Jag sögs nästan in i min egen lilla värld. Där det bara var han och mig tillsammans.

Inget kunde stoppa oss.

-      You and me Justin, you and me…, viskade jag i hans öra.

-      Forever and always…,viskade han tillbaka innan han omfamnade mig och gav mig den underbaraste kyssen av dem alla.

Take my hand, either you let go now, or hold on forever…

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Justin hjälpte mig att packa, såklart gick han in i min garderob och rotade runt där.

Pinsamt nog kom han ut med en av mina ”sexigaste” spetstrosor.

-      I like it! utbrast han.

Snabbt vände jag mig om och såg vad han höll i.

Skrattet som kom var ostoppbart.

Justin fortsatte att titta på trosorna och sedan helt plötsligt började han skratta också.

Antagligen mitt sjuka garv som fick honom att skratta.

-      Oh my god, you’re so weird Justin! You’re so lucky I love you! Skrattade jag och Justin tittade på mig med kärlek i blicken.

-      Well, I guess I have good luck then! Svarade han och sedan satte han mina trosor på huvudet och sprang runt i rummet.

Vilket resulterade att jag fick ännu en skratt attack.

Efter många minuters skrattande fortsatte vi min packning, precis när jag var klar och skulle lägga tillbaka trosorna märkte jag att de inte låg på platsen Justin hade lämnat dem på.

-      Where are them Justin? Fnissade jag.

-      What? Svarade han snabbt och försökte se oskyldig ut.

Jag kom närmare och tillslut var jag bara några centimeter ifrån honom.

-      Where are them? Viskade jag sedan.

Jag såg hur han rös till och sedan stoppade han handen i fickan.

Jag log och tog mina trosor ur hans hand som han hade dragit upp.

-      Thank you! Sa jag sedan och gick in i min garderob.

-      Are you serious? Utbrast han och slog ut med armarna när jag kom ut igen.

-      What do you mean? Frågade jag och slängde upp väskan på axeln.

-      Like, you came this close and I don’t even get a little kiss…,mumlade han surt.

-      Aww! Are Justin grumpy now? Sa jag med tillgjord baby röst.

-      Yes I am! Svarade han och skrattade sedan.

Jag gick fram till honom och gav honom en snabb puss på munnen.

-      Still grumpy…, mumlade han och drog mig mot honom igen.

-      Well, I guess it just have to be like that then! Skrattade jag och gick ut från rummet.

-      Now you’re just mean! Ropade Justin efter mig när han joggade ifatt mig.

-      And still, you love me! Skrattade jag och tog på mig mina ytterkläder.

Justin bara log och gjorde detsamma.

Ännu en gång tog vi taxin hem till Justin.

Pattie var verkligen glad över att se mig.

-      Oh, Amira! I’m so glad you’re here! Sa hon när hon såg mig komma in I köket med packningen på ryggen.

-      Me to! Svarade jag och log vänligt mot henne.

-      Justin, would you mind taking her things upstairs? Fortsatte hon sedan och gick fram till mig medans hon sa det.

Justin nickade snabbt och tog sedan min packning. Snabbt var han borta och Pattie vände sig mot mig.

-      You have no idea how it have been sense you left. Justin barley ate at all, he just sat around in his room with his cellphone, and nothing really happened. He just sat there. But today he just went downstairs and said that he was going out. And he came back with you! Sa hon och kramade mig hårt.

Jag kramade tillbaka, lite förvirrad faktiskt.

-      Thank you! Viskade hon och innan jag hann svara kom Justin in i rummet.

Han log stort och kramade om sin mamma som precis hade släppt mig.

-      We’re going upstairs! See you later.

Vi gick upp för trappan och sedan vidare in i Justin’s fina rum.

Han stängde dörren och jag satte mig på hans säng.

Justin satte sig bredvid mig och vände överkroppen mot mig.

Jag riktade huvudet mot han och hans leende överväldigade mig.

Han var verkligen lycklig nu.

Och det var jag också.

För att klara det här behövde vi båda två, och som det ser ut just nu, ja, vi kommer klara det.

Jag lutade mig sakta fram och kysste honom.

Redan efter några sekunder drog jag mig tillbaka med ett retsamt leende.

-      HEY?! I wasn’t finished? Utbrast han och jag skrattade åt hans snopna min.

I want you to know, you’re far from the usual…

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

2 kommentarer för mer!