- Och Samantha, välkommen! sa Mr. Craftwood ännu en gång.

Jag log mot honom.

Linda satt där ute och väntade fortfarande.

- Är han snäll? mimade hon med läpparna.

Jag nickade glatt och gav henne ett vänligt leende.

----------------------------------

Jag gick på upptäcktsjakt genom hela skolan- för att hitta mitt skåp...

Tillslut hittade jag det och jag sprang glatt fram till det.

Precis när jag hade öppnat skåpet ringde det ut till rast.

Tyvärr visade det sig att jag hade fått mitt skåp bredvid de hetaste killarna i skolan och alla cheerleaders.

- Heeey girl! Vad heter du? sa den som tydligen var kapten. Hon såg ganska bitchig ut tyckte jag.

- Samantha, durå? svarade jag och tittade in i hennes gröna ögon.

- Loren, Loren Hersk.

- Kul att träffas. sa jag ointreserat och återvände till mitt skåp.

Loren stod fortfarande kvar vid mitt skåp och såg helt förlamad ut.

Antar att jag var den enda som någonsin hade dizzat henne totalt.

- Hey Sam! ropade Joey från andra sidan korridoren.

- Hej Joey! sa jag och log varmt.

- Hur går det? Jag ser att du har hittat ditt skåp iallfall! sa han och skrattade lite.

- Haha ja, men nu ska jag bara hitta till SO lektionen.

Joey kom lite närmare.

- Varför står Loren där helt förlamad typ? viskade Joey i mitt öra.

- Jag typ sa hej och sen fortsatte jag att fixa med mitt skåp..? viskade jag tillbaka.

Joey började asgarva.

Loren stirrade på honom, stack upp näsan i vädret och gick därifrån.

Joey följde med mig till SO´n och alla andra lektioner som var idag.

Det var härligt att han någon som hjälpte mig runt.

Jag stötte på Linda ibland men orkade verkligen inte prata med henne egentligen.

Eftersom jag hängde mycket med Joey lärde jag känna alla hans hockey kompisar.

- Well Hello there! sa en kille och damp ner bredvid mig.

- Tjenare tjenare! sa jag och log mot honom.

- Lucas, men kalla mig Luke!

- Samantha, men kalla mig Sam! svarade jag och blinkade med ena ögat.

Luke la sin ena arm runt mina axlar.

- Jag tror jag såg dig på någon fest, med Selena Gomez typ...sa han undrande.

- Det var nog jag...sa jag lågt och tog bort hans arm.

Lucas tittade lite ledset på mig.

- Jag har en pojkvän...sa jag.

- Jaha, vem då? sa Luke lite små surt.

- Haha äru avis eller! skrattade jag.

- Kanske...

- Han heter Justin Bieber, sa jag och mina ögon glittrade till när jag sa Justin Bieber.

- ÄR DU TILLSAMMANS MED BÄVERN?!

- Nej, sa jag lugnt.

- Men du sa ju det? sa Luke oförstående.

- Nej det gjorde jag verkligen inte, jag sa att jag var tillsammans med Justin BIEBER.

Joey började asgarva.

- Där fick hon dig! skrek han asgarvandes.

Jag började skratta lite åt hans sjuka garv och Luke tittade bara surt på honom.

Dagen gick förbi och när själva skoldagen var över fick jag en kram av Joey och en av Luke, som tyldigen hade kommit över sin snabba förälskelse.

Jag sprang ut på parkeringen och såg Selenas bil där. Hon skulle skjutsa mig hem och typ hänga lite innan hon skulle åka iväg på sin turné.

Jag kunde verkligen inte fatta att både Justin och Selena skulle vara på turné medans jag var här i Atlanta, helt ensam med skolan.

Yippe!

två veckor senare

Jag satt hemma ensam och tittade på TV:n.

Då kom något skräp-nyheter program upp, jag brukar alltid igga dem men idag gjorde jag inte det.

Och tro mig, hade jag gjort det, skulle jag ha vart mycket lyckligare den dagen.

"Justin Bieber and Selena Gomez are dating? Did Justin dump he´s girlfriend Samantha Evens in Atlanta for Selena? Ho also is Samantha´s bestfriend? Wooohhho Justin, better calm down! ;)"

Jag stirrade på bilden som kom upp.

Hur kunde han?

Hur kunde hon?

Jag förstod bara inte. De höll hand och skrattade, de gick väldigt nära varandra. Så nära som jag och Justin brukade göra.

Och han som skulle komma hem om två veckor.

Skulle jag vänta med att låta han förklara? eller ringa honom nu?

Jag orkade verkligen inte med det här. Mitt onda jag kom på en plan, att jag skulle bli tillsammans med Luke istället, men mitt goda jag sa nej.

Jag lyssnade som oftast på mitt goda jag, så idag gjorde jag det också. Jag orakde verkligen inte utnyttja snälla Luke.

Men skulle jag ringa honom? Nu? Vad skulle han säga?

Jag suckade för mig själv.

Jag och Justin kanske inte var menade för varandra trots allt...

----------------------------------

DA-DA-DA!!! :D

- Tack för att du visade mig, sa jag och log.

- Ingen orsak! sa han medans han gick därifrån.

Jag tog ett djupt andetag när jagb öppnade dörren till expeditionen.

Redan när jag hade gått in önskade jag att jag inte hade gjort det...

----------------------------------

Jag stirrade på henne.

Linda.

Linda som jag hade vart nästan bästa kompis med, som jag skulle ha hängt med hela sommaren.

Men jag avbokade varenda sak vi hade bestämt.

Varför?

För jag hade hittat killen i mitt liv.

Jag vände mig om och stängde dörren försiktigt. Men vad hjälpte det.

Linda vände snabbt om och såg mig.

- Sam?! utbrast hon.

- Hej Linda...sa jag försiktigt.

- Gud vad jag har saknat dig! sa hon och sprang fram för att krama mig.

Jag kramade tillbaka.

- Jag har saknat dig också! sa jag och skrattade lite.

En tant kom ut från dörren.

- Samantha Evans...? sa hon och stirrade på både mig och Linda.

Jag gick fram till tanten och hon log ett såkallat "vänligt" (eller iallafall ett försök till vänlig, hon såg allt annat än vänlig ut...)leende mot mig.

Jag log tillbaka och gick sedan efter henne in genom dörren.

- Rektorn kan ta emot dig nu, sa hon hårt.

- Okej, sa jag och gick in genom ytterligare en dörr.

- Samantha! Välkommen till Moose High School! jag hoppas att du ska trivas här! sa rektorn.

- Tack! sa jag och log mot honom.

- Jag heter Mr. Craftwood, här är din nyckel, ditt schema och så kommer du att få alla dina böcker av dina lärare.

- Okej! sa jag och började gå mot utgången.

- Och Samantha, välkommen! sa Mr. Craftwood ännu en gång.

Jag log mot honom.

Linda satt där ute och väntade fortfarande.

- Är han snäll? mimade hon med läpparna.

Jag nickade glatt och gav henne ett vänligt leende.

----------------------------------

KORT DEL JAG VET!

förlåt!

Kommer kanske någon mer ikväll...