Bara för att få honom att snacka med mig, checka in mig, förstå vem han snackar med egentligen.

-         Sing I guess, not so famous yet though, svarade han kort och tittade mig sedan i ögonen, how about you?

-         Chill, practice with my cheerleader team, you know, those stuff.

-         Yeah…I guess…, mumlade han och la äntligen ifrån sig mobilen.

Men nej, då skulle han springa ut i vattnet för att ”leka” med James och Miranda.

Han måste vara tillsammans med någon.

Han måste.

Eller?

Guys are like toilets, either full of crap or taken.

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det blev så tråkigt på stranden. Ingen rolig. Inte ens Miranda, hon hade bara ögonen för James, James som fattade min värld gav mig visserligen lite mer uppmärksamhet än henne. Men ändå. Det var verkligen inge kul när Justin bara spelade med sin mobil.

Jag reste mig upp, plockade ihop mina grejer, och började sedan gå.

James ropade såklart efter mig, Miranda brydde sig inte, varför skulle hon, ensam med två heta killar? Hur kunde livet bli bättre.

Det jag inte var beredd på var en obekant hand emot min.

Den drog tillbaka mig.

Jag vände mig om för att fräsa ut de mest dåligaste orden jag kunde. Men blev som förtrollad av hans ögon.

Hans underbart bruna ögon.

-         Where are you going? Frågade han mig.

-         Where do you think I’m going? Svarade jag och drog ut på det.

-         I don’t know, I thought you wanted to chill at the beach with us?

-         Well, it’s not quit fun? Like, you barely even talk to me anyway, James and Miranda is like this close, like how do you think I feel, I’m not use to this,  utbrast jag.

Justin tittade på mig och började sedan flina.

-         Then tell me what you are used to? Sa Justin och jag sneglade på honom genom ögonfransarna.

Vi gick och satte oss på en bänk och jag började berätta om mitt glamorösa liv i skolan och hemma.

-         Well, at home, I kind of get everything I want, I’m the only child and my parents loves me, sometimes I wish I had a little brother or sister, but then I wouldn’t get everything I would like. So I kind of like it as it is!

Justin tittade på mig, jag såg på honom att han nästan inte kunde hålla sig för skratt.

-         Then at school, I live a completely different life. I’m the head cheerleader, and the most popular girl at school. I don’t have a boyfriend though, but everyone wants to hang out with me. They treat me like a queen. If I want something, I’ll get it. My grades are perfect to, and I’m a virgin, that’s maybe one of the many reasons every guy on the school likes me. I’m un touched. And well, that my life I guess.

Justin stirrade på mig.

Det började bli lite obekvämt så jag reste mig upp.

-         So what you want me to do, is to treat you like a queen, and give you compliments and over well you with flattery and act like I love you? Frågade Justin.

-         I don’t think you’ll have to act after a couple of days, sa jag förnärmat.

Justin fnittrade till.

Jag tittade på honom och höjde ena ögonbrynet.

-         Oh, I’m sorry Queen Amber! Utbrast han med stora ögon.

Jag hörde klart och tydligt sarkasmen i hans uttal.

Suckandes började jag gå hemåt.

Utan att veta att någon följde efter mig.

Väl hemma gick jag in på min gigantiska bakgård.

Poolen såg väldigt lockande ut så jag slängde av mig mina kläder och hoppade i.

Jag hade faktiskt inget emot att vara ensam ett tag.

Det var ganska skönt egentligen.

Att bara lyssna på den dunkande musiken från mina mini högtalare som stod bredvid solstolen.

Efter en stunds simmande klev jag upp och la mig i solstolen.

Sjöng med gjorde jag också, varför inte? Det var ändå ingen som hörde mig.

Trodde jag i all fall.

Sången utökades till lite dans.

Jag hade ju ganska bra erfarenhet egentligen eftersom jag gick på många fester och så var jag ju cheerleader.

Helt plötsligt kom det en låt som vi precis övade in på våra träningar. Snabbt gick jag till min position och började öva stegen.

Helt plötsligt hörde jag en busvissling bakifrån.

-         Nice ass Amber! I like it! Ropade Chris.

Snabbt vände jag om och såg min irriterande, men väldigt charmiga, granne stå vid staketet.

Jag bitchblickade honom och sedan fortsatte jag med stegen.

Jag kände mig iakttagen så jag vände mig om för att be Chris dra åt skogen, men han stod inte där längre.

Jag tittade mig omkring och blev plötsligt lite rädd.

Mamma och pappa skulle inte vara hemma på flera timmar, om det var en tjuv skulle jag vara hjälplös.

Plötsligt prasslade det till i busken.

Jag backade ifrån den och sedan hoppade någon fram.

Skrikandes backade jag ännu mer.

Snabbt såg jag vem det var, han vek sig dubbelt av skratt.

Som om han ens var rolig?

Don’t kiss a guy who eyes are green…

He kisses you once and goes to another queen…

Don’t kiss a guy who eyes are black…

He kisses you once and never comes back…

Then kiss a guy who eyes are blue…

He kisses you once and will always be true…

Kiss a guy who eyes are brown…

He kisses you once and never lets you down!<3

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

KOM IHÅG ATT KOMMENTERA!

det gör mig glader!

Kommer inte uppdatera under helgen, drar till sälen jaooww! (y)

Älskar er ändå   

Detta utspelar sig då innan Justin blev känd, när han var ungefär 15 år.

Hoppas ni gillar't!  

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vaknade upp klockan tio. Solen sken in i fönstret och jag var på toppen humör.

Äntligen var det sommarlov!

Den här dagen hade jag längtat på i evigheter kändes det som, i alla fall i ett år…

Jag checkade min mobil.

Redan tio sms från olika personer.

Alla ville hänga med mig.

Jag var van vid det.

Jag tittade igenom vilka det var som ville hänga och beslutade mig för att välja två av dem, James och Miranda.

James eftersom han var klart den snyggaste av killarna som hade messat, och Miranda eftersom hon var en av de som man faktiskt kunde lita på i min värld.

Jag var populär, cheerleaders är populära. Men lagkaptenen är populärast. Och här är hon.

Namn?

Som om ni inte redan vet det…

Jag satte på mig ett par korta jeans-shorts, ett vitt linne och min svarta bikini under. Vi skulle ju trots allt till stranden!

Bor man i LA så gör man !

Jag gick ner för att äta en snabb frukost, samt packa iordning lite saker som jag skulle ha med mig till stranden.

Allt detta gick ganska snabbt och jag var ute ur huset innan kvart över elva.

Miranda var redan på beachen när jag kom dit. Hon vinkade glatt och jag sprang fram för att krama om henne.

-         Hi girlee! When did you get here? Sa jag och satte upp solglasögonen på huvudet.

-         Oh, like a few minutes ago! Who is also coming? Frågade hon och blinkade med ena ögat.

-         James! Svarade jag och såg honom sedan gå vid dungen, han vinkade glatt.

Jag vinkade tillbaka och såg sedan att han hade någon med sig.

Han var verkligen sjukt snygg. Verkligen.

James kramade om mig och Miranda och ”the new guy” sa hej och tog i hand.

Tydligen hette han Justin.

Jag gav han inte så mycket uppmärksamhet, det var ju ändå han som skulle ge mig det.

Om han ville vara i mitt liv är det han som ska komma till mig.

Jag log lite mot honom, för att ge honom tecken. Liksom, det är fritt fram att snacka med mig.

Han log lite tillbaka innan han började spela med sin mobil igen.

Jag suckade och drog med Miranda ut i vattnet.

-         K so, I don’t really understand that dude, like ten people texted me today, he should be happy to just hang out with me once?

-         Yeah, like what’s wrong with him? Svarade hon och vi tittade upp mot stranden.

-         But he is kind of cute though. He just have to know something’s before he ask me out. Apparently he doesn’t now. I can’t believe James didn’t tell him. Like seriously…, mumlade jag och himlade med ögonen.

Miranda nickade och vi gick upp mot stranden igen.

James checkade in oss, mer mig än Miranda såklart.

Om inte hade han såklart inte fått hänga med oss.

Justin tittade snabbt upp och sedan ner igen.

Vad var felet med den här killen?

Han borde inte behandla mig som vem som helst?

Vet han ens vem jag är?

-         Remember me to never ever let him hang out with me…, mumlade jag i Mirandas öra och hon fnittrade till.

-         My pleasure.

Jag solade en stund, sen gick Miranda och James ner till vattnet. De lekte och hade kul.

Inget jag la fokus vid.

Jag försökte dra igång en konversation med Justin.

-         So…how old are you? Frågade jag och fortsatte bläddra i min tidning.

-         15. You? Svarade han och tittade inte ens på mig.

Visst jag hade inte tittat på honom, men lite vett i skallen borde väll grabben ha.

-         Same…,mumlade jag och satte upp solglasögonen på huvudet.

Äntligen tittade Justin upp mot mig.

Han spanade in min kropp och sedan återgick han till spelet.

Seriöst?

Han kunde i alla fall sagt att jag såg snygg ut?

Liksom, vem ger inte mig komplimanger?

-         So what are you doing on the days…, frågade jag honom.

Bara för att få honom att snacka med mig, checka in mig, förstå vem han snackar med egentligen.

-         Sing I guess, not so famous yet though, svarade han kort och tittade mig sedan i ögonen, how about you?

-         Chill, practice with my cheerleader team, you know, those stuff.

-         Yeah…I guess…, mumlade han och la äntligen ifrån sig mobilen.

Men nej, då skulle han springa ut i vattnet för att ”leka” med James och Miranda.

Han måste vara tillsammans med någon.

Han måste.

Eller?

Guys are like toilets, either full of crap or taken.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Puss hej leverpastej!

Kommentera! ? ;)