Jag kände Oscars blick bränna.

- Du vet att jag alltid kommer finnas här för dig va?

Jag sneglade ner på honom och log lite.

Oscar kom upp i min säng och kramade mig.

- Now and forever...

--------------------------------------------

Oscar hade varit hos mig hela tiden sen pappa stack. Det gjorde mig väldigt glad för jag behövde verkligen någon.

-Tack, jag älskar dig Oscar sa jag tyst.

Han log och tittade djupt in i mina ögon. 

-Det kommer bli bra älskling jag är hos dig hela tiden och hjälper dig. Jag kan inte ens förstå att jag är pappa till barnet där inne och vi får göra det bästa av sitvationen och vara positiva, sa Oscar lungt och jag kunde bara hålla med honom. Jag kysste honom länge och lät våra tungspettsar nudda varann.

Dagen efter låg jag i min säng och bara andades. Oscar låg bredvid mig.

Det var ett under att han fick plats bredvid mig, så stor som jag har blivit.

Oscar smekte min stora, ballong mage.

- Oj! den sparkade! sa han plötsligt och log sedan mot mig.

Jag log tillbaka och vilade sedan huvudet på kudden.

Ingenting i mitt liv var lätt just nu, pappa hade inte varit hemma på typ 6 månader, jag var alltså tvungen att klara mig själv.

Men ljuset i tunneln var verkligen Oscar, all hans vakna tid tillbringade han med mig eller så var han på jobbet.

Ja, ni hörde rätt. Oscar har skaffat jobb, för våran lilla familjs skull.

Pappa betalade ju räkningen på huset fortfarande, men när barnet kom skulle vi behöva köpa blöjor, barnkläder och allt möjligt.

Det skylle inte vara enkelt. Men vi skulle nog klara det.

Jag kände med händerna på min mage.

Ännu en gång sparkade barnet. Jag log när jag kände det.

- Vet du vad jag tror? frågade Oscar plötsligt.

- Nej vadå? log jag och fortsatte att känna på min mage.

- Jag tror att vi kommer klara det här tillsammans, jag tror att vårat förhållande bara stärks av det här. Jag tror att vi kommer hålla ihop förevigt...

Jag stelnade till och stirrade på honom.

Efter ungefär tjugo sekunder märkte jag att Oscar såg lite nervös ut och mitt ansikte sprack upp i ett stort leende.

- Då tror vi nog på samma saker! viskade jag i hans öra och kysste honom passionerat.

Två månader senare

Oscar och jag satt i soffan när jag kände kramparna komma.

Jag la mig ner och andades tungt.

Oscar höll min hand och tittade oroligt på mig.

Efter ett tag fattade jag, det var dags.

- Oscar! Kör mig till sjukhuset nu! Det är dags! tjöt jag och reste mig med möda.

Oscar sprang snabbt fram till väska som vi hade packat om det skulle hända.

Sen hjälpte han mig att sätta på mig mina skor, pinsamt nog.

Vi satte oss snabbt som attan i bilen och Oscar körde iväg.

Ännu en värk kom och jag kved till.

Varför skulle det göra så ont?

Jag kom på att det kanske var dags att låta pappa veta att jag skulle föda så jag fiskade upp mobilen ur fickan, trodde det var omöjligt tills jag kände den i handen, och messade honom.

" Jag vet att du fortfarande är arg, nu är det dags och jag bryr mig seriöst inte om du är där eller inte, men skulle bara säga att du är välkommen i vilket fall... "

-------------------------------------------

Blir det en kille eller en tjej?!

Tjenixen alla glada läsare! :DD

Nu äre såhär att jag ska få hjälp av mina underbara kompis Maria, hon ska skriva delar av novellen tillsammans med mig (:

Alltså kommer Maria och Mimmi (jag) skriva novellen Paradise.

Hoppas ni gillar vad vi skriver! (:

pusshej<3

- Nå, ska ni säga något eller? utbrast han.

Jag smålog lite.

- Det här är verkligen inte lätt att säga...men jag kommer bara säga det rakt ut.

Pappa nickade och såg plötsligt allvarlig ut.

Jag hade tittat ner i marken hela den här tiden, men nu lyfte jag min blick och mötte hans ögon.

- Jag är gravid.

--------------------------------------------

Först såg pappa bara helt förvirrad ut och tittade på mig en lång stund och sedan på Oscar. Efter det kollade han lite på min mage. Jag höll andan, sedan rann en tår långsamt ner från min kind, jag vet inte varför.
-P-Pappa.. började jag och min röst lät väldigt pipig och rädd
Oscar tittade försiktigt på mig och såg väldigt orolig ut.
-Ä-Är du säker...? sa pappa och jag kände verkligen inte igen hans röst.
Jag bet mig i läppen.
-J-Ja, vi var och t-tittade nyss.
-Men nä... när.. började pappa och jag förstod exakt vad han menade.
-Det var på f-festen. Vi var fulla pappa, det det var inte meningen, jag kommer inte ihåg någonting.
-H-Har du varit full... frågade pappa och tittade ner i marken.
-JAG FATTAR INTE ATT DU KUNDE?!!! utbrast han sen och både jag och Oscar hoppade till.
Sen reste han sig upp, gick med hastiga steg förbi oss och slängde igen ytterdörren med en smäll. Efter det blev det helt tyst. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag vände försiktigt huvudet mot Oscar, han såg väldigt ledsen ut och man såg att han inte visste vad han skulle göra. Sen bara sjunkte jag ner på golvet med huvudet mot knäna och satt bara där. Oscar var snabb att sätta sig brevid mig tätt intill med armarna runt mig. och då började tårarna forsa ut genom ögonen på mig och det kändes som att hela jag bara skulle gå sönder.

Vi satt tysta en stund tills Oscar bröt tystnaden.

- Han kommer över det, jag lovar! sa han och kramade mig extra hårt.

                                       Tre dagar senare

Jag ligger i min säng och tittar upp i taket Oscar ligger brevid mig. Igår fick jag ett sms av pappa det stod:"Är i Tyskland och jobbar" Det gjorde mig lite ledsen att han inte skrev mer men det var första gången han skrev vart han är. Han borde finnas där för mig nu när mamma är död men det känns bara som att han vill bli av med mig, att jag behöver honom förstår han inte.

Jag fattade att han tog det hårt, att jag var gravid och allt, men han måste förstå att jag faktiskt behöver en förälder i spelet, speciellt nu.

Jag kände Oscars blick bränna.

- Du vet att jag alltid kommer finnas här för dig va?

Jag sneglade ner på honom och log lite.

Oscar kom upp i min säng och kramade mig.

- Now and forever...<3 viskade han i mitt öra innan hans mjuka, perfekta läppar nuddade mina.

-------------------------------------------