Vi satte oss i vardagsrummet, tydligen var inte hans mamma hemma.

Tydligen så var han äntligen ledig från jobbet, om han nu ens hade något jobb. Det kanske också bara var en stor fet lögn.

Precis som han var.

En stor fet lögn, kul att ens känna någon sådan.

Om han skulle be om ursäkt skulle det vara en riktigt en. Ingen liten som han bönade och bad för att jag skulle förlåta honom.

Då kunde han hälsa hem.

Pay back time bitch.

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Justin tittade på mig. Han visste tydligen inte vart han skulle börja.

Jag bara satt där, stirrade tillbaka. Tillslut blev det väll obekvämt för honom, så han harklade sig och började snacka.

-         First of all, I’m truly sorry Amber. But as you know, I’ve got a girlfriend, Caitlin. Though we broke up yesterday, I don’t really know about you and me. Sure, you are a truly amazing person, but we are so different, we are from different worlds. I know you like me, and yes, I like you to. Just not that much that I think we could work, babblade han på lungt.

Orden sårade såklart. Vad menade han egentligen med att han inte trodde vi kunde funka för att han inte gillade mig så mycket?

Jag satt bara där och stirrade på honom. Aldrig att jag visar exakt vad jag kände. Aldrig.

-         Thank god! I tried to get rid of you the first day we met, like seriously, leave me alone? Did you really think I liked you? Please, get a life dude, fräste jag.

Justin såg chockad ut. Han hade nog inte väntat sig det.

-         D-did you really just play around? Frågade han sårat.

-         Well duh, why would I want you? Like, no fens but you’re not the guy I want to be seen with, sa jag överlägset.

Justin litade på mina ord, såklart. Vem skulle inte när jag lät så överlägsen, jag hade gjort det här förut. För många gånger kanske.

Vad gjorde det nu? Han sårade mig, jag ger mig inte förens jag har sårat honom.

Justin tittade uttrycklöst på mig.

Men jag såg rakt igenom honom. Jag hade träffat punkten jag ville träffa. Han var sårad.

Jag log elakt, men på insidan var jag alldeles tom. Vad hade jag gjort egentligen?

-         Well, I got to go, Talk to you never, sa jag högt och vickade lite extra på rumpan när jag gick därifrån.

När jag kom ut genom dörren skyndade jag mig hem. Jag var glad att jag hade gått hit. Nu behövdes det verkligen.

Frisk luft, ensamhet och mina tankar.

Vad hade jag gjort?

Jag hade förstört oss.

Om det ens hade funnits ett oss.

Väl hemma gled jag ner vid dörren så fort jag hade stängt den. Tårarna rullade långsamt ner för kinderna.

Ingen skulle förstå om jag berättade, inte ens Ashley.

Jag hade gjort fel, så fel.

Men han ville inte ha mig heller, så ändå kändes det ganska bra på något konstigt vis.

Det fanns inget oss längre. Det fanns bara han, jag och alla andra.

Men det var inte så jag ville att det skulle vara.

Oftast så fick jag precis som jag ville.

Men nu… Nu skulle det aldrig funka igen. Inte ens om 1000 år.

Jag hade förstört allt.

Precis allt.

Justin var sårad.

Jag var sårad.

Ingen förstod mig.

Mitt liv suger.

Dagen efter vart en total katastrof. Jag vaknade klockan åtta när jag hade planerat att sova till typ tolv.

Det fanns ingen god frukost hemma eftersom mamma hade bestämt sig för att ”bra mat är bra för magen”.

Inget bra program visades på tv.

Jag fick nästan inga sms, och jag kan ju inte börja smsa med någon liksom…

När jag kollade mig i spegeln såg jag ett troll som såg riktigt ruggig ut.

Sen fick jag ett sms som jag inte ens ville svara på.

Från honom.

”were you serious at my place? Did you actually just played around? If you did, I will never, ever see you again. If not, come and talk again?”

Nu fanns det ett val, ett mycket påverkande val också.

Om jag sa att jag inte hade vart seriös skulle jag ju ändå ha ljugit för honom, och det är inte bra. Dessutom skulle jag behöva förklara varför och bla, bla, bla.

Men om jag sa att jag var seriös, ville han inte se mig.

Skulle jag kunna glömma honom?

Eller skulle jag tänka på honom varenda dag?

Skulle jag kunna hitta någon lika bra?

Eller skulle jag aldrig ens träffa en sådan underbar person igen?

Frågorna snurrade runt, runt i mitt stackars huvud.

Jag somnade på soffan.

Drömde om honom.

I wonder if someone thinks of me when they can’t fall asleep at night.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

2 kommentarer för mer!

Vad tycker ni om vad hon sa till Justin?

Gjorde hon rätt/fel?

Förklara :)

PUSSHEJ<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att de inte fattade? Kunde de inte bara lämna henne ensam. Nu stod de framför henne igen. Bad henne göra saker. Saker hon aldrig skulle göra i vanliga fall. Men när de stod där med laddade knytnävar, hade hon ens ett val? Ansikterna kom närmare o...

Både jag å Maria går som sagt i 8an nu. Blir en hel del plugg, sen har jag min sport, och Maria har sin. alltså kan vi inte lova att ni får kapitel osv. Vi kan heller inte lova att ni kommer få en massa uppdateringar, Om vart vi är, varför ...

Hej hörrni! :)Vi kommer ha en bloggpaus nu under sommaren, varför sitta inne och skriva liksom?Det kanske kommer upp ett kapitel någon gång ibland men inte ofta...Ha det så bra allihopa!   ...

Mina ögon fortsatte att leta efter den perfekta tjejen att dejta den första vecken, i år tänkte jag slå på stort. Och då såg jag henne. Den perfekta tjejen. Hon gick som vilken annan tjej som helst. Men det blonda håret som studsade upp och ner på ...

    Derek och jag var riktigt lika, bara det att han var svart hyad, och jag vit hyad. Men båda gick mer efter utseendet än insidan. Båda var de två populäraste killarna på skolan. Och båda hade en hel drös med tjejer efter sig varje dag. Det va...