-Stephanie och Eric, Tiffany och Sofie... fortsatte han

-Ni ska jobba mest hemma, men också på lektionerna... Så nu kan ni sätta er tillsammans med den ni ska jobba med.

Jag satte mig bredvid Eric, i ögonvrån såg jag hur Brad tittade ursinnigt på oss. Jag ville verkligen såra honom så mycket jag kunde. Lika mycket som han hade sårat mig.

I want to hurt you so badly.

------------------------------------------------------------

På lektionen arbetade jag och Eric under tystnad. Han var fortfarande tjurig över Brad, men det var ju inte ens mitt fel?! Det var ju Brad som bara helt plötsligt hade kommit och kysst mig framför alla.

Lektionen flöt på bra, precis som alla andra lektioner den dagen.

När jag gick på bussen följde jag med Eric långt bak i bussen.

-Kan jag sitta här? frågade jag 

Han mötte min blick långsamt.

-okej..., mumlade han bara så jag satte mig där.

Den mesta delen av bussresan blev under tystnad, jag kom inte på något vettigt att säga så jag lät det vara tyst. Innan jag skulle kliva av vände jag mig mot Eric igen.

-Du, har du tid att jobba med grupparbetet imorgon efter skolan? frågade jag och han vände blicken mot mig för andra gången under bussresan. 

-Ja jag tror det, sa han och log ett litet leende.

Det var första gången han log mot mig sedan Brads och min kyss framför ögonen på honom.

Jag log tillbaka och gick ut ur bussen.

När jag hade ätit mellanmål och satt och tittade på tv knackade det på dörren. Jag öppnade och såg någon jag inte ville se här igen, Brad. 

Självmordstankar cirkulerade i mitt huvud och jag himlade med ögonen.

-Hej! sa han och log stort.

Jag tittade chockat på honom.

-Vad vill du? frågade jag och blängde lite på honom.

Han ryckte på axlarna

-Inget speciellt, ville träffa dig.

Jag lyfte på ena ögonbrynet och tittade ännu konstigare på honom. Han bara log och gick in och stängde dörren bakom sig. 
Sedan tittade han sig omkring.

-Är det någon hemma? viskade han.

Jag var osäker på vad jag skulle säga och bestämde mig för att ljuga.

-Ja.., mumlade jag.

Han gick förbi mig och ställde sig och lyssnade ett tag i hallen.

-Varför ljuger du för mig? frågade han och rynkade pannan.

Jag tittade ner mot marken. Han kom fram till mig och lyfte upp min haka med två fingrar.

-Tänkte du svara?

-Ja... Jag är ju hemma, sa jag med ett lite osäkert leende.

Han fnissade och det var inte så otippat att han tryckte mig mot väggen och tryckte sina läppar mot mina. Jag ville bara trycka bort honom från mig men en del av mig älskade det.
Hans läppar masserade långsamt mina. Jag försökte att inte le när hans läppar lämnade mina men min kropp är van att avsluta hans kyssar med ett stort leende.

-Stephanie, jag älskar dig! sa han och log stort mot mig.

- Brad, jag hatar dig! sa jag och log större.

Det kändes skönt att få det sagt. Hans ansiktsuttryck var mer än glatt. Han såg nästan lika arg ut som den gången på stranden. Jag hann inte berätta allt som hade hänt för Tiff, bara det viktigaste, varför jag hatade honom. Men det fanns mer. Oh, så mycket mer.

- Vafan menar du med det? frågade han mig.

Hans armar darrade av ilska. Mina ögon speglades i hans, jag såg rädd ut. Skit rädd. Det såg ut som om jag var på gränsen att bajsa på mig. 

- S-sluta.., mumlade jag och gled ner för väggen.

Brad mjuknade upp såpass att jag inte var lika rädd längre, men fortfarande så var han det värsta som fanns i mitt liv. Inget skulle kunna bota allt. Inget, inte ens tiden.

Brad satte sig ner på huk.

- M-menade du vad du sa nyss? frågade han mig.

Hans röst lät riktigt sårad. När jag mötte hans blick såg jag tårar.

Jag öppnade munnen men inget kom ut.

I'm speechless...

------------------------------------------------------------

Förlåt för ingen uppdatering i helgen, jag (mimmi) var på cup och Maria hade något annat för sig hon med, det var dåligt, vi vet. Vi ber om ursäkt, och jag vet att det är ett ganska kort kapitel men ni får stå ut!

BÄTTRE ÄN INGET!!