Direktlänk till inlägg 4 oktober 2011
Jag kände Oscars blick bränna.
- Du vet att jag alltid kommer finnas här för dig va?
Jag sneglade ner på honom och log lite.
Oscar kom upp i min säng och kramade mig.
- Now and forever...
--------------------------------------------
Oscar hade varit hos mig hela tiden sen pappa stack. Det gjorde mig väldigt glad för jag behövde verkligen någon.
-Tack, jag älskar dig Oscar sa jag tyst.
Han log och tittade djupt in i mina ögon.
-Det kommer bli bra älskling jag är hos dig hela tiden och hjälper dig. Jag kan inte ens förstå att jag är pappa till barnet där inne och vi får göra det bästa av sitvationen och vara positiva, sa Oscar lungt och jag kunde bara hålla med honom. Jag kysste honom länge och lät våra tungspettsar nudda varann.
Dagen efter låg jag i min säng och bara andades. Oscar låg bredvid mig.
Det var ett under att han fick plats bredvid mig, så stor som jag har blivit.
Oscar smekte min stora, ballong mage.
- Oj! den sparkade! sa han plötsligt och log sedan mot mig.
Jag log tillbaka och vilade sedan huvudet på kudden.
Ingenting i mitt liv var lätt just nu, pappa hade inte varit hemma på typ 6 månader, jag var alltså tvungen att klara mig själv.
Men ljuset i tunneln var verkligen Oscar, all hans vakna tid tillbringade han med mig eller så var han på jobbet.
Ja, ni hörde rätt. Oscar har skaffat jobb, för våran lilla familjs skull.
Pappa betalade ju räkningen på huset fortfarande, men när barnet kom skulle vi behöva köpa blöjor, barnkläder och allt möjligt.
Det skylle inte vara enkelt. Men vi skulle nog klara det.
Jag kände med händerna på min mage.
Ännu en gång sparkade barnet. Jag log när jag kände det.
- Vet du vad jag tror? frågade Oscar plötsligt.
- Nej vadå? log jag och fortsatte att känna på min mage.
- Jag tror att vi kommer klara det här tillsammans, jag tror att vårat förhållande bara stärks av det här. Jag tror att vi kommer hålla ihop förevigt...
Jag stelnade till och stirrade på honom.
Efter ungefär tjugo sekunder märkte jag att Oscar såg lite nervös ut och mitt ansikte sprack upp i ett stort leende.
- Då tror vi nog på samma saker! viskade jag i hans öra och kysste honom passionerat.
Två månader senare
Oscar och jag satt i soffan när jag kände kramparna komma.
Jag la mig ner och andades tungt.
Oscar höll min hand och tittade oroligt på mig.
Efter ett tag fattade jag, det var dags.
- Oscar! Kör mig till sjukhuset nu! Det är dags! tjöt jag och reste mig med möda.
Oscar sprang snabbt fram till väska som vi hade packat om det skulle hända.
Sen hjälpte han mig att sätta på mig mina skor, pinsamt nog.
Vi satte oss snabbt som attan i bilen och Oscar körde iväg.
Ännu en värk kom och jag kved till.
Varför skulle det göra så ont?
Jag kom på att det kanske var dags att låta pappa veta att jag skulle föda så jag fiskade upp mobilen ur fickan, trodde det var omöjligt tills jag kände den i handen, och messade honom.
" Jag vet att du fortfarande är arg, nu är det dags och jag bryr mig seriöst inte om du är där eller inte, men skulle bara säga att du är välkommen i vilket fall... "
-------------------------------------------
Blir det en kille eller en tjej?!
Att de inte fattade? Kunde de inte bara lämna henne ensam. Nu stod de framför henne igen. Bad henne göra saker. Saker hon aldrig skulle göra i vanliga fall. Men när de stod där med laddade knytnävar, hade hon ens ett val? Ansikterna kom närmare o...
Både jag å Maria går som sagt i 8an nu. Blir en hel del plugg, sen har jag min sport, och Maria har sin. alltså kan vi inte lova att ni får kapitel osv. Vi kan heller inte lova att ni kommer få en massa uppdateringar, Om vart vi är, varför ...
Hej hörrni! :)Vi kommer ha en bloggpaus nu under sommaren, varför sitta inne och skriva liksom?Det kanske kommer upp ett kapitel någon gång ibland men inte ofta...Ha det så bra allihopa! ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 |
6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 | 16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|