Alla litade på det fejka mig, ingen förstod.

Igenom den barriären av leenden finns också ledsamheten.

Och jag har ingen att dela den med.

Mina vänner var inte mina vänner.

De var bara mina ledsagare.

De följde efter mig som mina knähundar.

Ibland önskar jag att jag åtminstone hade en bra vän, en bra vän som jag kunde dela allt med.

True friends sees the sadness in your smile, false ones believe it.

----------------------------------------------------------------------------------------

Bussresan gick snabbt och efter en kvart stod jag utanför cafét vi skulle fika på.

Om Justin så mycket som ens snackade med henne för mycket skulle jag aldrig mer umgås med henne.

Glöm och dröm.

Han var min.

Snyggingar som han hittar man inte överallt.

Jag gick in genom dörren, från min högra sida hörde jag någon ropa mitt namn.

-         Amber! Here we are! Ropade Miriam.

Jag klistrade på ett leende, fejk som vanligt, och gick dit med lätta steg.

-         Hi guys! Sa jag och tog hand med Ryan som Miriams kompis tydligen hette.

Jag satte mig ner mittemot dem och Miriam log så pass att jag trodde tänderna skulle trilla ur.

-         Where is the guy you were bringing? Frågade hon plötsligt medans Ryan satt och spanade in mig.

-         Oh, he should be here any minute! Svarade jag och log.

Miriam nickade och några sekunder senare klev Justin in genom dörren.

-         Hi Amber, and…you guys! Sa Justin och satte sig ner bredvid mig.

-         I’m Miriam and this is Ryan, sa Miriam och log mot Justin.

Dock inte lika obehagligt som hon gjorde mot mig.

Kul reaktion jag framkallar från henne.

Om hennes tänder ramlar ut tänker inte jag betala försäkringen.

Just saying…

Jag beställde en chokladboll och ett glas Coca Coola.

Coca Colan smakade himmelskt. Det var därför jag älskade det här cafét, de hade världens bästa Coca Cola, och jag vet att alla Coca Color egentligen borde smaka desamma men inte denna. Den här slog allt!

Jag vände mig mot Justin, nu skulle jag ge han lite uppmärksamhet. Men ytterst lite.

Det var trotsallt han som skulle komma till mig. Såklart.

-         So tell me more about your singing? Sa jag och log gulligt mot honom,

Justin började berätta.

Jag var helt ointresserad så jag satt bara och nickade och log.

Han verkade gå på det och fortsatte att berätta ännu mer.

Han glömde helt totalt bort Miriam och han andra killen vad-han.nu-hette.

Min plan fungerade, jag var ett geni.

Inom de närmaste veckorna skulle han vara min.

Ja jag var självisk, deal with it.

Me, myself and I…

--------------------------------------------------------------------------------

JAG VET ATT DEN ÄRKORT!

har faktiskt ont i huvudet :/