Visserligen var det lite svårt att koncentrera sig eftersom Tyler tydligen blev lite för glad när jag kom och satte mig bredvid honom med min uringade tröja, om ni fattar vad jag menar ?
Jag märkte det direkt, först; han pressade sitt ena ben mot mitt, andra; jag RÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅKADE snegla ner mot hans byxor och såg att det stack upp lite mer än det brukar göra, (okej, jag brukar inte titta på Tylers skrev, men asså...ja, ni fattar...) och det tredje; han satte ena sin hand på mitt lår.

Obekvämt.

Keep your hands off me.

----------------------------------------------------------

Jag kunde inget göra, det kändes bara sjukt obekvämt. Nu ville jag inte umgås med honom längre. Jag förbannade mig själv över att jag ens hade flyttat hit, han var ju fan värre än att sitta bredvid den svartsjuke Brad.

Till min lättnad ringde klockan fem minuter senare, jag hade provat allt jag vågade. Skaka lite lätt på benet, vrida på mig, lägga handen mellan mina ben så att han inte skulle komma åt, inget fungerade. Jag mådde illa. Verkligen. Något sånt här hade jag inte varit med om förut.

Eller..Jag skojade.

Brad hade gjort något ännu värre. Något som jag skulle behöva berätta för Tiffany idag. Något jag verkligen inte såg fram imot.

Jag gick snabbt ut utan att bry mig om Brad eller någon annan. Jag var arg, väldigt arg. Varför satte jag mig ens brevid Tyler?
Brad kom och ställde sig bakom mig och tog tag i min arm när jag stod vid mitt skåp. Han försökte vända mig om men jag ruskade bara bort hans hand från mig.

-Vad håller du på med!? Varför sätter du dig brevid Tyler och låter han smeka dig sådär? frågade han mig upprört.

-Skit i det! Jag för göra vafan jag vill, svarade jag honom ilsket tillbaka.

Han stod stilla ett tag men vände mig sedan och pressade mig mot mitt skåp. Avundsjuka jävel.

-Lägg av, jag vet att du älskar mig Steph, sa han tyst.

Nästan viskande.

Han kunde verkligen göra mig riktigt arg. 
Ilskan i mig gjorde mig stark nog att putta bort honom.

-Släpp mig! idiot! sa jag och gick därifrån.

Han sprang efter och stoppade mig, vände mig och pressade sina läppar mot mina. Kyssen övergick till hångel och jag tog upp mina händer runt hans nacke. En lust vaknade till liv inne i mig och jag kände ett jubel inom mig. Innan det hann spåra ut avslutade jag kyssen. Så fort hans läppar lämnade mina såg jag Eric komma gåendes bakom Brads rygg. Han såg riktigt besviken ut och han tittade på mig som om jag nyss hade dumpat honom. 

Det hade jag ju inte precis gjort eftersom vi aldrig har varit tillsammans. Ändå kunde jag inte låta bli att känna mig riktigt elak och som om jag nyligen hade varit otrogen mot honom.

Jag vände mig om och gick därifrån, fick även se Tiff titta på mig med en chockad min. 

Den här dagen kunde bara sluta i katastrof.

Jag plågade mig igenom alla lektionerna som var kvar, och nu skulle det värsta komma, jag skulle behöva gå hela vägen hem med Tiffany, och försöka undivka ämnet. Sedan skulle jag behöva ta upp det, och låtsas som om det var en helt naturlig sak. Jag visste redan nu att jag inte skulle kunna klara av att berätta hela historian. Det visste jag.

Men vad kunde jag göra? Jag var tvungen, och jag var tvungen att göra det snart. Nu slutade vi, det är bara att inse det. Jag kommer bryta ihop när jag berättar, men Tiffany kommer vilja höra hela historien, tyvärr.

Undrar om hon kommer förtså när jag berättar, undrar om hon kommer förstå varför jag fortfarande trånar efter honom. Jag vill ha honom, men ändå inte. Jag vill ha han som han var förut, men jag vågar inte... Jag vill inte..

Tiffany kom fram till mitt skåp,log tvekande och jag log tillbaka. Jag såg genast att hon kände sig bekvämare. Även fast jag måste förklara allt för henne så kände jag mig också bättre till mods. Jag slängde snabbt in mina skolsaker och drog igen skåpet, fattade hennes mjuka hand och drog med mig henne ut från skolan.

Tiffany var glad hela vägen hem, som tur var fattade hon att det inte var något jag kunde säga rent ut, mitt bland folk.

När vi kom hem och satt och åt mellanmål började hon visa att hon inte ville vänta längre.

-Kom igen, berätta nu! 

-Ja jag ska, låt mig bara tänka lite hur jag ska börja. 
Jag rörde om i mitt oboyglas och tog ett djupt andetag.

-Okej, så här är det...

---------------------------------------------------------

Spännande!  I nästa kapitel får ni  reda på Stephs stora hemlighet :D 

Det här kapitlet är skrivet av både mig Maria och Mimmi:)