Tjenixen alla glada läsare! :DD

Nu äre såhär att jag ska få hjälp av mina underbara kompis Maria, hon ska skriva delar av novellen tillsammans med mig (:

Alltså kommer Maria och Mimmi (jag) skriva novellen Paradise.

Hoppas ni gillar vad vi skriver! (:

pusshej<3

- Nå, ska ni säga något eller? utbrast han.

Jag smålog lite.

- Det här är verkligen inte lätt att säga...men jag kommer bara säga det rakt ut.

Pappa nickade och såg plötsligt allvarlig ut.

Jag hade tittat ner i marken hela den här tiden, men nu lyfte jag min blick och mötte hans ögon.

- Jag är gravid.

--------------------------------------------

Först såg pappa bara helt förvirrad ut och tittade på mig en lång stund och sedan på Oscar. Efter det kollade han lite på min mage. Jag höll andan, sedan rann en tår långsamt ner från min kind, jag vet inte varför.
-P-Pappa.. började jag och min röst lät väldigt pipig och rädd
Oscar tittade försiktigt på mig och såg väldigt orolig ut.
-Ä-Är du säker...? sa pappa och jag kände verkligen inte igen hans röst.
Jag bet mig i läppen.
-J-Ja, vi var och t-tittade nyss.
-Men nä... när.. började pappa och jag förstod exakt vad han menade.
-Det var på f-festen. Vi var fulla pappa, det det var inte meningen, jag kommer inte ihåg någonting.
-H-Har du varit full... frågade pappa och tittade ner i marken.
-JAG FATTAR INTE ATT DU KUNDE?!!! utbrast han sen och både jag och Oscar hoppade till.
Sen reste han sig upp, gick med hastiga steg förbi oss och slängde igen ytterdörren med en smäll. Efter det blev det helt tyst. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag vände försiktigt huvudet mot Oscar, han såg väldigt ledsen ut och man såg att han inte visste vad han skulle göra. Sen bara sjunkte jag ner på golvet med huvudet mot knäna och satt bara där. Oscar var snabb att sätta sig brevid mig tätt intill med armarna runt mig. och då började tårarna forsa ut genom ögonen på mig och det kändes som att hela jag bara skulle gå sönder.

Vi satt tysta en stund tills Oscar bröt tystnaden.

- Han kommer över det, jag lovar! sa han och kramade mig extra hårt.

                                       Tre dagar senare

Jag ligger i min säng och tittar upp i taket Oscar ligger brevid mig. Igår fick jag ett sms av pappa det stod:"Är i Tyskland och jobbar" Det gjorde mig lite ledsen att han inte skrev mer men det var första gången han skrev vart han är. Han borde finnas där för mig nu när mamma är död men det känns bara som att han vill bli av med mig, att jag behöver honom förstår han inte.

Jag fattade att han tog det hårt, att jag var gravid och allt, men han måste förstå att jag faktiskt behöver en förälder i spelet, speciellt nu.

Jag kände Oscars blick bränna.

- Du vet att jag alltid kommer finnas här för dig va?

Jag sneglade ner på honom och log lite.

Oscar kom upp i min säng och kramade mig.

- Now and forever...<3 viskade han i mitt öra innan hans mjuka, perfekta läppar nuddade mina.

-------------------------------------------

Jaha..Dilema.

Är inte det bara fantastiskt?!^^

Okej, så nu är det såhär att jag har värsta idén på en ny novell, men jag har ju precis börjat på denna, och kan ju inte avsluta den nu när hon är gravid o allt !?

Haha, nej men vad tycker ni?

Ska jag avsluta den nuvarande novellen vid typ 20 delen? eller ska jag fortsätta länge på den nuvarande och kasta bort min andra idé? 

 <---- såhär känner jag mig just nu ^^

Lite sur eftersom jag skrev den här delen igår och sen bara försvann den?! :o

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

3 månader senare

Jag stirrade på min mage i spegeln.

- Det kan inte vara möjligt...mumlade jag och kände hur en tår rann långsamt ner för min kind.

--------------------------------------------

Jag studerade min mage mycket noga.

Hur kunde jag vara så...så fet utan att ha ätit speciellt mycket?

Och det här var verkligen inte fettma.

Magen var...rund.

Jag kände hur hjärtat började banka hårt.

"Det kan bara inte vara möjligt..." tänkte jag när jag slog nummret till Oscar.

*samtal*

Oscar: heyy bbaby!!

Tiffany: jag tror jag är gravid.

O: men testerna sa ju att du inte var det?

T: Jag vet! Hur kan de ha så fel?

O: jag kommer om 5.

*samtal slut*

De fem minuterna kändes oändliga.

Jag fattar bara inte, de sa ju att jag inte var gravid och sen helt plötsligt blir jag det.

Eller jag kanske bara är fet?

Nej...jag har ju inte ätit så mycket snabbmat, faktiskt typ inget på två månader.

Jag drog upp tröjan ännu en gång och studerade min mage.

Snart skulle pappa vara hemma också, han var bara och handlade.

Det ringde på dörren, jag öppnade snabbt och Oscar kramade mig så fort jag öppnade.

- Få se? frågade han nervöst.

Jag drog upp tröjan och han slog sig för munnen.

Det syndes alltså väldigt tydligt.

Hur dum får jag va? Jag måste ju ha märkt något? Men nej..

- Ska vi åka in och be någon dubbelchecka iallfall? frågade oscar efter ett tag.

Jag nickade och tog min jacka.

Han körde snabbt till sjukhuset och vi kom snabbt in i ett rum.

Där satt vi och väntade i typ en halvtimme innan en sjuksköterska kom in.

- Hej! Jag heter Marie och jag är din barnmorska, du trodde alltså att du var gravid? sa kvinnan och log vänligt mot mig.

- Ja, sa jag argt, men jag fattar inte hur alla doktorer kan ha så fel eftersom jag checkade om jag var gravid för tre månader sedan och de sa att jag var 100% negativ?

Marie log vänligt igen.

- Ibland kan också doktorer ha fel! sa hon.

Jag blängde surt på henne.

- Men nu ska vi ta oss en titt! sa hon och tog fram någon gelé aktig kräm som hon smorde in min mage med, skitkallt!

Jag gick hand i hand med Oscar till parkeringen.

Jag sneglade på honom. Han log.

- Det kommer inte bli lätt, men jag kommer vara vid din sida hela tiden! sa han och jag stannade.

- Lovar du? sa jag och stirrade på honom med stora ögon.

Oscar kysste mig.

- Jag lovar!

Vi fortsatte att gå mot bilen och när vi väl satt i den började Oscar köra hem till mig.

- Nu kommer bara det svåra...suckade jag.

- Vadå? sa Oscar dumt.

- Berätta för pappa...mumlade jag lågt.

Oscar såg plötligt väldigt nervös ut. Han hade antagligen inte tänkt på det.

Vi svängde in på min gata och klumpen i magen växte. (alltså inte barnet ^^)

Oscar stängde av bilen och vi satt där och bara stirrade framåt innan Oscar suckade några gånger och sedan gick han ur bilen.

Jag följde hans exempel och steg ur bilen jag också.

Vi gick hand i hand in genom dörren.

- Hallå? ropade jag in i huset.

- Hej stumpan! hörde jag pappas röst säga från vardagsrummet.

Typiskt, när jag inte vill att han ska vara hemma är han hemma...-.-

Jag tog av mig mina skor och gick sedan in i vardagsrummet med Oscar tätt efter mig.

- Tjänare Oscar! sa pappa vänligt.

- Hej Stefna! :D sa Oscar lika vänligt.

Vi satte oss i två sitts soffan och stirrade på pappa.

Vi satt där ett tag innan pappa fick nog av tystnaden.

- Nå, ska ni säga något eller? utbrast han.

Jag smålog lite.

- Det här är verkligen inte lätt att säga...men jag kommer bara säga det rakt ut.

Pappa nickade och såg plötsligt allvarlig ut.

Jag hade tittat ner i marken hela den här tiden, men nu lyfte jag min blick och mötte hans ögon.

- Jag är gravid.

-------------------------------------------

Hur ska han reagera?!! :o

Jag suckade lågt och sen svängde vi in mot sjukhuset.

"Nu är det väll bara att hoppas..." tänkte jag och klistrade fast ett fejk-leende på läpparna.

--------------------------------------------

Jag skulle få resultatet om några dagar. Så nu var det verkligen bara att hoppas.

Förhoppningsvis var jag inte gravid, jag menar, en 16åring ska inte vara gravid.

Jag har ju inte ens gått klart high school liksom.

Oscar var på gott humör när vi körde hem.

Till min förvåning körde han inte hem till mig, han körde hem till sig.

- Skulle du inte skjutsa hem mig? frågade jag förvånat.

- Jag tänkte att vi kunde hänga lite (: svarade han lättsamnt och log stort.

Jag sa inget. Jag hade ju saknat honom, så varför inte?

Oscar parkerade bilen och sedan gick han över till min sida för att öppna dörren.

- Tack så mycket! sa jag vänligt när jag steg ur bilen.

- Var så lite så! sa han och log mot mig.

Jag fattade hans hand när vi kom in i huset.

Oscar vände sig mot mig och kysste mig.

- Har jag nämnt att jag älskar dig...? sa han och jag tittade förvånat på honom.

Sen mjuknade jag upp och log.

- Nu har du det! sa jag och kysste honom.

Vi gick till soffan och tittade på en film. Jag kramade honom.

- Har jag nämnt att jag älskar dig? viskade jag i hans öra.

- Nu har du det! viskade han tillbaka och blinkade med ena ögat.

Jag fnittrade till och pussade honom lätt på munnen.

Efter filmen satt jag och Oscar i soffan och bara snackade.

- Men du...jag tror inte du är gravid faktiskt! sa han och log vänligt mot mig.

Jag rörde vid min mage.

- Det tror inte jag heller! sa jag långsamt och log sedan.

Det kände bra.

Antagligen var jag inte det, men det var ju bara att vänta på provsvaren (:

Två dagar senare

Jag satt ensam hemma när provsvaren kom med posten.

Jag hade nog inte varit så lycklig som jag var precis då.

Jag var inte gravid.

Det kände lite ledsamt ändå...

Men ändå väldigt skönt.

Jag lirkad snabbt fram min mobil från fickan.

" Är inte gravid :DDDDD" skrev jag till Oscar.

Snabbt därefter fick jag ett svar från honom.

"Ska jag skratta eller gråta?! :DDDD"

"Både ock? ;)"

Jag skrattade lite och gick sedan och tittade lite på tv:n. Inget roligt som vanligt.

3 månader senare

Jag stirrade på min mage i spegeln.

- Det kan inte vara möjligt...mumlade jag och kände hur en tår rann långsamt ner för min kind.

Sen slog en tanke mig.

Jag vet ju inte om jag är gravid? Tänk om det är falsk alarm...

Jag log för mig själv.

Ja...ja, det måste vara ett falskt alarm.

Mitt leende stelnade plötsligt.

Eller?

--------------------------------------------

Jag cyklade hem till mig.

När jag väl kom in genom dörren tog jag snabbt av mig mina skor och sprang halvvägs upp för trappan.

- HALLÅ?! ropade jag så det hördes över hela huset.

Inget svar.

Hur kunde pappa inte vara hemma nu?

Jag suckade lite innan jag gick upp till mitt rum och bara la mig ner i sängen.

Jag tittade upp i taket, bara stirrade upp i taktet.

Why is life so hard?

två veckor senare

Jag hade inte snackat med Oscar alls, han hade ringt och smsat mig flera gånger per dag. Men nu efter två veckor, hade jag inte fått ett enda sms på två dagar.

Precis när jag tänkte det plingade det till i min mobil.

"Jag vet att du är upprörd, men jag ber dig, snälla ring mig<3"

Jag suckade lite för mig själv. Nån gång måste jag ju göra det.

Jag slog hans nummer och han svarade verkligen direkt.

*samtal*

Oscar: Hallå?

Tiffany: Hej...

O: TACK OCH LOV! varför har du inte svarat på mina sms eller ringt upp mig?

T: Jag...jag ska kolla om jag är gravid i dag, och...vill du följa med?

O: G-gravid?

T: Ja...

O: jag kommer om 5.

*samtal slut*

Jag kammade snabbt igenom mitt hår. Det var verkligen länge sedan jag träffade honom, och...jag saknade honom verkligen.

När håret inte blev som jag ville tog jag irreterat upp en tofs från min nattduksbord och satte upp håret i en vanlig hästsvans.

Det plingade på dörren, jag gick långsamt ner och öppnade den.

Oscar drog handen genom håret och såg nervös ut.

- Hej...sa han och jag log lite tveksamt mot honom.

- Hej, sa jag lågt.

Jag tog min jacka och vi åkte iväg.

Oscar körde koncentrerat. Säkert ännu mer koncentrerat för att han inte ville tappa behärskningen.

Jag suckade lågt och sen svängde vi in mot sjukhuset.

"Nu är det väll bara att hoppas..." tänkte jag och klistrade fast ett fejk-leende på läpparna.

------------------------------------------

Vad tror ni? är hon gravid eller inte (:

Han lyfte långsamt upp mitt huvud med pekfingret.

- Tiffany, jag vet att detta går väldigt snabbt fram, men skulle du vilja bli tillsammans med mig? sa han långsamt och faktiskt lite nervöst.

Jag log mjukt och kramade honom.

- Ja...viskade jag i hans öra.

Jag kunde nästan känna hans leende.

--------------------------------------------

Jag satt på en bänk, bredvid mig satt min pojkvän.

Det kändes skönt att tänka så.

Pojkvän.

Jag tog upp min mobil och såg att klockan var strax över två.

Jag fnissade till.

Oscar tittade lite undrande på mig.

- Äh inget! sa jag och fnissade lite till.

Oscar bara skakade på huvudet och kysste mig.

- Ska vi gå? frågade jag och reste mig snabbt upp.

Lite för snabbt kanske, därefter ramlade jag ner i sanden.

Jag började gapskratta och Oscar skrattade han med.

- Hur full är du egentligen? skrattade han fram.

- vadå full, såhär är jag i vanliga fall ^^ skrattade jag.

Oscar sträckte fram sina händer och skrattade lite.

Jag fattade dem snabbt och var sedan på fötterna igen.

- Ska vi gå hem nu kanske? frågade han och jag nickade.

Vi gick hand i hand hem till Oscar, jag skulle sova över där.

Jag stirrade på huset, det var verkligen skit stort.

- Wow..sa jag och Oscar la armen om mig.

Vi gick in och la oss på sängen direkt, varken jag eller Oscar borstade tänderna.

Min sista tanke var: I morgon kommer nog mina tänder vara gula :/

När jag vaknade nästa morgon såg jag mig omkring i rummet, kunde inte minnas något om vad som hade hänt i går.

HUvudvärk hade jag också, vad hade egentligen hänt igår?

Jag sneglae runt i rummet igen.

Oscar låg tätt bredvid mig, jag skakade lite på honom och han vaknade direkt.

- Hello beautiful! sa han och försökte kyssa mig.

- Oscar, vad hände igår? sa jag och drog mig undan för kyssen.

Han såg lite snopen ut men började förklara allt han kom ihåg.

- SÅ JAG HAR DRUCKIT?! utbrast jag högt.

- Ja...du sa ju ja till det, och då var du ju inte ens full...svarade han lugnt.

Jag lät orden sjunka in i mitt medvetande.

Jag = dricka = full direkt = Sova över hos Oscar = vad-som-helst-kunde-ha-hänt.

Jag tittade snabbt ner på min mage.

Hade vi verkligen haft det?.

Neeee!! det kunde vi inte ha haft, jag menar, neej...eller?

Jag tittade på Oscar och frågade honom rakt ut.

Oscar såg lite skamsen ut och jag slog mig för pannan.

- Förlåt, men jag måste gå...vi ses.., sa jag och kysste honom snabbt.

När jag kom hem var inte pappa hemma, jag undrade vart han var, han brukar alltid vara hemma såhär dags.

Jag behövde verkligen mamma just nu.

Jag tänkte ett tag och tog sedan några blommor, gick ut genom dörren för att börja cykla mot kyrkogården.

När jag kom dit var det absolut ingen där. Jag log nöjt och hittade snabbt mammas grav.

Elisabeth Parker

1965-2000

We will always love you.

Jag log mot gravstenen.

- Hej mamma, jag vet att jag inte har varit här på ett tag och...ja...jag har ett problem som kommer vara väldigt svårt att berätta för pappa...

Jag tog en paus.

- Jag har skaffat pojkvän...och vi var på fest igår, sen skulle jag sova över hos honom...

Jag tog ett djupt andetag.

- Jag tror...jag tror att jag kommer bli gravid mamma...sa jag och kände hur jag började gråta.

Hulkande fortsatte jag att berätta om alla saker jag verkligen inte ville skulle hända.

- Men arma barn! sa en röst bakom mig.

Jag hoppade till av förskräckelse och stirrade på tanten som stod bakom mig.

Hon gick fram till mig och satte sig bredvid mig.

- Inte ska du vara ledsen för något du inte ens vet om det ska hända? sa tanten och log vänligt mot mig.

Jag nickade förstående.

- Men, det var första gången...och jag kommer inte ens ihåg det? sa jag och tårarna envisades med att fortsätta rinna ner för mina kinder.

Hon torkade bort några tårar med sina händer.

- Inte ska du gråta för det inte! Om du verkligen vill kolla om du är gravid eller inte, kan du nog göra det om ungefär två veckor! sa tanten och jag log mot henne.

- Tack så jättemycket...eh...

- Kalla mig Berit! sa hon och jag log.

- Tack så jättemycket Berit!

Jag reste mig upp, och började gå mot min cykel.

Jag visste att jag nu skulle behöva berätta det här för pappa. Och han skulle inte bli glad.

Sen slog en tanke mig.

Jag vet ju inte om jag är gravid? Tänk om det är falsk alarm...

Jag log för mig själv.

Ja...ja, det måste vara ett falskt alarm.

Mitt leende stelnade plötsligt.

Eller?

Ja...Rubriken säger väll allt?! ^^

Men har en match idag, sen ska jag va med en kompis (:

Jag vet, jag bara hatar när människor som har bloggar gör ett sånt här inlägg.

Men men, puss!