- Vad ville du prata om? frågade han och log försiktigt mot mig.

- Okej, det här är verkligen inte lätt för mig eftersom du är min bästa kompis pojkvän och du känner troligen inte såhär heller men...

Spencer tittade frågande på mig.

Hela tiden jag hade pratat hade jag bara tittat ner i golvet.

Men nu tittade jag honom rakt i ögonen.

- Jag älskar dig.

--------------------------------------------

Spencer tittade först chockat på mig, men sen log han mjukt.

- Jag älskar dig också...sa han och rodnade lite.

Jag drog in ett djupt andetag.

- Hur ska vi göra med Mollie då? sa jag sorgset.

- Jag antar att jag måste dumpa henne...sa Spenc fråvarande.

Som om han inte ens brydde sig om henne.

Jag tittade forskandes på honom.

- Vill du veta en sak? frågade han mig och jag nickade.

Han log lite retsamt mot mig.

- Jag blev bara tillsammans med Mollie för att jag ville komma närmare dig!

Jag stirrade chockat på honom.

Var han verkligen seriös?

Hur kunde han, jag menar, man kan ju inte bara bli tillsammans med någon för att man vill bli tillsammans med dens bästa vän?

Eller kan man?

- Du gjorde vad? sa jag och gapade.

- Jag...jag älskar dig? försökte han.

Spencer visste att han hade rört om i grytan nu.

- Jag är ledsen Spencer, men du verkar lite för..."player" aktig för min del.

- Men du sa att du älskade mig? sa Spencer förvirrat.

- Jag trodde jag gjorde det, men jag kan inte vara tillsammans med någon som sårar min bästa vän så djupt.

Spencer bara satt där och gapade.

- Om du inte gör slut med henne inom 24 timmar, kommer jag berätta allt det här för henne...Fortsatte jag att säga

Spencer reste sig upp, satte näsan i vädret och marcherade ut från mitt hus.

Exakt när dörren stängdes slog jag in Mollie´s nummer och bad henne komma hit.

Medans jag väntade på att Mollie skulle komma gjorde jag mig själv en macka.

Precis när den var uppäten ringde det på dörren.

- Hej! du lät fett orolig, vad har hänt.

Jag svarade inte utan stängde bara dörren efter henne.

Mollie följde mig till köksbordet och satte sig framför mig.

- Vad är det? frågade hon med orolig röst.

Jag tog ett djupt andetag.

Hon skulle hata mig för det här...

Jag tittade på henne med plågad blick.

Mollie såg nu ännu oroligre ut. Jag visste att om jag inte berättade nu skulle hon kanske tro att jag hade cancer eller nått.

- Jag...kommer du ihåg den där utflykten till stranden som du,jag och Spenc gjorde? frågade jag.

- Jaa...jag var tvungen att gå lite tidigare eftersom min mamma och pappa skulle åka i väg på nån middag typ...svarade Mollie förvirrat.

- Du lämnade mig och Spencer ensama, vilket jag verkligen ångrar att du gjorde...sa jag ångerfullt.

Nu såg Mollie verkligen förvirrad ut.

- Vi...kysstes, sa jag och blundade.

Mollie sa inget.

Jag fortsatte att blunda tills jag kände Mollie´s hand på min.

Jag öppnade mina ögonlock och såg att hon log.

- Det gör inget, jag önskar bara att du hade berättat det lite tidigare...

Jag log glatt mot henne.

Hon var inte arg alls, Mollie, bästavän<3

- Men...nu ska jag göra slut med idioten! sa Mollie och log skadeglatt mot mig.

- NEJ! vänta...jag lovade att jag inte skulle berätta innan de närmaste 24 timmarna, så om han kommer till dig och typ säger att ni ska träffas kommer han vilja göra slut, så du gör bara slut med honom nu och sen typ om han säger : BERÄTTADE HON?

säger du : VAD BERÄTTADE HON?

och typ så :D sa jag och Mollie började gapskratta.

- Vi kör på det då! sa hon och jag fnissade lite.

Mollie ringde och vi genomgick våran plan.

Spencer hade inte ens blivigt ledsen, han hade bara sagt ok och klickat henne.

Jag störde mig på honom.

- Tänk att jag trodde att jag faktiskt gillade honom...mumlade jag för mig själv.

Som tur var höre Mollie mig inte.

Vi gick upp på övervånigen och satte på musik.

Helt plötsligt hörde vi ett kras.

Mollie stängde snabbt av musiken.

- Hörde du det där? frågade hon oroligt.

Jag nickade långsamt.

Någon var inne i huset...

-------------------------------------------

Vem var inne i huset? :o

Tiffany, kallas Tiff

 (huvudroll)

Mollie (bästa vän)

Spencer, kallas Spenc.

(Mollie´s pojkvän)

Låt historien börja....

'

------------------------------------------------------------

- TIFF!!! skrek Mollie i mitt öra.

Jag reste mig upp och vände mig om så snabbt att jag ramlade ur sängen.

Mollie började gapskratta.

- Ha-ha jätte kul! sa jag och muttrade några ohörbara ord.

Mollie fortsatte att skratta, tillslut kipade hon nästan för luft.

Jag kastade min kudde på henne och hennes ögon glittrade till.

Jag tog upp min andra kudde och kuddkriget var igång.

Som vanligt slutade det med att båda bara la sig på sängen och samtidigt sa:

" JAG GER MIG! "

Mollie sneglade på mig.

Jag sneglade på henne.

Vi började fnissa lite men inget stort skrattanfall bröt ut.

- Hur går det med Spenc då? frågade jag och log retsamt mot henne.

- Bara bra! vi hade ju vårat ett årsjubelum i går :D svarade hon glatt.

- Oj då! skrattade jag.

Mollie skrattade med mig.

- Men det känns bara så bra! För liksom, han har aldrig varit otrogen mot mig och det känns verkligen som om han aldrig kommer vara det!

Jag stelnade till i en sekund.

- Va bra att du känner så! sa jag med ett stelt leende.

Mollie log mot mig.

- Ska bara gå på toa! sa jag och gick snabbt in på toaletten.

Herregud...Jag hade ju förträngt det minnet.

Varför kom det tillbaka nu? Nu när de precis har haft sitt ett års jubeleum?

- Oj, jag måste gå nu, men vi ses okej? sa Mollie medans hon reste sig upp.

Både jag och Spencer nickade.

Vi såg hur hon körde iväg med sin bil och sen tittade jag ut på havet igen.

- Det är vackert här...mumlade jag.

Spencer log.

- Mycket, sa han och tittade på mig.

Jag tittade på honom.

Vi satt nära varandra, lite för nära.

Spencer började luta sig framåt och jag gjorde desamma.

Vi kysstes.

Jag skulle bara vilja "turn back time" liksom. Hur kunde jag?

Det värsta var ju att jag gillade det, jag gillade att ha Spencer´s läppar mot mina.

Jag tryckte på spolknappen och tvättade mina händer, även fast jag inte ens hade varit på toa.

När jag kom ut igen satt Mollie på sängen och övade lite på sin gitarr.

- Du, jag måste typ gå snart...sa jag och log ett snett leende.

- Awwee! aja, vi får hänga nån annan dag okej? svarade hon och jag log som svar.

Jag tog mina grejer och vi gick ner till nedervånigen.

- Hejdå!! sa Mollie och kramade mig.

- Hejdå! sa jag och kramade tillbaka.

Jag gick ut genom dörren och satte mig i min bil, körde hem och väl hemma började jag nästan gråta.

Jag trodde att alla mina skuldkänslor var borta, men jag trodde väl antagligen fel...

Jag tog snabbt fram min mobil och ringde Spencer.

*samtal*
- Heeyy Tiff!

- Hej Spencer, kan du komma över?

- OJ,har det hänt något? kommer om 5.

*samtal över*

Jag suckade och slängde mig på soffan.

Hur skulle jag förklara det här för Spenc?

Det ringde på dörren och jag gick fram för att öppna.

- Heyy Tiff! sa Spencer och kramade mig.

Jag log och besvarade kramen.

Han gick in och jag stängde dörren efter honom. Sen gick jag ut i vardagsrummet och han följde efter.

- Vad ville du prata om? frågade han och log försiktigt mot mig.

- Okej, det här är verkligen inte lätt för mig eftersom du är min bästa kompis pojkvän och du känner troligen inte såhär heller men...

Spencer tittade frågande på mig.

Hela tiden jag hade pratat hade jag bara tittat ner i golvet.

Men nu tittade jag honom rakt i ögonen.

- Jag älskar dig.

-------------------------------------------

Whopsi daysi!

Kapitel ett ute (:

Kommentera vad ni tycker!