Jaha..Dilema.

Är inte det bara fantastiskt?!^^

Okej, så nu är det såhär att jag har värsta idén på en ny novell, men jag har ju precis börjat på denna, och kan ju inte avsluta den nu när hon är gravid o allt !?

Haha, nej men vad tycker ni?

Ska jag avsluta den nuvarande novellen vid typ 20 delen? eller ska jag fortsätta länge på den nuvarande och kasta bort min andra idé? 

 <---- såhär känner jag mig just nu ^^

Lite sur eftersom jag skrev den här delen igår och sen bara försvann den?! :o

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

3 månader senare

Jag stirrade på min mage i spegeln.

- Det kan inte vara möjligt...mumlade jag och kände hur en tår rann långsamt ner för min kind.

--------------------------------------------

Jag studerade min mage mycket noga.

Hur kunde jag vara så...så fet utan att ha ätit speciellt mycket?

Och det här var verkligen inte fettma.

Magen var...rund.

Jag kände hur hjärtat började banka hårt.

"Det kan bara inte vara möjligt..." tänkte jag när jag slog nummret till Oscar.

*samtal*

Oscar: heyy bbaby!!

Tiffany: jag tror jag är gravid.

O: men testerna sa ju att du inte var det?

T: Jag vet! Hur kan de ha så fel?

O: jag kommer om 5.

*samtal slut*

De fem minuterna kändes oändliga.

Jag fattar bara inte, de sa ju att jag inte var gravid och sen helt plötsligt blir jag det.

Eller jag kanske bara är fet?

Nej...jag har ju inte ätit så mycket snabbmat, faktiskt typ inget på två månader.

Jag drog upp tröjan ännu en gång och studerade min mage.

Snart skulle pappa vara hemma också, han var bara och handlade.

Det ringde på dörren, jag öppnade snabbt och Oscar kramade mig så fort jag öppnade.

- Få se? frågade han nervöst.

Jag drog upp tröjan och han slog sig för munnen.

Det syndes alltså väldigt tydligt.

Hur dum får jag va? Jag måste ju ha märkt något? Men nej..

- Ska vi åka in och be någon dubbelchecka iallfall? frågade oscar efter ett tag.

Jag nickade och tog min jacka.

Han körde snabbt till sjukhuset och vi kom snabbt in i ett rum.

Där satt vi och väntade i typ en halvtimme innan en sjuksköterska kom in.

- Hej! Jag heter Marie och jag är din barnmorska, du trodde alltså att du var gravid? sa kvinnan och log vänligt mot mig.

- Ja, sa jag argt, men jag fattar inte hur alla doktorer kan ha så fel eftersom jag checkade om jag var gravid för tre månader sedan och de sa att jag var 100% negativ?

Marie log vänligt igen.

- Ibland kan också doktorer ha fel! sa hon.

Jag blängde surt på henne.

- Men nu ska vi ta oss en titt! sa hon och tog fram någon gelé aktig kräm som hon smorde in min mage med, skitkallt!

Jag gick hand i hand med Oscar till parkeringen.

Jag sneglade på honom. Han log.

- Det kommer inte bli lätt, men jag kommer vara vid din sida hela tiden! sa han och jag stannade.

- Lovar du? sa jag och stirrade på honom med stora ögon.

Oscar kysste mig.

- Jag lovar!

Vi fortsatte att gå mot bilen och när vi väl satt i den började Oscar köra hem till mig.

- Nu kommer bara det svåra...suckade jag.

- Vadå? sa Oscar dumt.

- Berätta för pappa...mumlade jag lågt.

Oscar såg plötligt väldigt nervös ut. Han hade antagligen inte tänkt på det.

Vi svängde in på min gata och klumpen i magen växte. (alltså inte barnet ^^)

Oscar stängde av bilen och vi satt där och bara stirrade framåt innan Oscar suckade några gånger och sedan gick han ur bilen.

Jag följde hans exempel och steg ur bilen jag också.

Vi gick hand i hand in genom dörren.

- Hallå? ropade jag in i huset.

- Hej stumpan! hörde jag pappas röst säga från vardagsrummet.

Typiskt, när jag inte vill att han ska vara hemma är han hemma...-.-

Jag tog av mig mina skor och gick sedan in i vardagsrummet med Oscar tätt efter mig.

- Tjänare Oscar! sa pappa vänligt.

- Hej Stefna! :D sa Oscar lika vänligt.

Vi satte oss i två sitts soffan och stirrade på pappa.

Vi satt där ett tag innan pappa fick nog av tystnaden.

- Nå, ska ni säga något eller? utbrast han.

Jag smålog lite.

- Det här är verkligen inte lätt att säga...men jag kommer bara säga det rakt ut.

Pappa nickade och såg plötsligt allvarlig ut.

Jag hade tittat ner i marken hela den här tiden, men nu lyfte jag min blick och mötte hans ögon.

- Jag är gravid.

-------------------------------------------

Hur ska han reagera?!! :o

Jag suckade lågt och sen svängde vi in mot sjukhuset.

"Nu är det väll bara att hoppas..." tänkte jag och klistrade fast ett fejk-leende på läpparna.

--------------------------------------------

Jag skulle få resultatet om några dagar. Så nu var det verkligen bara att hoppas.

Förhoppningsvis var jag inte gravid, jag menar, en 16åring ska inte vara gravid.

Jag har ju inte ens gått klart high school liksom.

Oscar var på gott humör när vi körde hem.

Till min förvåning körde han inte hem till mig, han körde hem till sig.

- Skulle du inte skjutsa hem mig? frågade jag förvånat.

- Jag tänkte att vi kunde hänga lite (: svarade han lättsamnt och log stort.

Jag sa inget. Jag hade ju saknat honom, så varför inte?

Oscar parkerade bilen och sedan gick han över till min sida för att öppna dörren.

- Tack så mycket! sa jag vänligt när jag steg ur bilen.

- Var så lite så! sa han och log mot mig.

Jag fattade hans hand när vi kom in i huset.

Oscar vände sig mot mig och kysste mig.

- Har jag nämnt att jag älskar dig...? sa han och jag tittade förvånat på honom.

Sen mjuknade jag upp och log.

- Nu har du det! sa jag och kysste honom.

Vi gick till soffan och tittade på en film. Jag kramade honom.

- Har jag nämnt att jag älskar dig? viskade jag i hans öra.

- Nu har du det! viskade han tillbaka och blinkade med ena ögat.

Jag fnittrade till och pussade honom lätt på munnen.

Efter filmen satt jag och Oscar i soffan och bara snackade.

- Men du...jag tror inte du är gravid faktiskt! sa han och log vänligt mot mig.

Jag rörde vid min mage.

- Det tror inte jag heller! sa jag långsamt och log sedan.

Det kände bra.

Antagligen var jag inte det, men det var ju bara att vänta på provsvaren (:

Två dagar senare

Jag satt ensam hemma när provsvaren kom med posten.

Jag hade nog inte varit så lycklig som jag var precis då.

Jag var inte gravid.

Det kände lite ledsamt ändå...

Men ändå väldigt skönt.

Jag lirkad snabbt fram min mobil från fickan.

" Är inte gravid :DDDDD" skrev jag till Oscar.

Snabbt därefter fick jag ett svar från honom.

"Ska jag skratta eller gråta?! :DDDD"

"Både ock? ;)"

Jag skrattade lite och gick sedan och tittade lite på tv:n. Inget roligt som vanligt.

3 månader senare

Jag stirrade på min mage i spegeln.

- Det kan inte vara möjligt...mumlade jag och kände hur en tår rann långsamt ner för min kind.