Alla inlägg den 7 oktober 2011

Paradise del 18

Kommentera

Av minaberattelser - 7 oktober 2011 19:01

- Neaa, jag har bara lite mensvärk...utbrast jag och fattade sedan vad jag hade sagt.

Oscar stirrade på mig och ryckte sedan på axlarna.

Sen reste han sig upp och lämnade sin tallrik i diskhon.

- Jag går och kollar på hockeyn...mumlade han och gick sedan in i vardagsrummet.

Jag kunde inte undgå att tänka det.

"varför ljög jag egentligen för Oscar?"

--------------------------------------------

Tre år senare

Jag hade fortfarande inte berättat något för Oscar. Men hur skulle jag kunna göra det? Efter tre år nu, Ludde går på dagis, Oscar jobbar som Lärare och jag är en Servitris.

Precis som vi hade planerat.

Men det vi inte hade planerat var ett barn.

Ludvig var inte meningen.

Och det värsta var att Oscar inte visste sanningen.

Ingen visste sanningen förutom jag.

Och hur i allvärlden skulle jag förklara sannigen för någon som har fäst sig så rejält vid något.

Hur skulle jag kunna berätta något som skulle krossa min fästmans hjärta.

Jag visste exakt vad som skulle hända.

Han skulle dumpa mig.

Helt klart.

Jag var beredd på det.

På kvällen, när jag hade nattat Ludvig och sedan satt mig bredvid Oscar i soffan, var det en laddad stämmning i luften.

Jag visste varför.

Idag är dagen D.

Jag SKA berätta för honom.

- Asså ge mig lite space? du sitter typ alltid såhär nära mig? sa Oscar irreterat.

Jag stirrade på honom.

- Amen ursäkta mig da! sa jag bara och flyttade till en helt annan soffa.

Oscar fnös bara och jag stirrade förvånat på honom.

Det kokade inom mig och jag bara vällde ut saker jag hatade om honom.

- DU KAN JU INTE BARA KOMMA HEM OCH VARA SÅ SUR!BARA FÖR DU INTE HAR HAFT EN BRA DAG SÅ BETYDER INTE DET ATT DU KAN KOMMA HEM OCH BETE DIG SOM VÄRSTA IDIOTEN?! skrek jag och Oscar vände sin blick mot mig.

Hans ögon smalnade.

- JAG VAR GLAD PÅ JOBEBT MEN SEN KOMMER MAN JU HEM HIT OCH DÅ BLIR MAN JU SUR EFTERSOM DU ÄR HÄR! skrek han tillbaka.

Jag ställde mig upp och Oscar gjorde desamma.

- Du har ingen aning hur jobbigt jag har haft det idag! väste jag.

- Du har ingen aning hur barnsligt du beter dig just nu! väste han tillbaka.

Min hand ryckte till och jag ville verkligen slå till honom.

- Men nu drar jag, jag är trött på dig, på det här huset, jag är trött på allt. Och nu drar jag, Ludde hänger med mig! sa Oscar och han var verkligen röd i ansiktet.

- DU HAR INGEN RÄTT ATT TA MED LUDDE! HAN ÄR FÖR I H*****E INTE ENS DITT BARN! skrek jag och slog sedan handen för munnen när jag fattade vad jag hade sagt.

Oscar stannade upp mitt i rörelsen och jag såg hur han plötsligt blev osäker.

- V-vad menar du? frågade han och jag såg hur några tårar började formas i hans ögon.

- Det var inte... jag menar..., försökte jag men Oscar bara skakade på huvudet.

- Jag kan inte fatta att du låg med någon annan när vi var tillsammans.

Jag kände tårarna trilla ner för kinderna.

Men jag vågade inte titta honom i ögonen.

Ja, jag var feg. Riktigt feg dessutom.

- F-förlå-åt.., hulkade jag och Oscar trängde sig förbi mig.

- Jag kan inte fatta att du lät mig tro att han faktsikt var min son, men vet du vad? Det kommer bara kännas skönt att få lämna dig, såå himla skönt!

Och med de orden lämnade han huset.

Jag var inte säker på att han skulle komma tillbaka.

Troligen inte.

Jag la mig ner i soffan.

Det gjorde verkligen ont i bröstet, precis vid hjärtat.

Jag måste ha gjort illa mig eller nått...

-------------------------------------------

Wh-oho...

Allmänt · Paradise (Avslutad)

Dela · Kommentera

Paradise del 17

Kommentera

Av minaberattelser - 7 oktober 2011 17:32

När dukningen och allt var klart så kunde vi äntligen äta.

-Omg vad gott kött du har gjort! utbrast jag och tog en till bit och stoppade in i munnen. Oscar såg väldigt nöjd ut.

-Vad god potatis du har gjort! sa han sen och blinkade med ena ögat.

--------------------------------------------

Vi åt vår mat under tystnad, stämningen var lugn, Ludde skrek inte och allt var bara fantastiskt.

Jag kunde verkligen inte fatta att jag och Oscar faktiskt var en familj nu.

Det var ju bara han, jag och Ludvig nu.

Det kändes...bra.

Japp, bra kändes det, jag älskade Oscar, Oscar älskade mig, vi båda älskade Ludvig, kunde det bli bättre?

"ja, ja det kan det..." viskade en röst inom mig.

Jag ryckte till och skakade av mig rysningen som långsamt hade krypit ner för min ryggrad.

Hur kunde det bli bättre? Jag hade en pojkvän och världens underbaraste unge...

"Vad hände med Spencer då? Har du berättat för honom att du har ett barn nu?" viskade rösten igen.

Jag rös till. Tänk om någon fick reda på det. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv, Oscar får aldrig veta...

Oscar´s perspektiv

Vi åt under tystnad, det var inte en sån där pinsam tystnad, mer behaglig.

Det kändes skönt att vi kunde vara tysta men ändå liksom, ha den där energin i luften.

Ludde hade inte skrikit på hela middagen, helt otroligt!

Kanske för att han sover men han borde egentligen ha vaknat vid det här laget, han var antagligen väldigt trött idag.

Helt plötsligt såg jag hur Tiffany ryste till och nu var stämningen i luften plötsligt väldigt laddad.

Tiff såg inte ut som sitt glada vanliga jag längre.

Hon såg ut som om hon hade sett ett spöke.

Jag tänkte precis fråga vad det var när hon plötsligt tittade upp och log mot mig.

Jag log snabbt tillbaka och började äta min mat igen.

Det var då jag kände att det där leendet inte hade vart äkta.

Varför skulle hon fejk le mot mig? Vad hade hänt, vad hade jag gjort?

Tillslut sprängdes nästan min hjärna av alla mina frågor så jag öppnade munnen och kastade ut en av dem.

- Älskling, varför såg du så...så konstig ut nyss?

Tiffany flackade med blicken och såg konstig ut igen.

- K-konstig, v-vadå? stammade hon fram.

- Ja, som du beter dig brukar du aldrig bete dig...

Tiffany´s perspektiv

"shit, vad skulle jag svara nu..." tänkte jag och sen slängde jag ur mig det första tänkbara.

- Neaa, jag har bara lite mensvärk...utbrast jag och fattade sedan vad jag hade sagt.

Oscar stirrade på mig och ryckte sedan på axlarna.

Sen reste han sig upp och lämnade sin tallrik i diskhon.

- Jag går och kollar på hockeyn...mumlade han och gick sedan in i vardagsrummet.

Jag kunde inte undgå att tänka det.

"varför ljög jag egentligen för Oscar?"

------------------------------------------

:oo!!

Wahoppsi!

Allmänt · Paradise (Avslutad)

Dela · Kommentera

Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Tjenis Penis!

Här skriver jag fin-fina berättelser.

Om du har lust att skriva med mig, eller har idéer till berättelsen/erna så är det bara att skriva din idée, eller om du nu vill skriva med mig, i kommentars rutan!

Ha så roligt, puss hej leverp

Visa presentation