hi Amber! Sa Justin och kramade mig.

-         Hi Justin! Sa jag och kramade tillbaka.

-         Scooter Braun, Justin’s manager! Presenterade sig mannen.

Jag fattade hans utsträckta hand och skakade den.

-         Amber, Justin’s ex-girlfriend! Svarade jag honom med ett tillgjort leende, han verkade köpa det.

Men Justin däremot, han såg. Tyvärr.

Scooter vände sig om och började gå mot bilen medans jag låste dörren.

När jag vände mig om ryckte jag till, Justin stod mycket närmare än vad han hade gjort när jag först vände mig om.

-         Promise me I’ll never see that smile again, I want you real Amber, I want you’re smile to be real. Nothing hurt me more then to see you fake smile, believe me! Väste han i mitt öra innan han grabbade tag i ena min väska och drog med sig den till bilen.

Jag stod kvar på trappan, liksom förstenad.

Efter ett tag ruskade jag på huvudet och gick med tveksamma steg mot bilen, öppnade bildörren och satte mig ner.

Justin log mot mig.

Jag log tillbaka, ett tveksamt leende, men ändå äkta.

Ingen utskällning den här gången i alla fall.

Bilen började rulla och vi åkte förbi Chris hus.

Jag kom på att vi skulle ha hängt idag. Snabbt fiskade jag upp mobilen från fickan och messade honom.

Såklart fick jag ett svar tillbaka direkt.

”It’s ok Amber, just let me know when you are back! I’ll miss you and your sexy body..;)”

Jag hade inte märkt att Justin hade last ovanför min axel förens han suckade irriterat.

Min blick riktades mot honom och han såg minst sagt glad ut.

Det var då tanken slog mig, han gillade fortfarande mig. Kanske borde förklara för honom att Chris bara var en kompis? Eller så kunde jag ju se hur avundsjuk lilla Bieber egentligen kunde bli…

Snabbt viftade jag bort tanken, detta kunde bara sluta i bråk om jag inte sa något till honom.

Men att säga det rent ut i bilen skulle bara bli pinsamt…

Jag svarade Chris med ett enkelt ”I will! ;)” och öppnade sedan min konversation med Justin.

”He’s my friend, it’s nothing, I swear.”

Jag tryckte snabbt på skicka och Justin svarade mig snabbt med ett leende på läpparna.

Och jag som trodde det var tjejer som hade humörsvängningar…

When guys are jealous it’s just cute, when girls are jealous the 3^th world war begins.

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kände för att slänga in ett inlägg! :D