- Du fattar inte hur bra vän du är! sa jag och han log.

- Du fattar inte hur bra vän du är! svarade han och pussade mig på kinden.

- Vi ses i morgon, älskar dig bästa vän!

- Älskar dig också bästa vän! log jag och låste upp dörren.

- Samie...viskade en röst jag mycket väl kände igen...

----------------------------------- JUSTIN? utbrast jag.

Jag fumlade efter ljusknappen och hittade den.

Där stod han.

Pojken jag älskar...

Pojken som hade svikit mig...

Krossat mitt hjärta...

Och ändå var det som om jag kände att jag var komplett nu.

Men det kunde inte vara så.

Jag och Justin kan inte var ämnade för varandra.

Om Justin verkligen hade älskat mig, hade det här aldrig hänt. Men det gjorde det.

Livet är inte perfekt.

Förhållanden är det inte heller.

Men otrohet sätter sina spår för alltid.

- Vad gör du här? sa jag surt och satte armarna i kors.

- Jag kan inte leva med det här Samie, jag älskar dig. Varför jag och Selena kysste varandra förstår jag inte. Antagligen för att jag saknade dig så mycket och hon är din bästa kompis...

- VAR, avbröt jag.

Justin tittade sorgset på mig, han var på vippen att säga något men ändrade sig i sista sekund.

Jag suckade lite och tog av mig mina skor.

- Kom, sa jag kort och gick in i vardagsrummet.

Justin följde lydigt efter mig.

Han såg lite för glad ut.

- För det första, hur kom du in i mitt hus? För det andra, om du verkligen älskade mig hade du aldrig kysst henne, för det tredje, varför är vi fortfarande tillsammans? sa jag och tittade på honom med genomträngande ögon.

- För det första,Du gav mig en nyckel dagen jag åkte tillbaka till turnén, för det andra, förhållanden har sina upp och ner gångar. Om det inte hade hänt...hade både du och jag varit mycket gladare, men att det hände och jag är här just nu...bevisar bara hur mycket jag älskar dig, för om jag inte hade kommit hit, hade jag inte älskat dig så mycket som jag gör, sa Justin och satte sig lite närmare mig.

- Och för det tredje? sa jag lite vänligare.

- För att vi båda vet hur mycket vi älskar varandra. Känner du det inte? Känner du inte hur komplett det känns, som om bara för att vi är tillsammans känns det som om vad som helst kan hända, som om man kan göra vad som helst tillsammans?

Jag nickade långsamt och orden gick in i mitt tröga huvud.

Justin älskade mig. Han gjorde verkligen det.

Nu var bara frågan, älskade jag honom så mycket att jag skulle kunna förlåta honom?

Ja, ja det gjorde jag<3

----------------------------------

hihi<3