Eric, som hade stannat kvar tittade på mig, eller rättare sagt spanade in mig.

-      So…do you want to say something? Frågade jag Eric flörtigt.

-      Oh yeah…want to go out on Saturday? Svarade han och kom lite närmare.

-      Sure, I’ll talk to you later.

Justin, du är så inte värd mina tårar.

I’m so over you dude.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det gick en månad, många av mina vänner var bara mina vänner för populariteten. Men det kändes bra ändå.

Många killar var efter mig. Eric, Seth och Mick var bara några som jag hade gått ut med.

Kyssar hade jag fått många av också.

Ändå kunde jag inte sluta jämföra varenda en av killarna mot Justin.

Det gick inte att komma ifrån det.

Även om jag var glad tillsammans med alla andra killar. Var ingen som honom.

Och jag försökte verkligen komma ifrån det.

Men det gick inte.

Grejen med hela den här nya stilen var ju att göra Justin avundsjuk.

Det hade inte funkat ett skit.

Han hade visserligen inte snackat med någon annan tjej. Men han hade ändå inte ens tittat på mig sens den dagen jag först kom till skolan i en sån här outfit.

Det gjorde mig ledsen, att han bara ignorerade mig sådär. Men vad skulle jag göra?

Kom jag till skolan i en normal klädsel skulle allt återgå till det normala.

Eller?

Jag måste verkligen prova, kände att jag inte kunde snacka med Justin såhär.

Jag ville verkligen be om en andra chans. Men han kanske inte vill.

Trodde det skulle vara för evigt.

Med fejk smilet som hade varit på mina läppar den senaste månad klarade jag mig igenom hela skoldagen.

I morgon är det nog. I morgon ska jag vara Amira O´donaghue.

Den riktiga tjejen som inte var en bitchig typ.

Den tjejen som hellre ville ha en äkta vän än flera falska.

Justin’s perspektiv

It was a month ago. A month ago sins Amira broke up with me. I said the wrong words. And I’m sure she hates me now.

She dresses so weird, and she hangs out with the worst girls in the whole school.

Almost the whole school’s boys are hangin after her too. Just because she dresses so challenging. Why does she even dress like that?

‘cause of what? Make me jealous?

Well, it works.

I’m jealous. And I still love her.

I do.

But I guess she doesn’t like me anymore. Or maybe she doesn’t want a relationship.

I mean, she has been going out with seven boys on one week.

One for each day.

What is this, is she trying to break a record or something?

Where is the girl I felt in love with?

I want her back.

Maybe then, I can start talk to her again.

At least I know that she is the same Amira I’m in love with then.

‘Cause now I don’t really know anymore.

I really don’t know anymore.

Amira’s perspektiv

Jag gick till expeditionen.

Den tjocka tanten bakom disken fick sig en rejäl chock när hon såg mig.

Och jag förstod henne verkligen. Jag såg inte bra ut.

-      I would like a new school uniform…, mumlade jag och tanten pekade ännu en gång med ett tjockt finger mot den vita dörren vid sidan om disken.

-      Thank you, sa jag och gick in i det ljusa rummet.

Den unga kvinnan som jobbade där inne tittade på mig och skakade sedan på huvudet.

-      A new one eh? Sa hon och log vänligt.

Jag nickade skamset och tog emot den.

-      If you want to talk about it, I’m right here, sa hon sedan och log ett betryggat leende.

-      Thank you, but I think I’ll be ok, svarade jag och log tillbaka innan jag gick ut.

Tjockis-tanten stirrade fortfarande på mig som om jag var ett freak.

Men det var jag inte, jag bara kände mig som ett.

När jag kom hem slängde jag min gamla uniform och la min nya på stolen.

Jag ville se hur alla reagerade när jag kom till skolan som en vanlig tjej. Om de sket i mig fullständigt eller inte.

Helt ärligt, jag hoppas på att bli dissad.

Det skulle kännas så mycket bättre än att bli avgudad ändå.

Det ända jag vill ändå är ju att snacka med Justin.

Få allt okej igen.

Och om jag kan, ska jag göra allt perfekt.

Precis som det var innan.

Dagen efter gick jag till skolan en halvtimme innan vi började.

Jag ville vara säker på att vara där innan alla andra.

Så jag slapp det där jobbiga inträdet i skolan. Tillexempel igår, när alla stod vid sina skåp och sen när jag kom in sprang Fliss och de andra tjejerna fram till mig och vi gick nån catwalk eller nått, alla killar var som galna.

Liksom, det var ju bara jag?

När jag kom till skolan var det bara en enda elev där.

Precis den eleven jag ville snacka med.

Jag gick fram till mitt skåp.

Bäst att hålla avstånd ändå.

-      Hi Justin, sa jag och gav honom ett försiktigt leende.

Han ryckte till, antagligen eftersom det var jag som snackade med honom.

Jag hade inte sagt ett ända ord till honom på en hel månad, klart man blir förvånad.

-      Oh, Hi Amira! Sa han och log tillbaka.

Dock lika försiktigt som mig.

Vi prövade oss fram, testade gränserna.

-      So…how are you? Frågade jag.

-      I’m…fine, svarade han, how about you? Sa han och tittade på mig med sina underbara ögon.

-      Honestly? I feel like crap. And I don’t have anyone to talk to either, just because I wanted to make you jealous. I still love you Justin.

Justin stirrade på mig.

-      P-please say something…, mumlade jag.

I will fight till forever, to make it right.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Beslutade alltså att dela på sista kapitelt, annars hade det blivigt FÖR långt   
Nästa del kommer i morgon bitti!   

Håll ut älsklingar!   

Kommentera?   

Tårarna gick inte att stoppa. De rann för fullt.

Jag brydde mig inte ens om blickarna som folk kastade på mig i korridoren.

Inte ens om viskningarna.

Det ända jag brydde mig om var en person.

Som precis hade lämnat mig.

We shared the word love, I did love, you did game

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Dagarna som gick var inte de bästa i mitt liv.

Jag gick runt i skolan som en zombi, och alla visste varför.

Så fort Justin hade berättat för Ryan om vårat ”break up” fick hela skolan reda på det också.

Många tjejer hade kommit fram till mig och frågat hur jag mådde, medans de flesta killar gick runt och busvisslade efter mig.

Nu när jag var singel, var jag också ett byte i deras värld.

Tydligen ett väldigt hett byte.

Det roligaste med det hela var att Ryan inte tyckte om den kredits jag fick av alla.

Speciellt inte den jag fick av killarna.

Han ville att jag skulle ha ett ”forever alone” liv på high school.

Men det skulle jag inte.

Hädan efter skulle jag bli populär.

Jag skulle klä mig lite mer utmanande, och skita i Justin.

Han var ändå bara en kille, det finns hundra tusentals andra därute.

Gäller bara att finna den som är villig att ha ett normalt förhållande!

Dagen gick snabbt och jag var hemma, jobbet hade jag tagit ledigt från idag. Bara för att jag skulle shoppa.

Justin fick tro vad han vill, det var då rakt inte därför jag inte var där.

Bara lite.

Men ytterst lite!

Jag gick in i en massa olika affärer, köpte tighta jeans, och en massa skit till.

Sen när jag väl hade köpt det kom jag på att vi hade skoluniformer.

Suckandes släpade jag alla kassar med mig hem.

Jag tog fram skoluniformen och fixade till den lite.

Tillslut såg den lite…lite för lite ut som en skoluniform.

Jag sket fullständigt om det såg ut som en skoluniform då, men det kanske var för mycket?

Äsch, det får väll rektorn ta med mig.

Jag tittade på min skoluniform.

Jag hade knäppt upp flera knappar så man såg in på min bara hud, bh:n syndes mycket och jag hade klippt av kjolen så pass att den var väldigt kort.

Nöjd var jag, mycket nöjd.

Jag gick och la mig redan klockan åtta bara för att få vakna upp i morgon,

Som en ny brud.

Snabbt stängde jag av alarmet, tog en dusch och sedan ställde jag mig framför spegeln.

Sminket tog en evighet. Men tillslut var det perfekt.

Jag log mot min spegelbild och gick sedan för att sätta på mig min ”nya” skoluniform.

När den var på åt jag frukost.

Två mackor med ost och ett glas apelsin juice.

Snabbt satte jag på mig ett par sneakers och sedan bar det av till skolan.

Många blickar fick jag när jag gick in i skolan.

Tjejerna tittade på mig med stora ögon, visserligen beundrande.

Medans killarna tittade på mig som om de aldrig hade sätt en tjej förut.

På ett sätt njöt jag av uppmärksamheten.

Jag gick fram till mitt skåp och tre tjejer från min klass kom fram till mig.

-      Hi Amira, I just love what you have done to your school uniform!

-      Oh, thank you Fliss! Svarade jag och gav henne ett överlägset leende.

-      Maybe we can hang out after school? Frågade Becca.

-      Yeah sure. See ya later, svarade jag kort.

Alla tre nickade och gick sedan därifrån med ett belåtet leende på läpparna.

Själv stod jag kvar och njöt över att vara i centrum.

När jag vände mig om såg jag Justin stå där och stirra på mig.

Hans ögon mötte mina och jag höjde ena ögonbrynet och gav honom en bitchblick.

Sedan gick jag därifrån.

Klumpig som jag var gick jag in i någon.

Ryan.

Jag tappade mina böcker.

Ryan bara gick därifrån med ett elakt leende.

Snart samlades det en hel skock killar som ville hjälpa till.

Wow, var jag verkligen populär nu?

De flesta killarna gick iväg efter att få en liten pratstund.

Men ungefär tre stannade kvar.

De följde mig till min lektion.

-      Bye Amira, I’ll see you later! Sa två av killarna som tydligen hette Seth och Mick.

-      Bye! Svarade jag och gav de en blinkning.

Eric, som hade stannat kvar tittade på mig, eller rättare sagt spanade in mig.

-      So…do you want to say something? Frågade jag Eric flörtigt.

-      Oh yeah…want to go out on Saturday? Svarade han och kom lite närmare.

-      Sure, I’ll talk to you later.

Justin, du är så inte värd mina tårar.

I’m so over you dude.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Denna berättelse lider mot sitt slut!

det sista kapitlet kommer antagligen vara as långt eftersom jag vill avsluta den nu.

Kommentera nu på det näst sista kapitlet!(sorry för att det inte kom ut igår, somnade...  )