Direktlänk till inlägg 6 oktober 2011
Jag kom på att det kanske var dags att låta pappa veta att jag skulle föda så jag fiskade upp mobilen ur fickan, trodde det var omöjligt tills jag kände den i handen, och messade honom.
" Jag vet att du fortfarande är arg, nu är det dags och jag bryr mig seriöst inte om du är där eller inte, men skulle bara säga att du är välkommen i vilket fall... "
--------------------------------------------
Jag låg i en sjukhussäng och kände hur smärtorna bara kom närmare varandra.
- Oscar...viskade jag, det gör ont!
Oscar såg lidande ut. Han ville så gärna göra något men kunde inte.
Efter ett tag kom tre sköterskor in.
- Hej Tiffany, kommer du ihåg mig? Marie? sa den ena och log vänligt mot mig.
Jag nickade och grimaserade sedan av en av smärtorna som kom.
De kollade en massa grejer och sen sa de något till varandra.
Marie vände sig mot mig och drog sedan efter andan för att säga något.
- Det är dags! sa hon och log mot både mig och Oscar.
Jag nickade lite och fick hjälp med att vända mig.
Oscar satte sig på en stol bredvid mig och höll min hand under hela tiden vi var där.
Jag log mot honom, han var riktigt gullig.
Det bästa var att han var min, min, min, min, min, min!
Oscar satt bredvid mig och tittade på våran lilla ängel. Han andades fridfullt och log i sömnen.
Oscar smekte hans kind och tittade sedan upp mot mig.
- Vad tycker du han ska heta? frågade han och tittade på mig med kärlek i ögonen.
Jag funderade en stund och kom sedan på två namn som jag verkligen gillade.
- Viking eller Ludvig...sa jag för mig själv.
Oscar log lite.
- Båda två gulliga namn! sa han och kysste mig.
Helt plötsligt slogs dörren upp och en sköterska kom in. Hon såg helt skräckslagen ut.
- Men herregud vad är det? utbrast jag och stirrade på henne.
- En man är här och han säger att han är din pappa, han låter väldigt arg, ska jag släppa in honom? frågade hon nervöst.
Jag nickade bara och Oscar hjälpte mig att sätta mig upp.
Pappa kom in och så fort han såg mig rusade han fram och började gråta.
- Jag är så ledsen Tiff! Jag betedde mig så omoget! Från och med nu ska jag vara vid din sida hela TIDEN! sa han och jag tittade tveksamt upp mot Oscar som också såg ganska tveksam ut.
- Hur ska jag kunna berätta något allvarligt för dig om du bara försvinner i 9 månader utan att säga ett knyst om vart du är? svarade jag argt.
- Jag skickade ett sms? sa pappa förhoppningsfullt.
Jag kokade inom mig.
- Du kan dra tillbaka till ditt tyskland, jag bryr mig inte. Jag är 17 år och ska gå ut gymnasiet, sen ska jag bli servitris! sa jag och pappa stirrade på mig.
Han reste sig sedan upp.
- Jag älskar dig stumpan, men är det så du vill så flyttar jag till Tyskland.
Jag nickade.
- Jag betalar hyran för huset fortfarande, sa han sedan och jag nickade ännu en gång.
Pappa lämnade rummet och Oscar log mot mig.
En galen tanke slog mig.
- Oscar, skulle du vilja flytta in hos mig? frågade jag innan jag ens hade tänkt över tanken.
Oscar tittade förvånat på mig och sedan sprack hans ansikte upp i ett leende.
- Alltid <3
--------------------------------------------
Att de inte fattade? Kunde de inte bara lämna henne ensam. Nu stod de framför henne igen. Bad henne göra saker. Saker hon aldrig skulle göra i vanliga fall. Men när de stod där med laddade knytnävar, hade hon ens ett val? Ansikterna kom närmare o...
Både jag å Maria går som sagt i 8an nu. Blir en hel del plugg, sen har jag min sport, och Maria har sin. alltså kan vi inte lova att ni får kapitel osv. Vi kan heller inte lova att ni kommer få en massa uppdateringar, Om vart vi är, varför ...
Hej hörrni! :)Vi kommer ha en bloggpaus nu under sommaren, varför sitta inne och skriva liksom?Det kanske kommer upp ett kapitel någon gång ibland men inte ofta...Ha det så bra allihopa! ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 |
6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 | 16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|