Ashley ville ju såklart bevisa att hon litade på mig så hon började berätta saker om sitt liv, det visade sig att hon hade det lika svårt hemma som mig, i hennes skola var hon också ”bitchen #1”.

-         It’s so annoying. Like, sometimes I just feel like slap them all, sa hon och himlade I ögonen.

-         Oh my god, my life is just like yours, how come? Like, it feels like you are my sister or something how weird is that? Utbrast jag.

-         Really weird…, mumlade Ash.

Real friends are them who’s supporting you from the very beginning…

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Vi satt där ett tag, hade det verkligen trevligt.

Jag ville öppna mig för Ashley, men det var inte rätt tillfälle. Och jag ville verkligen inte berätta något på ett allmänt ställe, alltför många kan lyssna.

Det sa jag till Ashley också, hon verkade lysa upp mer på något sätt.

Jag blev glad av henne, hon gav mig glädje, samma glädje Justin hade gett mig.

Nu hade jag inte träffat honom på tre veckor, saknaden gnagde i mig.

Han kan ju träffa vem som helst där ute egentligen.

Jag skakade av mig känslan. Varför skulle saknaden slå till nu? Jag mådde ju bra, umgicks med Ashley, hade allmänt roligt och bara var mig själv?

Vi bestämde oss för att fortsätta shopping rundan, massa fler kassar plockade vi på oss, såklart hade vi mer pengar över när vi var klara.

-         So…I’ll go home and dump my things and then I’ll come over? Sa jag frågandes.

-         Yeah sure, I’ll see you later! Ropade Ashley medans hon gick baklänges.

Jag vinkade glatt och vände mig sedan om.

Synen jag mötte gav mig känslor jag aldrig hade känt förut.

Varför?

Jag kom hem och dumpade alla mina saker på sängen.

Alla saker vi sa, alla saker vi gjorde, allt… allt är förstört nu.

Hur kunde han?

Tårarna rann.

Ilsket torkade jag bort dem.

Han var inte värd mina tårar.

Jag plockade fram mobilen och letade upp våran convo.

”Do you have something you want to say to me?” skrev jag.

Snabb plingade det till.

“ No…not that I know, why? What’s up baby?<3”

Jag kunde knappt kontrollera mig själv.

Orden vräkte ut ur min mun, om någon såg mig just nu skulle den nog bli rädd.

Såhär arg hade jag verkligen aldrig vart.

Hur vågar han ens skriva baby?

Jag är så inte hans baby.

Han var ju tydligen tillsammans med någon annan.

Idiot.

” Oh I see, so you don’t want to tell me that you’re cheating on me? Ok, then I guess I’ll just have to accept it. JERK! “

Jag darrade av ilskan.

Mamma kom in i mitt rum.

-         Hey Hunny, dad and I are going on a business trip! Sa hon och log moderligt mot mig

-         Like I care, you’re always doing that! Fräste jag mot henne.

Mamma stängde munnen och sedan stängde hon dörren försiktigt.

Jag satte mig på sängen. Tårarna rann som aldrig förr, hulkande försökte jag skriva ett sms till Ash.

Jag behövde henne verkligen, det gjorde jag.

Jag slängde mobilen i väggen när jag fick i väg sms:et.

Helt värdelöst liv jag hade.

Ashley kom inom tio minuter.

Helt underbar person det var.

Hon lyssnade på hela historien, på alla detaljer.

Efter Justin historian berättade jag om mitt liv. Hur värdelöst allt var, hur mina föräldrar åkte på affärsresor 24/7, hur alla förväntade sig en massa bitchiga saker av mig, fastän jag bara var sådan på utsidan.

Ashley förstod.

För en gångs skull förstod någon mig.

Jag log mot henne genom tårarna.

-         Thank you for being here, it really means the world Ash, sa jag svagt och Ashley log mot mig.

-         That’s what friends are for Amber.

Better one true friend then a million false.

------------------------------------------------------------------------------------------------------