Vi gick upp på övervånigen och satte på musik.

Helt plötsligt hörde vi ett kras.

Mollie stängde snabbt av musiken.

- Hörde du det där? frågade hon oroligt.

Jag nickade långsamt.

Någon var inne i huset...

--------------------------------------------

Jag smög ut från rummet med ett baseball trä i handen. Jag gick långsamt ner för trappan. Som tur var knarrade den inte alls.

När jag stod på näst sista trappsteget såg jag en skugga bakom badrumsdörren.

Jag tittade snabbt in i spegeln och såg vem det var. Jag kunde inte tro mina ögon.

Molli´s perspektiv

Jag hörde knappt något av vad som hände där nere, varken slag, eller skrik.

Ingenting.

Det var helt tyst. Jag ville verkligen följa efter henne, men vad händer om hon råkar illa ut ifall jag går efter? eller ännu värre, vad händer med henne om jag inte går efter?

Jag tog ett djupt andetag och gick ut genom dörren.

Jag hörde henne röra sig långsamt där nere, och sen vart det helt tyst.

Tiffany skrek till och jag störtade ner för trappan.

Tiffany´s pespektiv

- HUR KOM DU IN HIT?! skrek jag.

- Jag...jag, dörren var upplåst! försvarade han sig.

- MEN VAD GÖR DU HÄR? skrek jag ännu en gång.

- Jag blev jagad, jag är mobbad i skolan och jag skulle gå hem men sen blev jag jagad av mobbarna och då sprang jag bara in på din tomt, men de följde efter så då ryckte jag i handtaget och det var öppet...sa killen.

Jag stirrade på honom, jag såg att han talade sanning, men det kändes verkligen som om han ljög.

Killen såg hur jag misstrodde honom och tårarna började rulla ner för de runda kinderna.

Jag hade inte märkt att Mollie stod bakom mig, men nu steg hon fram till killen och kramade honom.

- Det gör inget! viskade hon i hans öra medans hon strök honom över ryggen.

Jag blev plötsligt väldigt arg på henne, vad menar hon med att det inte gör något? Det är ju mitt hem? Jag om någon bestämer väll ändå om det gör något?

Men Mollie bara stod där med killen och kramade honom.

Plötsligt öppnade killen sina ögon och log ledsamt mot mig.

Jag gav honom min bitchigaste blick och gick in i köket.

Jag hörde hur de pratade där ute i hallen.

- Varför är hon så sur? frågade killen.

" Vad tror du din tönt? " tänkte jag.

- Äsch! bry ´dig inte om henne, hon blev nog bara rädd tror jag! svarade Mollie.

" psh! rädd? jag?! nu skojar hon!! "

Jag tittade snabbt igenom kylskåpet efter något gott att äta men hittade inget.

- Mollie, det är nog bäst att ni går nu, jag mår inte så bra...ljög jag och fejk smilade åt henne.

Jag förstod inte själv varför jag var så arg, men jag bara var det.

- Okej...sa hon och log lika stelt tillbaka.

Jag himlade med ögonen när hon vände sig om. Ibland var hon bara för mycket.

- Kom Aiden, vi drar hem till mig istället! sa hon sedan och killen som tydligen hette Aiden log och sa sedan hejdå till mig.

Jag höjde ena ögonbrynet och smällde sedan igen dörren efter dem.

Vad var det med mig idag?

-------------------------------------------