När vi äntligen kom fram betalade Justin turen, även fast jag insisterade på att göra det, och sedan gick vi fram till dörren.

Jag skakade lite och andades snabbt.

-      Don’t worry, she’s really nice! Sa Justin och log mot mig.

Innan vi ens hade gjort en ansats att öppna dörren öppnades den innifrån.

Där stod en kvinna.

Hon log mot mig, påminde mig om mamman jag inte hade.

Why?

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Pattie verkade verkligen snäll och hon var riktigt rolig ibland också.

Men hon påminde mig om mamman jag inte hade. Det gjorde mig ledsen, men jag visade det inte. Jag log och låtsades vara glad.

Till och med Justin gick på det, tack och lov för det!

Pattie bjöd på mat, köttbullar och makaroner, jag blev lite förvånad, det är en ganska svensk maträtt egentligen.

Maten var god och vi pratade glatt vid bordet. Helt plötsligt kom frågan om mina föräldrar upp igen.

-      So what’s your parent names? Frågade hon.

Justin vände ilsnabbt sin blick mot mig.

Jag slutade äta och tittade ner i bordet.

-      Mum, she…, började Justin men jag avbröt honom.

-      No, Justin, it’s ok, really, I can handle it.

Pattie såg mycket förvirrad ut men när jag förklarade allt om mina föräldrar såg hon plötsligt mycket ledsen ut.

-      Your poor child…And now you are living all by yourself in a hotel? Utbrast hon efter min historia.

-      Yes I do, it’s paid for two years, after that I’ll have to pay for the room myself.

Pattie såg ut att tänka länge, sedan tittade hon från mig till Justin.

Helt plötsligt log hon, man såg att hon hade fått en idé, men hon sa inget om den.

Jag skakade lite på huvudet för mig själv och log sedan.

Justin tittade på sin mamma med ett liten gnutta hopp i blicken, hade han någon aning om vad hans mamma hade i tankarna?

Han måste ha märkt att jag tittade på honom eftersom efter några sekunder tittade han på mig och log.

Jag blev alltid lika glad av hans leende, och den här gången rodnade jag också, berodde delvis på att jag hade stirrat på honom.

Justin log bara ännu större och fick något i sin blick som jag inte kunde tolka.

Justin’s perspektiv

I felt that someone stared at me, so I turned my hed to Amira’s way, and yes, she was staring at me.

I smiled at her and she smiled back.

When I looked really close I saw a small blush to, how cute isn’t that!?

I made her blush, she’s lovely.

But I don’t have a crush on her though…

I love her.

Really, I do. I just need the courage to say three simple little words…

I’ll tell her, I will.

Just not today.

Amira’s perspektiv

Justin tittade fortfarande på mig. Konstigt nog var det inte obehagligt, mer mysigt på något konstigt sätt.

Pattie satt där alldeles tyst och åt sin mat, Justin och jag tappade aldrig våran ögonkontakt, fast vi åt mat.

Jag kunde inte släppa blicken från hans underbart hassel bruna ögon.

De var verkligen vackra.

Om man jämförde de med mina hade mina verkligen ingen chans.

När alla var klara lämnade vi våra tallrikar vid diskhon. Justin fattade min hand och drog med mig upp till hans rum.

Jag tittade mig omkring och det var verkligen ett mysigt rum.

-      So…what do you think about it? Frågade han och log tveksamt.

-      Think about what? Frågade jag dumt och log sedan.

Justin började skratta.

-      My room silly! Sa han sedan.

-      Oh..haha it’s really nice, I like it!

Justin log och sedan satte han sig ner på sängen. Han klappade på platsen bredvid sig och jag satte mig där.

Justin la armen om mig och jag log mot honom.

Ingen i hela världen hade någonsin fått mig att känna såhär.

Och bara av små beröringar vaknade fjärilarna till liv i min mage.

Det roliga var att jag aldrig hade trott på det där med fjärilar, men när det väl händer, då vet man att det är på riktigt.

We are 4-real<3

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Varför kommenterar ingen   

#KOMMENTERA!!!