Jag skakade på huvudet.

Det gick inte att dölja det längre, nu visste jag det, och jag hatade det.

Jag

Var

Kär.

Sometimes, Love isn't a good thing.

------------------------------------------------------------

Någon timme senare plingade min mobil till och jag fick ett meddelande från Brad.

"Varför försvann du bara älskling? Trodde vi hade rett ut allt och var vänner igen:*?"

Jag funderade lite på vad jag skulle svara, om jag skulle svara... Men kom fram till att berätta som det var.

"Behövde vara ensam bara..." 

Det plingade till igen

"Jag hoppas verkligen att du förstår att jag fortfarande tycker om mig. Hatar mig själv för det jag har gjort mot dig, det kommer aldrig hända igen:*"

Den natten hade jag svårt att somna, jag låg och tänkte på Brad, om många av våra minnen.

När jag klev på bussen på måndagmorgonen såg jag Eric ganska snabbt. Jag tittade snabbt ner innan han såg mig, jag valde att låtsas som jag aldrig såg honom och satte mig nästan längst fram istället. Precis när jag satte mig kom han och satte sig brevid mig.

-Steph! hälsade han glatt.

Jag låtsades se chockade ut över att han var på bussen.

-Hej Eric! sa jag och log ansträngt mot honom.

Visst är han snäll men jag kommer bara svika honom. Jag vet att han vill mer än att vara min kompis. 

-Såg du inte mig när du klev på? frågade han mig.

-Nej... mumlade jag bara.

-Okej, vad har du gjort i helgen då?

Jag funderade en snabb stund. Skulle jag säga att jag var med Brad?

-Eh, va? sa jag dumt och stirrade på honom.

Det sa jag bara för att få lite mer betänke tid.

-vad har du gjort i helgen...? upprepade han.

-Aha, ne jag har bara pluggat och lite sånt.....du själv?

-Va med några kompisar bara.

För första gången på bussresan tittade jag upp på honom, på hans ögon. Han tittade bara undrande på mig och log sedan.
Jag försökte titta bort men jag var som förstelnad.
Han tittade tillbaka men missförstog min blick helt och hållet. 

Han närmade sig mina läppar med sina. Men de hann bara snudda vid varandra innan bussen stannade och jag vände bort blicken och reste mig upp. Det var bäst så, även om en del av mig ville kyssa honom.

Snabbt tog jag mig förbi honom, men klumpig som alltid ramlade jag och hamnade i hans knä. Eric tittade på mina läppar, ännu en gång lutade han sig fram och jag öppnade min stora käft och sa:

- Men oj, oj, oj nu måste vi verkligen gå! Bussen kan ju åka när som helst!

Jag kände mig som en gammal tant, men allt för att slippa kyssa honom, även om jag verkligen ville kyssa killen.

Han reste sig också upp samtidigt som han såg väldigt förvirrad ut. 

Väl inne i skolan gick jag till mitt skåp och hämtade mina saker. När jag skulle stänga kom Brad från ingenstans.

-Hej babe!

Jag himlade med ögonen men log sedan mot honom.

-Hej Brad.

Han klev ett steg närmare mig och gav mig en snabb kyss.

Jag hann inte ens reagera förens det redan var över.

-Jag var tvungen, sa han leendes och gick sedan till sitt skåp. Jag log bara och skakade på huvudet.

Jag ville inte gilla det, men en del av mig ville verkligen ha hans läppar emot mina, den andra ville minst sagt döda honom. Tyvärr var den första sidan påväg att vinna.

När de öppnade klassrummet såg jag Tiff snabbt gå och sätta sig brevid Eric.

Jag blev lite chockad men Brad tog snabbt min hand och drog med mig till en plats brevid honom.

Tiffany stirrade på mig och höjde ögonbrynen, nu skulle det bli ännu svårare att förklara för henne, men jag skulle verkligen behöva göra det snart.

Snabbt tog jag fram min telefon och messade henne.

"Vi är idag, hemma hos mig, jag säger där okej?<3:*"

Jag märkte såklart inte att Brad tittade över axeln på mig, inte förns han frågade menar jag.

- Vad ska du säga till Tiffany? frågade han med ett blekt leende.

Jag såg på honom att leendet inte ens var äkta, så pass bra känner jag honom.

- Näj, asså en tjej grej..., mumlade jag frånvarande.

Brad rynkade på pannan.

- Vadå, har du problem med mens eller? frågade han dumt.

Jag skrattade och skakade snabbt på huvudet.

- Nej, en annan sak! sa jag och sneglade ner på min mobil som nyligen plingade till.

"Bäst för dig att du gör, har fan väntat i en evighet nu! :*"

Jag knappade in en enkel pussmun och sedan körde jag igång med svenskan. Jag hade enkelt för alla språk ämnen, det var bara jag. Sure, jag gillade inte skolan, men jag tyckte det var enkelt.

Jag kände en papperstuss landa precis mellan mina bröst, tyvärr hade jag en ganska uringad tröja på mig. Brad hade tydligen märkt det, men till min förvåning var det Tyler, som satt några rader framför mig och Brad, som hade kastat. Han såg belåten ut men gav mig tecken att jag skulle öppna den.

Jag himlade med ögonen och stoppade ner handen innanför tröjan och hämtade papperslappen, Tyler stirrade på mig med stora ögon.

"Skulle du vilja hänga efter skolan imorgon? Bara du och jag allstå! ;)"

Jag blev lite smickrad, log, och tittade sedan upp på Tyler som fortfarande stirrade på mig. Den här gången på mitt ansikte, tack och lov. Hans blick tittade frågande på mig och jag nickade.

Brad suckade och vände sitt ansikte mot pappret, han såg riktigt sur ut. Han kan ju inte tro att jag bara ska hänga med honom för han är i stan? + att jag inte ens vill ha med honom att göra. Bara för att reta honom extra mycket packade jag snabbt ihop mina saker och gick för att sätta mig vid Tyler. Och tro mig, det retade honom rejält.

- Steph? vart fan ska du? frågade han argt.

- Jag ska sitta här, bredvid Tyler! svarade jag honom med en glimt i ögat.

Brandon frustade argt men fortsatte att jobba med sitt. Plötsligt blev jag lite rädd, om jag inte var snäll mot honom kanske han inte skulle vara snäll mot mig, och om han inte är snäll mot mig vet jag inte vad jag ska göra. För om Brad är arg då är han arg. Och om han inte är snäll så är han verkligen inte snäll, det skrämde mig varje gång han blev arg, redan i Atlanta när vi ändå var bästisar. Och då var det inte ens mig han var arg på.
Jag funderade lite snabbt på att gå och sätta mig bredvid honom igen, men slog snabbt bort tanken för att sedan börja jobba.

Visserligen var det lite svårt att koncentrera sig eftersom Tyler tydligen blev lite för glad när jag kom och satte mig bredvid honom med min uringade tröja, om ni fattar vad jag menar ?
Jag märkte det direkt, först; han pressade sitt ena ben mot mitt, andra; jag RÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅKADE snegla ner mot hans byxor och såg att det stack upp lite mer än det brukar göra, (okej, jag brukar inte titta på Tylers skrev, men asså...ja, ni fattar...) och det tredje; han satte ena sin hand på mitt lår.

Obekvämt.

Keep your hands off me.

-----------------------------------------------------------

Skrivet av både maria och mimmi, duktiga tjejer, eller vad säger ni ;)

puss!

KOMMENTERA!<3