Justin stirrade på mig med stora ögon.

Han skakade på huvudet och la det sedan i sina händer.

Jag tvekade lite innan jag la armen om honom.

Justin lutade sig mot mig och jag smekte hans hår.

-      It’s ok, we won’t break up.  I love you too much for that Justin.

Han tittade upp på mig och vi fick ögonkontakt.

-      I love you more than you can imagine, mumlade han och kysste mig sedan.

Some friends you think are solid as rocks, until you discover they are made of sand.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Justin följde med mig till jobbet den dagen, han ville också ha ett jobb tydligen, och vad skulle kunna vara bättre än ett jobb nära mig?

Chefen intervjuade honom och blev lika charmad som jag blev första gången jag träffade honom.

Utan att tänka mig för gled jag in i min egen dagdröm, om hur vi hade träffats för första gången.

” Jag tittade mig omkring efter någon skylt som visade vägen till rektorn.

Såklart hittade jag ingen skylt och tillslut virrade jag runt i skolan som värsta nervvraket.

Det var då någon knackade mig på axeln.

Jag vände mig snabbt om och stirrade in i ett par hasselnöts bruna ögon.

Jag drog efter andan när jag sedan såg resten av ansiktet.”

-      Miss Amira, can you take the orders please? Sa en röst och jag nickade snabbt medans jag skakade bort det fåniga leendet på läpparna och ersatte det med ett vänligt.

Justin hade såklart fått jobb på direkten.

Är jag förvånad?

Han serverade första dagen och efter fyra timmar var passet slut.

Justin följde mig till hotellet, kysste mig utanför och jag besvarade den.

När jag sedan vände mig om för att gå in ropade Justin på mig.

-      Remember I love you, sa han bara och gick sedan därifrån innan jag hann säga något.

Jag stod kvar där jag stod och tittade upp mot den rosa himlen.

-      I love you to…,viskade jag och gick sedan in.

När jag kom till skolan nästa dag stod Justin såklart och väntade på mig.

En snabb puss fick han innan vi gick emot våra skåp.

Gissa tre gånger vem som stod vid mitt skåp.

Ledtråd.

Andra gången.

Svar.

Amanda.

Har tjejen inga andra saker att göra?

Jag kom snabbt på min plan och log vänligt mot henne.

-      Hi Amanda! Sa jag och öppnade mitt skåp.

-      Hi, so want to hang out today? Frågade hon snabbt.

-      Yeah sure, got work at five though, but we can hang out for like two hours! Svarade jag glatt och tog min kemi bok medans jag gav henne ett vänligt leende.

-      Sweet! Sa hon och vände sedan på klacken.

-      Shit vilken idiot…, mumlade jag för mig själv på svenska.

Någon knackade mig på axeln.

Jag vände mig snabbt om och där stod Ryan.

-      I don’t understand Swedish, mind saying it on English? Frågade han och gav mig ett elakt leende.

-      I don’t understand what she sees in you, but just stay out from my life, and I stay out from yours.

-      Sorry, you’re already in mine! Viskade han hotfullt i örat på mig innan han gick därifrån.

Hur skulle jag klara av det här?

På kemi lektionen skulle vi labba, jag var med någon ny elev som hette Chris, han var asduktig. Hjälpte mig med typ allt.

-      Wow chris! You’re azum!!

-      Thank you, i guess! Sa han och rodande.

-      You’re welcome!

Efter kemin var det dags för matte, den gick bättre än förra gången.

Tio tal hann jag med, abc på alla!

Jobbigt, men jag klarar av det!

Det ringde ut till rast och jag packade ihop mina saker.

Nu var det franska, jag skulle få träffa Chaz, eller rättare sagt, hjälpa Chaz medans jag försökte lära mig själv saker.

Som vanligt gick det lite trögt i början.

Men mot slutet av lektionen lärde sig Chaz jättemycket och han försökte verkligen.

-      Wow Chaz, It’s going great! Utbrast jag när vi kom ut från lektionen.

-      Well, it’s all because of you Amira, thank you so much! Svarade han och gav mig en kram.

-      Your welcome! Sa jag och kramade tillbaka.

-      I’ll catch you later! Ropade han medans han gick åt motsatta hållet i korridoren.

Jag gick iväg till mitt skåp och öppnade det.

Helt plötsligt kände jag att någon stod bakom mig.

Snabbt vände jag mig om.

En tankar i huvudet, antigen var det Amanda, Justin eller Chaz som hade glömt att säga något.

Eller…

-      So you and Chaz eh? Maybe you should break up with Justin before you start flirting with other guys? Väste Ryan med ett hotfullt uttryck i ansiktet.

Hans ansikte var inte mer än en decimeter från mitt.

Plötsligt var det långt borta.

-      I will not accept that you are trethen my girlfriend. If you want something from me, then ask me right here, right now, sa Justin argt men bestämt.

En folkmassa hade samlat sig runt Ryan och Justin.

-      Justin…,viskade jag och tittade mig omkring.

Chaz drog i min tröja och jag ställde mig bredvid honom.

-      Look at them! You’re to blind, Amira doesn’t love you Justin, she loves Chaz, look at them!

Justin tittade på mig.

Jag skakade på huvudet med en arg blick i ögonen.

Hur kunde han?

Jag kunde verkligen inte behärska mig själv längre.

-      I can’t believe this Ryan, you said yourself that you lost your best friend, well guess what, if you continue to act like this, you won’t have any friends left.

-      Just shut up, you don’t know anything about anything! Skrek Ryan.

-      I know more than you think, for example, how you and Amanda plans to get information about Justin and my relationship, how you asked Amanda to become my best friend. And I can tell you, it won’t work. I love Justin, sa jag lugnt tillbaka till Ryan.

Justin stirrade på honom.

-      Can’t believe you even thought of that, sa han högt och tydligt innan han gick därifrån.

Snabbt fattade jag hans hand och vi gick tillsammans till sånglektionen.

-      Are you okey? Frågade jag när vi kom fram.

-      Yeah, yeah I’m ok, svarade han och gav mig ett leende.

Man behövde inte vara hans flickvän för att förstå att det inte var äkta.

Behind every smile hides a tear…

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Klarar ni tre (3) kommentarer? :)

Kommentera gärna om ni har idér till berättelsen också? :)

2 kommentarer?

hur svårt är det egentligen?

Jag vet att jag kan få 5 kommentarer,men jag måste BE om det.

Jag vet, jag hatar också när man gör såhär men seriöst, 2

kommentarer?

Nästa kommer inte ut förns det är 2 kommentarer, så kommer

det vara i fortsättningen också.

Helt plötsligt stannade hon och jag vände mig om när hon petade mig på axeln.

-      Key so I don’t understand why you are acting like such a bitch? I’m trying really hard to be your friend but you’re acting so bitchie. Like I’m sorry if I dated Justin first but please, move on? Utbrast hon.

-      Oh so you want a bitch? I’ll show you a bitch! Skrek jag och gick därifrån med bestämda steg.

Judge me,

& I’ll prove you wrong.

Tell me what to do,

& I’ll tell you off.

Say I’m not worth it,

& watch where I end up.

Call me a bitch,

& I’ll show you one.

Call me crazy,

You have no idea…

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Den sista lektionen var jag tidig till, jag orkade liksom inte stå och snacka med alla andra tjejerna.

Dörren till klassrummet var öppet.

Röster pratade lågmält där inne.

-      …well I just got so angry at her, so I called her a bitch, ’cause she is one, she really is Ryan. Like, I don’t even see why I should be friends with her? Hörde jag Amandas röst säga.

-      We need the information hunny, Amira and Justin shouldn’t be together, she took him away from me, Justin and I have been best friends for ages and then one little girl ruins it? Sa Ryans röst.

-      So…Why am I doing this?

-      ‘Cause you are going to get all of the information out from her, every single detail about their relationship.

Hela jag skakade, hur kunde han?

Om Justin var lycklig, och de var bästa vänner, borde ju han också vara lycklig?

Tanken slog mitt att snart skulle de vandra ut genom dörren och se mig.

Vad skulle jag göra då? Springa?

Eller ska jag bara bitchblicka dem och gå in i klassrummet?

Då skulle de ju fatta att jag hade hört, och så kanske de skulle komma på en ny plan?

Nej, det skulle vara så mycket roligare att säga förlåt till Amanda, ljuga för henne och få Ryan att tro att Amanda och jag är bästisar.

Ja, jag kör på den idén.

Nu gäller det bara att varna Justin, Ryan hade säkert någon mer som skulle kunna klämma Justin ut på information.

Fortfarande, varför gör man ens det här?

Jag gick snabbt tillbaka till mitt skåp, sneglade på klockan, en kvart kvar tills vi börjar.

Jag vågade inte gå dit själv den här gången så jag gick till tjejerna i min klass.

De log och sa hej, som de brukar göra. Jag är ju inte precis utanför i klassen, alla är glada mot alla.

När det var fem minuter kvar började vi gå mot klassrummet. När vi kom dit var dörren stängd.

En djupt, lättad suck slank ur mig.

Det ända jag kunde tänka på var att jag behövde snacka med Justin, och det fick inte ske i skolan. Vem som helst skulle kunna vara på Ryans sida.

Min vardag började mer och mer likna ett sliskig program på kanal 5.

På lektionen kunde jag verkligen inte koncentrera mig. Det var ju inte speciellt svårt med matte, i alla fall inte det kapitlet vi håller på med just nu. Men en gnagande känsla i magen sa åt mig att hitta Justin snabbt, innan någon hittade honom först.

En tanke slog mig.

Mobilen.

Snabbt tog jag upp den från fickan.

Våran lärare satt och läste tidningen vid katedern. 

Hade jag riktigt tur skulle han inte märka mig.

”Don’t let anyone know something about our relationship, I’ll explain later! Xoxo Amira”

Som vanligt skulle han inte fatta något av det där. Men hade jag tur skulle han lita på mig.

Jag räknade några tal innan klockan ringde. Snabbt skyndade jag mig ut till mitt skåp.

Jag blev inte förvånad över att Amanda stod vid mitt skåp och väntade.

När hon såg mig lös hon upp och vinkade glatt.

Jag höjde på ena ögonbrynet innan jag gick fram till henne och låste sedan upp mitt skåp.

-      Hey, I’m sorry for calling you a bitch…But I really want to hang out with you. Will you forgive me? Sa hon med silkeslen röst.

-      Yeah sure, mumlade jag och slängde in allt jag skulle ha med mig hem i min väska.

-      Great! So, want to hang out today? Frågade hon och log stort.

-      Sorry, I’ve got plans with Justin, sa jag med ett snett leende.

Innan hon han svara slängde jag igen skåpdörren och gick därifrån.

-      Well, I’ll see you later! Skrek hon efter mig.

Jag svarade med att höja armen över huvudet och vinka.

När jag kom ut från skolan stod Justin och väntade på mig med ett bekymrat uttryck i ansiktet.

-      Justin, hey, let’s go to my place! Ropade jag när jag stod några meter ifrån honom.

Justin tittade snabbt upp, fångade min blick och log gulligt.

Han väntade in mig och sedan gick vi hand i hand hem till mig.

Såklart hade han frågat flera gånger vad jag menade med sms:et.

Men jag ville inte säga det bland folk, så han fick samma svar varje gång han frågade:

” You just have to wait!”

Lika sur blev han varje gång också.

Men när vi väl kom in på mitt hotellrum slängde Justin av sig skorna och satte sig i soffan.

-      Now, will you PLEASE tell me? Frågade han och tittade på mig med sina hundvalpsögon.

-      Yes. So, at lunch I sat alone at a table, Amanda just sat down and started to talk with me, I was a little confused though. And after our little chat she followed me around like a little puppy. And when I didn’t give her any response she called me a bitch.

-      And that’s why? I don’t get it? Avbröt Justin och skakade på huvudet.

-      If you let me explain everything then you might get it! Svarade jag och blinkade med ena ögat.

-      Oh..well, continue!

-      And when I was going to math class, I heard Ryan and Amanda talking about me and you. Ryan wants Amanda to be my best friend, ‘cause best friends tells each other’s everything. And he wants to ruin our relationship ‘cause I ruined your friendship with him. So that’s why I would like you to not tell anybody about our secrets together, ‘cause Ryan might use them against us, so we break up our something.

Justin stirrade på mig med stora ögon.

Han skakade på huvudet och la det sedan i sina händer.

Jag tvekade lite innan jag la armen om honom.

Justin lutade sig mot mig och jag smekte hans hår.

-      It’s ok, we won’t break up.  I love you too much for that Justin.

Han tittade upp på mig och vi fick ögonkontakt.

-      I love you more than you can imagine, mumlade han och kysste mig sedan.

Some friends you think are solid as rocks, until you discover they are made of sand.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kör som alltid, 2 kommentarer för mer:)

Rösta i omröstningen också :)

Vill veta om jag ska bättra mig eller inte ;)

-      Did we break up?

Justin stirrade på mig och började sedan skratta.

Jag reste mig upp från hans knä och slog ut med armarna.

-      Well! I’ve been wondering for like ages… And I know it’s a totally silly question but I want an answere…, förklarade jag och Justin log sådär gulligt mot mig.

-      I believe we did not. You just said you didn’t want to see me again, and it hurt, it did, but you didn’t say it’s over did you?

-      Well…no…

-      Then, you didn’t.

Jag log mot honom och satte mig i hans knä igen.

-      Well then, where were we? Sa han flörtigt i mitt öra.

-      I think we were just right here, svarade jag snabbt och kysste honom sedan.

Call me beautiful, just once…

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Dagarna som var kvar på lovet gick snabbt. Som vanligt vaknade jag av min irriterande väckarklocka.

Snabbt stängde jag av den och gick sedan upp.

Jag är redo!

Justins och mitt förhållande är starkare än någonsin, men vänskap med Chaz var alldeles perfekt.

Ryan var…Ryan?

Han hade försökt få både mig och Justin att hata varandra, och misslyckats totalt!

Att klä på mig min uniform, äta frukost och sminka mig tog ungefär en halvtimme allt som allt.

Jag begav mig till skolan, när jag kom dit stod Justin och väntade på mig.

-      Hey Hunny! Utbrast han när han såg mig.

Snabbt gick jag dit och slängde mig i hans famn.

-      Hello there! Svarade jag efter kyssen han gav mig.

Blickarna brände. Låt dem bränna? Ingen är lika lycklig som jag ändå!

Alla morgon lektioner gick bra.

På lunchen satte jag mig vid ett bord för mig själv och började äta.

Då kom Amanda och satte sig vid mig.

(Hon som var tillsammans med Justin och är as avundsjuk eftersom Amira är tillsammans med honom nu).

Jag tittade snabbt upp och tyckte till av förvåning över vem som hade suttit sig mittemot mig.

Amanda började äta sin mat och slutade sedan när hon såg att jag stirrade på henne.

-      What? Utbrast hon och fortsatte att äta.

-      No, nothing, I just got a little surprised, mumlade jag.

-      Oh, I see. Well, började hon och slog ihop händerna, I think we should hang out some time. I know we didn’t get the best start and I was just jealous but now I’ve my own boyfriend!

-      Really? What’s he’s name? frågade jag snällt.

-      Ryan, Ryan Butler.

Jag tappade min gaffel och rodnade sedan starkt.

-      Sorry, mumlade jag och plockade upp min gaffel.

Amanda bara ryckte på axlarna och började äta igen.

Jag åt min mat under tystnad och sedan började Amanda babbla om något nytt klädesplagg hon hade köpt.

Det var faktiskt ganska skönt att snacka tjejgrejer med någon. Men aldrig att jag skulle börja vräka ur mig hemligheter för henne.

Jag litade inte på henne.

Men hon verkade lita på mig, plötsligt började hon ösa ur sig sina känslor för Ryan, hur de blev tillsammans och hur hon fattade att han var den rätta.

Såklart ville hon att jag skulle berätta om Justin och mig.

Vad skulle jag säga?

Att han var perfekt?

Ja, ja det skulle jag.

-      He’s just like nobody else, I love him. He’s so perfect.

-      Aww!! You two are a great couple!

-      Thank you, so are you and Ryan! Svarade jag lite besvärat.

Jag hade ju inte sagt något om vad som händer i vårt förhållande, men en känsla sa till mig att hon kommer fråga snart.

Snabbt åt jag upp allting.

-      Sorry, I have to go, I’ll se you later! sa jag och gick för att lämna min bricka.

Dagen fortsatte och Amanda hängde efter mig som en liten knähund.

Visst, det var kul att snacka med henne på lunchen men hon behöver ju inte vara som ett plåster.

Helt plötsligt stannade hon och jag vände mig om när hon petade mig på axeln.

-      Key so I don’t understand why you are acting like such a bitch? I’m trying really hard to be your friend but you’re acting so bitchie. Like I’m sorry if I dated Justin first but please, move on? Utbrast hon.

-      Oh so you want a bitch? I’ll show you a bitch! Skrek jag och gick därifrån med bestämda steg.

Judge me,

& I’ll prove you wrong.

Tell me what to do,

& I’ll tell you off.

Say I’m not worth it,

& watch where I end up.

Call me a bitch,

& I’ll show you one.

Call me crazy,

You have no idea…

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

2 kommentarer för mer:)

 Del 25 är klar, ni behöver bara kommentera så åker den ut

direkt!

Puss på er<3

Jag lutade mig sakta fram och kysste honom.

Redan efter några sekunder drog jag mig tillbaka med ett retsamt leende.

-      HEY?! I wasn’t finished? Utbrast han och jag skrattade åt hans snopna min.

I want you to know, you’re far from the usual…

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kvällen tillbringade vi framför datorn.

Justin hade tydligen tre livsviktiga internet sidor på sin data.

Twitter, Facebook och Youtube.

Riktigt viktiga.

Det roliga var att han hade ett konto på alla och jag hade bara ett på Facebook.

Han twittrade en massa medans vi lyssnade på musik.

Jag brukar alltid bli lite uttråkad när någon satt vid datan, men inte med Justin, han var ju riktigt rolig medans också.

Liksom, hur kan man vara så perfekt egentligen?

Efter ett tag fick jag kolla min facebook.

Såklart skulle jag retas lite med honom.

-      FINALLY?! Utbrast jag och suckade sedan.

-      Did it really took that long? Frågade Justin oroligt.

-      Haha, Justin, no it did not, I’m just teasing! Svarade jag och loggade in på min facebook.

Tre nya vänförfrågningar, ett medelande och tio händelser.

Vänner, 504.

Min gamla profilbild ville jag verkligen byta.

En idé dök upp i mitt huvud.

-      Do you want to take some pics? Frågade jag uppspelt.

-      Oh yes! Svarade han snabbt och satte igång Photo Booth.

Vi tog bild efter bild och sen på en bild kysste jag honom.

Den blev perfekt.

-      Wasn’t ready for that one! Skrattade han efter bilden och smekte sedan min kind.

-      To bad for you,’cause this one is going on facebook! Svarade jag snabbt och tryckte på knappen för att ladda upp.

-      You’re fast, I havet o admit, I actually love that pic…, mumlade han och kysste mig sedan.

Jag kunde inte göra något, jag ville inte göra något.

Inte något förutom att känna hans underbara läppar emot mina.

Som det ska vara.

Vi var menade för varandra.

Jag hatar att erkänna det, men jag hade fel.

Jag ljög när jag sa att Justin och jag inte var menade för varandra.

Vi var det.

Nu är det bara för alla andra att acceptera det.

Fast ingen förutom Chaz visste att vi hade gjort slut.

Eller hade vi ens gjort slut?

Jag blev plötsligt osäker.

-      Justin, you know that day when I found the note?

Hans ansikte hårdnade för ett ögonblick men sedan mjuknade det upp igen.

-      Yes, my dear, what about it? Svarade han lågt och stelt.

-      Did we break up?

Justin stirrade på mig och började sedan skratta.

Jag reste mig upp från hans knä och slog ut med armarna.

-      Well! I’ve been wondering forlike ages… And I know it’s a totally silly question but I want an answere…, förklarade jag och Justin log sådär gulligt mot mig.

-      I believe we did not. You just said you didn’t want to see me again, and it hurt, it did, but you didn’t say it’s over did you?

-      Well…no…

-      Then, you didn’t.

Jag log mot honom och satte mig i hans knä igen.

-      Well then, where were we? Sa han flörtigt i mitt öra.

-      I think we were just right here, svarade jag snabbt och kysste honom sedan.

Call me beautiful, just once…

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

2kommentarer för mer! :)

Glöm inte att rösta om uppdateringen i

omröstningsrutan heller!

#spreed the feever!

Jag sögs nästan in i min egen lilla värld. Där det bara var han och mig tillsammans.

Inget kunde stoppa oss.

-      You and me Justin, you and me…, viskade jag i hans öra.

-      Forever and always…,viskade han tillbaka innan han omfamnade mig och gav mig den underbaraste kyssen av dem alla.

Take my hand, either you let go now, or hold on forever…

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Justin hjälpte mig att packa, såklart gick han in i min garderob och rotade runt där.

Pinsamt nog kom han ut med en av mina ”sexigaste” spetstrosor.

-      I like it! utbrast han.

Snabbt vände jag mig om och såg vad han höll i.

Skrattet som kom var ostoppbart.

Justin fortsatte att titta på trosorna och sedan helt plötsligt började han skratta också.

Antagligen mitt sjuka garv som fick honom att skratta.

-      Oh my god, you’re so weird Justin! You’re so lucky I love you! Skrattade jag och Justin tittade på mig med kärlek i blicken.

-      Well, I guess I have good luck then! Svarade han och sedan satte han mina trosor på huvudet och sprang runt i rummet.

Vilket resulterade att jag fick ännu en skratt attack.

Efter många minuters skrattande fortsatte vi min packning, precis när jag var klar och skulle lägga tillbaka trosorna märkte jag att de inte låg på platsen Justin hade lämnat dem på.

-      Where are them Justin? Fnissade jag.

-      What? Svarade han snabbt och försökte se oskyldig ut.

Jag kom närmare och tillslut var jag bara några centimeter ifrån honom.

-      Where are them? Viskade jag sedan.

Jag såg hur han rös till och sedan stoppade han handen i fickan.

Jag log och tog mina trosor ur hans hand som han hade dragit upp.

-      Thank you! Sa jag sedan och gick in i min garderob.

-      Are you serious? Utbrast han och slog ut med armarna när jag kom ut igen.

-      What do you mean? Frågade jag och slängde upp väskan på axeln.

-      Like, you came this close and I don’t even get a little kiss…,mumlade han surt.

-      Aww! Are Justin grumpy now? Sa jag med tillgjord baby röst.

-      Yes I am! Svarade han och skrattade sedan.

Jag gick fram till honom och gav honom en snabb puss på munnen.

-      Still grumpy…, mumlade han och drog mig mot honom igen.

-      Well, I guess it just have to be like that then! Skrattade jag och gick ut från rummet.

-      Now you’re just mean! Ropade Justin efter mig när han joggade ifatt mig.

-      And still, you love me! Skrattade jag och tog på mig mina ytterkläder.

Justin bara log och gjorde detsamma.

Ännu en gång tog vi taxin hem till Justin.

Pattie var verkligen glad över att se mig.

-      Oh, Amira! I’m so glad you’re here! Sa hon när hon såg mig komma in I köket med packningen på ryggen.

-      Me to! Svarade jag och log vänligt mot henne.

-      Justin, would you mind taking her things upstairs? Fortsatte hon sedan och gick fram till mig medans hon sa det.

Justin nickade snabbt och tog sedan min packning. Snabbt var han borta och Pattie vände sig mot mig.

-      You have no idea how it have been sense you left. Justin barley ate at all, he just sat around in his room with his cellphone, and nothing really happened. He just sat there. But today he just went downstairs and said that he was going out. And he came back with you! Sa hon och kramade mig hårt.

Jag kramade tillbaka, lite förvirrad faktiskt.

-      Thank you! Viskade hon och innan jag hann svara kom Justin in i rummet.

Han log stort och kramade om sin mamma som precis hade släppt mig.

-      We’re going upstairs! See you later.

Vi gick upp för trappan och sedan vidare in i Justin’s fina rum.

Han stängde dörren och jag satte mig på hans säng.

Justin satte sig bredvid mig och vände överkroppen mot mig.

Jag riktade huvudet mot han och hans leende överväldigade mig.

Han var verkligen lycklig nu.

Och det var jag också.

För att klara det här behövde vi båda två, och som det ser ut just nu, ja, vi kommer klara det.

Jag lutade mig sakta fram och kysste honom.

Redan efter några sekunder drog jag mig tillbaka med ett retsamt leende.

-      HEY?! I wasn’t finished? Utbrast han och jag skrattade åt hans snopna min.

I want you to know, you’re far from the usual…

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

2 kommentarer för mer!   

Jag stirrade på honom.

Sedan reste jag mig upp.

-      Oh no, come on Amira! I love you! Utbrast Justin och reste sig snabbt efter mig.

Plötsligt exploderade något inom mig.

Jag slängde mig i Justin’s famn och kysste honom sedan.

Justin log mot mig och torkade mina tårar som hade vällt fram under det hela.

-      I love you to…, viskade jag i hans öra och sedan kysste han mig.

If you were about to jump off a bridge, I wouldn’t jump with you.

I would be waiting at the bottom to catch you…

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vi satt kvar i parken ett tag. Det var skönt att veta att det var vi.

Igen?

Det kändes…underbart.

Han och jag…

Tillsammans.

Igen?

-      The few days I was away from you…I barley ate at all…, sa Justin plötsligt

-      Are you serious? Utbrast jag.

-      Well yeah…,mumlade han.

-      Let’s go to Macdonalds! Sa jag och hoppade upp från bänken.

Justin fattade min utsträckta hand och skrattade.

-      Sound good! Sa han sedan och vi började gå.

När vi kom tillräckligt nära Macdonalds att vi kunde se det började Justin springa.

Han var verkligen hungrig!

Vi beställde våran mat och sedan satte vi oss lite avskilt från alla andra.

-      I so love you for dragging me here! Sa Justin med hamburgare i hela munnen.

-      Oh yeah, I can see that…,skrattade jag och log sedan fånigt.

Det var absolut inget jag kunde kontrollera. Jag skulle ha gjort det, om jag kunnat.

Men något med Justin fick mig bara att…le.

Det kändes verkligen som om inget kunde få oss att lämna varandra.

Så hade du ju känts förra gången också…

Justin hade frågat mig redan på Macdonalds om jag ville sova över hos honom.

Såklart hade jag svarat ja, jag hade ju förlåtit honom.

Men jag hoppades verkligen att han hade slängt iväg brevet.

Att se det igen skulle inte precis göra det lättare.

Men Pattie längtade jag faktiskt efter, hon var så vänligt och förstående.

Och jag som bara hade stormat ut ur huset, måste be om ursäkt för det.

Vi tog hissen upp till min våning och sedan sprang jag in i min suit eftersom Justin jagade mig.

-      No please Jusitin stop!! Skrek jag när han fångade mig och började kittla mig.

-      Why would I! sa han retsamt tillbaka.

-      ’Cause you’re getting a kiss if you do? Svarade jag mellan skratt attackerna.

-      Let go for this time then ! sa han och skrattade lite innan han böjde sig fram  för att kyssa mig.

Kyssen var bättre än någonsin, kanske eftersom det kändes som första gången. När han hade kittlat mig och sedan kysst mig.

Men den här var nästan bättre.

Jag sögs nästan in i min egen lilla värld. Där det bara var han och mig tillsammans.

Inget kunde stoppa oss.

-      You and me Justin, you and me…, viskade jag i hans öra.

-      Forever and always…,viskade han tillbaka innan han omfamnade mig och gav mig den underbaraste kyssen av dem alla.

Take my hand, either you let go now, or hold on forever…

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera!!