En galen tanke slog mig.

- Oscar, skulle du vilja flytta in hos mig? frågade jag innan jag ens hade tänkt över tanken.

Oscar tittade förvånat på mig och sedan sprack hans ansikte upp i ett leende.

- Alltid

--------------------------------------------

Dagen efter var vi äntligen hemma.

Oscar stod och satte ihop spjälsängen.

Vi hade inte bestämt om det skulle han skulle heta Ludvig eller Viking, men troligen Ludvig.

- AJJ!! satan i gatan också! skrek Oscar och hoppade runt på en fot medans han höll om sin tå.

Jag började skratta och sedan la jag ner min lilla ängel på våran mjukaste matta.

- Hur gick det älskling? frågade jag och log mot honom.

Oscar bara blängde surt på mig, jag började skratta ännu mer och sedan gick jag för att ta upp babyn.

Efter en halvtimme kom Oscar ut till vardagsrummet och satte sig bredvid mig i soffan.

- Jag vill att han ska heta Ludvig! sa han plötsligt.

- Vill du? log jag och kramade våran lilla baby.

Oscar nickade och sedan satt vi där och pratade om allt möjligt.

- Men ska vi döpa honom till Ludvig? frågade jag och log mot Oscar.

- Det tycker jag! sa han och tog Ludvig ifrån mig.

- Hej Ludde, det är pappa här gubben, pappa älskar dig!

Vi hade ingen vagn än till Ludvig men det ska vi nog ordna snart, synd bara att dem som är bäst och säkrast alltid är väldigt dyra och vi måste spara nästan alla pengar till mat, och så fler kläder till Ludde och nappar och nallar. 

-Älsling vi behöver handla, vi har ingen mat till ikväll! ropade Oscar från nedervåningen.

Jag började gå ner till Oscar med Ludvig.

-Vart är Ludvigs jacka då? frågade jag

-Här! sa Oscar och satte på honom jackan. 

-Bra, då åker vi sa jag och kysste Oscar

Vi tog bilen till ica och på vägen började Ludvig vrålskrika. 

-Såja tyst nu lilla vännen, förökte jag men det hjälpte inte

-Tror du att han är hungrig? frågade Oscar och tittade gulligt på Ludde

-Nej jag ammade honom för mindre än en timme sedan, men jag kan stanna i bilen med honom sa jag.

-Okej jag kan skynda mig!

Jag lyffte upp Ludvig från sin nya bilstol i baksätet och satte honom i mitt knä så att han inte behövde sitta där själv.

-Såja, sa jag och vaggade honom lite fram och tillbaka. Han slutade ganska snabbt att skrika och slappnade av och blundade istället. Jag tittade ut genom fönstret och en stund senare såg jag Oscar komma ut med en stor kundvagn fullt med saker i. Jag log stolt mot honom. Han la in sakerna i bagageluckan.

-Jag köpte jättemånga blöjor sa Oscar nöjt när han kom in i bilen och kysste mig 

-Gud va bra älskling sa jag. Jag tittade ner på Ludvig och såg att ahn sov.

-Aww! sover han? sa Oscar och pussade Ludde i pannan

              Två timmar senare

Jag och Oscar sitter och äter egenlagad mat på övervåningen ligger VÅRAT barn och sover och vi bor tillsammans i VÅRAT hus, bättre tanke är svårt att komma på. Det är exakt så här jag alltid velat har velat ha det!

Jag kom på att det kanske var dags att låta pappa veta att jag skulle föda så jag fiskade upp mobilen ur fickan, trodde det var omöjligt tills jag kände den i handen, och messade honom.

" Jag vet att du fortfarande är arg, nu är det dags och jag bryr mig seriöst inte om du är där eller inte, men skulle bara säga att du är välkommen i vilket fall... "

--------------------------------------------

Jag låg i en sjukhussäng och kände hur smärtorna bara kom närmare varandra.

- Oscar...viskade jag, det gör ont!

Oscar såg lidande ut. Han ville så gärna göra något men kunde inte.

Efter ett tag kom tre sköterskor in.

- Hej Tiffany, kommer du ihåg mig? Marie? sa den ena och log vänligt mot mig.

Jag nickade och grimaserade sedan av en av smärtorna som kom.

De kollade en massa grejer och sen sa de något till varandra.

Marie vände sig mot mig och drog sedan efter andan för att säga något.

- Det är dags! sa hon och log mot både mig och Oscar.

Jag nickade lite och fick hjälp med att vända mig.

Oscar satte sig på en stol bredvid mig och höll min hand under hela tiden vi var där.

Jag log mot honom, han var riktigt gullig.

Det bästa var att han var min, min, min, min, min, min!

Oscar satt bredvid mig och tittade på våran lilla ängel. Han andades fridfullt och log i sömnen.

Oscar smekte hans kind och tittade sedan upp mot mig.

- Vad tycker du han ska heta? frågade han och tittade på mig med kärlek i ögonen.

Jag funderade en stund och kom sedan på två namn som jag verkligen gillade.

- Viking eller Ludvig...sa jag för mig själv.

Oscar log lite.

- Båda två gulliga namn! sa han och kysste mig.

Helt plötsligt slogs dörren upp och en sköterska kom in. Hon såg helt skräckslagen ut.

- Men herregud vad är det? utbrast jag och stirrade på henne.

- En man är här och han säger att han är din pappa, han låter väldigt arg, ska jag släppa in honom? frågade hon nervöst.

Jag nickade bara och Oscar hjälpte mig att sätta mig upp.

Pappa kom in och så fort han såg mig rusade han fram och började gråta.

- Jag är så ledsen Tiff! Jag betedde mig så omoget! Från och med nu ska jag vara vid din sida hela TIDEN! sa han och jag tittade tveksamt upp mot Oscar som också såg ganska tveksam ut.

- Hur ska jag kunna berätta något allvarligt för dig om du bara försvinner i 9 månader utan att säga ett knyst om vart du är? svarade jag argt.

- Jag skickade ett sms? sa pappa förhoppningsfullt.

Jag kokade inom mig.

- Du kan dra tillbaka till ditt tyskland, jag bryr mig inte. Jag är 17 år och ska gå ut gymnasiet, sen ska jag bli servitris! sa jag och pappa stirrade på mig.

Han reste sig sedan upp.

- Jag älskar dig stumpan, men är det så du vill så flyttar jag till Tyskland.

Jag nickade.

- Jag betalar hyran för huset fortfarande, sa han sedan och jag nickade ännu en gång.

Pappa lämnade rummet och Oscar log mot mig.

En galen tanke slog mig.

- Oscar, skulle du vilja flytta in hos mig? frågade jag innan jag ens hade tänkt över tanken.

Oscar tittade förvånat på mig och sedan sprack hans ansikte upp i ett leende.

- Alltid <3

--------------------------------------------