Jag visste inte vad jag tänkte, var han en invalid idiot som bara får folk att göra saker de inte vill? Eller var han min vän som behövde tröst för att jag sårade honom?

Helt plötsligt ville jag bara ta tillbaka orden jag nyss sade, om jag bara hade sagt vad som egentligen hade hänt hade inget av det här hänt.

Varför ska jag alltid välja fel saker att säga?!

When the choices are standing right in front of you, 
and you don't know witch one to choose...

-Tjarå, ses på måndag då

-Aaa

Jag gick ut ur bussen och hela vägen hem gick jag med ett stort leende. Jag kunde inte sluta le, alla som passerade mig måste se mig som en idiot. Men jag sket i det. Det ända som fanns i mitt huvud var.... Eric. Han och hans lukt hade grävt sig in i min hjärna och ville inte släppa den.

----------------------------------------------------------

När jag kom  in genom dörren gled jag långsamt ner för den. Tankarna snurrade runt, runt i mitt huvud. Vad skulle jag göra nu? Två killar cirkulerade i mitt huvud, den ena hatade jag så mycket att jag skulle kunna klösa ut hans ögon så fort han rörde mig igen, den andre är sjukt söt och verkar bry sig. Sen har vi ju min lilla "hemlighet" som jag måste berätta för Tiff, det är nog det jobbigaste. Jag måste liksom förbereda mig för det här.

"Hej Tiff, jag hatar den här killen eftersom han har fått mig att göra saker jag inte vill göra"

" Vadå för saker? "

"Det vill jag inte säga.."

Bra convo. Riktigt bra. Detta kommer gå azum. Jag är säker. eller är jag?

Pff, vem försöker jag lura? Det kommer gå sämst och allt är mitt fel! Om jag bara inte hade låtit honom komma så nära inpå mitt liv skulle detta inte ha hänt, jag skulle inte ha något att förklara för Tiff, jag skulle inte ens ha träffat henne för den delen.

Utan förvarning började jag fälla tårar. Jag ville verkligen ha någon att snacka med om det här, men vem skulle jag snacka med? Tiffany? Jag måste egentligen snacka med henne om det här, i alla fall om jag vill ha henne som kompis kvar. Skulle jag offra världens bästaa vän för att jag inte vågar snacka om något som har hänt i mitt liv?

Dessutom var det inte ens mitt fel att det hände, det var han som tvingade mig till de här sakerna, han gjorde så jag mådde dåligt.

Det är hans fel alltihopa.

På något sätt kändes det skönt att ha någon att skylla på, men innerstinne visste jag mycket väl att det ändå var jag som hade gjort de sakerna. Han kanske hade sagt åt mig att göra de sakerna, men det var jag som lyssnade och gjorde exakt som han sa åt mig att göra.

Mitt fel, hans ord.

Utan att tänka mig för slog jag handen hårt i dörren,så hårt att det började blöda på knogarna.

Såklart börjar jag grina ännu mer och sedan märker jag blodet.

Ja, har jag nämnt att jag inte ens kan titta på blod utan att typ skrika och springa därifrån?

Grejen är att man inte kan springa ifrån sitt eget blod om såret sitter på en...

Ett ynkligt litet pip slank jag ur mig och gick sedan med handen så långt från kroppen för att kunna gå in i badrummet,leta fram ett plåster med ena handen och igronera smärtan som sprider sig skit snabbt i handen till hela armen.

Det verkligen ilar i den, slår vad om att jag slog sönder nått där i handen, det skulle vara så jag!

Vafan ska jag säga om någon undrar varför jag slog så hårt i dörren?

"Nej asså Justin Bieber blev tillsammans med Selena Gomez igår, jag blev bara så arg"

Yeah right, jag är inte ens en Belieber.

Sure, jag lyssnar på några av hans låtar, men inte alla.

När jag tillslut hade satt mig i soffan för att slappna av och tänka igenom allt ringde det på dörren. Jag hade ingen aning om vem det var så jag fick en smärre chock när jag såg vem som stod där.

- Tjäna sötnos! sa han och klev under min arm.

Jag kunde inte göra något, jag var alldeles lam och stum. Sa inte ett skit, stängde inte ens dörren.

- Ska du inte stänga dörren? frågade han och la sin hand över min för att trycka till och dra igen dörren, det var då jag reagerade.

- AJ FÖR FAN SLÄPP HANDEN IDIOT JÄVEL! skrek jag och drog till mig handen för att sedan känna tårarna välla upp i ögonen.

Jag hade definitivt brtutit något.

Han stängde dörren och fattade min friska hand för att sedan dra med mig till soffan och puttade ner mig så jag satt ner.
Sedan ställde han sig ner på knä och började känna på min hand, jag pep till ibland, men för det mesta lyckades jag hålla det inom mig.

- Den är bara stukad, rejält. Du hade tur! Vad gjorde du förresten? sa Brad och satte sig bredvid mig.

Det var såna här stunder där jag borde hålla käften, inte berätta något för honom och bara skita i att svara. Men det var de här stunderna jag inte kunde igronera, det var precis så här snäll och så här mycket han brydde sig om mig förut. Det var skönt att veta att någon brydde sig. Men jag har redan någon som bryr sig?

Tiffany bryr sig.

Vad skulle jag säga? Jag beslutade mig för en bit lögn.

- Jag tänkte på dig och blev så jävla arg så jag slog handen i dörren.

Jag hade ju tänkt på Brandon, och slagit handen i dörren, men det var ju inte just pågrund av honom som jag hade blivit arg, mest hade jag blivit arg på mig själv.

Brandon blinkade två gånger, kliade sig sedan i huvudet och tittade på mig med en intensiv blick.

- Hatar du mig så mycket? frågade han.

Helt plötsligt lät han ynklig och rädd, som om han behövde mig.

Jag visste inte vad jag skulle säga.

Helt plötsligt såg jag tårar bildas i Brad's ögon.

ett litet "awh" slank ur mig och jag sjönk ner på knäna för att hålla om honom.

Brandon höll om mig hårt men ändå inte så att det gjorde ont.

Jag visste inte vad jag tänkte, var han en invalid idiot som bara får folk att göra saker de inte vill? Eller var han min vän som behövde tröst för att jag sårade honom?

Helt plötsligt ville jag bara ta tillbaka orden jag nyss sade, om jag bara hade sagt vad som egentligen hade hänt hade inget av det här hänt.

Varför ska jag alltid välja fel saker att säga?!

When the choices are standing right in front of you,
and you don't know witch one to choose...

------------------------------------------------------

I'M BACK PEOPLE!

men visst har lilla Maria gjort ett bra jobb helt ensam? :D

hihi det tycker jag!

Detta är skrivet helt och hållet av bara mig!

Hoppas ni gillar't! ;)