Direktlänk till inlägg 21 mars 2012
- Vad tänker du på? frågade jag nyfiket.
Han log mot mig och satte sin hand på mitt knä.
- Dig, när du älskade mig.
Hans ord värmde, även fast jag inte ville det. Han skulle inte komma åt mig längre. Vi var inte ett par, vi var inte ens kära i varandra. Han var kär i mig. Inte jag i honom. Verkligen inte.
Men jag ville så gärna kyssa hans mjuka, saftiga, underbara läppar...
-----------------------------------------------------------
Vi satt kvar där ett tag, i min hall och båda lutade sig mot väggen.
-Stephanie, du fattar inte... började han man jag avbröt honom.
-Nej, du fattar inte! Hur kunde du försöka våldta mig? Hur kunde du svika mig så jävla mycket och sen dyka upp i samma stad som mig igen när jag flyttade hit för att inte behöva se dig! Och sen tycka att det är konstigt när jag inte precis älskar dig längre?
Medans jag skrek åt honom ställde jag mig upp och tänkte vända mig om och gå därifrån.
-Steph! Vänta, sätt dig. Snälla?
Han ställde sig upp och öppnade sin famn.
Nu var jag så arg att jag bara ville slå honom, men jag gav med mig och ställde mig närmare honom, suckade och satte mig i hans famn. Han var varm och som vanligt kände jag hans goda doft i min näsa.
-Jag har ju sagt förlåt... Förlät du aldrig mig? frågade han mig.
-Jag vet inte, det är svårt att förlåta en sån sak..., svarade jag lågt.
Han kramade om mig lite hårdare och pussade mig i pannan.
-Jag förstår det Steph, jag förstår. Men vad tycker du att jag ska göra? Jag vill ha dig mest av allt på den här jorden och jag vet inte vad jag ska göra för att du ska förlåta mig... Ingenting räcker väl?
Jag tog ett djupt andetag, funderade på vad jag skulle säga.
Det gick inte så bra att komma på något, vad skulle han göra?
Jag satt tyst en stund, men tillslut reste han sig upp istället.
-Jag kom på att jag lovade att vara hemma klockan fem, sa han bara och tog på sig sina skor.
Han gick fram till mig och böjde sig ner eftersom jag fortfarande satt ner på golvet och gav mig en snabb kyss.
-Vi ses imorgon, sa han sedan och gick ut och stängde dörren.
Skoldagen segade sig fram men tillslut var det bara 5 minuter till vi slutade. Jag satt brevid Tiff som vanligt, vi hade engelska och det var som vanligt enkelt.
Allt var som vanligt.
Nästan allt.
-Ni kan få sluta nu, några minuter tidigare. Sa engelskaläraren och tittade på klockan.
Jag gick till mitt skåp och lämnade allt och gick mot Eric.
-Tja, sa han bara och gav mig en snabb blick.
-hej, svarade jag
Vi gick upp mot cafeterian för att ta en macka som mellanmål och vi bestämde oss för att sitta kvar i skolan och jobba.
När vi hade ätit satte vi oss i ett grupprum med våra saker.
Vi satt som de andra gångerna tysta och jobbade.
Det var en lite jobbig tystnad men jag fortsatte bara att skriva.
Vi satt och jobbade i ungefär 40 minuter och bestämde oss sedan för att fortätta någon annan gång i veckan.
Vi gick mot busshållsplatsen och pratade faktiskt lite om hur vi skulle göra för att arbetet ska bli så bra som möjligt.
Som tur var behövde man inte vänta länge alls på bussen utan den kom nästan på en gång.
Bussresan hem var faktiskt ganska pratglad, Eric hade nog kommit över sin ilska över kyssen Brad hade givit mig. Men efter ett tag ställde han frågan jag inte ville svara på.
Frågan jag faktiskt inte hade något svar på.
- Är... är du och han Brandon tillsammans? frågade han mig.
En rodnad spred sig snabbt över hans kinder.
Jag tittade ner på mina händer.
- Vi... vi var tillsammans..., mumlade jag och vägrade möta hans blick.
- Så... du är singel nu?
Jag nickade kort.
- Bra! sa han mycket gladare.
Jag rynkade pannan.
- Men... är inte du och Tiffany på G ? frågade jag oförstående.
- Tiffany? Näee... asså, vi är bara vänner.
- Jaha...oj, här ska jag visst gå av, hejdå Eric! sa jag snabbt och tryckte på stopp knappen.
- Hej då Stephanie... Hejdå..., mumlade han.
Jag gick den korta biten från busshållsplatsen till mitt hus. Många tankar flög runt i mitt huvud som vanligt. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Mitt huvud dunkade, huvudvärken var på väg, det kände jag väl.
När jag klev över dörren stängde jag den, låste och tog av mig mina ytterkläder innan jag tog fram ett glas med vatten för att svälja en alvedon. Min huvudvärk var verkligen inte att leka med, kände jag att den var påväg är jag i ett akut behov av vila och en alvedon. Jag la mig ner i sängen och tog min bok för att läsa.
Jag hade verkligen fastnat för den. Hungerspelen hette den, jag älskade att läsa böcker som var så äventyrliga. Jag hade visserligen bara läst halva boken, men jag var redan fast. Hungerspelen var en trilogi så jag måste verkligen läsa de andra två böckerna i serien!
Efter en halvtimme plingade det på dörren. Jag funderade på att bara ligga kvar, men beslöt mig för att gå ner och öppna.
Jag öppnade dörren och chocken överväldigade mig.
-----------------------------------------------------
du-du-du..
haha nej men vem tror ni att det är som "plingar på" ? ;)
KOMMENTERA<3
Att de inte fattade? Kunde de inte bara lämna henne ensam. Nu stod de framför henne igen. Bad henne göra saker. Saker hon aldrig skulle göra i vanliga fall. Men när de stod där med laddade knytnävar, hade hon ens ett val? Ansikterna kom närmare o...
Både jag å Maria går som sagt i 8an nu. Blir en hel del plugg, sen har jag min sport, och Maria har sin. alltså kan vi inte lova att ni får kapitel osv. Vi kan heller inte lova att ni kommer få en massa uppdateringar, Om vart vi är, varför ...
Hej hörrni! :)Vi kommer ha en bloggpaus nu under sommaren, varför sitta inne och skriva liksom?Det kanske kommer upp ett kapitel någon gång ibland men inte ofta...Ha det så bra allihopa! ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 |
15 | 16 | 17 |
18 | |||
19 |
20 | 21 | 22 | 23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 | 29 |
30 | 31 |
||||
|