Helt plötsligt stannade hon och jag vände mig om när hon petade mig på axeln.

-      Key so I don’t understand why you are acting like such a bitch? I’m trying really hard to be your friend but you’re acting so bitchie. Like I’m sorry if I dated Justin first but please, move on? Utbrast hon.

-      Oh so you want a bitch? I’ll show you a bitch! Skrek jag och gick därifrån med bestämda steg.

Judge me,

& I’ll prove you wrong.

Tell me what to do,

& I’ll tell you off.

Say I’m not worth it,

& watch where I end up.

Call me a bitch,

& I’ll show you one.

Call me crazy,

You have no idea…

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Den sista lektionen var jag tidig till, jag orkade liksom inte stå och snacka med alla andra tjejerna.

Dörren till klassrummet var öppet.

Röster pratade lågmält där inne.

-      …well I just got so angry at her, so I called her a bitch, ’cause she is one, she really is Ryan. Like, I don’t even see why I should be friends with her? Hörde jag Amandas röst säga.

-      We need the information hunny, Amira and Justin shouldn’t be together, she took him away from me, Justin and I have been best friends for ages and then one little girl ruins it? Sa Ryans röst.

-      So…Why am I doing this?

-      ‘Cause you are going to get all of the information out from her, every single detail about their relationship.

Hela jag skakade, hur kunde han?

Om Justin var lycklig, och de var bästa vänner, borde ju han också vara lycklig?

Tanken slog mitt att snart skulle de vandra ut genom dörren och se mig.

Vad skulle jag göra då? Springa?

Eller ska jag bara bitchblicka dem och gå in i klassrummet?

Då skulle de ju fatta att jag hade hört, och så kanske de skulle komma på en ny plan?

Nej, det skulle vara så mycket roligare att säga förlåt till Amanda, ljuga för henne och få Ryan att tro att Amanda och jag är bästisar.

Ja, jag kör på den idén.

Nu gäller det bara att varna Justin, Ryan hade säkert någon mer som skulle kunna klämma Justin ut på information.

Fortfarande, varför gör man ens det här?

Jag gick snabbt tillbaka till mitt skåp, sneglade på klockan, en kvart kvar tills vi börjar.

Jag vågade inte gå dit själv den här gången så jag gick till tjejerna i min klass.

De log och sa hej, som de brukar göra. Jag är ju inte precis utanför i klassen, alla är glada mot alla.

När det var fem minuter kvar började vi gå mot klassrummet. När vi kom dit var dörren stängd.

En djupt, lättad suck slank ur mig.

Det ända jag kunde tänka på var att jag behövde snacka med Justin, och det fick inte ske i skolan. Vem som helst skulle kunna vara på Ryans sida.

Min vardag började mer och mer likna ett sliskig program på kanal 5.

På lektionen kunde jag verkligen inte koncentrera mig. Det var ju inte speciellt svårt med matte, i alla fall inte det kapitlet vi håller på med just nu. Men en gnagande känsla i magen sa åt mig att hitta Justin snabbt, innan någon hittade honom först.

En tanke slog mig.

Mobilen.

Snabbt tog jag upp den från fickan.

Våran lärare satt och läste tidningen vid katedern. 

Hade jag riktigt tur skulle han inte märka mig.

”Don’t let anyone know something about our relationship, I’ll explain later! Xoxo Amira”

Som vanligt skulle han inte fatta något av det där. Men hade jag tur skulle han lita på mig.

Jag räknade några tal innan klockan ringde. Snabbt skyndade jag mig ut till mitt skåp.

Jag blev inte förvånad över att Amanda stod vid mitt skåp och väntade.

När hon såg mig lös hon upp och vinkade glatt.

Jag höjde på ena ögonbrynet innan jag gick fram till henne och låste sedan upp mitt skåp.

-      Hey, I’m sorry for calling you a bitch…But I really want to hang out with you. Will you forgive me? Sa hon med silkeslen röst.

-      Yeah sure, mumlade jag och slängde in allt jag skulle ha med mig hem i min väska.

-      Great! So, want to hang out today? Frågade hon och log stort.

-      Sorry, I’ve got plans with Justin, sa jag med ett snett leende.

Innan hon han svara slängde jag igen skåpdörren och gick därifrån.

-      Well, I’ll see you later! Skrek hon efter mig.

Jag svarade med att höja armen över huvudet och vinka.

När jag kom ut från skolan stod Justin och väntade på mig med ett bekymrat uttryck i ansiktet.

-      Justin, hey, let’s go to my place! Ropade jag när jag stod några meter ifrån honom.

Justin tittade snabbt upp, fångade min blick och log gulligt.

Han väntade in mig och sedan gick vi hand i hand hem till mig.

Såklart hade han frågat flera gånger vad jag menade med sms:et.

Men jag ville inte säga det bland folk, så han fick samma svar varje gång han frågade:

” You just have to wait!”

Lika sur blev han varje gång också.

Men när vi väl kom in på mitt hotellrum slängde Justin av sig skorna och satte sig i soffan.

-      Now, will you PLEASE tell me? Frågade han och tittade på mig med sina hundvalpsögon.

-      Yes. So, at lunch I sat alone at a table, Amanda just sat down and started to talk with me, I was a little confused though. And after our little chat she followed me around like a little puppy. And when I didn’t give her any response she called me a bitch.

-      And that’s why? I don’t get it? Avbröt Justin och skakade på huvudet.

-      If you let me explain everything then you might get it! Svarade jag och blinkade med ena ögat.

-      Oh..well, continue!

-      And when I was going to math class, I heard Ryan and Amanda talking about me and you. Ryan wants Amanda to be my best friend, ‘cause best friends tells each other’s everything. And he wants to ruin our relationship ‘cause I ruined your friendship with him. So that’s why I would like you to not tell anybody about our secrets together, ‘cause Ryan might use them against us, so we break up our something.

Justin stirrade på mig med stora ögon.

Han skakade på huvudet och la det sedan i sina händer.

Jag tvekade lite innan jag la armen om honom.

Justin lutade sig mot mig och jag smekte hans hår.

-      It’s ok, we won’t break up.  I love you too much for that Justin.

Han tittade upp på mig och vi fick ögonkontakt.

-      I love you more than you can imagine, mumlade han och kysste mig sedan.

Some friends you think are solid as rocks, until you discover they are made of sand.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kör som alltid, 2 kommentarer för mer:)

Rösta i omröstningen också :)

Vill veta om jag ska bättra mig eller inte ;)

 

Maja

26 november 2011 14:19

Du är jätteduktig :D

 

Stella

26 november 2011 14:20

snälla snälla snälla!!!!! O.O

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att de inte fattade? Kunde de inte bara lämna henne ensam. Nu stod de framför henne igen. Bad henne göra saker. Saker hon aldrig skulle göra i vanliga fall. Men när de stod där med laddade knytnävar, hade hon ens ett val? Ansikterna kom närmare o...

Både jag å Maria går som sagt i 8an nu. Blir en hel del plugg, sen har jag min sport, och Maria har sin. alltså kan vi inte lova att ni får kapitel osv. Vi kan heller inte lova att ni kommer få en massa uppdateringar, Om vart vi är, varför ...

Hej hörrni! :)Vi kommer ha en bloggpaus nu under sommaren, varför sitta inne och skriva liksom?Det kanske kommer upp ett kapitel någon gång ibland men inte ofta...Ha det så bra allihopa!   ...

Mina ögon fortsatte att leta efter den perfekta tjejen att dejta den första vecken, i år tänkte jag slå på stort. Och då såg jag henne. Den perfekta tjejen. Hon gick som vilken annan tjej som helst. Men det blonda håret som studsade upp och ner på ...

    Derek och jag var riktigt lika, bara det att han var svart hyad, och jag vit hyad. Men båda gick mer efter utseendet än insidan. Båda var de två populäraste killarna på skolan. Och båda hade en hel drös med tjejer efter sig varje dag. Det va...