Jag vaknade på ett hotell rum med en dålig huvudvärk.

Var är jag, och vad gör jag här?

Jag sneglade runt i rummet och såg sedan en lapp.

”Kära dotter, jag är ledsen att jag behöver göra det här, men jag måste tyvärr lämna dig. Jag har betalat det här hotellrummet för två års framtid, men efter två år måste du börja betala själv. Du befinner dig i Atlanta, USA. Jag vet att du är rädd just nu, men du måste acceptera detta och gå vidare.  Jag älskar dig, mamma”

Jag kokade nästan av ilska. Hon hade sövt mig typ och sedan dumpat mig på ett hotell hund tusen tals kilometer hemifrån.

Tack mamma, jag bara älskar dig just nu.

Jag suckade för mig själv.

Det var väll bara att vänja sig vid att klara sig själv.

Och varför behövde hon lämna mig?

Så många frågor, så lite svar.

Jag såg mig omkring i hotell rummet. Allt var vitt eller lila. Jag kunde nog trivas här, men alldeles ensam?

Det skulle vara ensamt, men jag antog att jag skulle klara av det.

Jag hoppades att jag skulle klara av det.

Dagen tillbringade jag med att bekanta mig med mitt hotellrum.

Jag visste redan nu att det skulle vara svårt att ha kvar hotellrummet om två år.

Det första jag gjorde var att leta rätt på någon restaurang som letade servitriser eller något liknande.

Jag hittade nästan direkt ett jobb och ringde in om en intervju, tur hade jag nog, eftersom de hade en tid nu som jag kunde intervjuas på.

Jag satte snabbt på mig ett par jeans och en tröja med tryck på.

Som tur var hade jag direkt funnit mina kläder i garderoben, tack och lov.

Jag tog en av mina handväskor, som låg precis vid dörren, och fyllde den med det nödvändiga.

Sen gick jag ut genom dörren, var noga med att låsa, och in i hissen som stod och väntade på mig turligt nog!

Jag åkte ner till Lobbyn och gick sedan ut i solskenet utanför.

Det kändes att det här var en bra dag, en riktigt bra dag.

Jag började gå med mobilen i handen, GPS du vet!

Efter en halvtimme kom jag äntligen fram till restaurangen, det såg lite väl ”fancy” ut. Jag antog att detta skulle bli en svår intervju.

Jag klev in genom dörren och en kypare kom direkt fram till mig.

-      Hello, welcome to resturant Silverstedth, table for one or more? Sa kyparen och log vänligt mot mig.

-      Ehum, I´m here for an jobintervju…sa jag och log lite.

-      oh! sorry! this way! Sa han och visade mig vägen till ett kontor.

Jag knackade på dörren och den öppnades nästan direkt.

I dörröppningen stod en man i trettioårsåldern som log vänligt så fort han såg mig.

-      Amira? Sa han frågande.

Jag nickade och log.

-      Welcome! Sa mannen och släppte in mig.

Jag nickade bara igen.

-      How old are you? Frågade han medans vi båda satte oss på varsina stolar, han bakom skrivbordet och jag framför.

-      I´m 16 years old, sa jag och log.

-      So you are still going to school?

-      Yes…

-      Then you can´t work at day…mumlade mannen och började leka med någon boll han hade på skrivbordet.

Jag log lite åt bollen eftersom det såg ut som en hundvalp.

Intervjun fortsatte och jag svarade på många frågor, när den var slut sa han bara: I´ll contact you in a few days!

Jag gick hemåt och suckade lite för mig själv.

I morgon började skolan.

Ny skola, nya kompisar, nytt hus, nytt liv.

--------------------------------------------------------------------------------

Nå...vad tycker ni? (:

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att de inte fattade? Kunde de inte bara lämna henne ensam. Nu stod de framför henne igen. Bad henne göra saker. Saker hon aldrig skulle göra i vanliga fall. Men när de stod där med laddade knytnävar, hade hon ens ett val? Ansikterna kom närmare o...

Både jag å Maria går som sagt i 8an nu. Blir en hel del plugg, sen har jag min sport, och Maria har sin. alltså kan vi inte lova att ni får kapitel osv. Vi kan heller inte lova att ni kommer få en massa uppdateringar, Om vart vi är, varför ...

Hej hörrni! :)Vi kommer ha en bloggpaus nu under sommaren, varför sitta inne och skriva liksom?Det kanske kommer upp ett kapitel någon gång ibland men inte ofta...Ha det så bra allihopa!   ...

Mina ögon fortsatte att leta efter den perfekta tjejen att dejta den första vecken, i år tänkte jag slå på stort. Och då såg jag henne. Den perfekta tjejen. Hon gick som vilken annan tjej som helst. Men det blonda håret som studsade upp och ner på ...

    Derek och jag var riktigt lika, bara det att han var svart hyad, och jag vit hyad. Men båda gick mer efter utseendet än insidan. Båda var de två populäraste killarna på skolan. Och båda hade en hel drös med tjejer efter sig varje dag. Det va...